Jonas sjukvårdsblogg

Valet är avklarat och vi är många som är politikt aktiva som under de senaste veckorna arbetat ännu mer intensivt än annars. Någon egentlig rast och ro blir det dock inte bara för att valet är över. Nu börjar förhandlingar med andra partier, förankringar internt i partiet och nomineringar till uppdrag inför nästa mandatperiod, men framför allt känns det som att vissa saker har fått stå tillbaka de senaste veckorna som måste göras nu istället.

Idag är det beslutsfattande i regionfullmäktige som gäller, och det är onekligen ett lite speciellt fullmäktige när det hålls två dagar efter valdagen. Jag tror att de flesta, likt mig själv, funderar minst lika mycket på framtiden som på dagens agenda. Jag tror att det är fler än jag som via datorn följer den slutliga röstsammanräkningen och "kryssen" i riksdagsvalet som just nu pågår.

Vi befinner oss alltså i en brytningstid där valrörelsen är på väg över till vardag, men inte heller vardagen blir riktig vardag för ett antal kollegor kommer av fri vilja att sluta med sina uppdrag under hösten, andra kommer att bli av med sina uppdrag mot sin vilja, nya personer kommer att få nya uppdrag.

Själv har jag ingen aning - just nu - om jag ens har blivit invald i regionfullmäktige, och om jag blivit det så har jag ingen aning - just nu - om jag får några uppdrag, och om jag får några uppdrag så har jag ingen aning - just nu - om jag får behålla det uppdrag jag har just nu. Jag kan hoppas på det, men säker kan man inte vara. Vi sitter just på ett förtroendeuppdrag och det handlar om att få förnyat förtroende av väljare och partikollegorna varje gång.

Men fram till dess att allt detta klarnar så kommer i alla fall jag att återgå till vardagsarbetet och med full kraft slutföra det förtroendeuppdrag som jag för närvarande har. I den rollen ingår i dag att från fullmäktiges talarstol försvara och förklara de förslag till beslut som regionstyrelsen har förelagt regionfullmäktige.

Så var valrörelsen över och valvakan genomförd. Återigen en "vanlig" måndag förmiddag, men den är trots allt inte så vanlig då telefon och mejl går varm med frågor kopplade till gårdagens valresultat.

Igår var det fjärde gången som invånarna i Västra Götaland hade möjligheten att välja sina representanter till regionfullmäktige. Ingen av de tre tidigare gångerna har något av de traditionella blocken fått egen majoritet då det lokala sjukvårdspartiet i samtliga val erhållit sex mandat och blivit vågmästare. Det är kanske det främsta skälet till att regionen de 10 senaste åren har styrts av en koallition bestående av folkpartiet, centerpartiet och socialdemokraterna.

Igår upprepades historian igen, och till och med dubblerades. Nu har vi två vågmästarpartier i regionfullmäktige - såväl sjukvårdspartiet som sverigedemokraterna blev invalda i regionfullmäktige med sju mandat vardera.

Med sammanlagt 14 mandat hos två partier som egentligen inga av de mer traditionella partierna önskar ingå en politisk samverkan med så är det nästan självklart att inget av blocken heller denna gång fick de åtråvärda 75 mandaten för att få majoritet i regionfullmäktige. Skillnaden denna gång är att inte heller den nuvarande majoriteten med (fp), (c) och (s) tillsammans får 75 mandat.

Det råder med andra ord ett oklart läge för om och i så fall hur en majoritet ska kunna bildas i regionen för nästa mandatperiod.

Idag träffas folkpartiets nuvarande fullmäktigegrupp för att diskutera läget och säkert övriga partiers fullmäktigegrupper också då det i morgon är inplanerat ett ordinarie fullmäktigemöte. Det kommer att bli några spännande dagar framöver i avvaktan på hur och av vem regionen ska styras de kommande åren.

Till sist vill jag idag rikta ett stort TACK till de preliminärt 77 930 individer som gav Folkpartiet sitt förtroende i valet till regionfullmäktige. Vi ser inte ut att tappa mer än drygt tusen röster jämfört med förra valet, men det ser samtidigt ut att kosta oss två mandat i regionfullmäktige och det känns lite som kantboll ut för Folkpartiet, men det blir ofta så när man backar något har man ofta också lite otur och när det går framåt i ett val har man förvånande ofta också lite tur med sig och kniper det sista mandatet.

