Kvinnovåld passade inte i strukturen
Idag har regionfullmäktige i Västra Götalandsregionen behandlat ett dokument som heter ”Samling för social hållbarhet – åtgärdsförslag för jämlik hälsa i Västra Götaland”. Det finns mycket att säga om detta dokument som tagits fram utifrån ett budgetuppdrag i 2011 års budget som Folkpartiet våren 2010 var med och formulerade. Jag bloggade om det i början av året och efter ett antal vändor var nu dokumentet tillbaka i regionfullmäktige för att fastställas.
Dokumentet har blivit bättre. Kraven på att perspektivet att individen också har ett eget ansvar för sin hälsa har tillgodosetts och skrivits in i dokumentet, men den kanske allvarligaste kritiken som jag och Folkpartiet har riktat mot dokumentet har inte tillgodosett. Det handlar om det folkhälsoproblem som kanske drabbar enskilda allra hårdast. Jag talar om våld i nära relationer. Få saker drabbar enskildas hälsa så hårt som när de utsätts för våld från människor i sin omedelbara närhet. Våld riskerar att göra människor osäkra och passiva, och den utsatthet och rädsla de tvingas leva med innebär en ohälsa som är fullständigt oacceptabel.
Trots kritik mot det framlagda förslaget valde jag idag att inte kritisera enskildheter i det framlagda förslaget, utan satsade istället min kraft i debatten på att försöka få med mig en majoritet i fullmäktige på ett tilläggsyrkande om att ge folkhälsokommittén ett uppdrag att snarast ta fram en kompletterande text till dokumentet om människor som lever i ensamhet, utanförskap, mobbning, utsatthet och utsätts för våld i nära relationer, och hur detta påverkar dessa människors hälsa.
Jag är uppriktigt förvånad över att partierna i den rödgröna politiska ledningen i regionen var så tydliga med att de ville avslå mitt yrkande. Huvudargumentet var uppenbarligen att ämnesområdet inte passade in i den strukturen av dokumentet man hade valt. Det är ett av de mest pinsamma argumenten jag någonsin har hört. Vi ska alltså inte ge ett uppdrag att formulera något om våld mot kvinnor (som ju våld i nära relationer nästan uteslutande handlar om) i ett dokument om jämlik hälsa för att det inte passar in i strukturen??? Väljer man det argumentet väljer man också att prioritera frågan väldigt lågt. Det är uppenbarligen viktigare med en bra struktur.
Folkhälsokommitténs ordförande Jan Alexandersson (V) bedyrade att det ”inte är så att vi inte ska jobba med detta”. Jag känner Jan som en klok, engagerad och bra politiker som vill väl, och jag är övertygad om att han tycker att frågan om våld i nära relationer är viktig. MEN, om man som Jan och övriga ledamöter i de rödgröna partierna väljer att avslå Folkpartiets tilläggsyrkande så är det en tydlig signal om att man inte tycker att frågan om våld i nära relationer är tillräckligt viktig, eller i alla fall att man inte ser våld i nära relationer som en viktig del i arbetet med att försöka få en ökad jämlik hälsa i Västra Götaland.
Kanske borde jag trots allt inte vara förvånad, för samma politiska ledning som inte vill ha med perspektivet våldet i nära relationer i dokumentet för jämlik hälsa är trots allt samma politiska ledning som det senaste året minskade på anslagen till Kompetenscentrum om våld i nära relationer och Kunskapscentrum för Jämlik vård.
Politik handlar, i min värld, i första hand om handlingar. Vad man föreslår, gör och vad man beslutar. Inte vad man säger och skriver på valaffischer och i valbroschyrer. Det räcker inte med läpparnas bekännelser, utan det krävs också aktiva ställningstaganden och aktiva prioriteringar.
