Jonas sjukvårdsblogg

Mitten av månaden innebär att den senaste och alltid intressanta vårdgarantistatistiken dimper ner i mejlboxen, så också igår. Det allra mesta tyder på att läget är relativt oförändrat i december jämfört med november, och läget i november har jag ju redan bloggat om.

Det finns dock ett riktigt glädjeämne i statistiken från december och det rör tillgängligheten till sjukvårdsrådgivningen. Regionen har satt upp som mål att 90% av alla samtal ska besvaras inom tre minuter. Undersökningar visar på att det är den tid som man accepterar att vänta i telefonen innan man risker att ge upp och lägger på.

Vi har under lång tid varit mycket långt från målet och ofta pendlat mellan 20 och 40 procent besvarade samtal inom tre minuter, men någon enstaka månad kring 50%. I december når vi upp till 67% måluppfyllelse och med 73% som topp för sjukvårdsrådgivningen i Göteborg som under flera år har haft sämst tillgänglighet av sjukvårdsrådgivningarna i regionen.

Mot bakgrund av den storm som uppstod när jag bloggade om beskedet om en förbättrad tillgänglighet vid akuten på NÄL i slutet av förra året så vill jag understryka att också 67% är en bra bit från den målsättning som vi har satt upp, och vi vet heller inte om det är en trendbrott eller ett enskilt bättre mätresultat för en enskild månad, men det visar att det går att uppnå bättre resultat än de vi lyckats nå tidigare och jag hoppas att vi successivt kan fortsätta att förbättra oss.

Sjukvårdsrådgivningen fyller en mycket viktig funktion i hälso- och sjukvårdssystemet för att hjälpa till att ge patienter goda råd och slussa dem till rätt vårdnivå innan de söker vård, så att t ex patienter med mindre besvär inte i onödan söker sjukhusens akutmottagningar med besvär som lika bra eller bättre kan tas om hand på vårdcentralen eller jourcentralen.

Jag tog idag det första planet från Landvetter till Bromma klockan 06.40 i morse och återvände med det sista och landade igen på Västkusten 22.15 med som vanligt utmärkt service från flygbolaget Malmö Aviation. Servicekänslan förstärktes av att jag vid hemresan kunde få tillbaka mina handlingar som jag lyckades förlägga i stolsfickan på uppresan.

Större delen av dagen ägnades åt möte med Alliansarbetsgruppen för hälso- och sjukvårdsfrågorna. Detta var vårt tredje möte, och vi ska hinna med ytterligare 2-3 stycken innan vi ska vara färdiga om halvannan månad. Tillsammans med Anders Andersson (kd), ordförande, Filippa Reinfeldt (m) och Kenneth Johansson (c) ska vi med stort stöd av våra politiska sekreterare ta fram förslag till en nationell plattform för Alliansens gemensamma sjukvårdspolitik inför valet i höst.

Det är en mycket trevlig grupp med bra diskussioner och vi befinner oss just nu i ett läge där vi testar lite olika idéer och ingångar kring de frågor som vi utifrån partiledningarnas direktiv har fått att besvara, men där vi också lyssnar till och för dialog med några av sjukvårdens intressenter. Idag hade vi besök av representanter för Läkarförbundet, Legitimerade sjukgymnasters riksförbund, Handikappförbunden samt Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm. Vi har tidigare också träffat Vårdförbundet och Sveriges kommuner och landsting, och ska träffa ytterligare några intressenter på kommande möten.

Innan planet gick hem till Göteborg hann jag vara med en stund på Dagens Medicins maktmingel där de skulle presentera årets Maktlista 2010. Jag var dock tvungen att avvika innan denna presenterades men hann bland annat med att lyssna till en utfrågning av Ylva Johansson (s) om hennes vision för sjukvården om hon får chansen som sjukvårdsminister senare i höst och till ett intressant samtal mellan de två stora partiernas valstrateger Bo Krogvig (s) och Pär Henriksson (m) på temat "Är vårdfrågorna en valvinnare?"

Mitt svar på den frågan är ett nej. Vårdfrågorna är inte de som kommer att avgöra vilket av blocken som får regeringsmakten efter höstens val. Vi är helt enkelt allt för överens över egentligen alla partigränser för att det ska vara frågan som tippar över åt ena eller andra hållet. Ylva Johansson lyfte fram flera viktiga frågor som jag själv skriver under på kring bland annat vikten av kvalitet, patientsäkerhet och jämlik sjukvård. Visst finns det också skillnader, men det är betydligt mer som förenar än som särskiljer partierna i sjukvårdspolitiken.

