Fler vårdval?
Ännu en onsdag i Vänersborg och denna gång är det Hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) som står på dagordningen, och det blev ett av de snabbare mötena i min nu sju år långa HSU-karriär. Beslutsmötet hanns med råge med innan lunch. Endast tio ärenden på dagordningen varav flera både viktiga och intressanta, men kanske inte den typ av ärenden som kommer att slåss om utrymmet på tidningarnas löpsedlar.
Vi har i alla fall beslutat att bilda ett centrum för sällsynta diagnoser vid barn- och ungdomssjukhuset i Göteborg för att ytterligare stärka diagnostik, vård, information och det sociala stödet till främst barn som drabbas av det som definieras som sällsynta diagnoser (färre än 100 personer per 1 miljon invånare).
Vi har också fattat beslut om att utveckla och förbättra rehabiliteringen för strokepatienter genom att kunna erbjuda fler patienter tidig understödd hemgång där rehabiliteringen kan bedrivas i hemmiljö med stöd av ett multidisciplinärt team. Vi är övertygade om att detta yterligare kommer att höja kvaliteten i strokevården.
Om allt detta var vi politiskt överens. På en punkt blev vi dock tvungna att votera utifrån olika förslag som svar på en motion från Magnus Berntsson (kd) om att inrätta ett vårdval enligt lagen om valfrihetssystem (LOV) inom mödrahälsovården och att utreda förutsättningarna för ett vårdval inom den gynekologiska öppenvården.
Till detta förslag var Allianspartierna överens om att bifalla motionen, medan företrädarna för den politiska ledningen till och med försämrade förslaget från förvaltningen genom att säga nej till att utreda gynekologin som vårdval och genom att utreda för- och nackdelarna med ett LOV för MVC-verksamheten.
Med att jag hävdar att de försämrade förslaget menar jag att det i förslaget från förvaltningen fanns en tydlig inriktning om att ta fram ett förslag om hur ett vårdval för MVC ska kunna genomföras så blir det nu istället en mer förutsättningslös utredning om detta.
Det är klart att den här typen av frågor alltid ska ha ett gediget utredningsunderlag innan vi fattar beslut om att införa ett vårdval på ett nytt område, men att välja att inte göra något ställningstagande alls i frågan om viljeinriktning uppfattar jag som väldigt olyckligt, och jag kan inte tolka det på något annat sätt än att Socialdemokraterna och Miljöpartiet har fått ge efter för påtryckningar från koalitionspartnern Vänsterpartiet.
Fler eller färre vårdval i Västra Götalandsregionen kan mycket väl bli en viktig valfråga de närmaste månaderna. Mitt enkla svar är FLER.
Nytt uppdrag
På så vis leder valrörelser till nästan lite existentiella frågor, och så ska det vara. Ingen förtroendeuppdrag är för alltid givet. Förtroendeuppdrag är något som man förtjänar. Nu hoppas jag inte bara att folkpartiet även i fortsättning får ett regionråd, jag hoppas att vi återigen får två regionråd. Det blir både så mycket trevligare och enklare om vi kan vara två som delar på ansvaret för alla frågor som passerar genom regionstyrelsen. Jag hoppas självklart också att jag även fortsättningsvis kan få mina partikamraters förtroende att vara en av dem som representerar Sveriges liberala parti i Västra Götalandsregionens regionstyrelse.
I väntan på framtiden efter omvalet har jag i dagarna fått ett annat uppdrag att antingen komplettera mina övriga politiska uppdrag med eller som ett politiskt uppdrag att syssla med om jag inte har så många andra.
Det är dock frågan om det egentligen är ett politiskt uppdrag som jag har fått, men det är i alla fall ett politiskt utsett uppdrag från regeringen. Jag har blivit ledamot i Folkhälsoinstitutets insynsråd för de kommande två åren. Ett insynsråd är inte en styrelse utan ska fungera mer som ett rådgivande organ (advisory board) till generaldirektören som ansvarar för myndighetens verksamhet. Jag som politiker har ju valt att engagerat mig politiskt just för att få makt att kunna påverka samhällsutvecklingen. I ett insynsråd har jag inte den direkta makten som jag annars söker, men jag hoppas och tror att det i insynsrådet finns goda möjligheter att få gehör för åsikter och synpunkter och inte minst utrymme för en hel del lärande.
