Fler utbildningsplatser
Av pressmeddelandet framgår att läkarutbildningen i Sverige successivt kommer att utökas med 300 platser under de kommande åren. 700 fler utbildningsplatser för sjuksköterskor, 100 för vidareutbildning till specialistsjuksköterskor och drygt 50 platser på tandläkarutbildningen.
Det är viktigt att det skapas ökat akademiskt utrymme för utbildning av specialistsjuksköterskor, men det är lika viktigt att regioner och landsting i sin lönepolitik ser till att det framöver lönar sig att vidareutbilda sig till specialistsjuksköterska. Inte sällan är det en ekonomisk förlustaffär att vidareutbilda sig som sjuksköterska. Återbetalning av ökade studieskulder motsvarar ibland inte ens den löneökning som man får som specialist.
I den budget som regionfullmäktige ska besluta om nästa vecka har därför folkpartiet dels avsatt pengar för att göra det möjligt för bland annat sjuksköterskor att specialistutbilda sig med lön under utbildningen, precis som läkarna får lön under sin ST-utbildning. Vi har de närmaste åren också avsatt resurser för att tillsammans med de fackliga organisationerna skapa en bättre lönepolitik för ökad rättvisa och ökad lönespridning. Faktorer som utbildning, kompetens, ansvar, engagemang och erfarenhet måste premieras betydligt högre än idag. Jag skulle vilja säga att de bäst betalda sjuksköterskorna borde ha 25-30% högre lön än idag.
Det är också glädjande att regeringen fortsätter på den linje som redan Lars Leijonborg inledde som utbildningsminister med att öka antalet utbildningsplatser på läkarutbildningen. Regeringen skriver själva att med de ytterligare 300 platserna de kommande åren så har läkarutbildningen ökat med 60% sedan den nuvarande regeringen tillträdde. Det är bra jobbat, och nödvändigt. Av de läkarlegitimationer som utfärdas varje år i Sverige så utfärdas mer än hälften till personer som har utbildat sig i något annat land än i Sverige. Många av dessa är svenskar som i brist på utbildningsplatser valt att utbilda sig i andra länder, men Sverige måste självklart kunna vara självförsörjande på läkare. Vi ska inte behöva förlita oss till andra länders utbildningssystem för att säkerställa att vi har tillgång till den kompetens som vi behöver.
Som alltid, när läkarutbildningen kommer på tal, vill jag trycka på att det inte räcker med ökad kvantitet - det är nödvändigt att vi också säkerställer kvaliteten på utbildningen, på handledarresurser etc. Kvalitet är även i detta sammanhang ett nyckelbegrepp för att få fram den kompetens som behövs. I synnerhet i ett läge med fler utbildningsplatser så ligger det ett stort gemensamt ansvar på universiteten och universitetssjukhusen att säkra kvaliteten genom hela utbildningen och att det finns tillräckliga möjligheter att i nästa steg få sin AT-utbildning och därefter sin specialisttjänstgöring med engagerade handledare på arbetsplatser som ser värdet i att få vara med och utbilda framtidens läkare.
Jag är inte helt sällan kritisk till en del som regering eller statliga myndigheter hittar på i hälso- och sjukvården, men idag får regeringen MVG för planerna på fler platser på vårdutbildningarna.
Tyvärr finns en stor risk att detta förslag leda till att sämre läkare utbildas i framtiden.
På de tidiga terminerna med enbart teori spelar det ingen roll. Problemet kommer senare på de kliniska terminerna. Där är antalet studenter den begränsande faktorn. Är man dubbelt så många studenter innebär det att varje student träffar hälften så många patienter på akutmottagningen, är hälften så många dagar på en avdelning, är med på hälften så många operationer och mottagningsbesök osv.
Detta är kunskap som aldrig går att läsa sig till. Detta är det som i sjukvården kallas "klinisk färdighet" och i folkmun kallas "erfarenhet". Nästa gång studenten står på akutmottagningen är denne inte student utan AT-läkare och kommer då sakna den erfarenhet som krävs för att hantera akut sjuka patienter.
Det går att tiodubbla intaget till läkarutbildningarna om man vill, det finns tillräckligt med duktiga och motiverade studenter för detta. Det kostar mindre per färdig läkare och lönerna kommer säkert också sjunka. Dock får man som bekant vad man betalar för. Vill vi verkligen att McDonalds-sjukvård?
Tack för feedback på mitt inlägg. Det är klart att vi inte vill ha McD-sjukvård, och det var just den poängen som jag försökte få fram i mitt inlägg. Jag skulle vilja hävda att kvalitetsfrågan är avgörande och överordnad kvantitetsfrågan. Av den anledningen är det positivt att ökningen sker successivt så att universiteten tillsammans med regioner och landsting kan säkra kvaliteten där jag självklart inkluderar möjligheten att förvärva kliniska färdigheter.
Det är därför lite oroande signaler som samtidigt kommer från samma departement om att ALF-anslagen, som bl a ska kompensera sjukvårdshuvudmännen för merkostnaderna för läkarutbildningen, kan komma att minska eller inte justeras i samma takt som den ökade utbildningsnivån. Sker det så ställs ansvariga regioner och landsting i en onödigt besvärlig prioriteringssituation.
/Jonas
