En vecka kvar till valdagen
Idag är det söndag och när detta skrivs är det ungefär en vecka och fem timmar kvar tills vallokalerna stänger och rösträkningen påbörjas. Det har varit en annorlunda valrörelse än de nio tidigare som varit delaktig i om vi bara räknar valrörelser till allmänna val till riksdag, landsting/region och kommun.
Alla valrörelser är olika. Det är olika frågor som hamnar i fokus, utgångsläget för det egna partiet är olika, ibland går man till val i majoritet och ibland som oppositionsparti - ganska ofta går man till val i majoritetsställning i något av valet och som opposition i det andra. Det är oftast lättare att gå till val som oppositionsparti för då är det lättare att kräva förändring eller peka på saker som borde förbättras. Det är ibland svårare att göra med viss trovärdighet när man suttit vid makten under en eller flera mandatperioder.
Den här valrörelsen är dock den tråkigaste jag har upplevt. Det är möjligt att det beror på ett ganska litet intresse från media för regionvalrörelsen och det kan möjligen i sin tur bero på att konfliktytorna mellan partierna i sjukvårdspolitiken inte är så många eller stora. "Det glömda valet" kallas ofta region- eller landstingsvalet och det känns som att det stämmer bättre i år än någonsin. Men den inte bara tråkig för att "mina" frågor och "mitt" val inte hamnat i centrum, för det har jag både räknat med trott sedan tidigare, utan det är snarare att den stora valrörelsen som utspelas i riksmedias TV- och radiokanaler och i de stora tidningarna kommit att handla om maktspelet, vem ska regera med vem, och om plånboksfrågorna. Hur gynnar ett visst parti eller ett visst block en viss grupp väljarna. Hur påverkas pensionärerna, barnfamiljerna, studenterna etc av den förda politiken? Det sker en vädjan från partierna till den egna egoismen eller gruppegoismen.
Vart tog visionerna, ideologierna och de stora framtidsfrågorna vägen i valrörelsen? Jag saknar i all fall det samtalet och utrymmet för att måla visioner för Sveriges, regionens och kommunens utveckling bortanför maxtaxor, jobbskatteavdrag och sverigedemokraternas eventuella roll vid eventuella valresultat.
Alla valrörelser är olika. Det är olika frågor som hamnar i fokus, utgångsläget för det egna partiet är olika, ibland går man till val i majoritet och ibland som oppositionsparti - ganska ofta går man till val i majoritetsställning i något av valet och som opposition i det andra. Det är oftast lättare att gå till val som oppositionsparti för då är det lättare att kräva förändring eller peka på saker som borde förbättras. Det är ibland svårare att göra med viss trovärdighet när man suttit vid makten under en eller flera mandatperioder.
Den här valrörelsen är dock den tråkigaste jag har upplevt. Det är möjligt att det beror på ett ganska litet intresse från media för regionvalrörelsen och det kan möjligen i sin tur bero på att konfliktytorna mellan partierna i sjukvårdspolitiken inte är så många eller stora. "Det glömda valet" kallas ofta region- eller landstingsvalet och det känns som att det stämmer bättre i år än någonsin. Men den inte bara tråkig för att "mina" frågor och "mitt" val inte hamnat i centrum, för det har jag både räknat med trott sedan tidigare, utan det är snarare att den stora valrörelsen som utspelas i riksmedias TV- och radiokanaler och i de stora tidningarna kommit att handla om maktspelet, vem ska regera med vem, och om plånboksfrågorna. Hur gynnar ett visst parti eller ett visst block en viss grupp väljarna. Hur påverkas pensionärerna, barnfamiljerna, studenterna etc av den förda politiken? Det sker en vädjan från partierna till den egna egoismen eller gruppegoismen.
Vart tog visionerna, ideologierna och de stora framtidsfrågorna vägen i valrörelsen? Jag saknar i all fall det samtalet och utrymmet för att måla visioner för Sveriges, regionens och kommunens utveckling bortanför maxtaxor, jobbskatteavdrag och sverigedemokraternas eventuella roll vid eventuella valresultat.
Kommentarer
Trackback