Folkhälsofrågorna är oerhört betydelsefulla och folkhälsoinstitutet har under de senaste åren allt mer lyckats sätta folkhälsofrågorna på den politiska dagordningen. Jag har inte varit så otroligt engagerad direkt i folkhälsofrågorna, men de är ju alltid ett viktigt perspektiv i förhållande till alla hälso- och sjukvårdspolitiska beslut. Ibland har folkhälsan haft en tendens att exkludera sig bort från den övriga hälso- och sjukvården. Jag tror att vägen måste vara den omvända. Folkhälsoperspektivet måste in mycket tydligare i allt beslutsfattande, politiskt och professionellt, i hälso- och sjukvården.
Jag ser därför med stor förväntan fram emot detta nya uppdrag.
Vinster i vården
Låt mig inleda med att hålla med debattörerna Sören Kviberg och Elise Norberg om att det alltid är oacceptabelt om privata vårdgivare fuskar med ersättningar och det är oacceptabelt när offentliga aktörer slarvar med skattebetalarnas pengar. I den frågan är vi helt överens.
Problemet kommer med Vänsterpartiets benhårda linje där de är emot alla former av privat driven och offentligt finansierad hälso- och sjukvård. Privat utförd vård framställs per definition som girig och vinstmaximerande och där vinster bör ses som en form av stöld från den offentligt utförda hälso- och sjukvården.
Jag har idag gjort ett uttalande med anledning av den debattartikeln där jag inte kan dra någon annan slutsats än att Vänsterpartiet vill stänga samtliga 84 privat drivna vårdcentraler i Västra Götalandsregionen. Det skulle innebära att 40% av regionens vårdcentraler försvann och min fråga är på vilket sätt det skulle vara bättre för patienterna och invånarna i Västra Götalandsregionen?
I samband med nästan all upphandling av vårdtjänster har samma tjänster utförts tidigare av den offentligt drivna sjukvården. I de allra flesta upphandlingar har regionen/landstinget kunnat handla upp samma tjänster (inte sällan också med högre kvalitet) till en lägre kostnad. Om den privata vårdgivaren dessutom lyckas driva verksamheten så att denne också genererar en vinst så förstår jag inte var problemet består i. Är det inte ett minst lika stort problem att vi inte lyckats hushålla med resurserna tillräckligt bra före upphandlingen? Är det något som borde betraktas som en form av stöld från den offentligt utförda hälso- och sjukvården är väl när vi inte förmår att bedriva en tillräckligt effektiv sjukvård.
Privatiseringar är inte lösningar på alla vårdens utmaningar, men privata alternativ får inte heller bli den syndabock som vi projicerar alla vårdens tillkortakommanden på.
Oroande försämring
För en liten stund sedan trillade månadsstatistiken över tillgängligheten i regionens hälso- och sjukvård in i min mejlbox. För oss som är starkt engagerade i tillgänglighetsfrågorna är det varje månad med stora förhoppningar om bevisade förbättringar som man öppnar statistiken som på ett föredömligt sätt har sammanställts av Gunnar Numeus.
Även siffrorna för februari har en hel del positivt att förtälja även om utvecklingen med de flesta kurvor åt rätt håll, även om lutningen på kurvorna och staplarna för den förbättrade utvecklingen har planat ut de senaste månaderna.
Det finns dock ett riktigt alarmerande område och det rör det gamla sorgebarnet Sjukvårdsrådgivningen som på nytt är på väg att bli ett sorgebarn.
