Jag vill bli RSO
Denna måndag om ett år vaknar vi med ett preliminärt valresultat i de allmänna valen den 14 september 2014. Det är med andra ord slut på semestern från bloggen och dags att återigen meddela omvärlden mina analyser, reflektioner och kommentarer om vad som händer i hälso- och sjukvården i allmänhet och i Västra Götalandsregionens sjukvård i synnerhet. I denna omstart, eller början på en långspurt mot valdagen, börjar jag med att sticka ut huvudet och deklarerar att
Jag vill bli Regionstyrelsens ordförande om ett år.
Det kan tyckas vara ett rätt så kaxigt uttalande från en gruppledare vars parti i opinionsundersökningarna får stöd av 6-7 procent av de potentiella väljarna, men jag ska försöka förklara hur och varför jag kommit till denna insikt.
Just nu pågår nomineringsarbetet i Folkpartiet och i de flesta andra partier inför nästa års val. Det leder till att jag fått ställa mig frågan om jag ska ställa upp igen. Efter att ha varit med i regionen sedan den bildades 1999 varav de senaste dryga nio åren som regionråd för Folkpartiet är det inte helt givet att det finns kraft och engagemang för ytterligare en mandatperiod.
Jag har tänkt mycket och noga och till sist landat i att jag fortfarande har det engagemang jag kräver av mig själv för att vilja fortsätta. Jag gör det för att de senaste tre åren i rollen som oppositionspolitiker har fått mig att inse hur mycket politik och politiskt ledarskap faktiskt kan göra skillnad.
Jag är naturligtvis inte den mest objektiva bedömaren när jag gör en analys över de gångna tre åren med ett rödgrönt styre i Västra Götalandsregionen, men jag tycker att det är tydligt hur andra vägval och prioriteringar de senaste åren försämrat förutsättningarna för regionens hälso- och sjukvård att utvecklas. Jag noterar hur brist på politiskt initiativ och ledarskap har lett till otydlighet och förvirring i organisationen. Jag kan också konstatera att jag själv och Folkpartiet har fått rätt på punkt efter punkt i vår kritik av den styrande rödgröna ledningen och att våra profetior om vad som kommer att hända med deras vägval (eller brist på dem) har slagit in.
Jag har sedan regionen bildades sysslat med hälso- och sjukvårdsfrågor, vilket kanske är det svåraste men samtidigt det absolut roligaste och intressantaste politikområdet. Jag har varit nöjd med att få syssla med de frågorna och få vara med och leda och styra Sveriges mest professionella organisation. Jag har ingen som helst längtan att sluta med hälso- och sjukvårdspolitik, men jag har samtidigt i oppositionsrollen och som gruppledare för Folkpartiet under den här mandatperioden ”tvingats” att bredda mig och ser en mängd intressanta utmaningar som regionen står inför också inom andra ansvarsområden, kanske allra främst inom personalpolitiken.
Jag väljer därför att kaxigt uttrycka att jag under nästa mandatperiod vill bli regionstyrelsens ordförande för att få chansen att på bredden arbeta med de utmaningar som regionen står inför. Det handlar för mig mycket om det som vi i Folkpartiets budgetförslag har kallat att ”investera för framtiden”. Att göra ett antal strategiska satsningar på förnyelse och utveckling, på modernisering av fastigheter, utrustning och IS/IT, på en mer offensiv personalpolitik och om kvalitets- och verksamhetsutveckling för att bejaka framtidens möjligheter.
Som regionstyrelsens ordförande skulle jag också vilja att Västra Götalandsregionen formulerar en ny vision för vår del av Sverige och Europa. En vision om den aktiva och Kreativa regionen istället för den nuvarande lite mer passiva visionen om Det goda livet.
Framför allt skulle jag arbeta för att den politiska ledningen återgick till att vara proaktiva ledare istället för reaktiva beslutsfattare. För mig är det viktigt att politiker tar initiativ och tydligt står upp för de beslut vi fattar och vilka konsekvenser de får utan att gömma oss bakom tjänstemän eller otydliga organisationer.
Det här är min programförklaring och du är välkommen att följa min resa mot målet på bloggen. Om ett år så vet vi om jag kan få chansen eller inte att bli regionstyrelsens ordförande. Det avgörs till sist av drygt 1,2 miljoner röstberättigade västra götalänningar.
Jag tycker att politiker max skall sitta på vald post i 2 år. Sen bör man i partierna byta ut mot en ny. Och tex du lämna politiken. Detta gäller oavsett parti.