Vårdgarantimöte
Slutet på arbetsveckan närmar sig och dagens förmiddag ägnades åt en träff med socialminister Göran Hägglund. Hägglunds besök i Västra Götalandsregionen var ett av de sista i en rad träffar som han och hans statssekreterare Karin Johansson har haft med samtliga regioner och landsting om tillgänglighetsfrågorna och vårt arbete med att uppfylla vårdgarantilöftet i regioner och landsting.
Jag tyckte att det blev ett väldigt bra möte där ministern gav sin syn på hur han såg på utvecklingen kring vårdgarantin generellt och för Västra Götalandsregionen specifik. Jag gjorde en presentation från vår sida om hur vi arbetar med betydligt fler regionala vårdgarantier utöver de nationella och dessutom med ett antal regionala måltal för sjukvårdsupplysning och akutverksamheten. Jag beskrev också våra uppföljningsrutiner med månatliga lägesrapporter och hur vi har arbetat med regionala målrelaterade ersättningar till dem som når full måluppfyllelse.
Det blev mycket tydligt att vi hade en samsyn kring vad som både kan och behöver göras för att nå full måluppfyllelse till vårdgarantin. Jag tror att vi har mycket stora möjligheter att göra det i regionen denna höst om inte pandemin slår till stort, för då kommer den planerade och lägre prioriterade vårdverksamheten att få stryka på foten.
I regionen är vi stolta över att vi idag tillhör de landsting med bäst måluppfyllelse. För 4-5 år sedan låg vi i den andra änden av den rankingen, men vi kan inte vara nöjda förrän vi faktiskt kan erbjuda alla som så önskar det vård inom de stipulerade garantitiderna.
På fråga på hur regeringens tillgänglighetsmiljard för 2010 bör fördelas så valde jag att sticka ut huvudet och säga att de bör sätta upp betydligt högre krav på måluppfyllelse än 80% för att få ta del av medlen. I princip borde det vara 100% (det krav som vi har för våra egna målrelaterade medel i regionen) men för att ändå medge ett visst utrymme kanske gränsen borde ligga på 95%. Det är ett tufft och ambitöst mål, men det är fullt realistiskt. Jag hoppas också att Hägglund tillsammans med sina medarbete från departementet blev inspirerade av vår modell att dela ut pengarna utifrån fler avstämningspunkter än bara vid ett mättillfälle. Vårdgarantin ska ju uppnås ständigt, och inte bara ett datum på året.
Vid mötet fick vi också mycket belysande föredragningar från Anne-Marie Wennberg och Marie Carlsson om hur de arbetat inom hudsjukvården respektive barn- och ungdomspsykiatrin för att förändra ett jobbigt läge med svag tillgänglighet och många köande till en nästan köfri verksamhet med hög tillgänglighet. Både Anne-Marie och Marie gjorde det mycket bra och visade tydligt på att det inte krävs några mirakel för att åstadkomma förändringar. Det kräver ordning och reda, en vilja att utveckla och en ambition att sätta patienten i centrum.
Vid mötet fick Ingela Wennman från ambulanssjukvården också chansen att beskriva arbetet med att triagera patienterna direkt i ambulans så att de strokepatienter som ska till strokeenheten för påbörja rehabilitering kommer dit direkt från ambulans utan omvägen via akutintaget.
Två timmar går fort när man har angelägna frågor att prata om, och det var lite synd att vi inte hade ytterligare lite tid för gemensamma diskussioner. Jag både hoppas och tror att Hägglund och hans medarbetare kunde lämna Göteborg med en uppfattning om att vi har bra koll på läget och att vi försöker ligga i framkant i arbetet med tillgänglighets- och vårdgarantifrågorna. Sen får vi se om vårt arbete kan komma att ge några avtryck hur man från nationell nivå kommer att fortsatt stimulera utvecklingen.
Jag tyckte att det blev ett väldigt bra möte där ministern gav sin syn på hur han såg på utvecklingen kring vårdgarantin generellt och för Västra Götalandsregionen specifik. Jag gjorde en presentation från vår sida om hur vi arbetar med betydligt fler regionala vårdgarantier utöver de nationella och dessutom med ett antal regionala måltal för sjukvårdsupplysning och akutverksamheten. Jag beskrev också våra uppföljningsrutiner med månatliga lägesrapporter och hur vi har arbetat med regionala målrelaterade ersättningar till dem som når full måluppfyllelse.
Det blev mycket tydligt att vi hade en samsyn kring vad som både kan och behöver göras för att nå full måluppfyllelse till vårdgarantin. Jag tror att vi har mycket stora möjligheter att göra det i regionen denna höst om inte pandemin slår till stort, för då kommer den planerade och lägre prioriterade vårdverksamheten att få stryka på foten.
I regionen är vi stolta över att vi idag tillhör de landsting med bäst måluppfyllelse. För 4-5 år sedan låg vi i den andra änden av den rankingen, men vi kan inte vara nöjda förrän vi faktiskt kan erbjuda alla som så önskar det vård inom de stipulerade garantitiderna.
På fråga på hur regeringens tillgänglighetsmiljard för 2010 bör fördelas så valde jag att sticka ut huvudet och säga att de bör sätta upp betydligt högre krav på måluppfyllelse än 80% för att få ta del av medlen. I princip borde det vara 100% (det krav som vi har för våra egna målrelaterade medel i regionen) men för att ändå medge ett visst utrymme kanske gränsen borde ligga på 95%. Det är ett tufft och ambitöst mål, men det är fullt realistiskt. Jag hoppas också att Hägglund tillsammans med sina medarbete från departementet blev inspirerade av vår modell att dela ut pengarna utifrån fler avstämningspunkter än bara vid ett mättillfälle. Vårdgarantin ska ju uppnås ständigt, och inte bara ett datum på året.
Vid mötet fick vi också mycket belysande föredragningar från Anne-Marie Wennberg och Marie Carlsson om hur de arbetat inom hudsjukvården respektive barn- och ungdomspsykiatrin för att förändra ett jobbigt läge med svag tillgänglighet och många köande till en nästan köfri verksamhet med hög tillgänglighet. Både Anne-Marie och Marie gjorde det mycket bra och visade tydligt på att det inte krävs några mirakel för att åstadkomma förändringar. Det kräver ordning och reda, en vilja att utveckla och en ambition att sätta patienten i centrum.
Vid mötet fick Ingela Wennman från ambulanssjukvården också chansen att beskriva arbetet med att triagera patienterna direkt i ambulans så att de strokepatienter som ska till strokeenheten för påbörja rehabilitering kommer dit direkt från ambulans utan omvägen via akutintaget.
Två timmar går fort när man har angelägna frågor att prata om, och det var lite synd att vi inte hade ytterligare lite tid för gemensamma diskussioner. Jag både hoppas och tror att Hägglund och hans medarbetare kunde lämna Göteborg med en uppfattning om att vi har bra koll på läget och att vi försöker ligga i framkant i arbetet med tillgänglighets- och vårdgarantifrågorna. Sen får vi se om vårt arbete kan komma att ge några avtryck hur man från nationell nivå kommer att fortsatt stimulera utvecklingen.
Kommentarer
Trackback