På fyra månader har andel samtal som besvarats inom tre minuter vid regionens sjukvårdsrådgivningar minskat från nästan 2 av 3 samtal inom den uppsatta tiden på tre minuter till endast drygt 1 av 3 samtal inom stipulerad tid. Det är en remarkabel försämring som inte motsvaras av förändringen i övriga landet.
Från att Västra Götalandsregionen för några år sedan nådde relativt svaga resultat i en nationell jämförelse har vi med särskilda insatser tagit oss upp och ikapp samma måluppfyllelse som övriga landsting och regionen och de flesta månaderna under senaste året dessutom legat några procentenheter högre än riket. Nu har vi fallit som en sten.
Om jag skulle göra en politiskt poäng av det så besvarades 64% (62% i landet) av alla samtal inom tre minuter i november när jag lämnade ifrån mig ordförandeklubban i HSU, medan det i februari endast var 38% (50% i landet) som besvarades inom samma tid.
Det kan alltid diskuteras om det är rimligt med en målgräns på tre minuter och om det är rimligt att sätta ett måltal på 90% i måluppfyllelse. Vi har själva ställt oss den frågan och frågade förra året efter en utvärdering av rimligheten och vad det i så fall krävde för insatser för att nå de målen. Vi har i budgeten för 2011 när folkpartiet fortfarande var med och skrev en sådan för majoriteten gett i uppdrag att se över organisationen för hela sjukvårdsrådgivningen och vi har fått signaler om att vissa hälso- och sjukvårdsnämnder varit på väg att minska på anslagen till sjukvårdsrådgivningen.
Nu ser vi resultatet av att ingen har ägnat denna tillgänglighetsfråga tillräcklig uppmärksamhet de senaste månaderna sedan vi bytte majoritet.
Mitt första bloggvallöfte blir därför att med kraft vidta åtgärder för att åter kunna erbjuda en hög och pålitlig tillgänglighet till regionens sjukvårdsrådgivning om jag får chansen att vara med i en politisk ledning efter omvalet i maj.
Healing i sjukvården?
Vad gäller miljöpartiets syn på alternativmedicinska metoder i hälso- och sjukvården så behöver man inte vara lika osäker. I samband med förhandlingar med dem efter valet höstas uttalade miljöpartisterna att alternativmedicin var bland de allra viktigaste frågorna i hälso- och sjukvården.
Igår kunde vi ta del av åsikterna från en av miljöpartiets förtroendevalda i Västra Götalandsregionen, Gun Moss Bjerling, som i Borås Tidning ger uttryck för att healing borde införas i den traditionella hälso- och sjukvården. Det mest uppseendeväckande är uttalandet att hon anser att healing är en vetenskapligt beprövad metod.
Min inställning är att människor får väl ägna sig åt vad dem vill så länge de inte skadar någon annan. Finns det någon som vill försöka bota eller lindra andra människors skador eller sjukdomar med hjälp av healing och om någon vill betala för det så är det väl OK, men blanda inte in alternativmedicinen i den ordinarie hälso- och sjukvården och blanda inte in skattebetalarnas plånböcker för att subventionera alternativmedicinen eller ökad forskning kring alternativmedicin.
Till min glädje kunde jag också notera att miljöpartiets företrädare i regionstyrelsen och i hälso- och sjukvårdsutskottet, Birgitta Losman och Göran Larsson, tog avstånd från sin partikamrats uttalande i media. Däremot går de bort sig rejält i sitt uttalande på hemsidan när de börjar ta om att regionen gett sitt stöd till ett nationellt kvalitetsregister för alternativmedicinare. När regionstyrelsen för några veckor sedan yttrade sig över den så kallade behörighetsutredningen valde den politiska ledningen att inte ha någon som helst åsikt om det nationella registret som inte alls är något kvalitetsregister utan ett register som i princip vem som helst kan ansluta sig till, även utövare av healing, och som enligt utredningen ska förvaltas av konsumentverket.
Från Folkpartiets sida ville få en tydlig skrivning om att vi motsatte oss ett nationellt register då det kunde uppfattas ge de i registret registrerade alternativmedicinarna en sorts sanktion, status och legitimitet för sin verksamhet. Detta yrkande avslogs av den politiska ledningen som redan i samband med behandlingen i personalutskottet valde att stryka bort förslag om kritiska skrivningar.
