Jonas sjukvårdsblogg

Har idag fått chansen, som vice ordförande, att tillfälligt vikarie i ordförandestolen vid dagens sammanträde med hälso- och sjukvårdsutskottet i regionen då ordförande Helene Eliasson (s) var upptagen med annat. Det var faktiskt riktigt kul och jag kände att jag verkligen saknar att få vara ordförande för utskottet. Nu var det ingen större dramatik i att jag ledde mötet istället för Helene då vi var överens över alla partigränser om besluten i de beslutsärenden som vi behandlade.

Det som för mig var dagens höjdpunkt var en föredragning av vår regionchefsläkare Claes-Håkan Björklund om insatser för att förstärka patientsäkerhetsarbetet i Västra Götalandsregionen. Jag har flera gånger tidigare pekat på just patientsäkerhetsfrågan som den kanske allra viktigaste frågan i utvecklingen av Sveriges och regionens hälso- och sjukvård. Det är inom detta område som de största vinsterna finns att göra för att minska de så kallade kvalitetsbristkostnaderna.

Claes-Håkan håller just nu på att bygga upp en särskild patientsäkerhetsenhet på regionens hälso- och sjukvårdsavdelning där det i fortsättning ska finnas 5-6 medarbetare som ska jobba aktivt med patientsäkerhetsfrågorna. Jag tycker det är jättebra och det är också en nödvändighet om vi ska klara av att leva upp till både nya lagkrav och skapa möjligheter att leda och följa upp arbetet med patientsäkerhetsfrågorna.

Jag har ett stort förtroende för regionchefsläkaren och det arbete han nu gör, även om han till viss del är väl styrd och bakbunden av de stimulansmedel för bättre patientsäkerhet som kommer från regeringen. Det finns alltid en risk med statliga stimulansmedel att man lägger mer tid och pengar på att få pengarna än på att använda de pengar man har möjlighet att få på de åtgärder som ger allra mest effekt för en bättre patientsäkerhet.

Jag har full förståelse för att man från staten vill ställa tydliga krav och vissa kriterier på regioner och landsting för att få ta del av stimulansmedlen så att de inte bara försvinner i några svarta hål för att täcka underskott i verksamheten utan att det blivit några insatser för bättre patientsäkerhet.

Jag var kritisk redan i våras över att vi la för mycket pengar på att vidta åtgärder för att få pengarna och för lite på de insatser som jag skulle vilja se blev gjorda i regionen. Jag skulle vilja att regionen satsade mer resurser på forskning kring patientsäkerhet, mer resurser kring utbildning, mer resurser på att utveckla smarta stödsystem för att kunna jobba mer patientsäkert i vårdens verksamheter, mer resurser på utveckling och uppföljning.

Dagens föredragning har dock gett mig hopp om att vi är på väg tid. Jag ser fram emot bildandet av en patientsäkerhetsenhet på hälso- och sjukvårdsavdelningen, och jag tror också vi måste ta till oss Claes-Håkans besked om att många medarbetare i vården tycker att det finns en brist i engagemanget från ledningshåll för patientsäkerhetsfrågorna.

Såväl politiskt ledarskap som ett tydligt ledarskap från regiondirektör, hälso- och sjukvårdsdirektör, regionchefsläkare, förvaltningschefer är nödvändigt om vi ska kunna ta vara på den möjligheten som finns i att förbättra vården och höja kvaliteten genom ett systematiskt och engagerat patientsäkerhetsarbete.