Kan vi få bort överbeläggningarna?

Sveriges Radios P4 Göteborg rapporterar idag om situationen med överbeläggningar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Enligt reportaget är läget värst på Östra sjukhuset som trots en extra öppnad beredskapsavdelning hade 28 överbeläggningar igår. Med sjukhusets knappa 700 vårdplatser innebär det en överbeläggning på 4-5 procent, vilket får anses vara rätt mycket.
 
Bland det sista som jag hann med som ordförande för regionens hälso- och sjukvårdsutskottet innan valet 2010 var att ge uppdrag att göra en översyn av vårdplatssituationen vid regionens sjukhus, och i slutet av september 2011 presenterades en mycket genomgripande rapport med hjälp av McKinsey & Company. Under de 16 månader som gått sedan dess har vi fört en politisk diskussion i regionen där jag och andra i oppositionen har kritiserat den politiska ledningen för bristen på politiskt och regionövergripande agerande i frågan. Istället har man, i mitt tycke, helt och hållet bollat över utredningen till varje enskilt sjukhus att försöka lösa.
 
Varje sjukhus styrelse och ledning har självklart ett eget ansvar för att dimensionera för ett lämpligt antal vårdplatser inom olika specialiteter i förhållande till behoven, men jag menar att om vi regioncentralt tar fram en rapport som pekar på i snitt knappt 200 överbeläggningar per dag och i snitt 50 utlokaliseringar (patienter som vårdas på "fel" vårdavdelning för att få en plats) har vi också ett ansvar regioncentralt för att försöka lösa problemet.
 
Nu är tanken med dagens inlägg inte att gräla på den politiska ledningen för bristande handlingsförmåga, utan att mer ställa oss frågan om det egentligen är möjligt att få bort överbeläggninggarna i svensk hälso- och sjukvård?
 
Överbeläggningar är en av de främsta patientsäkerhetsrisker som vi känner. Efter många års debatt har ett antal landsting och regioner, förutom Västra Götalandsregionen, gjort översyner och analyser av vårdplatssituationen i förhållande till behoven och kommit till motsvarande siffror. Från och med detta årsskifte ska också alla landsting och regioner på ett likartat sätt kunna rapportera graden av problemet med överbeläggningar på respektive sjukhus. Det är alldeles utmärkt och kommer att ge oss mer aktuella underlag för hur stora problemen är på olika sjukhus och inom olika specialiteter.
 
Av främst patientsäkerhetsskäl, men också av arbetsmiljöskäl finns all anledningen att dimensionera antalet vårdplatser för att undvika regelmässiga överbeläggningar. För att detta ska vara möjligt måste våra sjukhusorganisationer samtidigt bli mer flexibla. Bland annat så tycker jag att Sahlgrenska Universitetssjukhuset de senaste åren har arbetat proaktivt med de beredskapsavdelningar som kan öppna när behoven ökar mer än vad som har beräknats. Samtidigt finns det en utmaning med att klara bemanning med rätt kompetens till avdelningar som behövs ibland och ibland inte. Sjukvården varken kan eller ska vara beroende av att det finns daglönare som dyker upp varje morgon och kväll för att undra om det finns något jobb.
 
Går det då att helt få bort överbeläggningarna i svensk hälso- och sjukvård? Det är klart att det går, men om ett sjukhus aldrig ska behöva riskera att få en enda överbeläggning krävs en dimensionering av vårdplatser som inte är ekonomiskt realistisk. Det skulle innebära att vi måste dimensionera så att mängder med vårdplatser och personal som en stort del, kanske till och med huvuddelen, av sin tid inte har några arbetsuppgifter för de finns där bara till hands ifall trycket plötsligt skulle bli mycket större än normalt. Är man beredd att betala för det så är det klart att det, rent teoretiskt, är möjligt att utrota överbeläggningarna på sjukhusen.
 
Då kan man ju i och för sig fråga sig hur många som faktiskt är intresserade av att jobba på de premisserna och om det faktiskt finns tillräckligt med utbildad vårdpersonal för alla dessa "utifall-att-tjänster".
 
Svaret måste därför bli att vi aldrig helt kommer att slippa överbeläggningar på svenska sjukhus. Det är för många variabler som påverkar ekvationen av hur många vårdplatser som behövs en viss tid en viss dag.
 
I radions inslag pekas både på att det är det är en överbeläggningssituation som gällde igår, direkt efter helgen och strax efter storhelgerna och att man dessutom har flera fall av vinterkräksjuka, kalici, som påverkar hur man bör placera patienter på vårdavdelningar.
 
Läget kan mycket väl vara bättre redan idag, och mycket väl vara sämre om ett par veckor beroende av utvecklingen för både influensan och vinterkräksjukan.
 
Även om insikten blir att vi aldrig helt kan få bort överbeläggningar och utlokaliseringar av patienter så har vi, också politiskt, en skyldighet att göra vad vi kan för att dimensionera antalet vårdplatser för att få bort de regelmässiga överbeläggningar som vi ser på vissa kliniker vid vissa sjukhus. Vi har också en skyldighet att se hur vi kan utveckla fler flexibla lösningar som vi kan ta till vid större och oväntade händelser.
 
Om förutsättningarna i grunden är de rätta så är jag också övertygad om att såväl patienter som vårdpersonal mycket lättare kan acceptera att det ibland uppstår toppar som gör att det blir någon eller ett par extra patient på avdelningen under några timmar eller under några dagar.
2013-01-08 @ 12:47:33 Politik Permalink

Kommentarer
Postat av: Jakob

Jag är alltför oinsatt i sakfrågorna för att kommentera dem, men ett verkar vara säkert: Det krävs avsevärd detaljkunskap för att leda en region... Och: snyggt skrivet utan pekpinnar (även om du är i opposition)!

