Jonas sjukvårdsblogg

Känner att jag ligger ett steg efter under denna veckan, så idag blir det ett inlägg om en nyhet från i måndags - Öppna jämförelser 2011.

2011 års version av hälso- och sjukvårdens Öppna jämförelser är den sjätte upplagan av Öppna jämförelser som jämför de 21 regioner och landstingen med hälso- och sjukvårdsansvaret i landet utifrån patientdata, ekonomisk data, läkemedelsdata och framför allt kvalitetsregisterdata.

Den sjätte upplagan av jämförelserna är inte lika nervkittlande som de allra första. Efter vad jag förstår så arrangerades inte ens presskonferens av Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Socialstyrelsen (som är ansvariga för rapporten) i samband med presentationen i måndags.

Jaha, tänkte jag i måndags morse på väg till Vänersborg för att lyssna till presentationen av rapporten, hur ska man som oppositionspolitiker tänka kring förbättringar eller försämringar av Västra Götalandsregionens resultat? Det svaret var dock ganska enkelt. Oavsett vem som är i majoritet eller opposition så är ju uppdraget och förhoppningen att invånarna i Västra Götaland ska få en så bra vård som möjligt. Dessutom är ju 2011 års Öppna jämförelser resultaten av hur det såg ut 2010 och 2009 när jag fortfarande hade ansvaret för hälso- och sjukvården.

2011 års Öppna jämförelser är tjockare än någonsin.408 sidor med resultat, men en hel del nya och en del ändrade indikatorer. Det gör att allt inte är jämförbart över tiden, men det som kan jämföras över tid så går i nästan alla fall utvecklingen åt rätt håll. Allt fler får en allt bättre hälso- och sjukvård, och invånarna blir också allt nöjdare med den hälso- och sjukvård som de erbjuds.

I Öppna jämförelser rankas också de 21 landstingen och regionerna i tre stycken tredjedelar. Den bästa tredjedelen, den mellersta och den sämsta. Utan att ha en exakt jämförelse bakåt så är ändå min känsla att Västra Götalandsregionen denna gång tillhörde den sämsta tredjedelen i färre fall än tidigare, vilket betyder att vi har förstärkt oss relativt sett andra regioner och landsting. Det spelar ju dock mindre roll om alla är dåliga eller om alla väldigt bra och det är små skillnader mellan hur bra vi är, men det indikerar väl i så fall att vi är på rätt väg med vårt förbättringsarbete.

Det har under de senaste åren framför allt varit två områden där regionen relativt sett har lyckats klart sämre än inom andra områden. Läkemedelsbehandling och Hjärtsjukvården. Glädjande i årets rapport är att resultaten i hjärtsjukvården också relativt sett har förbättrats och där är det ofta flera år bakåt som bas för jämförelsen exv. 2006-2010. Om regionen nu uppvisar bättre resultat så är det ett utslag av att nya bättre år har ersatt gamla år med sämre resultat, och då kan vi förhoppningsvis räkna med än bättre resultat åren som kommer. Jag är egentligen inte förvånad för vi har tillsammans med medicinska sektorsråd med flera vidtagit åtgärder och genomfört satsningar på att förbättra vården för hjärtsjuka patienter i regionen. Det finns absolut en fortsatt förbättringspotential, men det är glädjande att se att gjorda insatser tycks ge resultat.

Det andra bekymmersområdet för Västra Götalandsregionen är kring läkemedelsbehandling där vi i nästan alla indikatorer tillhör den sämre tredjedelen, och jag har tidigare beskrivit vad jag kallt regionens läkemedelsparadox.

Regionens kostnad för läkemedel är relativt låga, trots att vi är ett av de läkemedel som har flest äldre med många läkemedel och många som är storkonsumenter av psykofarmaka. Vi är för dåliga på att skriva ut "goda läkemedel" som patienter med exempelvis diabetes eller hjärtsjukdom bör ha och vi är halvtaskiga på förnyelsen av nya läkemedel, riskfyllt förskrivningsmönster och väljer i högre grad dyra alternativ när det finns billigare.

Trots många insatser också på detta område under de senaste åren så syns inte resultaten lika tydligt som i hjärtsjukvården. Jag tror att det är hög tid att se om det inte borde göras ännu mer offensiva och kanske mer radikala insatser för att få en mer ändamålsenlig läkemedelshantering i regionen för att minska vad som tycks vara en överförskrivningen, förbättra förnyelsen, bli mer följsamma till vårdprogram om vad som bör förskrivas.

Det borde vara en huvudslutsats när hälso- och sjukvårdsutskottet de närmaste veckorna ska analysera 2011 års Öppna jämförelser och dra slutsatser av vilka åtgärder som vi kan behöva vidta för att erbjuda invånarna i regionen en ännu bättre hälso- och sjukvård.