Jonas sjukvårdsblogg

Den sista januariveckan detta år är full av möten och aktiviteter i Vänersborg, och idag har vi haft årets första sammanträde med Regionstyrelsen (RS). I en diger dagordning om nästan 30 ärenden är det alltid några som är tyngre och sticker ut i mängden. Ett av dem som gjorde det idag var fastställande av budget för 2012 för regionfullmäktiges och regionstyrelsens ansvarsområde och även detaljbudget för hela koncernen Västra Götalandsregionen.

För några veckor sedan bloggade jag om det budgetlösa året 2012 och efterlyste budget för RS och hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU). Idag förelåg förslag till budget för regionstyrelsen och i den låg också övergripande ramar för det som förhoppningsvis ska bli en HSU-budget om ett par veckor. Man kan tycka vad man vill om att ekonomi betyder så mycket eller till och med är avgörande, men det är ändå så att pengar styr och därför är budgeten det allra viktigaste dokumentet där så väl begränsningar som möjligheterna tydliggörs.

Regionstyrelsen fick först i torsdags i förra veckan förslag till detaljbudget för regionstyrelsen, och jag har under helgen haft flera frågetecken till innehållet i budgetförslaget, men jag har framför allt haft en huvudinvändning mot förslaget till budget för regionstyrelsen och det handlar om nivån på resurser till HSU:s ansvarsområde.

Med de förutsättningar som nu presenteras konstateras ganska krasst att HSU måste prioritera bort 150 miljoner kronor under 2012 i jämförelse med vad som är beslutat och planerat som ska genomföras. 150 miljoner kronor motsvarar cirka åtta procent av omsättningen, och det blir ju inte enklare att klara av det när den första månaden på året redan har gått.

Det är dags att bryta kedjebrevet som placerar "Svarte Petter" hos hälso- och sjukvårdsutskottet.

Det hela började med att regionfullmäktige fastställde budget i september med, i mitt tycke, otillräckligt med samlade resurser till hälso- och sjukvården, inklusive HSU, och det fortsatte idag när Regionstyrelsen fördelade sin budget med otillräckliga resurser, vilket om ett par veckor kommer att leda till mycket hårdhänta prioriteringar när HSU ska fastställa sin detaljbudget.

Trots min kritik för ett par veckor sedan om bristen på budget för 2012 såg jag idag inget vettigare alternativ än att yrka på en återremiss av regionstyrelsens budgetförslag. Jag menar att vi måste försöka göra andra prioriteringar än att försöka spara och/eller effektivisera 150 miljoner kronor inom HSU:s ansvarsområde.

Vad är det då som ska bort istället? Ja, det var just det som jag med mitt återremissyrkande ville få fram ett bättre underlag för att kunna bedöma. Det är ju alltid mycket enklare att säga vad som ska få mer resurser och svårare att tala om vad som ska prioriteras bort. Spontant kan jag tänka mig att lägga ner Regionmagasinet (eller ta en paus i utgivningen). Finns det resurser inom det personalstrategiska anslaget som skulle göra mer nytta för patienterna i HSU:s budget? Ska vi verkligen lägga lika stort generellt effektiviseringskrav på alla delar av regionstyrelsens ansvarsområde?

Nu är i alla fall kedjebrevet översänt till HSU, och frågan återstår hur den politiska ledningen kommer att hantera problemet när HSU:s budget ska behandlas om två veckor, och hur de kommer att ställa sig till Folkpartiets förslag till besparingar och effektiviseringar i den budgeten - för visst går det också att göra prioriteringar bland de nästan två miljarder som HSU har ansvar för.

Jag är rätt så övertygad om att jag kommer att återkomma till hur det går.

Idag publicerar tidningen Dagens Medicin för 17:e gången sin årliga lista över vilka 100 personer som har mest makt över svensk hälso- och sjukvård. Den årliga rankingen blir lite av inbördes beundran och var kanske många gånger bra för det egna egot - så länge man fanns med på listan. Under åren 2005-2010 brukade jag finnas med kring platser 15-25 som ordförande i Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott (HSU), men vice ordförandeposten i samma utskott smäller inte lika högt, och så är det ju.

Att vara ordförande i ett tungt utskott i majoritet ger per automatik en hel del makt, inte minst att sätta och påverka den politiska agendan. Att vara vice ordförande i opposition ger ibland möjlighet att påverka på marginalen utifrån den agenda som den styrande koallitionen sätter upp.

En del politiker hymlar om det. Men inte jag. Jag vill ha makt. Inte för att komma högt upp på Dagens Medicins ranking, utan för att kunna vara med och påverka utvecklingen ii hälso- och sjukvården i vad jag tror är en klok riktning. Det politiska livet i opposition är betydligt tråkigare, men det är också en viktig roll för att hålla koll på den politiska ledningen så att de inte hittar på allt för många dumheter, och ibland för att kunna påverka ett eller annat ärende, och det har vi just nu chansen att göra.

Frågan det handlat om de senaste dagarna är frågan om nivån på patientavgifterna under 2012 i Västra Götalandsregionen.

I den politiska ledningens budget för 2012 har de räknat med ökade intäkter från patientavgifterna med 55 miljoner kronor. Jag försökte i budgetdebatten i september få svar på frågan vilka avgifter de hade tänkt höja för att få in 55 miljoner kronor men fick aldrig något säkert svar då, och frågan har sedan varit uppe några gånger under hösten i HSU som informationsärende, men aldrig blivit något beslutsärende. Eftersom det är ett avgiftsärende så måste frågan beslutas i regionfullmäktige och där har den politiska ledningen inte någon egen majoritet.

Om jag minns rätt så har inget av de borgerliga oppositionspartierna i sina budgetförslag räknat in några ökade intäkter från höjda patientavgifter, i alla fall inte i Folkpartiets budgetförslag. Frågan under hösten har därför varit varför vi ska hjälpa den politiska ledningen att genomföra en höjning av patientavgifter, och om vi ska hjälpa dem vad kan vi i så fall få i gengäld. Helt enkelt lite hederlig politisk kohandel.

Än så länge har den politiska ledningen inte velat föra en diskussion kring det, men tiden håller nu på att rinna ut för dem. Nästa regionfullmäktige är den 7 februari ska frågan upp där så måste den behandlas i regionstyrelsen på tisdag nästa vecka, och än så länge har vi inte sett till något förslag till beslut eller någon villighet att diskutera en uppgörelse där de får sina önskade höjningar av patientavgifterna och Alliansens oppositionspartier får något annat.

Vi har erbjudit oss att stödja en höjning av patientavgifterna om vi samtidigt kan komma överens om att till slut avgöra den segdragna frågan om rehabilitering och sjukgymnastik som eget vårdval eller inte. Vi vill ha ett eget vårdval för sjukgymnastik i regionen och det vore nu en lämplig tidpunkt att bestämma att vi ska införa det. Sen måste vi naturligtvis fortsatt diskutera formerna för ett sådant vårdval så att det blir så bra som möjligt.

Det ska under de kommande dagarna bli spännande att se vilken makt att påverka utvecklingen som jag ändå har - även när jag inte längre platsar bland de 100 mäktigaste i svensk hälso- och sjukvård.

I slutet av september förra året, dagarna efter att fullmäktige fastställt regionens budget för 2012, presenterades en länge efterlängtad rapport i form av en vårdplatssituationen i Västra Götalandsregionen. Jag har tidigare gjort en mycket summarisk kommenter av rapporten i bloggen, men nu möter rapporten verkligheten.

Vårdplatsanalysen visade bland annat att vi i Västra Götalandsregionen i snitt under 2010 hade 181 överbeläggningar per dag. Hälften av dem på "icke-ordinarie patientrum". Vårdplatsanalysen har varit efterlängtad för att få ett svar på hur stort problemet med överbeläggningar är så att vi kan börja vidta åtgärder för att komma tillrätta med bristen. När vi politiskt under hösten har efterfrågat hur vi ska gå vidare med vårdplatsfrågan i regionen har svaret varit att de olika sjukhusen nu jobbar med åtgärder med anledningen av rapporten och att den politiska diskussionen bör avvakta vad de olika sjukhusförvaltningarna kommer fram till.

I lördags fick vi reda på delar av svaret vad gäller Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU). I Göteborgs-Posten fanns en stor artikel om att SU planerar att minska antalet vårdplatser med inte mindre än 95 vårdplatser under 2012, vilket ungefär motsvarar en minskning med 5% av vårdplatserna vid SU.

Jag måste säga att det är en märklig respons på en vårdplatsanalys som har pekat på att SU under 2010 i snitt hade 72 överbeläggningar per dag. Allt annat lika så skulle det innebära en fördubbling av antalet överbeläggningar per dag vid sjukhuset. En tredjedel av avdelningarna vid SU rapporterade att de hade överbeläggningar under minst 100 dagar per år.