Idag har jag lite ont om tid och gör det enkelt för mig genom att som blogginlägg lägga upp det pressmeddelande som vi just har skickat ut från Folkpartiet i Västra Götaland där vi kraftigt vill öka regionens redan stora satsningar på FoU ännu mer.


En halv miljard mer till forskningen

Folkpartiet i Västra Götaland presenterade på onsdagen ett förslag om att öka nivån på regionens anslag till forskning och utveckling (FoU) med en halv miljard kronor under nästa mandatperiod.

- Det är en mycket kraftfull satsning som vi nu föreslår för att med forskning och kunskap möta framtidens utmaningar och möjligheter, säger Jonas Andersson som är regionråd för Folkpartiet i Västra Götalandsregionen. En så stor satsning på ökad forskning kommer att kräva prioriteringar och innebära ett tillskott i regionens budget med drygt 100 miljoner kronor varje år de kommande åren.

Idag satsar regionen cirka 700 miljoner kronor om året på FoU. Räknar man också med det särskilda statsbidrag som regionen får kopplat till läkarutbildningen så uppgår dagens satsningar till drygt en miljard kronor årligen. Den summan vill Folkpartiet under några år öka till totalt 1,5 miljarder kronor.

- Regionen har redan ambitionen att bli den mest attraktiva regionen för högkvalitativ klinisk forskning i Europa. Vi vill från Folkpartiets sida förena den kliniska forskningen med regional näringsutveckling och skapa förutsättningar för att Västra Götaland ska bli landets centrum för medicintekniska och biomedicinska företag. För att lyckas med det krävs både satsningar på direkt forskning och på forskningens infrastruktur, fortsatte Jonas Andersson.

- De ökade resurserna ska investeras både i forskning som är till nytta för regionens egna verksamheter och i forskning inom näringar som är viktiga för Västsveriges/regionens utveckling i övrigt. Vi vill se en ökad tvärvetenskaplig forskning inom patientsäkerhetsområdet. Med lärdomar från bilindustrin, som i Västsverige utvecklat världens säkraste bilar. Nu är det hög tid att utveckla sjukvårdens bilbälten och krockkuddar för att förbättra patientsäkerheten, sa Jonas Andersson vidare

- Andra prioriterade forskningsområden för Folkpartiet är att bredda det nyligen inrättade kompetenscentrat för jämställd vård till att också bedriva forskning kring jämlik vård och hälsa. Folkpartiet vill se ytterligare satsning på att stimulera forskningen vid regionens alla högskolor och universitet. Fokus bör vara på den nytta vi kan ha i regionens egen verksamhet. Ett sådant exempel är Centrum för vårdbyggnadsforskning vid Chalmers, men man kan hitta exempel på profilforskning vid alla högskolor och universitet, avslutade Jonas Andersson (fp)

Ja, jag vet att jag nog har varit lite gnällig över valrörelsen i denna blogg. Inte nog med att inte valrörelsen handlar om hälso- och sjukvård, det känns dessutom som att det är väldigt få heta nyheter eller händelser i vården över huvud taget dessa veckor.

Redan förra måndagen hade jag tänkt blogga om Uppsala-möte som då inleddes, och då menar jag varken det som hölls 25 februari 1593 när den lutherska reformationen stadfästes i Sverige eller det som hölls 380 och ett halvt år senare när Centerpartiets förtroenderåd sa nej till att slå samman Folkpartiet och Centerpartiet till ett parti. Ryktet gör gällande att folkpartisterna såg chansen att bilda ett parti med folkpartiets politik och centerns organisation och var därför positiva, men att Centerpartisterna sa nej för att de var rädda för att det skulle bli folkpartiets organisation och centerns politik.

Nåväl, förra måndagen samlades, som ett resultat av det svenska ordförandeskapet förra året, forskare, politiker, organisationer och läkemedelsindustrin för att anta utmaningen om antibiotikaresistens och bristen på ny och verkningsfull antibiotika - The global need for effective antibiotics – moving towards concerted action Det är ett oerhört viktigt ämne och en jätteutmaning för hälso- och sjukvården tillsammans med läkemedelsindustrin att få fram nya preparat som kan försvara och fortsatt möjliggöra alla andra medicinska landvinningar som kunnat göras tack vare antibiotikan.

