88 nollor
Jag har inte kunnat blogga på ett tag då jag valde att åka på en studieresa till Storbritannien och Liverpool utan datorn. Det var i sig skönt men också aningen frustrerande när man inte alltid kan vara online. Studieresan till Liverpool skede tillsammans med FoU-rådet i Sveriges kommuner och landsting (SKL). Syftet med resan var att se hur britterna arbetar med forskningssamverkan mellan universitet och den offentliga sektorn. Jag kan återkomma i den frågan i en annan blogg då jag idag tänkte reflektera över det som hände på hemmaplan när jag själv var borta.
I mitten av varje månad får vi uppdaterad vårdgarantistatistik från våra sjukhus över i vilken utsträckning vi når måluppfyllelse för vårdgarantin, eller inte. September månads uppföljning var extra intressant efter beslutet i hälso- och sjukvårdsutskottet för ett par veckor sedan med en tydlig målrelaterad ersättning till sjukhusen vid årets slut för dem som uppnår full måluppfyllelse - nollor, d v s att ingen patient vid sjukhusets olika mottagningar eller till dess behandlingar väntat längre än de stipulerade vårdgarantitiderna.
Vårdgarantin följs till 26 olika mottagningar och för 42 olika operationer/behandlingar. Då inte alla våra sju sjukhus och sjukhusgrupper utför all verksamhet så ger matrisen att vi har 338 mätpunkter där vi kan nå 338 nollor.
I septemberuppföljningen visade det sig att sjukhusen rapporterade 88 nollor. 88 nollor i september är 13 fler än i augusti och jag tror att vi successivt kommer att få se allt fler nollor rapporteras. Förbättringspotentialen är ytterligare 250 nollor. Kan vi klara av 150 av dem till årsskiftet?
Det är främst våra mindre sjukhus som har en hög måluppfyllelse i nuläget, men jag både hör och ser en förnyad bestämdhet också från de större sjukhusen om att de ska klara av att nå full måluppfyllelse.
Vi har länge kämpat med frågan om vårdgarantier. Ibland kritiseras vi för att vi politiker riktar allt för stort fokus mot vårdgarantierna, och jag är delvis beredd att hålla med. Denna fråga tar oproportioneligt mycket tid, kraft och utrymme i sjukvårdsdebatten. Sättet att lösa det problemet är inte att rikta mindre fokus på dessa frågor utan att temporärt rikta ett ökat fokus på frågan så att vi når ett jämviktsläge där vi klarar av att kontinuerligt uppfylla vårdgarantierna. Det är först då vi kan ägna mer tid och större fokus till andra, minst lika angelägna hälso- och sjukvårdspolitiska utmaningar.
I mitten av varje månad får vi uppdaterad vårdgarantistatistik från våra sjukhus över i vilken utsträckning vi når måluppfyllelse för vårdgarantin, eller inte. September månads uppföljning var extra intressant efter beslutet i hälso- och sjukvårdsutskottet för ett par veckor sedan med en tydlig målrelaterad ersättning till sjukhusen vid årets slut för dem som uppnår full måluppfyllelse - nollor, d v s att ingen patient vid sjukhusets olika mottagningar eller till dess behandlingar väntat längre än de stipulerade vårdgarantitiderna.
Vårdgarantin följs till 26 olika mottagningar och för 42 olika operationer/behandlingar. Då inte alla våra sju sjukhus och sjukhusgrupper utför all verksamhet så ger matrisen att vi har 338 mätpunkter där vi kan nå 338 nollor.
I septemberuppföljningen visade det sig att sjukhusen rapporterade 88 nollor. 88 nollor i september är 13 fler än i augusti och jag tror att vi successivt kommer att få se allt fler nollor rapporteras. Förbättringspotentialen är ytterligare 250 nollor. Kan vi klara av 150 av dem till årsskiftet?
Det är främst våra mindre sjukhus som har en hög måluppfyllelse i nuläget, men jag både hör och ser en förnyad bestämdhet också från de större sjukhusen om att de ska klara av att nå full måluppfyllelse.
Vi har länge kämpat med frågan om vårdgarantier. Ibland kritiseras vi för att vi politiker riktar allt för stort fokus mot vårdgarantierna, och jag är delvis beredd att hålla med. Denna fråga tar oproportioneligt mycket tid, kraft och utrymme i sjukvårdsdebatten. Sättet att lösa det problemet är inte att rikta mindre fokus på dessa frågor utan att temporärt rikta ett ökat fokus på frågan så att vi når ett jämviktsläge där vi klarar av att kontinuerligt uppfylla vårdgarantierna. Det är först då vi kan ägna mer tid och större fokus till andra, minst lika angelägna hälso- och sjukvårdspolitiska utmaningar.
Kommentarer
Trackback