Under minglet innan programpunkterna på Dagens Medicins träff fick jag höra nyheten om en pilot på just Malmö Aviation som vägrade att ta med insulinproducerade celler för en celltransplantation i Skåne. Detta ledde olyckligt till att transplantationen tvingades ställas in då cellerna måste användas inom fyra timmar.

Varför fick då inte cellerna följa med planet? Paketet med cellerna innehåll 250 ml vätska mot de tillåtna 100 ml i handbagaget. Vi är väl många som blivit av med schampoflaskor och tandkrämstuber i säkerhetskontrollerna, men man tror ju först inte sina öron över beskedet att det inte går att frakta cellerna till en livsviktig transplantation. Flygbolaget och vården har olika uppfattningar om vems felet är, och om rutiner följts eller inte och det blir säkert en fortsatt diskussion kring detta.

Även om det spontant känns helt fel att stoppa denna transport så visar det ändå på en säkerhetskultur i flygbranschen som vi tyvärr inte är i närheten av i sjukvården ännu. Flyget har ett tydligt regelverk kring säkerheten (tack och lov) och också en säkerhetskultur som riskerar att gå förlorad också om man gör behjärtansvärda undantag från regelverket för ett paket med insulinproducerande celler.

Hur kan piloter och flygledare egentligen göra ett undantag om de inte har fått besked i förväg? Vilka garantier har de för att de faktiskt bara är insulinproducerande celler och inte något annat som förs ombord på ett plan med några hundra resenärer?

Som kund hos Malmö Aviation är jag tacksam för att de håller så hårt på säkerheten. Det gör mig trygg när jag flyger, och min förhoppning är att alla regionens och landets patienter ska kunna känna samma trygghet när de besöker sjukvården. Antalet vårdskador och vårdrelaterade infektioner är oacceptabelt många. För att komma till rätta med det krävs ett än mer aktivt arbete med att få en förbättrad säkerhetskultur i svensk hälso- och sjukvård.

Det är en av våra främsta utmaningar och uppgifter framöver.

Innehåll i denna blogg har idag blivit toppnyhet i tidningen Bohusläningen och besöksantalet på bloggen en enskild förmiddag har slagit rekord.

Så kan det gå när man drabbas av taskig tajming. I mellandagarna (28/12) skrev jag ett inlägg med reflektioner över ett pressmeddelande från NU-sjukvården från veckan före (21/12). Jag gladde mig åt beskedet från NU-sjukvården om förbättringar på akuten vid NÄL i NU-sjukvården och bloggade därför om detta.

Den taskiga tajmingen bestod i att blogginlägget publicerades samma dag som situationen, efter julhelgerna, blev oerhört besvärlig på NÄL med långa väntetider och brist på vårdplatser, och min kunskap om verkligheten kunde helt plötsligt ifrågasättas. Dagarna efter får jag också rapporter om svårigheterna vid akuten, och jag försöker ständigt hålla med ajour med utvecklingen.

Ytterligare två veckor senare blir dock min "okunskap" huvudrubrik i Bohusläningen, och jag gissar att det är sånt jag får bjuda på när jag skriver denna blogg.

Med den kunskap jag har vill jag ändå fortsatt hävda att situationen vid akuten på NÄL har blivit allt bättre och har alla förutsättningar att fortsätta att förbättras, men jag är också medveten om att det kommer att komma dagar där situationen blir ohållbar på akuten på NÄL, precis som på alla andra akutmottagningar i landet.

Akuterna är av den karaktären att allt inte kan planeras i förväg. Bristen på vårdplatser riskerar att bli större i samband med långhelger när så kallat medicinskt färdigbehandlade patienter blir kvar längre innan kommunerna måste ta över vårdansvaret, samtidigt som stora delar av personalen önskar att få några sammanhållet lediga dagar över julen.

Det är min bestämda uppfattning att ingen tjänar på att varken skönmåla eller svartmåla verkligheten. Det var inte min mening att skönmåla verkligheten när jag i bloggen konstaterade att "akutmottagningen på NÄL börjat fungera allt bättre". I Bohusläningens version blir det citatet istället "Näl-akuten fungerar bra", vilket är en viss skillnad mot vad jag faktiskt skrev.

Jag är medveten om att situationen vid akuten på NÄL inte är helt stabil, det fråntar mig dock inte rätten att tycka att det är positivt att situationen under hösten har blivit bättre, och det är ett uttalande som jag står för.