Jonas sjukvårdsblogg

Så gick det plötsligt en vecka igen utan något blogginlägg. Jag får väl skylla på en viss trötthet efter att ha laddat för budgetdebatten i början av förra veckan, och därefter viss sjukdom under senare delen av veckan. Innan jag rasade ihop hann jag dock ta del av den analys över vårdplatssituationen i Västra Götalandsregionen som McKinsey & Company genomfört på uppdrag av regionen.

Det är en mycket gedigen genomgång som presenterades för oss i torsdags i form av ett bildspel med 87 bilder. Det är närmast omöjligt att försöka sammanfatta rapporten i ett enda blogginlägg, men jag ska ändå försöka mig på att delge mina intryck efter presentationen i torsdags, och jag inser att det är intryck som kan komma att förändras i takt med att fördjupar oss i materialet.

För det första är det oerhört välkommet att få en ordentlig kartläggning om hur läget ser ut vad gäller antalet vårdplatser i Västra Götalandsregionen och hur överbeläggningssituationen ser ut. Det är viktiga grundfakta för att kunna gå vidare med politiska åtgärder för att lösa de problem som finns - men som kanske var mindre än vissa har menat i en ibland rasande debatt.

Sen är det alltid så med denna typ av rapporter att de sällan ger alla svaren, men den ger upphov till en rad frågor som måste ställas och besvaras för att kunna vidta aktiva åtgärder mot problemen. Dessutom finns det en terminologi och metodologi i denna typ av rapporter som gör att man kan tvista om både det ena och andra. Det är viktigt att också läsa fotnötterna för att inte dra förhastade eller felaktiga slutsatser.

Antalet vårdplatser i regionen definieras som ca 4 300, vilket egentligen är 4 320 disponibla vårdplatser och de är färre än de 4 678 fastställda vårdplatserna i sjukhusens budgetar. Skillnaden beror på helger, sommarstängningar, isoleringar etc, vilket gör att ca 4 300 är antalet disponibla vårdplatser i snitt, medan antalet disponibla platser idag - tisdagen 27 september - sannolikt är närmare 4 678 än 4 300. Ska vi komplicera det hela ytterligare så finns det också begreppet fysiska vårdplatser som uppgår till ca 5 000 och då inkluderar fysiskt rätt utformade sängar med rätt utrustning för patientsäkerhetskrav och arbetsmiljökrav, men där skillnaden är att de sista ca 350 vårdplatserna inte har något bemanning.

Den som orkade ta sig genom hela förra stycket inser kanske att det inte finns några helt givna svar. MEN det finns en hel del viktiga och konkreta siffror i rapporten.

Under 2010 fanns det i snitt 181 överbeläggningar per dag vid regionens sjukhus. Observera att det är i snitt, vilket ju innebär att det vissa dagar kanske bara är 30, medan det andra dagar är över 300 överbeläggningar, men alltså 181 överbeläggningar i snitt per dag. Det förtjänar också att poängteras att det i rapporten utgår från mätningar klockan 07.00 på morgonen vilket är den tid på dygnet då beläggningen är som störst. Under natten har det kommit in nya patienter och de som ska hem under dagen har ännu inte blivit utskrivna, vilket gör att det vi mäter är en form av "worst case". Läget borde inte vara värre än vad som beskrivs.

Hälften av de 181 överbeläggningarna utgörs av patienter som finns på en så kallad faktisk vårdplats med rätt utformning, men där personalen, beräkningsmässigt, egentligen inte räcker till för att också vårda en ytterligare patient. Den andra hälften utgörs av patienter som blir liggande på britsar i korridorer eller dagrum.

Det är lätt att säga att vi inte ska ha några överbeläggningar alls i svensk hälso- och sjukvård, men jag menar att det inte är möjligt. Det vore helt enkelt felprioriterat att skapa en organisation med så mycket luft i systemet att den klarar av att också svälja de högsta topparna. Däremot måste vi ha en ambition att minimera de överbeläggningar som sker i korridorer eller på andra mindre lämpliga platser. De fysiska vårdplatserna finns, däremot inte personalen vilket ju i slutändan är en budgetfråga.

Överbeläggningsproblematiken skiljer sig åt också mellan regionens sjukhus där NU-sjukvården i Fyrbodal och SÄS i Sjuhärad har de procentuellt största problemen, vilket ganska väl stämmer med den bild vi redan tidigare har fått av att lyssna till ledning och personal. Det är också de två sjukhusen som har flest utlokaliserade patienter, d v s patienter som vårdas på en annan vårdavdelning än den som har det medicinska ansvaret för patienten.

Så här skulle jag kunna fortsätta och räkna diverse siffror, men jag nöjer mig här med att avslutningsvis dra ett par slutsatser, efter att ha uppmanat den som är intresserad av att ta del av materialet där det också finns en intressant framtidsscenario vad gäller behovet av vårdplatser om tio år jämfört med idag. Det bygger på ett antal antaganden och på ett mer optimalt resursutnyttjande än idag och pekar då mot att regionen behöver ytterligare 140 vårdplatser om tio år. Fördelade annorlunda mellan sjukhusen jämfört med idag, och fördelade annorlunda mellan olika medicinska specialiteter jämfört med idag.

Jag har under ett par år försökt säga att vi har en överbeläggningsproblematik i regionens hälso- och sjukvård, men att jag inte varit lika övertygad om att vi har en vårdplatsbrist. Jag tycker att denna rapport ger ett hyfsat stöd för det påståendet. Jag har också sagt att jag tror att vi kortsiktigt behöver öka antalet platser för att lösa delar av överbeläggningsproblematiken. Vad rapporten väl snarare pekar på är att vi behöver utöka bemanningen för att bättre kunna utnyttja faktiska vårdplatser i ordinarie verksamhet för att lösa en stor del av problematiken på kort sikt.

Jag ser också att den uppskattning som jag gjorde när vi skrev Alliansens gemensamma Agenda för Akutsjukvården inför vårens omval om behovet av ytterligare vårdplatser på 100-150 ytterligare vårdplatser stämmer rätt väl både i det korta perspektivet och i det lite längre framtidsscenariot. I Allianspartiernas förslag för akutsjukvården och så sent som i förra veckans budgetdebatt innehöll våra fyra partiers budgetar ekonomiska medel för att vidta åtgärder för bland annat vårdplatser. Då sa den politiska ledningen att vi skulle vänta och se vad rapporten gav för resultat, men de hade inte avsatt några resurser för att möta det resultat vi nu har fått så frågan är väl vad som händer med vårdplatsutvecklingen i regionen det närmaste året nu när vi har kunskap att kunna åtgärder i alla fall delar av problemet.