Patientsäkerhet
Till årsskiftet så kommer Patientsäkerhetsutredningen att presentera sina förslag till förändrad lagstiftning för att öka patientsäkerheten i svensk hälso- och sjukvård. Det är en viktig och efterlängtad utredning som förhoppningsvis kan bidra till att säkerheten för patienter i sjukvården stärks.
Jag har bloggat om detta ämne tidigare, och det finns alltid anledning att återkomma till ett viktigt tema. I onsdagens nummer av Dagens Medicin "avslöjar" huvudsekreteren i utredningen, Per-Anders Sunesson, delar av det kommande innehållet. Enligt Sunesson handlar de kommande förslagen om att flytta ansvaret från den enskilda läkaren eller sjuksköterskan till organisationen och arbetsgivaren. Dagens Medicins drastiska rubrik på artikeln är därför "Chefen kan få fängelse för anställdas misstag".
Resonemanget från utredaren är logiskt till viss del. Arbetsgivaren och organisationen har ett ansvar för att organisera verksamheten så att patientsäkerheten är så hög som bara är möjligt, samtidigt kan man inte komma ifrån att den som utövar ett legitimationsyrke också måste ha ett personligt ansvar.
Om detta skriver Dennis Brinkeback, jurist, en debattartikel om i samma utgåva av Dagens Medicin (och tyvärr inte länkbar från deras hemsida). Brinkeback skriver att den mänskliga faktorn är huvudorsak till fel, och att skador i vården inte bara kan förklaras av systemfel. Han menar vidare att den inriktning som nu förordas - att jaga systemfel snarare än personliga misstag - kommer att skapa rättslösa patienter.
Det är en vågad artikel av Brinkeback som utmanar etablissemanget, som han själv skriver, i form av Läkarförbundet och Socialstyrelsen.
Per-Anders Sunesson i patientsäkerhetsutredningen betonar också i den första artikeln att det personliga ansvaret kommer att finnas kvar, och det tror jag är viktigt. Alla misstag kan inte förklaras av organisatoriska systemfel.
Det viktiga i patientsäkerhetsdebatten är att vi kan gå från en organisation som i huvudsak är en "Dömande organisation" till en "Lärande organisation". Det blir i grunden inte bättre av att vi ändrar på vem det är som ska dömas när misstag begås.
Ska vi få en verkligt lärande organisation så krävs det att alla vårdskador, patientsäkerhetsbrister och alla "nästan-händelser" kommer på bordet, utvärderas så att det är möjligt att lära av dessa incidentet för att minimera riskerna för att samma misstag ska uppstå igen. För att få en verkligt lärande organisation så borde det dömande instrumentet tas bort helt, men det är inte heller realistiskt utan att vi riskerar att få, med Brinkebacks ord, rättslösa patienter.
Lösningen ligger sannolikt i en organisation där arbetsgivaren och organisationen får ett ökat ansvar för att undanröja systemfel än vad den har idag kopplat till en förbättrad tillsynsfunktion som fokuserar på att kliniker och avdelningar inte bara har patientsäkerhetssystem utan att de aktivt arbetar med dessa system, med utvärdering och uppföljning.
Ytterst måste det även fortsatt finnas en möjlighet att ge enskilda legitimerade sjukvårdsanställda både erinringar och avstängningar om de gör uppenbara misstag.
Det viktiga just nu är att frågan är högt på dagordningen, och jag hoppas att vi under hösten kan få en bra debatt både bland professionella, administratörer och politiker i sjukvården hur en framtida patientsäkerhetslagstiftning bäst utformas för att stärka såväl patientens ställning som sjukvårdsorganisationens förmåga att utveckla sig och förbättra sig ur ett patientsäkerhetsperspektiv.
Jag har bloggat om detta ämne tidigare, och det finns alltid anledning att återkomma till ett viktigt tema. I onsdagens nummer av Dagens Medicin "avslöjar" huvudsekreteren i utredningen, Per-Anders Sunesson, delar av det kommande innehållet. Enligt Sunesson handlar de kommande förslagen om att flytta ansvaret från den enskilda läkaren eller sjuksköterskan till organisationen och arbetsgivaren. Dagens Medicins drastiska rubrik på artikeln är därför "Chefen kan få fängelse för anställdas misstag".
Resonemanget från utredaren är logiskt till viss del. Arbetsgivaren och organisationen har ett ansvar för att organisera verksamheten så att patientsäkerheten är så hög som bara är möjligt, samtidigt kan man inte komma ifrån att den som utövar ett legitimationsyrke också måste ha ett personligt ansvar.
Om detta skriver Dennis Brinkeback, jurist, en debattartikel om i samma utgåva av Dagens Medicin (och tyvärr inte länkbar från deras hemsida). Brinkeback skriver att den mänskliga faktorn är huvudorsak till fel, och att skador i vården inte bara kan förklaras av systemfel. Han menar vidare att den inriktning som nu förordas - att jaga systemfel snarare än personliga misstag - kommer att skapa rättslösa patienter.
Det är en vågad artikel av Brinkeback som utmanar etablissemanget, som han själv skriver, i form av Läkarförbundet och Socialstyrelsen.
Per-Anders Sunesson i patientsäkerhetsutredningen betonar också i den första artikeln att det personliga ansvaret kommer att finnas kvar, och det tror jag är viktigt. Alla misstag kan inte förklaras av organisatoriska systemfel.
Det viktiga i patientsäkerhetsdebatten är att vi kan gå från en organisation som i huvudsak är en "Dömande organisation" till en "Lärande organisation". Det blir i grunden inte bättre av att vi ändrar på vem det är som ska dömas när misstag begås.
Ska vi få en verkligt lärande organisation så krävs det att alla vårdskador, patientsäkerhetsbrister och alla "nästan-händelser" kommer på bordet, utvärderas så att det är möjligt att lära av dessa incidentet för att minimera riskerna för att samma misstag ska uppstå igen. För att få en verkligt lärande organisation så borde det dömande instrumentet tas bort helt, men det är inte heller realistiskt utan att vi riskerar att få, med Brinkebacks ord, rättslösa patienter.
Lösningen ligger sannolikt i en organisation där arbetsgivaren och organisationen får ett ökat ansvar för att undanröja systemfel än vad den har idag kopplat till en förbättrad tillsynsfunktion som fokuserar på att kliniker och avdelningar inte bara har patientsäkerhetssystem utan att de aktivt arbetar med dessa system, med utvärdering och uppföljning.
Ytterst måste det även fortsatt finnas en möjlighet att ge enskilda legitimerade sjukvårdsanställda både erinringar och avstängningar om de gör uppenbara misstag.
Det viktiga just nu är att frågan är högt på dagordningen, och jag hoppas att vi under hösten kan få en bra debatt både bland professionella, administratörer och politiker i sjukvården hur en framtida patientsäkerhetslagstiftning bäst utformas för att stärka såväl patientens ställning som sjukvårdsorganisationens förmåga att utveckla sig och förbättra sig ur ett patientsäkerhetsperspektiv.
Kommentarer
Trackback
