Jonas sjukvårdsblogg

Igår fick vi som politiker de månatliga nyckeltalen som ger en bild över utvecklingen av verksamhet, ekonomi och personal i Västra Götalandsregionen. Jag har allt sedan regionfullmäktige för ett knappt år sedan fastställde budgeten för 2013 varit kritisk till resursfördelningen för att klara behoven inom hälso- och sjukvården, och skrev i en debattartikel i Göteborgs-Posten i höstas under rubriken "Stålbad för sjukhusen nästa år" bland annat följande;

 

"Det finns tre tänkbara scenarier i den situation som regionens sjukhus befinner sig i. Antingen måste sjukhusen kraftigt begränsa tillgången till vård för patienterna, eller bestämma sig för att ge upp ambitionen att uppfylla vårdgarantin och målen för den så kallade kömiljarden, eller att återigen göra stora underskott. Mest troligt är att vi kommer att se en kombination av alla tre."

 

När månadsfakta per mars månad nu publiceras är det tydligt att Västra Götalandsregionen är på god väg mot alternativet "en kombination av alla tre".

 

Vad gäller ekonomin så skiljer sig resultaten åt mellan de olika sjukhusen, men gemensamt visar de upp en problembild på minus 100 miljoner jämfört med budget under årets första tre månader, trots en historiskt låg kostnadsökningstakt vid sjukhusen på knappt 2 procent.

 

Vad gäller vårdgarantin och kömiljarden så har utvecklingen under det senaste året tredubblat antalet patienter som väntat mer än 90 dagar på ett första besök hos specialistläkare, medan antalet patienter som väntat längre än vårdgarantigränsen för behandling hitills endast ökat marginellt, men det är totalt 7 000 patienter i regionen som väntat längre än vad vårdgarantin stipulerar. När det kommer till kömiljarden börjar Västra Götalandsregionen krypa allt närmre det magiska strecket på 70% som skulle innebära att vi inte längre tillhör den grupp regioner och landsting som erhåller utdelning från kömiljarden, då vi minskat måluppfyllelsen med cirka fem procentenheter under det senaste året.

 

Till sist kommer vi till den punkt som detta inlägg egentligen var tänkt att handla om. Alternativet att kraftigt begränsa tillgången till vård för patienterna. Det var nog det alternativ som jag trodde var minst möjligt av de tre, men i månadsfakta kan vi konstatera att vårdproduktionen vid regionens sjukhus under årets tre första månader har minskat med 3,7% jämfört med hur mycket vård sjukhusen tillhandahöll under samma period 2012.

 

Hur mycket är egentligen en minskning av vårdproduktionen med 3,7%. Jag skulle vilja hävda att det är mycket. Att motsvarar den kraftiga begränsning i vårdutbudet som jag varnade för i höstas. Att det drabbar patienter i form av färre nybesök, färre återbesök, färre kontroller, färre operationer och färre andra behandlingar.

 

Ur ett patientperspektiv är det sannolikt det värsta scenariot att det är på denna punkt som sjukhusen framför allt reglerar det stålbadsuppdrag som de har fått från den politiska ledningen.