Hälsoundersökningar
Igår presenterade Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) en kommentar av en större internationell systematisk översikt genomförd av det ansedda Cochrane Collaboration om generella hälsoundersökningar.
Redan när jag hörde om rapporten på radion igår morse twittrade jag "Tackar på morgonen @SBU_se för underlaget om hälsoundersökningar. Kan vi nu få slut på alla krav om fler undersökningar av friska." Nu har jag också hunnit ta del av SBU:s kommentar till Cochranes översikt och min kritik kvarstår. Med en begränsad ekonomi i hälso- och sjukvården är det många som kastat längtansfulla blickar mot generella hälsoundersökningar som en dunderkur för att både lösa både ekonomiska och medicinska utmaningar i sjukvården. Rapporten visar dock att generella hälsoundersökningar kostar men har ingen eller endast ringa generell effekt. Samtidigt visar SBU:s kommentar att hälsoundersökningar har ett relativt stort stöd också i såväl befolkningen som vårdgivare och vetenskapssamhället. Det är häri jag tror den stora utmaningen nu ligger om översikten ska få ett genomslag i svensk hälso- och sjukvård eller inte.
När hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) i våras gjorde justeringar i Krav- och kvalitetsboken för primärvården fick jag slåss med näbbar och klor för att förhindra ett tydligt uttalat krav på att alla äldre i en viss ålder ska kallas till generella hälsoundersökningar. Det finns redan ett antal vårdgivare, bland annat den offentliga Närhälsan, som erbjuder detta och min uppfattning var att om någon ser detta erbjudande som en konkurrensfördel så låt dom då erbjuda det, men ställ inte krav på alla att genomföra generella hälsoundersökningar. Idag funderar jag på om det ens ska vara tillåtet att marknadsföra en vårdcentral med att man erbjuder generella hälsoundersökningar för en viss grupp? Vilka andra metoder som inte har vetenskapligt kunskapsstöd får man i så fall marknadsföra? Det kanske är att ta det ett steg för långt, men jag tycker det är värt att diskutera utifrån den nu kommenterade rapporten.
Hur har vi då hamnat där vi är i svensk hälso- och sjukvård att vi ska genomföra mer eller mindre omfattande undersökningar och provtagningar av patienter utan symptom? Jag tror "boven" i dramat är företagshälsovården som vi lagstiftning och avtal erbjudit breda grupper på arbetsmarknaden generella hälsokontroller med vissa intervall. Här har företag inte bara fått betala för dessa kontroller, många människor har vant sig vid att som friska bli hälsoundersökta och samtidigt har vi bundit upp relativt stora personella resurser i företagshälsovården som antagligenkunnat göra mer nytta i till exempel primärvården.
Min förhoppning är att SBU-kommentaren till Cochranerapporten nu inte glöms bort och att hälsoundersökningsfundamentalisterna inte längre får fritt spelrum i debatten. Det är viktigt att vi alltid försöker se till att upprätthålla en kunskapsbaserad hälso- och sjukvård.
Jag hoppas också att den kan leda till en förnyad debatt om vad företagshälsovården egentligen bör ha för uppgift i den samlade svenska hälso- och sjukvården.
Tack SBU för ett viktigt bidrag i den fortsatta utvecklingen av svensk hälso- och sjukvård.
