Kvalitet och säkerhet
För trogna läsare kan dagens blogginlägg möjligen tyckas lite tjatigt. Ämnet handlar - återigen - om kvalitet och patientsäkerhet. Hoppas inte att det drar ner läsvärdet att jag återkommer till detta tema, men det är ju så att jag helst vill skriva om det som är viktigt i hälso- och sjukvården och det allra viktigaste är frågorna om kvalitet och patientsäkerhet. Att jag väljer att blogga om det just idag är att vi idag har haft sammanträde med hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) och denna gång förvånansvärt få beslutsärenden - endast två. Det ena handlade om kvalitet och det andra om patientsäkerhet.
Ärendet om kvalitet rörde måltal för regiongemensamma kvalitetsindikatorer för målrelaterad ersättning. Egentligen hade vi ärendet på vårt bord för fyra veckor sedan men valde då att återremittera ärendet för ytterligare beredning. Vi tyckte helt enkelt inte att måltalen var tillräckligt högt satta. När ärendet idag kom tillbaka så var ett antal av måltalen för de 23 valda kvalitetsindikatorerna höjda och ytterligare andra hade fått en bättre motivering för varför dessa måltal hade valts. Vi nöjde oss med det för denna gång.
För att problematisera lite så kan man säga att hälso- och sjukvårdens ersättningssystem har haft en utveckling från ett mer renodlat anslagssystem där vårdgivare fått en fast ersättning för att göra så mycket och så bra som möjligt för pengarna. Systemen har därefter utvecklats för att stimulera en ökad produktivitet genom att ersättningen i högre utsträckning har kopplats till prestationer, eller "pinnar" som professionen ofta föraktfullt har uttryckt det. De senaste åren har vi allt mer diskuterat att övergå mer till att stimulera effektiviteten genom att ge ersättning för faktiskt uppnådda resultat i vården, ersättning för den kvalitet vårdgivarna erbjuder.
Jag tror att de allra flesta ställer upp på det resonemanget, men det uppstår delvis ett problem när pengar kommer in i sammanhanget. I regionen har vi satt upp ett mål om att i ett första läge gå mot att 3% av den samlade ersättningen ska vara kopplad till kvalitetsindikatorer. 3% låter ju inte särskilt mycket, men översatt i pengar motsvarar det nästan 1 miljard kronor som ska utbetalas eller inte utbetalas beroende på vilken kvalitet som levereras. Det är i det läget inte heller så konstigt om det smyger in en försiktighet i professionens bedömningar av vad som är rimliga kvalitetsmål. Ju högre målen sätts, desto större risk att de inte nås och att ersättning uteblir.
Jag tror att vi befinner oss i en lärprocess just nu med nya ersättningssystem, men jag är fullständigt övertygad om att vi fortsättningsvis i allt högre grad måste utge ersättning för uppnådd kvalitet i vården, inte för utförda prestationer.
Vårt andra ärende var ett svar på patientsäkerhetsutredningen. Vårt svar landade mycket nära den ståndpunkt som jag bloggade om redan i juni. Väldigt mycket i patientsäkerhetsutredningen är bra. Det är positivt att allt mer fokus riktas mot att hitta, och åtgärda, fel i organisationen. Det vi är kritiska mot är den enskildes möjlighet att kräva upprättelse gentemot försumlig legitimerad personal via Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) försvinner. Vi ser en oro för att allt fler kan komma att istället gå till domstolar för ett ansvarsutkrävande, och det tror jag vore en olycklig utveckling.
Det finns en hel del att säga om dagens HSAN-system med varningar och erinringar och risken att vi jagar enskilda medarbetare som syndabockar, men jag tror det är oerhört viktigt att det ytterst också fortsättningsvis finns ett tydligt personligt ansvar för den legitimerade vårdpersonalen.
Det ska bli spännande att se andra remissvar och vad regeringen framöver kokar ihop av detta när det ska bli en proposition och en ny patientsäkerhetslag.
På tal om trogna läsare så vill jag avslutningsvis passa på att också vi detta forum skicka gratulationer till en av bloggens trognaste läsare som idag fyller 75 år. GRATTIS!
Ärendet om kvalitet rörde måltal för regiongemensamma kvalitetsindikatorer för målrelaterad ersättning. Egentligen hade vi ärendet på vårt bord för fyra veckor sedan men valde då att återremittera ärendet för ytterligare beredning. Vi tyckte helt enkelt inte att måltalen var tillräckligt högt satta. När ärendet idag kom tillbaka så var ett antal av måltalen för de 23 valda kvalitetsindikatorerna höjda och ytterligare andra hade fått en bättre motivering för varför dessa måltal hade valts. Vi nöjde oss med det för denna gång.
För att problematisera lite så kan man säga att hälso- och sjukvårdens ersättningssystem har haft en utveckling från ett mer renodlat anslagssystem där vårdgivare fått en fast ersättning för att göra så mycket och så bra som möjligt för pengarna. Systemen har därefter utvecklats för att stimulera en ökad produktivitet genom att ersättningen i högre utsträckning har kopplats till prestationer, eller "pinnar" som professionen ofta föraktfullt har uttryckt det. De senaste åren har vi allt mer diskuterat att övergå mer till att stimulera effektiviteten genom att ge ersättning för faktiskt uppnådda resultat i vården, ersättning för den kvalitet vårdgivarna erbjuder.
Jag tror att de allra flesta ställer upp på det resonemanget, men det uppstår delvis ett problem när pengar kommer in i sammanhanget. I regionen har vi satt upp ett mål om att i ett första läge gå mot att 3% av den samlade ersättningen ska vara kopplad till kvalitetsindikatorer. 3% låter ju inte särskilt mycket, men översatt i pengar motsvarar det nästan 1 miljard kronor som ska utbetalas eller inte utbetalas beroende på vilken kvalitet som levereras. Det är i det läget inte heller så konstigt om det smyger in en försiktighet i professionens bedömningar av vad som är rimliga kvalitetsmål. Ju högre målen sätts, desto större risk att de inte nås och att ersättning uteblir.
Jag tror att vi befinner oss i en lärprocess just nu med nya ersättningssystem, men jag är fullständigt övertygad om att vi fortsättningsvis i allt högre grad måste utge ersättning för uppnådd kvalitet i vården, inte för utförda prestationer.
Vårt andra ärende var ett svar på patientsäkerhetsutredningen. Vårt svar landade mycket nära den ståndpunkt som jag bloggade om redan i juni. Väldigt mycket i patientsäkerhetsutredningen är bra. Det är positivt att allt mer fokus riktas mot att hitta, och åtgärda, fel i organisationen. Det vi är kritiska mot är den enskildes möjlighet att kräva upprättelse gentemot försumlig legitimerad personal via Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) försvinner. Vi ser en oro för att allt fler kan komma att istället gå till domstolar för ett ansvarsutkrävande, och det tror jag vore en olycklig utveckling.
Det finns en hel del att säga om dagens HSAN-system med varningar och erinringar och risken att vi jagar enskilda medarbetare som syndabockar, men jag tror det är oerhört viktigt att det ytterst också fortsättningsvis finns ett tydligt personligt ansvar för den legitimerade vårdpersonalen.
Det ska bli spännande att se andra remissvar och vad regeringen framöver kokar ihop av detta när det ska bli en proposition och en ny patientsäkerhetslag.
På tal om trogna läsare så vill jag avslutningsvis passa på att också vi detta forum skicka gratulationer till en av bloggens trognaste läsare som idag fyller 75 år. GRATTIS!
Kommentarer
Trackback
