Sjukvård ÄR farligt
Det är lite knepigt med att blogga. Ibland räcker inte tiden till, ibland är det svårt att hitta något riktigt intressant att blogga om utan att upprepa sig, och som idag levererar jag ett tredje blogginlägg samma dygn. Ibland inträffar saker som jag helt enkelt känner att jag måste blogga om, och då kommer det ändå ingen kommentar detta dygn om dagens stora rapport - Öppna Jämförelser av folkhälsan. Om den ber jag att få återkomma
Dagens Nyheter skrev idag om historien om spädbarnet vid Astrid Lindgrens barnsjukhus som var på väg att få en 10 gånger för hög dos smärtstillande efter en ögonoperation. Lyckligtvis reagerade föräldrarna till barnen över den stora dosen, och ett allvarligt misstag i vården kunde undvikas. I detta fall var det milliliter och milligram som höll på att ställa till det.
Som jag skriver i rubriken så ÄR sjukvård farligt. Det finns ett ganska krasst brittiskt uttryck som i svensk översättning ungefär låter: "Om du vill öka sjukligheten och dödligheten i en stad - bygg ett sjukhus!" Det kan ju uppfattas som ett lite lustigt ordstäv, men det ligger mycket allvar bakom. Vi måste alltid komma ihåg att sjukvård kan vara farligt, och agera utifrån den kunskapen.
I DN-artikeln framkommer det att datastöd har hjälpt till att minska doseringsfelen i sjukvården och det är bra. Samtidigt efterfrågas ännu mer datastöd i form av någon form av larm om man förskriver orimliga doser som exempelvis tio gånger så hög dos som normalt. Jag tror att de systemen kommer att komma, men kanske inte helt utan motstånd.
Jag är övertygad om att vi kommer att se mer av datoriserade beslutsstöd i vården för att öka möjligheten att vi gör rätt, ställer rätt frågor och ordinerar rätt läkemedel. Dessa stöd kommer att vara grunden för att få en kunskapsbaserad sjukvård bygd på evidens. Jag är lika övertygad om att det kommer att finnas många kritiker som menar att vi tar bort själva läkekonsten och att läkarna reduceras till någon form av robotar som bara har att följa förskrivna formulär och standardvårdplaner.
Jag ser inte denna risk som så stor, men den ska heller inte nonchaleras. Vi varken bör eller ska ta ifrån den enskilda läkaren hennes individuella bedömning av patienten. Vad jag talar om är datoriserade beslutsstöd - ett stöd för att kunna fatta rätt beslut och göra rätt.
Sjukvården måste också bli mycket bättre på att lära av sina misstag, och framför allt av sina "nästan-misstag". De händelser som nästan ledde till ett allvarligt problem, men som upptäcktes i sista stund (som i detta fall med spädbarnet och smärtlindringen). Allt för ofta leder de inte till en rapport, utan endast till en suck av lättnad bland den personal som var på väg att göra ett större misstag. Om de "nästan-felen" inte rapporteras ökar risken för att samma misstag upprepas en annan gång.
Sjukvården måste få bättre stöd i att utvecklas till en lärande organisation som tar vara på den kunskap som ständigt utvecklas i organisationen. Det måste vara en skyldighet gentemot de patienter vi möter, och vi måste inta en ödmjuk attityd till de svårigheter och risker som finns i en så komplex och farlig verksamhet som sjukvården faktiskt är.
Dagens Nyheter skrev idag om historien om spädbarnet vid Astrid Lindgrens barnsjukhus som var på väg att få en 10 gånger för hög dos smärtstillande efter en ögonoperation. Lyckligtvis reagerade föräldrarna till barnen över den stora dosen, och ett allvarligt misstag i vården kunde undvikas. I detta fall var det milliliter och milligram som höll på att ställa till det.
Som jag skriver i rubriken så ÄR sjukvård farligt. Det finns ett ganska krasst brittiskt uttryck som i svensk översättning ungefär låter: "Om du vill öka sjukligheten och dödligheten i en stad - bygg ett sjukhus!" Det kan ju uppfattas som ett lite lustigt ordstäv, men det ligger mycket allvar bakom. Vi måste alltid komma ihåg att sjukvård kan vara farligt, och agera utifrån den kunskapen.
I DN-artikeln framkommer det att datastöd har hjälpt till att minska doseringsfelen i sjukvården och det är bra. Samtidigt efterfrågas ännu mer datastöd i form av någon form av larm om man förskriver orimliga doser som exempelvis tio gånger så hög dos som normalt. Jag tror att de systemen kommer att komma, men kanske inte helt utan motstånd.
Jag är övertygad om att vi kommer att se mer av datoriserade beslutsstöd i vården för att öka möjligheten att vi gör rätt, ställer rätt frågor och ordinerar rätt läkemedel. Dessa stöd kommer att vara grunden för att få en kunskapsbaserad sjukvård bygd på evidens. Jag är lika övertygad om att det kommer att finnas många kritiker som menar att vi tar bort själva läkekonsten och att läkarna reduceras till någon form av robotar som bara har att följa förskrivna formulär och standardvårdplaner.
Jag ser inte denna risk som så stor, men den ska heller inte nonchaleras. Vi varken bör eller ska ta ifrån den enskilda läkaren hennes individuella bedömning av patienten. Vad jag talar om är datoriserade beslutsstöd - ett stöd för att kunna fatta rätt beslut och göra rätt.
Sjukvården måste också bli mycket bättre på att lära av sina misstag, och framför allt av sina "nästan-misstag". De händelser som nästan ledde till ett allvarligt problem, men som upptäcktes i sista stund (som i detta fall med spädbarnet och smärtlindringen). Allt för ofta leder de inte till en rapport, utan endast till en suck av lättnad bland den personal som var på väg att göra ett större misstag. Om de "nästan-felen" inte rapporteras ökar risken för att samma misstag upprepas en annan gång.
Sjukvården måste få bättre stöd i att utvecklas till en lärande organisation som tar vara på den kunskap som ständigt utvecklas i organisationen. Det måste vara en skyldighet gentemot de patienter vi möter, och vi måste inta en ödmjuk attityd till de svårigheter och risker som finns i en så komplex och farlig verksamhet som sjukvården faktiskt är.
Kommentarer
Trackback
