Jonas sjukvårdsblogg

Idag har hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) behandlat ett ärende som var rubricerat "Utredning av de lokala förutsättningarna för utveckling av närsjukvårdscentrum vid tio lokala sjukhus i Västra Götaland". Bakgrunden till ärendet går nästan tre år tillbaka i tiden när jag fortfarande var ordförande för HSU våren 2010 och den politiska ledningen lade fram ett förslag om att utreda lokalsjukhusens framtida innehåll och organisation.

 

Sedan dess har mycket hänt. Vi har både hunnit med ett val, en ny politisk ledning, ett omval, ett arbete under samlingsnamnet "Framtidens sjukvård" och regionstyrelseuppdrag om ökad samlad produktionsstyrning med mera. Det är i denna kontext som HSU nu har fattat beslut om tio närsjukvårdscentrum. Ett beslut som enligt min mening innehåller en mängd oklarheter kring vart den politiska ledningen med S, V och MP egentligen önskar styra hälso- och sjukvårdens utveckling framöver.

 

Det bästa med den handling vi idag har behandlat är att vi äntligen har ett bra och fungerande definition av vad det lite luddiga begreppet Närsjukvård egentligen är för något. Det definieras som den vård/omsorg som är vanligt förekommande i befolkningen, ofta förekommande hos individen och som ekonomiskt och kompetensmässigt (och kvalitetsmässigt skulle jag vilja tillägga) inte kräver de större sjukhusens resurser.

 

Bra! Men med denna definition i bagaget hade jag hoppats att regionen utifrån den vårddatabas vi har i Västra Götalandsregionen borde ha försökt identifiera vilken vård som kan klassificeras som Närsjukvård, och hur stort behovet av den vården är i olika delar av Västra Götalandsregionen. Istället har man valt att utgå från de befintliga byggnader i regionen som benämns som sjukhus och lasarett och som inte har ett komplett dygnet runt ansvar för akutsjukvård och försökt att nivågruppera tio sjukhus i fyra nivåer.

 

Alla nivåer innehåller; Vårdcentraler, Jourcentraler, Annan primärvård, samverkan med kommunal verksamhet och anpassad laboratorie- och radiologisk verksamhet. Det är nivå 1.

 

I nivå 2 skall det också finnas specialistmottagningar, och till denna nivå klassificeras med dagens beslut sjukhusen i Lysekil, Strömstad, Dalsland och Mariestad.

 

I nivå 3 skall det dessutom finnas dagkirurgi och slutenvård, och till denna nivå klassificeras sjukhusen i Falköping och i Angered.

 

I nivå 4 ingår sjukhus som dessutom skall kunna utföra regiongemensamma uppdrag inom planerad vård, d v s operera fler patienter än de som uppgår i sjukhusets naturliga upptagningsområde. Till denna grupp ska sjukhusen i Lidköping, Skene, Alingsås och Frölunda räknas.

 

Det som är slående med denna uppdelning är det ungefär är som idag. Man har valt att göra det lätt för sig och inte föreslå någon förändring. För hur skulle man kunna när man inte börjat i rätt ända och titta på invånarnas och patienternas behov av Närsjukvård i respektive område. Jag kan tänka mig att en sådan genomlysning skulle kunna ge vid handen att vi ska bedriva mer, mindre eller annan form av vård på ett antal av dessa sjukhus.

 

Det anmärkningsvärda är också att bland de tio orterna med framtida närsjukvårdscentran återfinns två sjukhus som idag är akutsjukhus, om än inte dygnet runt inom alla specialiteter - Lidköping och Alingsås. Att dessa sjukhus nu ska bli närsjukvårdscentra kan jag inte uppfatta det som någon annan signal än att akutverksamheten ska avvecklas. Kanske inte före valdagen, men det är den logiska följden.

 

Om det inte är den logiska följden så är ju istället frågan varför vi inte ska några närsjukvårdscentra i de större orterna som Göteborg, Borås, Mölndal, Trollhättan med flera. Om det är viktigt med att skapa en organisation för närsjukvård så måste väl den också omfatta de områden när huvuddelen av regionens invånare bor, eller? För mig är det ytterligare ett bevis på att man snarast har sett på vad vi ska göra med ett antal sjukhusbyggnader snarare än fundera på hur vi bäst organiserar hälso- och sjukvården för invånarna i regionen.

 

Slutsatsen av detta ärende verkar vara att vi står kvar där vi stod för nästan tre år sedan vad gäller sjukhusstruktur och jag tror att vi kommer att få fortsatta konflikter kring detta. Vi har fått en bra definition av närsjukvård, men vi använder oss inte av den på ett smart sätt. Vi har fått ett hot mot akutverksamheterna vid Sjukhuset i Lidköping och vid Alingsås lasarett. Jag säger inte att det absolut måste finnas akutverksamhet på dessa orter, men den som säger att den ska bort har ett tuff uppgift med att förklara hur de stora patientstömmar som faktiskt söker sig till dessa akuter ska kunna tas om hand någon annanstans.