Svar: Hej Jakob, och tack för trevlig feedback. Jag vill nog hävda att sjukvårdspolitik kanske är det svåraste politikområdet, men samtidigt det absolut mest spännande och intressanta när man väl kommer över en kunskapströskel för att förstå komplexiteten och sambanden i hälso- och sjukvården.
Jonas Andersson

2013-01-08 @ 14:03:15
URL: http://zerlin.wordpress.com
Postat av: Roland Andersson

Ja Du Jonas Kommer jag ihåg rätt föregicks din prestation att ta fram vårdplatsbehovet av ett chat från min sida under några år att just ta fram en sådan behovsanalys. De möttes ibland av den ekonomistiska synen att så fort man inrättar en vårdplats ser läkarna till att fylla den med en patient antingen det förelåg ett behov eller inte. I övrigt tycker jag ditt argumenterande är riktigt. Det svåra är att hitta den rätta nivån. Min slutsats är dock att det behövs fler vårdplatser. Så låt oss se på hur många och inom vilka specialiteer de skall finna och kanske också den inte helt enkla frågan Var ?

Svar: Ja Du Roland, jag ger dig rätt i historiebeskrivningen om att jag var lite för långsam i att komma till skott utifrån de förmodade svårigheterna att faktiskt få fram ett bra material. Det fick vi nu tack vare duktig hjälp utifrån.Min slutsats är ju som din att det närmast är omöjligt att få en optimal nivå på vårdplatserna.
Tack för respons och god fortsättning på 2013!
Jonas Andersson

2013-01-08 @ 17:10:28
Postat av: DrApoe

Intressant att du refererar till McKinseyrapporten. Jag har tidigare gått igenom den och är minst sagt kritisk.

Låt oss börja med vad den kostade. Att kalla in en firma som McKinsey är knappast gratis. För egen del kan jag tycka att regionkansliet eller annan del av VGR borde kunna samordna statistik över antalet vårdplatser och överbeläggningar, data som redan finns. Med tanke på regionens mycket höga kostnader för externa konsulter är det extra intressant att få reda på prislappen.

Sedan är jag kritisk till användbarheten. Rapporten består mest av data och beräkningar utan anbalys och förankring i verkligheten. Är det verkligen rimligt att tro att en lika kraftig neddragning av vårdplatser som varit senaste decenniet kommer kunna fortsätta? Är det verkligen sannolikt att göra de neddragningar i nordöstra delen av regionen som rapporten ger underlag för, både politiskt och humanitärt? Som jag ser det är rapporten på sin höjd ett diskussionsunderlag eftersom relevant analys av tex skillnader mellan olika delar av regionen saknas. På samma sätt är jämförelsen med antalet vårdplatser nationellt enbart siffror på ett papper.

Rapporten har redan använts som huvudsaklig förevändning för neddragning av vårdplatser. Den har även varit ett slagträ i debattartiklar. Var detta meningen?

För mig är McKinseyrapport ett exempel på varför utgifterna för externa konsulter i VGR borde minska.

Svar: Hej,vad gäller regionens användning av konsulter så finns det mycket att säga om detta, men jag vill nog hävda att det var bra att vi fick extern hjälp med just detta arbete. Annars kan jag hålla med dig om att rapporten inte ger några givna svar, utan snarare underlag till fler frågor och underlag för fortsatt utvecklingsarbete. En rapport från hösten 2011 kring siffror från 2010 är inga givna sanningar 2013, men den ger en indikation på hur läget är vad gäller vårdplatstillgången och vårdplatsbristen inom olika specialiteter och olika sjukhus. Den ger en bekräftelse på det som många av oss som jobbar över hela regioner känt, men inte haft siffror på, bland annat att överbeläggningsproblematiken var störst på NU-sjukvården. Jag tror betydligt större användbarhet i de uppföljningssystem som sedan rapporten har riggats för att mer just-in-time kunna mäta problemet för att sedan förhoppningsvis kunna vidta åtgärder.

Meningen med rapporten? Ja, för mig var meningen när vi beställde kartläggningen att dels att få en ungefärlig bild av storleken på problemet och var problemen främst fanns. Att det ur rapporten går att utläsa att en viss klinik på ett visst sjukhus ska ha x fler eller y färre vårdplatser kan man inte givet göra. Däremot borde rapportens indikationer leda till en diskussion om vad siffrorna står för och vad som kan göras för för att minska problemen.
Jonas Andersson

2013-01-09 @ 11:21:31
Postat av: Magnus Nordlund

Ja Du Jonas,
Att Du överhuvud taget funderar i termer av att "ett sjukhus aldrig ska behöva riskera att få en enda överbeläggning" är intressant.
Att man skulle dimensionera för enstaka extrema punktbelastningar är det ingen som arbetar i verkligheten som diskuterat eller förväntat sig.
Problemet är att Du varit med och skapat en situation där överbeläggningar är regel snarare än undantag och där stor del av energin i organisationen förbrukas på att hantera platssituationen snarare än att vårda patienter. Detta leder naturligtvis till sämre vård och ökat lidande för våra patienterna, men också till att verksamhetens arbetssätt blir skrämmande ineffektivt. Man har för ett tag sedan passerat en punkt där varje "sparad" vårdplats sannolikt innebär ökade kostnader genom att vårdprestationen totalt försämras.

2013-01-12 @ 17:23:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0