Läkarutbildning
Om dagens beslut från högskoleverket också de facto leder till att de kan starta en läkarutbildning vet jag faktiskt inte, eller om det också krävs ett besked eller beslut från regeringen om detta. Örebro har dimensionerat utbildningen för att kunna examinera 60 nya elever varje termin. Det antal platser som idag redan finns vid läkarutbildningarna i Göteborg, Stockholm, Lund, Uppsala, Linköping och Umeå är fördelade på de olika orterna utifrån en något obegriplig fördelningsnyckel. Betyder Örebros nyblivna eximinationsrätt att platser ska omfördelas från de andra lärosätena eller ett nytillskott av utbildningsplatser på läkarutbildningen i Sverige?
Regeringen har redan beslutat om en rätt så kraftig utökning av utbildningsplatserna och jag hoppas att Örebros inträde på denna arenan innebär ytterligare fler utbildningsplatser. Jag har flera gånger tidigare bloggat om bristen i att Sverige inte tagit sitt ansvar och sörjt för vår egen läkarutbildning, utan fått förlita oss på att svenskar studerat till läkare utomlands för att sedan komma hem och jobba, samt på att rekrytera läkare från andra länder och med utbildning i andra länder till att komma till Sverige för att jobba.
Sverige måste ta ansvar för sin egen läkarförsörjning, och även om jag i tidigare inlägg, för två år sedan, varit skeptisk tidigare till ytterligare fler lärosäten så är tiden kanske mogen för ett sjunde universitet att bedriva utbildningen. Orsaken till min tidigare skepticism har varit kvalitetsskäl, men jag har delvis börjat svänga i frågan utifrån att en fortsätt utökning av befintliga utbildningsplatser också kan leda till att kvaliteten urholkas på kvantitetens altare.
Dagens beslut reser också en rad andra frågor - inte minst kopplat till den rapport som vi om någon vecka ska få i arbetsgruppen för Värmland-Västra Götaland. Beslutet eller beskedet om läkarutbildning i Örebro knyter plötsligt samman Värmland (och även Dalarna) mycket tydligare med Örebro vad gäller en mycket central fråga för hälso- och sjukvården. Ökar månne intresset från Örebro för Värmland och Dalarna som tänkbara partners i en framtida region i och med dagens beslut? Ökar intresset i Värmland för att fördjupa sjukvården tillsammans med Örebro istället för med Västra Götaland i och med dagens beslut?
I mitt blogginlägg för två år sedan skrev jag att en läkarutbildning i Örebro var en viktig pusselbit i frågan om hur kartor skulle ritas i Mellansverige. Nu har den pusselbiten förverkligats. Frågan är om det är en pusselbit som gör det enklare att få ihop pusslet eller bara komplicerar det ytterligare?
Min reflektion är att man kan låta bli att utöka antalet studenter på de 6 andra lärosätena lika mycket nu när Örebro fått examinationsrätt. På kurserna är det redan nu väldigt trångt och även den kliniska delen av utbildningen är lidande av många studenter, vilket både SYLF och MSF upprepade gånger visat. Så, nu kan man ta ett förnyat grepp på totalantalet och utökningen kan ske med hjälp av Örebro.
Att Sveriges läkarkår nu och framledes består av både inhemskt utbildade, utrikes utbildade svenskar samt utländska rekryteringar är nu inte bara en nackdel, svensk sjukvård berikas av de olika erfarenheter som de utomlands utbildade kollegorna står för!
Örebro innebär ett nytillskott av platser. Alliansregeringen har byggt ut läkarutbildningen med drygt 25 procent sedan vi tillträdde, i dialog med lärosätena just för att inte utbyggnaden ska ske i ett tempo som äventyrar kvaliteten. Nu kan kapaciteten öka med ytterligare 10 procent.
Örebro universitet har meddelat regeringen att man är beredd att klara de första årens utbildningskostnader genom att göra en omprioritering bland sina befintliga medel, och regeringen möjliggör detta med en budgetteknisk abbrovink. Nya resurser till utbildningen blir en fråga för budgetprocessen.
Med vänliga hälsningar
Malin Strid
politisk sakkunnig hos Tobias Krantz
(jag behöver väl inte presentera mig för dig Jonas, men dina läsare kanske undrar vem jag är...)
Tanken med utökningen har varit god, visst, men ute på klinikerna har ökningen märkts av betydligt senaste åren. Bristen på handledning och känslan av att ökningen är ett påbud "uppifrån" hjälper förståss inte till i att få sjukvårdens olika slags yrkesverksamma att vara odelat positiva till utökningen. Vad jag vill säga är att man kunnat utöka läkarutbildningen på bekostnad av handledning och med en ökad känsla av trångboddhet bland studenterna, dvs till viss del med kvalitetssänkning. Detta har såklart även påverkat underläkana, som är de som närmast handleder studenterna i sin praktiska vardag. Nu tillkommer platser i Örebro, bra. Dock har Örebro redan innan haft många studenter, från bl.a. Linköping.
Se nu till att få rätsida på att på ett bra sätt ta emot även utlandsstuderade läkare, så har vi inte så skriande brist på grundmaterial längre. Sedan får man även vara medveten om att en färdig specialist inte bara behöver ta sig igenom grundutbildningen utan att det tar ytterligare minst 7 år. Även det behöver planeras för.