Jag hade tänkt hylla en av mina hjältar i svensk hälso- och sjukvård Otto Cars som oförtrutet kämpat för att sätta frågan om antibiotikaresistens på dagordningen. Konferensen som hölls i Uppsala i förra veckan var i mångt och mycket ett resultat av Otto Cars enträgna lobbyarbete. Jag blev åter påmind om detta idag när jag såg nyheten att Otto Cars hade förärats ett prestigefyllt internationellt pris för sitt idoga arbete. Stort grattis säger jag, och hoppas att vi under de kommande åren kan fortsätta den nedåtgående trend vi nu ser i svensk sjukvård med en minskad överförskrivning av antibiotika för vi har fortfarande en bra bit kvar innan vi hamnar i nivå med till exempel Nederländerna.

Jag ska avslutningsvis frångå mina principer och ge er en länk till vad jag själv tycker är valrörelsens bästa artikel så här långt, trots att det inte handlar om sjukvård. Den är publicerad i Dagens Nyheter och skriven av en av mina politiska idoler när jag engagerade mig i ungdomsförbundet för 30 år sedan, Anders Johnson som då var ledamot av Folkpartiets Ungdomsförbunds förbundsstyrelse. Idag skriver han under rubriken "Så bevarar vi Sverige svenskt". Läsvärd och tänkvärd om hur vi kunnat bygga det välstånd som nu ger utrymme för vallöften om diverse förslag till jobbskatteavdrag, maxtaxor, bidrag och avdrag.

Om jag nu ändå är inne på lite av nostalgi från förr så minns jag när vi i ungdomsförbundet på sent 80-tal inspirerades av de tyska ungliberalerna till en affisch med en jordglob och texten som översatt till svensk löd: "Alla är utlänningar - nästan överallt"

Idag är det söndag och när detta skrivs är det ungefär en vecka och fem timmar kvar tills vallokalerna stänger och rösträkningen påbörjas. Det har varit en annorlunda valrörelse än de nio tidigare som varit delaktig i om vi bara räknar valrörelser till allmänna val till riksdag, landsting/region och kommun.

Alla valrörelser är olika. Det är olika frågor som hamnar i fokus, utgångsläget för det egna partiet är olika, ibland går man till val i majoritet och ibland som oppositionsparti - ganska ofta går man till val i majoritetsställning i något av valet och som opposition i det andra. Det är oftast lättare att gå till val som oppositionsparti för då är det lättare att kräva förändring eller peka på saker som borde förbättras. Det är ibland svårare att göra med viss trovärdighet när man suttit vid makten under en eller flera mandatperioder.

Den här valrörelsen är dock den tråkigaste jag har upplevt. Det är möjligt att det beror på ett ganska litet intresse från media för regionvalrörelsen och det kan möjligen i sin tur bero på att konfliktytorna mellan partierna i sjukvårdspolitiken inte är så många eller stora. "Det glömda valet" kallas ofta region- eller landstingsvalet och det känns som att det stämmer bättre i år än någonsin. Men den inte bara tråkig för att "mina" frågor och "mitt" val inte hamnat i centrum, för det har jag både räknat med trott sedan tidigare, utan det är snarare att den stora valrörelsen som utspelas i riksmedias TV- och radiokanaler och i de stora tidningarna kommit att handla om maktspelet, vem ska regera med vem, och om plånboksfrågorna. Hur gynnar ett visst parti eller ett visst block en viss grupp väljarna. Hur påverkas pensionärerna, barnfamiljerna, studenterna etc av den förda politiken? Det sker en vädjan från partierna till den egna egoismen eller gruppegoismen.

Vart tog visionerna, ideologierna och de stora framtidsfrågorna vägen i valrörelsen? Jag saknar i all fall det samtalet och utrymmet för att måla visioner för Sveriges, regionens och kommunens utveckling bortanför maxtaxor, jobbskatteavdrag och sverigedemokraternas eventuella roll vid eventuella valresultat.

