Jonas sjukvårdsblogg

På Högskolan Västs hemsida presenteras idag en nyhet om en kommande lärobok om vårdchefens roll i hälso- och sjukvården. Det är filosofie doktor Erik Carlström vid högskolan som författat boken efter intervjuer med 25 vårdchefer på mellanchefsnivå.

Jag har tidigare i år bloggat om en forskningsstudie som Erik Carlström genomfört om triageringsfunktionen vid sjukhusens akutmottagningar, och jag tycker att Carlströms ansats att beskriva vårdchefsrollen är mycket lovvärd, och jag borde kanske inte recensera en hel bok utifrån ett pressmeddelande men jag blir däremot rätt så provocerad när jag läser hur innehållet i boken beskrivs.

I pressmeddelandet beskrivs att vårdchefer ofta reagerar med ett flyktliknande beteende som kallas neglekt. En mycket svepande beskrivning görs av chefer som kläms mellan å ena sidan lojalitet med patienter och personal och å andra sidan "ledningens krav på nedskärningar".

I pressmeddelandet presenteras också två citat från Erik Carlström som om de är typiska för ansatsen i boken visar på en anda som mer präglas av skrönor och en mytbildning, som jag för all del erkänner finns i verksamheten, men som är frågan om en lärobok ska utgå ifrån.

- Jag pratade med en vårdchef som i princip skulle kapa bort halva sin personal med bevarad verksamhet, vilket naturligtvis är totalt omöjligt, säger Eric Carlström.

- Man håller sig undan, söker sig ofta till kollegor som är i precis samma situation, dricker kaffe, berättar om hur eländig situationen är. Man ägnar sig också åt en del nostalgiska utvikningar, hur det var förr i förhållande till hur det är nu, säger Eric Carlström.

En beskrivande bok får gärna ta en sådan ansats. Det jag blir provocerad av är en att lärobok har en sådan ansats. Vad vill en sådan lärobok egentligen förmedla?

Varför blir jag då provocerad? Trampas det på en öm tå? Nej, skulle jag vilja hävda. Det jag blir provocerad av är den destruktiva självbild och verklighetsbild som finns i delar av hälso- och sjukvårdens verksamheter. Tesen i boken tycks vara att vårdchefer har en omöjlig roll att arbeta med ledningens krav på nedskärningar och får lite livsluft av att tillsammans med lika hårt ansatta kollegor nostalgiskt drömma sig tillbaka till hur mycket bättre det var förr.

Varför denna självbild? Hälso- och sjukvården präglas faktiskt INTE av nedskärningar. Under åren 2000 - 2008 har hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen tillförts 3,9 miljarder kronor UTÖVER uppräkning för pris- och löneökningar (+15%). Under samma tid har antalet anställda i regionens sjukvård ökat med 3 270 årsarbetare (+8,7%). Det är inte ett tillstånd av krav på nedskärningar utan ett tillstånd av utveckling och större möjligheter.

Jag ska trots allt försöka avsluta detta inlägg positivt. I pressmeddelandet beskrivs vårdchefens svåra roll att balansera olika intressen och en roll som ställer stora krav på ansvar för verksamhet och ekonomi. Jag vill därför instämma i Carlströms avslutande citat;

- Vårdchefer hanterar ofta budgetar på 20-30 miljoner och ansvarar för personalgrupper på kanske 60 personer, men de har sällan tillräcklig utbildning i ekonomi eller management, säger Eric Carlström.

Vårdchefen har ett tufft uppdrag. Jag är övertygad om att de behöver både bättre utbildning och bättre stöd för att klara uppdraget, och här har vi som arbetsgivare ett mycket stort ansvar att rusta chefer att klara jobbet, ett ansvar som vi inte alltid har tagit.

Vi ska inte ägna oss skönmålningar av verksamheterna, men inte heller svartmålningar och den inledande beskrivningen av denna lärobok tycks höra till det sistnämnda, men det ska bli intressant att ta del av hela boken när den kommer ut för att kanske ge en mer rättvis beskrivning av hela boken.