Den stora besvikelsen

Ja, egentligen borde jag väl inte bli förvånad - men det är jag trots allt. När jag började jobba i regionen som politisk sekreterare 1998 med ansvar för ekonomi- och budgetfrågor i den dåvarande majoriteten så var jag delvis en naiv gröngöling. Min kollega Boris Ståhl (s) lärde mig ganska snart att bli betydligt mer skeptisk till innehållet när regeringen utlovade mer resurser till regioner och landsting. "Det är väl bra, men du kan räkna med att samma summa försvinner någon annanstans" eller "Nä, så mycket pengar blir det inte nästa år, den summen är vad som är ackumulerat bidrag över tre år" var lärdomar jag fick och snart också insåg att de stämde.

Jag trodde att jag igår avslutade en diskussion om statsbudgetens påverkan på sjukvården med känner mig i dag tvungen att blogga över något som har blivit den stora besvikelsen. Jag trodde att jag hade lärt mig - men tydligen inte.

En fredag var snart tre veckor sedan skrev jag närmast en hyllningsblogg om regeringens satsning på en vårdgarantimiljard. Bakgrunden var en debattartikel från socialminister Göran Hägglund (kd) som var publicerad i Dagens Nyheter samma dag där han kungjorde en satsning på att premiera de regioner och landsting som är mest framgångsrika med att nå måluppfyllelse kopplat till vårdgarantierna. Hägglunds debattartikel var en del i Alliansens budgetoffensiv under ett par intensiva septemberveckor där en nyhet i nästa års budget släpptes varje dag.

Jag avslutade min hyllningsblogg kring förslaget med att konstatera följande;

"Hägglund aviserar överläggningar med Sveriges kommuner och landsting (SKL) om utformning av Kömiljarden. Det ska bli spännande att se hur den kommer att utformas och det vore önskvärt ju förr som vi i region- och landstingssektorn får besked om dessa spelregler."

När innehållet i hela statsbudgeten i går blev känt så fanns förstås Kömiljarden med, men när jag idag hinner ta mig an det finstilta så framgår det av regeringens hemsida att: "Regeringen föreslår att 1 miljard avsätts årligen från 2010."

Aha, det var alltså inte så bråttom. Ett av socialministerns viktigaste utspel kring budget 2009 och regeringens signal till vården om fokus på vårdgarantin gällde alltså först 2010, och inte 2009. Varför då presentera det på detta sätt? Om regeringen önskar få en effekt med ökad måluppfyllelse av vårdgarantin till valet så är en ökad stimulans till landstingen först 2010 för sent. Med tanke på det allmänt försämrade ekonomiska läget så kan jag nästan utlova att ett flertal landsting och regioner under nästa år kommer att uppvisa växande vårdköer och inte krympande.

Besvikelsen kommer att bli enorm över att det som alla uppfattade som ett stimulanspaket för 2009 egentligen var något som väntade först året efter. Varför hade i så fall inte Hägglund kunnat vara tydligare i sin DN-artikel?

Regeringen har flera gånger konstaterat att de inte varit tillräckligt framgångsrika med att förklara sin politik och berätta om varför de föreslår olika åtgärder.

Det är bara att hålla med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0