Jonas sjukvårdsblogg

Mycket av den hälso- och sjukvårdspolitiska debatten i Västra Götalandsregionen kretsar kring tillgängligheten på sjukhusens akutmottagningar. Tillgängligheten på akutmottagningarna har egentligen alltid varit i stort fokus, men har allt mer kommit att dominera debatten under senare år till följd av att en del andra tidigare problem i vården nu är mindre vanligt förekommande och till följd av att vi politiskt har riktat mer fokus på frågan genom att bland annat sätta upp måltal för hur många som ska

 

Den trogne läsaren vet att jag flera gånger i denna blogg ondgjort mig över oskicket från vissa politiska partier att utlova löften om maximala väntetider på akuterna, men jag tänkte inte ta upp den tråden idag igen. Trogna läsare vet också att jag under det senaste året kritiserat den politiska ledningen för att man inte på regional politisk ledningsnivå tar några initiativ till åtgärder när man ser att måluppfyllelsen försämras och inte förbättrats som de hoppats på. Inte ens försöket att ändra beräkningsgrunden för måltalen ledde till en förbättring, utan istället en ytterligare försämring av måluppfyllelsen. Jag tänkte inte heller fördjupa mig i det idag.

 

Istället tänkte jag reflektera över en rapport som Socialstyrelsen presenterade strax före helgen med titeln "Uppföljning av väntetider vid sjukhusbundna akutmottagningar" och som jämför väntetiderna vid sjukhusen i 16 regioner och landsting och vid några sjukhus i Stockholms läns landsting. I rapporten redovisas siffror från det första halvåret 2012 och underlaget är framtaget via en enkät till landets sjukhus med akutmottagningar.

 

Jämförelser mellan regioner och landsting riskerar alltid att vara missvisande när man mäter på olika sätt i olika regioner/landsting och när det blir självrapporterad data på detta sätt via en enkät. Jag har därför svårt att hetsa upp mig över att jämföra Västra Götaland med Örebro, Skåne, Västmanland och andra landsting. Det blir ju varken bättre eller värre för patienter som får vänta länge på akuterna i Västra Götaland om befolkningen i andra landsting eller regioner får vård snabbare eller får vänta ännu längre. Det intressanta är ju att jämföra sig själv över tid, och där vet vi att utvecklingen går åt fel håll.

 

En av de förklaringar som vi ofta får kring varför det går åt fel håll med måluppfyllelsen är en ökad tillströmning av patienter till sjukhusens akutmottagningar. (Det är knappast förvånande när invånarna kunnat ta del av politisk information på affischer runt om i hela regionen i ett par valrörelser om att ingen ska behöva vänta mer än en timme på akuten för att få träffa en läkare.) Det är i denna fråga som jag hittar den intressantaste jämförelsen i Socialstyrelsen rapport från i fredags. I tabell 6 i rapporten listas antalet besök på sjukhusbundna akutmottagningar per 1 000 invånare över 20 år under det första halvåret 2012.

 

Med de reservationer jag tidigare gjort om säkerheten i materialet vid jämförelser mellan regioner och landsting så förvånas jag över att Västra Götalandsregionen plötsligt toppar en tabell. Västra Götalandsregionen hade under perioden tillsammans med Kronobergs landsting minst antal akutbesök per 1 000 invånare med 125 besök. I andra änden av tabellen hittar vi Skåne och Gotland. Gotland lämpar sig inte riktigt för jämförelse, men det gör Skåne som under mätperioden hade 171 besök per 1 000 invånare. Det är nästan 40% fler besök i Skåne i relation till befolkningen.

 

Det är en väldigt stor differens, och det är svårt att låta bli att fundera på hur måluppfyllelsen hade sett ut i Västra Götaland om vi hade haft lika högt söktryck till akuterna hos oss som man tycks ha i Skåne?

 

Det finns all anledning att försöka få fram säkrare underlag, innan man drar allt för förhastade slutsatser, men rapporten från Socialstyrelsen indikerar ändå att Västra Götalandsregionen ligger sämre till en de flesta andra landsting vad gäller måluppfyllelse kring tider på akutmottagningar trots att vi har ett lägre söktryck än i alla andra landsting. Är det på det viset så finns all anledning av i första hand se över arbetsorganisationen vid våra akutmottagningar, men även vilka ekonomiska, kompetensmässiga eller logistiska resursförstärkningar som kan behöva göras för ett bättre omhändertagande på våra akutmottagningar.