Jonas sjukvårdsblogg

I mitten av maj detta år skrev jag ett inlägg på bloggen med rubriken "SKL - den nya staten?" och som ansluter till den nu uppblåssade debatten om förstatligande av hälso- och sjukvården efter Göran Hägglunds inlägg i debatten i torsdags. Det inlägget handlade om ett försök från SKL att möta kritiken kring ojämlikheter genom att föreslå en harmoniering av subventionsgraden av preventivmedel till ungdomar och fastställa en gemensam åldersgräns till 25 år för denna subvention.

 

SKL (Sveriges kommuner och landsting) har dock inget befälsordning över regioner och landsting utan har utfärdat en rekommendation till alla sjukvårdshuvudmän om att följa de föreslagna riktlinjerna, men vi kan redan nu konstatera att alla regioner och landsting inte kommer att följa rekommendationen. Jag har själv mina tveksamheter kring rekommendationen, vilket jag återkommer till nedan, och vi ska om ett par veckor hantera ärendet i Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott (HSU).

 

Nå, talar då inte detta för att ett förstatligande ändå borde vara att föredra framför 21 egensinniga sjukvårdshuvudmän (med olika politiska majoriteter) som inte kan enas om en så pass enkel sak som åldersgränser och subventionsgrad av preventivmedel till ungdomar (och unga vuxna, för man väl säga med en åldersgräns på 25 år)? Jo, det gör kanske det. Det är väl inte orimligt att landsting och regioner kan enas om detta. MEN som alltid när flertalet ska enas om en gemensam linje utifrån tidigare olikheter så kommer det obenhörligen att leda till förändringar för några men en högre eller lägre subventionsgrad än tidigare eller med en högre åldersgräns än tidigare. I vissa fall ekonomiskt positiva förändringar för patienterna och därmed ekonomiskt negativa effekter för landstinget/regionen. I andra fall blir det på det omvända sättet.

 

Den kompromisslinje kring subventionering av preventivmedel som nu är rekommenderad från SKL innebär dock ytterligare en skärpning som jag inte var riktigt uppmärksam på när jag skrev mitt inlägg i maj, och det var inte heller sakfrågan i sig jag skrev om då. Det är att den gemensamma rekommendationen också innebär att regioner och landsting endast ska subventionera de preventivmedel som har läkemedelsförmån. Det står helt i strid med den ordning som vi haft i Västra Götalandsregionen sedan 2008 då vi har valt att subventionera också andra godkända preventivmedel som inte fått läkemedelsförmån från TLV (Tandvård- och läkemedelsförmånsverket). Det har gjort att ungdomar i Västra Götaland lättare kunnat välja just det preventivmedel som passar dem bäst och inte vara hänvisade till ett mindre antal preventivmedel med förmån.

 

Den kompromiss som nu rekommenderas oss från SKL innebär i flertalet landsting lägre kostnad och högre åldersgräns (positivt för den enskilde) men i Västra Götalandsregionen innebär det samtidigt en kraftig försämring för den som vill fortsätta att använda ett preventivmedel som inte ingår i läkemedelsförmånen, eller den som önskar prova något annat för att man inte uppskattar exempelvis biverkningarna.

 

Det är precis detta som jag är rädd för blir följden av en ökad statlig samordning eller ett förstatligande av hälso- och sjukvården. 2008 fattade vi ett mycket medvetet beslut i Västra Götalandsregionen om att ge subvention för fler preventivmedel än bara dem som var godkända av TLV. Det var en prioritering från vår sida och vi räknade med att det fanns en merkostnad för detta på kanske en handfull miljoner, men på uppsidan fanns kunskapen om att fler ungdomar på detta sätt skulle välja att skydda sig och därmed undvika oönskade graviditeter och vad det för med sig för den enskilde och för hälso- och sjukvården. Dessutom kan det knappast vara rimligt att regioner och landsting i praktiken härmed säger nej till innovationer i form av ny preventivmedel, eftersom nya preventivmedel med nuvarande regelverk hos TLV har mycket små möjligheter att komma in i gruppen som ges förmån och därmed riskerar en viktig utveckling och förnyelse att utebli.

 

Det är lite som jag skrev igår. Det är inte så att alla som vill ha det jämlikt. Bara dem som har det sämre än snittet idag vill ha det jämlikt, men vi som i detta fall har det bättre än idag då? Hur ska vi försvara vårt beslut inför våra väljare när kritiken kommer? Nöjer sig ungdomar och unga vuxna i Västra Götaland med svaret att de har omfattats av ett allt för generöst stöd tidigare och att det nu blir ett mer rättvist system? Jag tror inte det.

 

Den frågan jag tycker vi måste ställa oss i regionens hälso- och sjukvårdsutskott om ett par veckor är denna. Tas beslutet för de enskilda patienternas bästa eller är det ett beslut på den heliga jämlikhetens altare?