Har ägnat en hel del av torsdagen till studiebesök vid två av regionens drygt 200 vårdcentraler. Tillsammans med vår riksdagsman i Bohusläns (eller egentligen Västra Götalands västra) valkrets har vi besökt en vårdcentral i Stenungsund och en i Mölndal.

Det är idag bara tio dagar kvar till valdagen, men inte heller mer än tre veckor kvar tills vi firar 1-årsdagen av starten av VG Primärvård den 1 oktober. Syftet med dagens besök vid två vårdcentraler var att lyssna till personalen hur de har uppfattat reformen och hur de vill se VG Primärvård utvecklas framöver, men jag fick också möjlighet att förklara hur vi tänkt när vi utformade krav- och kvalitetsbokens regler och ersättningssystem.

När vi strax före lunch steg in i Stenungstorgs läkarhus i centrala Stenungsund så möttes vi inte bara av personal från vårdcentralen utan också av personal på en liten nyöppnad röntgenmottagning som öppnat i lokalerna. Den var så ny att den hade startat dagen innan. Det är bolaget Direct Röntgen som startat något som kanske kan liknas vid en filialverksamhet med vanlig så kallad slätröntgen som utbud i samma lokaler som Stenungstorgs läkarhus. Det var oerhört spännande och lite förvånande att mötas av en ny röntgenfilial som nu kan erbjuda invånare i kanske främst Stenungsund, Tjörn och Orust möjlighet till snabbare och närmare röntgenundersökningar och det är viktigt i ett läge där allt för många patienter får vänta allt för länge på en enkel genomlysning.

För vårdcentralens patienter kan servicenivån öka och det blir det naturligtvis väldigt praktiskt också för personalen att snabbt kunna få genomfört enklare röntgenundersökningar när så behövs.

När VG Primärvård snart fyller ett år har både vi som håller i modellen och de som arbetar i modellen vunnit en rad erfarenheter, många positiva men också några mindre positiva. Om detta har vi pratat med vårdcentralerna under dagen. Exemplet med Direct Röntgen på vårdcentralen är väl en sådan sak jag hade förväntat mig se mer av under det här första året. Vårdgivarna har varit lite mindre innovativa och offensiva i sina satsningar än vad jag nog trodde för ett år sedan, men bakom oss har vi ett år med starten av VG Primärvård som sammanföll med den stora pandemivaccineringen, osäkerhet hos många vårdgivare kring vilka intäkter en ny ersättningsmodell skulle ge med mera. Det är fullt förståligt att många vårdgivare inte varit så offensiva som jag hoppades för ett år sedan. Förhoppningsvis är det exempel jag idag sett ett första steg på en sådan utveckling där vårdcentraler utvecklar sitt utbud och sina tjänster för att göra primärvården ännu bättre framöver.

Den samlade bilden från våra besök i Stenungsund och Mölndal är att där fanns det ett stort engagemang för modellen och framför allt ett stort engagemang för vårdcentralens patienter. Med valfrihetsmodellen har vi beträtt en ny väg och inriktning i svensk hälso- och sjukvård med större makt för patienterna och större frihet och ansvar för vårdgivarna att lösa det gemensamma uppdraget som vi politiskt sätter upp i krav- och kvalitetsboken. Det är en modell som kommer att behöva utvecklas och förfinas med tiden, men jag tar från dagen särskilt med mig en kommentar från Kållereds familjeläkare och BVC -  "Västra Götalandsmodellen är ju den bästa i landet".

Trots att det är valrörelse, eller kanske just därför, har mitt bloggande varit lite skralt den senaste veckan. Det har varit fullt upp med både kampanjaktiviteter, planeringsmöten, konferenser och "vanligt arbete". Dessutom får man ju försöka hänga med lite bättre än kanske annars om vad som händer i rikspolitiken, för vi vet att hur det går på riksplanet påverkar också hur det går för respektive parti lokalt och regionalt.

I går kväll var jag i alla fall i Uddevalla på debatt om NU-sjukvårdens framtid arrangerad av föreningen RUS (Rädda/rusta Uddevalla sjukhus). Det var en komplett uppställning politiker från regionfullmäktiges samtliga partier som under tre timmar fick chans att besvara frågor från föreningen, personal på sjukhuset och allmänheten.

