Jonas sjukvårdsblogg

Under vinjetten 15 i topp kommer jag under de närmaste dagarna som en upptakt till valrörelsen, där vi presenterar våra idéer och visioner för framtiden, att göra vissa återblickar på de sex och ett halvt år som jag varit ordförande i Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott och de beslut som jag har varit delaktig i att driva fram och förverkliga och som är särskilt stolt över.

Listan presenteras bakifrån och idag har det alltså kommit till listans plats 8.

Plats 8 - Akutprojektet

Det finns några delar av hälso- och sjukvårdens funktion, eller rättare sagt bristande funktion, som alltid riskerar att leda till stor bad-will när det inte fungerar och som ganska så lätt också leder till löpsedlar eller så kallade vänsterkryss i tidningarna. De verksamhetsområden som lyckas få denna uppmärksamhet är antingen verksamheter där det handlar om många människor som väntetider till operation/behandling eller tillgänglighet till vårdcentraler. Det kan också röra sig om verksamhetsområden som betecknas som väldigt viktiga som cancersjukvården eller hjärtsjukvården, och på senare tid har även psykiatrin kommit att platsa i den kategorin.

OCH det handlar om omhändertagandet och väntetiderna vid vid sjukhusens akutmottagningar.

Efter att vi försökt att strukturera hjärtsjukvården i regionen, genomfört den regionala canceröversynen, sjösatt psykiatrins utvecklingsplan, påbörjat arbetet med det som kom att bli VG Primärvård och under flera år satsat på att öka tillgängligheten, korta väntetiderna och successivt skärpt vårdgarantierna i regionen så kände jag för två år sedan att det var hög tid att göra något åt den del av hälso- och sjukvården som frustrerade flest människor och som allra mest bidrog till bilden att sjukvården inte fungerade - våra akutmottagningar.

2008 gav hälso- och sjukvårdsutskottet därför ett uppdrag att initiera ett arbete för bättre omhändertagande vid sjukhusens akutmottagningar. Det var ett uppdrag som innehöll flera delar.

Information, service och bemötande

De allra flesta människor förstår och begriper att det ibland kan dröja med att få hjälp vid en akutmottagning om det kommer in mer allvarligt sjuka eller skada människor som måste prioriteras först. Däremot brast det allt för ofta i information till patienterna om varför de fick vänta, när de kunde räkna med att få hjälp osv. Det brast i service i frågor som att kunna få något att äta eller dricka när man måste vänta längre eller med att få hjälp att ta sig till en toalett. Jag minns bland annat att jag blev uppringd av GT som ställde frågor om varför vi i varuautomater i anslutning till akutmottagningarna inte hade några varor som var lämpliga var diabetiker. Jag blev svaret skyldig, för det är klart att för varuatuomatsföretaget handlar det om att fylla en varuautomat vilken som helst. För regionen och sjukvården handlar det om att ställa krav på att kunna erbjuda varor som passar målgruppen människor som är sjuka eller skadade.

Kompetens

En annan del i uppdraget handlade om bemanning och kompetens och inte minst frågan om akutläkare, alltså läkare som har sin huvudsakliga arbetsplats på akuten. Många patienter upplever ofta en akutmottagning som lite rörig och en av anledningarna är att i princip ingen läkare har akuten som sin fasta arbetsplats. Många läkare måste göra sina jourpass på akutmottagningen, men många gör inte så många pass där vilket gör att man inte alltid kan rutiner eller vet var olika saker finns.

Väntetider

Jag har i denna blogg flera gånger under senaste året kommenterat väntetider på akutmottagningarna. Vad är egentligen en rimlig väntetid? I arbetet med akutprojektet så bestämde vi oss för att sätta upp måltal för olika moment i omhändertagandet vid akutmottagningarna, och vi satte upp måltal som successivt skulle skärpas över åren. Vi strävade efter en måluppfyllelse på 90% på grund av akutens speciella natur med variationer i hur många som söker sig till akuterna.

Resultatet av det arbetet blev detta:

Tid till en första bedömning när man kommer in (triagering) - Tid till triage, TTT

90% ska bli triagerade under 2009 inom 10 minuter, 2010 inom 10 minuter och 2011 inom tio minuter

Tid tills att en läkare gör en bedömning av tillståndet - Tid till läkare, TTL

90% ska bli bedömda av läkare under 2009 inom 90 minuter, 2010 inom 60 minuter och 2011 inom 30 minuter

Tid från att man kommer in till akuten tills man är färdigbehandlad som patient vid akutmottagningen och antingen skickad till en vårdavdelning för vidare vård eller hemskickad efter att ha fått vård - Total genomloppstid, TTG

90% ska vara färdigbehandlade på akuten under 2009 inom 6 timmar, under 2010 inom 5 timmar och 2011 inom 4 timmar.


Från och med mars i år har vi börjat kunna mäta och följa måluppfyllelse på ett mycket säkrare sätt och strax före sommaren så ligger vi på en måluppfyllelse mellan 60-75% för de olika momenten. Vi lyckas bäst med total genomloppstid och sämst med att hinna ge en läkarbedömning inom en timme.

Akutprojektet har lett till en rad aktiviteter på våra sjukhus för att se över och ifrågasätta arbetssätt och arbetsmetoder i syfte att kunna korta väntetider och förbättra informationen och servicen. Några sjukhus ligger mycket nära att klara måluppfyllelse av de uppsatta måltalen, andra ligger en längre bit ifrån. Totalt sett är jag övertygad om att vi nu har redskap för att kunna förbättra akutverksamheten och förbättra situationen för patienterna, men vi har mycket kvar att jobba med för att kunna vara nöjda. Utan att akutprojektet hade vi haft en längre väg till de mål vi strävar efter. Därför platsar akutprojektet på min topplista.

Hela listan: