Forskningsframgångar
Så har 2011 års Nobelpristagare i medicin presenterats idag. Immunitetsforskning är det som i år belönar Bruce Beutler och Jules Hoffman samt eventuellt även den i helgen avlidne tredje tänkta pristagaren Ralph Steinman postumt. Som lekman är det inte alltid helt lätt att begripa pristagarna till Nobelpriset belönas för, men i detta fall har de tre forskarna starkt bidragit till bland annat förståelsen för hur vaccin fungerar och även banat vägen för att framtida vacciner blir mer effektiva och i förlängningen få fram vaccin mot sjukdomar som vi idag inte kan bota.
Nobelpriset är stort och endast ett fåtal storartade forskare belönas varje år för sin forskning och även om det inte blir lika stora rubriker som "Fel låt vann!" när det är schlagerfestival så finns många åsikter om vem som ska få kliva genom nålsögat till de kanske mest prestigefyllda forskningspriserna i världen.
Vem som belönas om tio eller tjugo år vet vi inte idag. Några av dem som då belönas kommer kanske att belönas för upptäckter som ännu inte gjorts. Redan i morse anmälde sig i en kandidat till ett framtida Nobelpris när Sveriges Radio berättade nyheten om framgångsrik nervtransferering som lyckats ge totalförlamade personer viss rörelseförmåga åter. Ett forskarteam med bland annat representanter för Sahlgrenska Universitetssjukhuset har genomför en mycket liten studie på ett fåtal patienter men med häpnadsväckande resultat.
För mig är det sådant som ger glädje i vardagen. Det är inte helt sällan jag möter människor som tycker att hälso- och sjukvården var bättre förr. Jag brukar då svara att sjukvården kommer alltid kommer att vara bättre i morgon. Visst kan det finnas enskilda delar av vården som man kan uppfatta var bättre förr, men de medicinska framstegen och landvinningarna gör att vi alltid kan göra mer och vi kan göra bättre - dock ofta till en högre kostnad, vilket gör att sjukvården ibland blir sin egen framgångs fånge.
Förväntningarna på vad som kan åstadkommas av hälso- och sjukvårdens personal är hög och ökar ständigt. Ska samhället klara av att möta de förväntningarna i morgon och i övermorgon och under nästa decennium avgörs av vilka insatser vi gjorde i forskningen i förra veckan, igår, idag och imorgon. Det är därför så oerhört viktigt att samhället avsätter resurser för såväl grundforskning (som dagens Nobelpris) som för mer klinisk forskning (som dagens nyhet om nervtransferering av totalförlamade patienter) för att nå de framgångar vi hoppas på, förväntar oss och ibland närmast kräver av forskarsamhället.
I det läget är det viktigt att också en region som Västra Götalandsregionen är med på banan och är beredd att avsätta resurser i den egna budgeten för att delfinansiera viktig forskning inom bland annat det medicinska området. Det är den framtidsvisionen jag skulle vilja se mer av i Västra Götalandsregionen, inte mindre.
Nobelpriset är stort och endast ett fåtal storartade forskare belönas varje år för sin forskning och även om det inte blir lika stora rubriker som "Fel låt vann!" när det är schlagerfestival så finns många åsikter om vem som ska få kliva genom nålsögat till de kanske mest prestigefyllda forskningspriserna i världen.
Vem som belönas om tio eller tjugo år vet vi inte idag. Några av dem som då belönas kommer kanske att belönas för upptäckter som ännu inte gjorts. Redan i morse anmälde sig i en kandidat till ett framtida Nobelpris när Sveriges Radio berättade nyheten om framgångsrik nervtransferering som lyckats ge totalförlamade personer viss rörelseförmåga åter. Ett forskarteam med bland annat representanter för Sahlgrenska Universitetssjukhuset har genomför en mycket liten studie på ett fåtal patienter men med häpnadsväckande resultat.
För mig är det sådant som ger glädje i vardagen. Det är inte helt sällan jag möter människor som tycker att hälso- och sjukvården var bättre förr. Jag brukar då svara att sjukvården kommer alltid kommer att vara bättre i morgon. Visst kan det finnas enskilda delar av vården som man kan uppfatta var bättre förr, men de medicinska framstegen och landvinningarna gör att vi alltid kan göra mer och vi kan göra bättre - dock ofta till en högre kostnad, vilket gör att sjukvården ibland blir sin egen framgångs fånge.
Förväntningarna på vad som kan åstadkommas av hälso- och sjukvårdens personal är hög och ökar ständigt. Ska samhället klara av att möta de förväntningarna i morgon och i övermorgon och under nästa decennium avgörs av vilka insatser vi gjorde i forskningen i förra veckan, igår, idag och imorgon. Det är därför så oerhört viktigt att samhället avsätter resurser för såväl grundforskning (som dagens Nobelpris) som för mer klinisk forskning (som dagens nyhet om nervtransferering av totalförlamade patienter) för att nå de framgångar vi hoppas på, förväntar oss och ibland närmast kräver av forskarsamhället.
I det läget är det viktigt att också en region som Västra Götalandsregionen är med på banan och är beredd att avsätta resurser i den egna budgeten för att delfinansiera viktig forskning inom bland annat det medicinska området. Det är den framtidsvisionen jag skulle vilja se mer av i Västra Götalandsregionen, inte mindre.
Kommentarer
Trackback