Jag tyckte att det blev en relativt både saklig och informativ debatt, även om det kanske mer kom att handla om NU-sjukvårdens historia än om NU-sjukvårdens framtid, och det kom som vanligt att också handla en hel del om vem som kan regera med vem i regionen efter valet. 

Jag är fullt medveten om att de förändringar som genomförts inom NU-sjukvården de senaste 14 åren inte är populära hos alla och det har genom åren genomförts både förändringar som varit bra, och andra som har varit mindre bra. Jag försökte i mina inlägg under kvällen lyfta fram patientperspektivet mer än husperspektivet som i allt för hög utsträckning under allt för lång tid i det närmaste har lamslagit utvecklingen i NU-sjukvården. Nu genomförs projekt Vård 2010 inom NU-sjukvården och det finns mycket positivt med den utvecklingen ur ett patientperspektiv, men det finns också frågetecken hur väl genomförandet lyckats.

Jag försökte redogöra för folkpartiets 12-punktsprogram för utvecklingen av länssjukvården i Fyrbodal som vi presenterade i augusti och som tar sin utgångspunkt i att försöka jobba vidare från den punkt i utvecklingen vi befinner oss idag, och då handlar det om att klara av att leverera syftet med flera av de senaste förändringarna med en fungerande akutsjukvård med rimliga väntetider, måluppfyllelse till vårdgarantierna och fortsatt arbete med att förbättra vårdprocesserna i NU-sjukvården för att höja kvalitet, effektivitet och patientsäkerhet.

Vi klargör att vi även fortsatt vill fylla båda sjukhusen i Trollhättan och Uddevalla med verksamhet. Balanskravet gäller långsiktigt och att vi behöver säkra kapaciteten i ambulanssjukvården och överväga en förstärkning av en extra ambulanshelikopter sommartid.

Vi vill från folkpartiets sida också utreda förutsättningarna för en förstärkt Närakut vid Uddevalla sjukhus för att avlasta NÄL en del "lättare" akutfall och överväga om fler multisjuka äldre kan dirigeras direkt till vårdavdelningarna för multisjuka äldre (MÄVA) vid Uddevalla sjukhus via en form av MÄVAkut.

Vidare så vill vi i vårt program trycka på vikten av att satsningen på ett centrum för tumörsjukdomar i Uddevalla genomförs som planerat och skapa utrymme för nödvändiga utrustningsinvesteringar vid sjukhusen för att säkra ett högkvalitativt medicinskt omhändertagande.

Vi vill också ge hälso- och sjukvårdsnämnderna i Fyrbodal ett tydligare mandat att via beställningarna säkerställa balanskravet och vi pekar också på den utredning som hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) nu startar om lokalsjukhusen framtid roll i Strömstad, Lysekil och Bäckefors.

Vi önskar också stärka ledarskapet genom att det tillsätts sjukhuschefer vid såväl NÄL i Trollhättan som vid Uddevalla sjukhus med ansvar för att de uppdrag hälso- och sjukvårdsnämnderna ger genomförs i verksamheten.

Till sist så vill vi genomföra en oberoende utredning om förutsättningarna för att Uddevalla sjukhus och NÄL åter ska bli två organisatoriskt självständiga sjukhus med egna uppdrag.

Den sista frågan är ju den som legat till grund för många av hus-diskussionerna de senaste 14 åren sedan två, vad jag förstår, eniga fullmäktigeförsamlingar i Bohuslandstinget och i Älvsborgs läns landsting beslutade att bilda NU-sjukvården. Vi vill helt enkelt få reda på är det möjligt att organisatoriskt dela upp de båda sjukhusen och vilka för- respektive nackdelar skulle det kunna föra med sig?

Vi vill att denna utredning genomförs utifrån ett patientperspektiv, för det är bättre vård för invånarna i Fyrbodal som är vårt primära uppdrag - inte förvalta och driva sjukhus för dess egen skull, och just på det temat var jag glad under debatten att jag faktiskt kunde få möjligheten att ge besked om att hjärtsjukvården i Fyrbodal, sedan den samlats vid NÄL, gjort tydliga framsteg vad gäller kvaliteten jämfört med tidigare.