Jonas sjukvårdsblogg

Risken är stor för att jag hade kört i diket på vägen till Vänersborg i morse om inte en reporter på Radio Göteborg igår hade ringt för att fråga om jag kunde vara med i eftermiddagens Göteborg Direkt för att prata om en studie kring beredskapen vid större händelser i vården. I morse sände nämligens ett inslag i radions ekotsändningar om studien och där regionens sjukvård kom att stå i dålig dager. Efter lite underättelsearbete under gårdagen lyckades jag få tag i rapporten, men ställer mig fortfarande frågan varför en studie som bygger på verksamhetsdata från vår egen organisation, och som i sina slutsatser tydligt adresserar ett ansvar till politiken, presenteras för media utan att vi som är ansvariga har kännedom om rapporten.

I morgonens nyhetsinslag drogs det på rätt så ordentligt och på en nivå som jag inte riktigt själv kan utläsa i studien.

"Göteborgsforskarnas studie visar att det under en treårsperiood har blivit 15 gånger vanligare att vårdpersonal tvingas frångå rutinerna, till exempel för att sängar har saknats eller medicinska mätinstrument inte har gått att manövrera."

15 gånger vanligare under perioden 2006 till 2008 låter ju ganska alarmerande, och jag ska väl inte trivialisera sudiens slutsatser, men 15 gånger vanligare innebär i detta fall en ökning från 4 händelser år 2006 till 60 händelser år 2008. Jag är ganska övertygad om att det bakom de siffrorna finns en ökad rapporteringsfrekvens och det är bra. Den motsatta slutsatsen av studien är alltså att verksamheten fungerar enligt rutinerna dygnet runt vid alla regionens sjukhus i ett helt år med undantag av 60 tillfällen. Sett i det perspektivet är det rätt bra koll på läget trots allt.

Jag vill ändå säga att den nu presenterade studien är ytterligare en pusselbit kring hur vi kan arbeta med förbättringar av hälso- och sjukvården för att minimera vår sårbarhet och upprätthålla en god beredskap. Det jag stör mig på är diskussionen om att minskningen av vårdplatser vid sjukhusen ligger bakom en ökad sårbarhet.

Tidigare i veckan presenterade Sveriges kommuner och landsting (SKL) den årliga verksamhetsdatan i ett omfattande excel-dokument. Vid studier av dessa årliga rapporter framgår att det totala antalet vårdplatser i Västra Götalandsregionen under perioden 2006-2008, när händelserna hade blivit 15 gånger vanligare när vårdpersonal tvingas frångå rutinerna, hade minskat med 5 (fem) vårdplatser. År 2006 hade vi i regionen tillgång till 4 841 vårdplatser och två år senare 4 836 vårdplatser, en minskning med en promille.

Västra Götaland tillhör de regioner och landsting som har flest vårdplatser per invånare och vi har alltjämt relativt långa vårdtider (vilket senast i mitt förra blogginlägg nedan kunde konstateras). Jag tror inte att vi i någon större utsträckning kan minska det nuvarande antalet vårdplatser i sjukvården, däremot blir jag kontinuerligt allt mer övertygad om att vi måste jobba mer med olika typer av nivåstrukturering av olika vårdplatser för att få ett bättre flöde. Vi behöver olika nivåer (och därmed olika bemanning, utrustning och beredskap) inom intensivvården och inom den vanliga slutenvården i form av olika mellanvårdsformer eller patienthotell.

Den utvecklingen kommer att vara nödvändig i samband med att det akutmottagningsuppdrag som hälso- och sjukvårdsutskottet har beslutat om och som är under genomförande. Förutom bättre information, bemötande och service på sjukhusens akutmottagningar så måste vi få bättre och snabbare flöden för patienter som behöver läggas in på vårdavdelningar genom att patienter som ska skrivas ut också snabbare kan skrivas ut. All, eller stora delar av, utskrivningen av patienter behöver inte ske på sena eftermiddagar, men då gäller det också att våga förändra några av de nuvarande rutinerna.

Regionen och sjukvården har ett ansvar för en bra planering och beredskap för en hög patientsäkerhet. Här känner jag mig i mycket stora stycken trygg i dagsläget. Den bilden förändras inte av denna studie, men den är en påminnelse om att vi ständigt måste arbeta med dessa frågor.