Det är bra att Losman och Larsson tar avstånd från sin partikamrats uttalanden i Borås Tidning från i måndags, men tyvärr återstår fortfarande många frågetecken för vad miljöpartiet egentligen står i frågan och vad de kommer att driva de kommande åren om de skulle bli kvar i den politiska regionledningen också efter omvalet i maj. När frågan kommer upp hänvisas till att kiropraktorer och naprapater är OK, men varför fortsätter partiet att ständigt prata om komplementärmedicin och alternativmedicin om det bara handlar om två yrkesgrupper som redan jobbar under legitimation och därför knappast kan klassas som tillhörande gruppen alternativmedicinare?
(m)- och (s)-rapporter
För två veckor sedan drog Moderaterna igång valrörelsen genom att presentera en rapport över "100 förlorade dagar" som var en granskning av hur den politiska ledningen med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sjukvårdspartiet förvaltat sitt ledningsuppdrag de första 100 dagarna. Man kan alltid fråga sig vilket värde den typen av rapporter har när den är sammanställd av motståndaren. Resultatet av rapporten var (föga förvånande) att relativt få initiativ hade tagits i frågor kring de fyra partiernas valbudskap, och att läsa genom hela rapporten är en rätt så långtråkig läsning.
Jag tycker dock att rapporten hade poänger. Framför allt är den rätt avslöjande för Sjukvårdspartiet. Sjukvårdspartiet hade fem valpunkter och de har redan hunnit rösta emot sig själva på tre av dem.
I slutet av förra veckan drog Socialdemokraterna på allvar igång sin valrörelse och det tycks som att partiet kommer att fokusera på att försöka göra de mindre sjukhusen i regionen till sin hjärtefråga. I torsdags meddelades det att de lovar att ha kvar restaurangen på Dalslands sjukhus, och i lördags presenterades en rapport där huvudpoängen enligt pressmeddelandet är en fristående styrelse för Skene lasarett.
Skene lasarett ska, om jag förstår det hela rätt, fortsatt vara en del av förvaltningen Södra Älvsborgs Sjukhus (SÄS) som redan har en styrelse för verksamheterna vid Borås lasarett och Skene lasarett, men nu ska det dessutom finnas en extra styrelse med ansvar för sjukhusets verksamheter vid Skene lasarett och alla andra verksamheter vid lasarettet. Vilken av de två styrelserna är det som ska bestämma över verksamheten vid Skene lasarett? Styrelsen för SÄS eller styrelsen för Skene lasarett? och vem beslutar om primärvårdsverksamheterna vid Skene lasarett?
Det finns en hel del klokt skrivit i nämnda rapport över utvecklingen av närsjukvården, även om jag blir lite förvånad och orolig när till och med Socialdemorkaterna öppnar för mer alternativmedicin sida vid sida med den traditionella sjukvården vid Skene lasarett när de skriver att de välkomnar annan hälsorelaterad verksamhet vid sidan av den traditionella sjukvården i gemensamma lokaler.
Jag tycker att det är synd att (s) väljer att försöka finna en organisatorisk överbyggnadslösning på utmaningen att utveckla närsjukvården i form av en särskild styrelse för all verksamhet vid Skene lasarett. Detta förslag reser definitivt fler frågetecken än det rätar ut. Är det en politiskt vald styrelse? Ska styrelsen också styra över de kommunala och privata vårdgivare som man i rapporten ser framför sig ska lokalisera verksamhet till lokalerna?
I ett läge där (s) har sjösatt ett långsiktigt arbete kring Framtidens sjukvård så slängs det nu fram ett ogenomtänkt förslag till styrning och ledning av delar av Södra Älvsborgs Sjukhus som har en hel del övrigt att önska. Är det månne valfebern som redan börjat bränna med åtta veckor kvar till valet?
