Jonas sjukvårdsblogg

Idag har Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott (HSU) fattat beslut om att skicka ut ett förslag på remiss om att införa en vårdvalsmodell för primärvårdsrehabilitering med sjukgymnaster/fysioterapeuter och arbetsterapeuter som de bärande pelarna. Under det senaste året har vi politiker i HSU diskuterat och gjort vägval kring hur ett Vårdval Rehab i Västra Götalandsreigonen skulle kunna se ut.

 

Ingenting är klart förrän allting är klart, men jag är positiv till att vi återigen över de politiska blockgränserna har kommit överens om att införa ytterligare en vårdvalsmodell och om grunderna för hur en sådan modell ska vara utformad. Alla har tagit och givit och vi har, som alltid, haft kompetenta tjänstemän till vår hjälp att forma ett uppdrag och ett ersättningssystem som vi hoppas ska vara lockande för såväl den verksamhet som redan bedrivs i offentlig regi och för de sjukgymnaster och arbetsterapeuter som jobbar på upphandlade avtal eller den nationella taxan.

 

Framför allt hoppas jag att reformen ska kunna lyfta frågorna om rehabilitering på ett tydligare sätt i Västra Götalandsregionen och att invånarna ska kunna få tillgång till ett mer likvärdigt utbud av rehabiliteringsinsatser runt om i Västra Götaland. Min uppfattning har under flera år varit att vi inte tillräckligt har nyttjat den kompetens som sjukgymnaster och arbetsterapeuter besitter för att få en så bra och så kostnadseffektiv hälso- och sjukvård som möjligt. Min tro och förhoppning är att vi med Vårdval Rehab både kan få ett bredare utbud, en ökad mångfald och fler patienter som kan få hjälp av en sjukgymnast med sina besvär.

 

Nu ska som sagt förslaget till krav- och kvalitetsbok (KoK-bok) ut på remiss till och med augusti, och sen är ambitionen att kunna fatta beslut i regionfullmäktige i oktober för att sedan införa vårdvalsmodellen den 1 april nästa år.

 

Det känns både lite spännande och pirrigt hur gensvaret från såväl vårdgivare, enskilda yrkesutövare och patienter kommer att bli, och jag är glad åt att min motion om detta från 2011 ser ut att så pass snabbt kunna bli genomförd.

 

 

...ska regionfullmäktige i Västra Götalandsregionen fatta beslut om budget för 2014 efter en två dagar lång debatt.  Jag har återigen fattat fattat pennan (eller tangentbordet) efter ett litet uppehåll i bloggandet eftersom jag fått lära mig att man ska försöka vara tyst och inte säga för mycket i vredesmod, och jag har varit på dåligt humör de senaste veckorna när jag funderat över regionens utveckling och när jag funderar över det politiska ledarskapet i regionen.

 

På samma fullmäktige i nästa vecka ska också regionfullmäktige fatta beslut om delårsbokslutet per mars 2013, och de båda ärendena hänger naturligtvis ihop. Delårsbokslutet leder förstås tankarna tillbaka till tiden för ett år sedan när partierna hade presenterat sina respektive budgetförslag och vi fastställde budgeten för 2013, och allt för mycket av det som vi då förutsåg med S-V-MP:s förslag till budget har tyvärr förverkligats under årets första månader. Om det bloggade jag om för drygt en månad sedan.

 

Budgetarbetet för 2013 var inte alldeles enkelt. Från Folkpartiets sida såg vi stora problem med finansieringen av hälso- och sjukvården och beslutade efter långa diskussioner och stor vånda för att, precis som den politiska ledningen, föreslå en skattehöjning med 25 öre. Den stora principiella skillnaden mellan den politiska ledningens förslag till budget och Folkpartiets förslag var att vi avsatte ytterligare 600 miljoner för att komma till rätta med den strukturella obalansen på sjukhusen och 150 miljoner kronor för den strukturella obalansen på hälso- och sjukvårdsutskottet.

 

Det vi kan se nu när delårsbokslutet ska behandlas är att den politiska ledningen med S-V-MP valde att höja skatten, men inte att försöka lösa några av de strategiska och strukturella framtidsutmaningar som regionen stod och står inför. Vi har alltså höjt skatten med 25 öre för regionens skattebetalare medan problembilden i sjukvården fortsatt är intakt eller till och med värre än för ett år sedan.

 

Vad är då den politiska ledningens väg för att hantera detta i budgeten för 2014. Jo, utan att heller nu försöka lösa de grundläggande problemen väljer den politiska ledningen att underbalansera sitt budgetförslag med drygt 200 miljoner. Till det kommer med 99,99 procents säkerhet ett skatteutjämningssystem att träda ikraft 2014 som drabbar regionen med ytterligare 70 miljoner. Till det finns en större ekonomisk problematik inom kollektivtrafiken innevarande år som kommer att följa med in i 2014 och förvärras av ett otillräckligt förslag från S-V-MP för kollektivtrafiken med ytterligare drygt 50 miljoner 2014. Dessutom brottas de flesta av regionens sjukhus med ekonomiska problem och/eller problem med att leverera vård i rätt tid för patienterna. Lågt räknat uppgår den problembilden för innevarande år till 400 miljoner kronor och problemen riskerar att öka under 2014 med relativt lågt nettoindex och få ytterligare tillskott till sjukvårdssektorn i den politiska ledningens förslag till budget.

 

S-V-MP har flaggat för att de kan komma att återkomma till fullmäktige senare i höst med en kompletteringsbudget med ett förslag till ytterligare skattehöjningar för 2014. Ska de ens komma i närheten av att ens försöka lösa några grundläggande problem så behöver det bli en skattehöjning på ytterligare 25 öre. Ledningen säger dock att de HOPPAS att de  inte ska behöva lägga ett förslag om skattehöjning till hösten, och det illustrerar ju väl den "hålla-tummarna-politik" som de driver. De har dålig koll på en rad omvärldsfaktorer, men de vill väl och hoppas att allt ska lösa sig och gör det inte det så kan de alltid skylla på att det är regeringens fel.

 

Nej, det är hög tid att kliva fram och ta politiskt ansvar och försöka visa på någon form av politiskt ledarskap istället för att skylla på andra och placera problemen i någon annans knä. Det går inte att först fatta ett beslut om en budget och sen inte stå för vilka konsekvenser det får i och för verksamheterna. Det går inte att sätta partitaktiska intressen före regionens och dess invånares utvecklingsmöjligheter. Det går inte att hävda att de inte vetat och inte förstått. För har man inte gjort det, så är man inte heller mogen att leda regionen och bör inte heller efterstäva att inneha makten och ledningen för Västra Götalandsregionen.