Jonas sjukvårdsblogg

"Triage" är ännu ett av de ord som jag allt för ofta använder när jag vid denna årstid besöker olika folkpartiårsmöten runt om i regionen. Som tur är händer det ibland att folk faktiskt frågar vad jag menar när mina pedagogiska talanger brister och jag använder mig av några av sjukvårdens fackuttryck som blir en naturlig del i en sjukvårdspolitikers vardag, men som inte är det för de allra flesta. Hittar inte heller ordet i svenska akademiens ordbok på nätet, vilket inte är så konstigt då det väl är ett franskt låneord som beskriver processen för att sortera och prioritera patienterna på sjukhusens akutmottagningar.

Här tänkte jag nu lagt en länk till när jag bloggade om det akutuppdrag som vi fick återredovisat till hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) i början av året, men märker att jag faktiskt inte har bloggat om ett av de mest spännande initiativen under året. Jag får därför börja dagens inlägg med att beskriva det uppdrag kring akutverksamheterna på våra sjukhus som vi tog politiskt initiativ till kring förra sommaren. Bakgrunden till vårt initiativ var att det inte finns någon del av hälso- och sjukvården som ger mer "badwill" än de ibland orimligt långa väntetiderna vid sjukhusens akutmottagningar.

Akutuppdraget handlade bland annat om hitta gemensamma rutiner för våra akutmottagningar i syfte att stärka områden som information, service och bemötande på akuterna. De allra flesta inser att det på en akutmottagning kan dröja innan man kan få hjälp om mycket annat händer samtidigt, men då ska man kunna räkna med att kontinuerligt få information om varför man måste vänta, kunna få hjälp med eventuellt behov av mat och dryck med mera. Vi ville också få fram en form av måltal för hur lång tid olika moment på en akutmottagning i de allra flesta fall ska ta, och här är bland annat triagefunktionen ett av de momenten.

Vid morgondagens sammanträde med HSU ska vi fatta beslut om ett ägaruppdrag till sjukhus och hälso- och sjukvårdsnämnder att successivt implementera följande måltal vid akuterna.

90% av patienterna ska

- få tid till triage inom 10 minuter
- få träffa en läkare för bedömning inom 60 minuter
- vara färdigutredda och hemskickade eller placerade på en vårdavdelning inom 4 timmar

För att lyckas med detta krävs en hel del utvecklingsarbete, men också en översyn av bemanning, vårdplatser med mera.

För att återvända till det jag tänkte blogga om idag - triageringen, så presenterade Högskolan Väst idag en forskningsstudie kring kvaliteten på triageringen i Västra Götalandsregionen. "Felprioriterade akutfall" var rubriken på nyheten, men jag tycker att den var ganska så missvisande. Studien visar att triagesjuksköterskorna i studien i de allra flesta fall gjorde rätt prioritering när det gällde prioriteringsgrupp 1 och 2, men att de placerade patienterna i priogrupp 3 och 4 i en tredjedel av fallen i den högre eller lägre av dessa två grupper. Upprörande? Nej, jag tycker egentligen inte det. Att prioritera de allra sjukaste rätt är det viktigaste, sedan finns det en mänsklig faktor i bedömningen som gör att det bland de något mindre sjuka kan placeras i fel grupp.

Jag måste dock säga att studien är välkommen och riktar ett fokus på ett område där sjukvården kan bli ännu bättre. När nyheten förmedlades på Dagens Medicins webbplats blev det snabbt en av veckans mest lästa och kommenterade artiklar. Kommentarerna handlar såväl om sjuksköterskeutbildningen som vem som egentligen är bäst lämpad att göra den första sorteringen och bedömningen på en akutmottagning. Författarna till rapporten om regionens akutuppdrag för ett liknande resonemang och jag är övertygad om att diskussionen om triagefunktionen nu kommer att ta allt större plats i sjukvårdsdebatten. Så småningom kanske triage blir ett ord i var mans mun som jag inte längre behöver förklara på årsmöten.