Nu är allt annat inte lika. Jag tycker det är utmärkt att våra sjukhusförvaltningar gör en översyn av hur sjukhusets vårdplatser bäst utnyttjas. Kan man ge patienter bättre och mer effektiv vård på annat sätt än i en vårdsäng på en avdelning på sjukhuset är det alldeles utmärkt. Ett visst antal vårdplatser på ett visst sjukhus eller en viss avdelning har i sig inget egenvärde, men det är klart att vi måste planera för att ha ett antal vårdplatser som motsvarar de förväntade behoven. Vi kan aldrig helt eliminera risken för överbeläggningar vid särskilda toppar, men vi måste dimensionera antalet vårdplatser så att det större delen av året täcker de behoven som finns, samtidigt som vi ständigt måste arbeta för att utveckla vårdmetoder och arbetssätt för att ge patienterna bästa möjliga vård - oavsett om det kräver en vårdplats eller inte.

Däremot känns det aningen märkligt att svaret från Sahlgrenska Universitetssjukhuset om hur man ska hantera problemet med i snitt 72 överbeläggningar per dag ska mötas av en neddragning på ytterligare 95 vårdplatser.

2012 är här och för egen del börjar åter mötesverksamheten efter ett par veckor utan sammanträden i regionen. Nytt år och nya ambitioner. En av mina ambitioner är att både lite oftare och lite mer kontinuerligt posta inlägg i den här bloggen. Jag har för mig själv satt upp en ambition på 2-4 inlägg per vecka med ett uppehåll under den kommande sommaren. Så låt oss sätta igång och blicka framåt mot det nya året.

2012 kommer att innebära stora utmaningar för Västra Götalandsregionen och för dess sjukvård. 2012 är också året där regionen nio dagar in på året ännu inte har någon detaljbudget, och där stora och viktiga verksamheter som regionstyrelsen och hälso- och sjukvårdsutskottet ännu inte fastställt någon budget för 2012.

Regionen befinner sig i ett tufft ekonomiskt läge med en svag budget som fastställdes av regionfullmäktige i september och där den politiska ledningen redan har fått backa på ett antal av intiktningarna - ekonomiska och verksamhetsmässiga - i fullmäktiges budget. För att få ihop någon form av vårdöverenskommelser mellan sjukhusen och hälso- och sjukvårdsnämnderna tvingades den politiska ledningen i regionstyrelsen att ställa hela modellen åt sidan för att med dekret tala om för politiska representanter i nämnder och styrelser vilken typ av överenskommelse de skulle skriva under.

En av regionens allra största utmaningar rör kostnadsutvecklingen som fortsatt under året ligger kring 4% kostnadsökning under 2012 och ännu inte visar några tecken på att minska. Det är inte helt enkelt att veta vad man kan och ska göra för att minska kostnadsutvecklingen utan att samtidigt försämra den service som regionen har som ambition att erbjuda, men en grundförutsättning för att få kostnadskontroll och en önskvärd kostnadsutveckling är att veta vad man ska styra mot.

Just nu har vi alltså ett problem med att t ex regionstyrelsen och hälso- och sjukvårdsutskottet inte har någon fastställd budget för 2012. Hur ska tjänstemännen kunna styra verksamheten om den inte fått några ekonomiska ramar och inriktningar att styra efter? På onsdag sammanträder hälso- och sjukvårdsutskottet för första gången i år, men frågan om budget för 2012 fanns inte på den dagordning som kom i förra veckan. Regionstyrelsen har sitt första sammanträde för året om ytterligare två veckor. Kan vi då hoppas på att besluta om budget för 2012 eller kommer det att dröja ytterligare minst en månad.

Året börjar utan budget, och den som tror att det kommer att gynna kostnadskontrollen och kostnadsutvecklingen kan väl skicka ett uppmuntrande mejl till regionstyrelsens ordförande.

Samtidigt sitter styrelser och ledningar för regionens sjukhus och har tvingats underteckna vårdöverenskommelser med ekonomiska förutsättningar som de egentligen inte tror på. Vad ska de styra emot? Ska de verkligen styra mot ett nollresultat under 2012, och finns det ens någon i den politiska ledningen som tror att det är realistiskt om man samtidigt ska klara kravet att producera lika mycket sjukvård under 2012 som under 2011?

Utmaningarna för 2012 är onekligen stora, men de blir allt större i takt med underlåtenhet att ta tag i grundläggande förutsättningar för konstnadskontroll, och dit hör definitivt att alla verksamheter - även regionstyrelsen och hälso- och sjukvårdsutskottet - har antagit sina budgetar och att det finns en samlad detaljbudget för hela regionen.