Jonas sjukvårdsblogg

Under det senaste året har jag diskuterat, skrivit underlag, uppvaktat och resonerat med olika människor kring regeringens forskningspolitiska proposition. Idag kom den, och den var efterlängtad. Vi har redan tidigare fått det positiva beskedet om att regeringens forskningsanslag får en ramhöjning med fem miljarder kronor under den kommande perioden om fyra år.

Vid sidan av höjda anslag till universiteten och forskningsråden gör regeringen också en specifik satsning på strategiska områden - medicin, teknik och klimat. Även om jag i min roll som ordförande för SKL:s FoU-råd gärna hade sett att den offentliga sektorn hade varit ett av de strategiska områden som regeringen hade valt att satsa ökade resurser mot så har jag förståelse för valet av de tre angivna områdena.

I min roll som ordförande i regionens hälso- och sjukvårdsutskott hälsar jag med glädje den satsning som görs inom medicinsk forksning. Knappt 600 av de 1,8 miljarderna som regeringen riktar mot de strategiska områdena går till medicinsektorn med följande fördelning:

MEDICIN

Molekylär biovetenskap                       190 miljoner

Stamceller och regenerativ medicin   65 miljoner

Diabetes                                                   70 miljoner

Neurovetenskap                                      70 miljoner

Epidemiologi                                            25 miljoner

Cancer                                                       70 miljoner

Psykiatri                                                     25 miljoner

Vårdforskning                                           70 miljoner

Det går alltid att ha en diskussion kring vilka områden som ingår och vilka som inte gör det. Hörde på radion för någon vecka sedan en indignerad forskare som tyckte att regeringen skulle detaljstyra forskningen och att det var ett brott mot en god svensk tradition om att hylla den fria forskningen. Jag delar helt åsikten om vikten av att forskningen står fri, men det får inte betyda att den är utan styrning. Regeringen och andra politiker har inte bara en rättighet utan närmast en skyldighet att också våga peka på angelägna forskningsområden sett ur ett samhällsperspektiv.

Det ansvaret tar nu regeringen och det är välkommet så att svenska forskare och lärosäten kan vara med och bidra med mer och ny kunskap som kan leda oss på vägen att lösa några av medicinens gåtor och därmed bidra till att förbättra livskvaliteten hos miljontals människor.

Onsdagen blev ur mitt perspektiv en dag då såväl förtroende byggdes upp som revs ned. Låt mig börja med det positiva förtroendet som byggdes.

Hela denna vecka är en "representationsvecka" med publika tillställningar. Måndag och tisdag ägnades åt regionfullmäktige, onsdagen åt Chefsforum, torsdagen åt Nordsjökommissionen och Psykologdagarna och fredagen blir det Stockholm och folkpartiets partistyrelse. Den här typen av veckor erbjuder många nya möten och nya frågeställningar och även om inte aktivitetsgraden alltid är så hög (mycket passivt lyssnande till andra) så tar de en hel del på kraften.

Chefsforum var en heldagskonferens som samlade knappt 200 av regionens verksamhetschefer till temat: "för dig som vill veta mer om regionens politik och hur den förverkligas". För mig själv var väl inte programmet för dagen så upphetsande då det handlade om hur fyra ledande politiker och fyra ledande tjänstemän förklarade grunderna och utmaningarna sett ur perspektiven regionstyrelsen, hälso- och sjukvårdsutskottet, regionutvecklingsnämnden och personalutskottet. Det blev dock många bra föredragningar och jag kände i de väl placerade pauserna att vi under dagen starkt bidrog till att bygga ett ökat förtroende mellan politiken och tjänstemannaledningen å enda sidan och verksamhetschefer "på golvet" å den andra.

För många av oss som är aktiva i den politiska ledningsnivån så ter sig många saker som självklara, men som inte är det längre ut i organisationen. Den typen av möten som vi haft idag tror jag starkt bidrar till både en ökad kunskap och en ökad förståelse för vad vi vill från den politiska ledningsnivån. Det kan i sin tur bidra till att minska riskerna för missförståelse och motsträvighet när vi förstår varandra bättre.

--

Det raserade förtroendet för dagen står manipulerade forskningsdata för. I olika medier, bland annat Dagens Medicin, rapporteras om manipulerade forskningsdata kring fosterövervakningssystemet STAN. Ord har stått mot ord under en längre tid i denna fråga, men en ny granskningsutredning pekar återigen på att mycket tyder på att forskningsdata har manipulerats till förmån för det nya övervakningssystemet.

Det är tyvärr inte första gången som forskningsfusk förekommer. Det som gör det extra besvärligt är när det som i detta fall finns medicintekniska företag, eller i andra fall läkemedelsföretag, som kan dra ekonomisk nytta av att felaktiga forskningsresultat leder till ekonomisk vinning. De ekonomiska drivkrafterna är starka men det är fullständigt oacceptabelt om medvetet fusk försätter människor i ökade risksituationer.

Några av mina huvudpunkter i min föredragning på Chefsforum handlade om behovet av en kunskapsbaserad hälso- och sjukvård och en säker hälso- och sjukvård. Inom hälso- och sjukvården är vi oerhört beroende av att kunna förlita oss på ny forskningskunskap för att utveckla och förbättra vården. Händelser som den idag gör att ny kunskap kan börja ifrågasättas vilket kommer att fördröja eller försena annan ny kunskap att få genomslag i vården vilket vore till nackdel för medborgare och patienter.

Slutsatsen från dagen är att förtroende är viktigt och vi måste söka fler och nya arenor för att bygga det förtroendet.

Jag har inte kunnat blogga på ett tag då jag valde att åka på en studieresa till Storbritannien och Liverpool utan datorn. Det var i sig skönt men också aningen frustrerande när man inte alltid kan vara online. Studieresan till Liverpool skede tillsammans med FoU-rådet i Sveriges kommuner och landsting (SKL). Syftet med resan var att se hur britterna arbetar med forskningssamverkan mellan universitet och den offentliga sektorn. Jag kan återkomma i den frågan i en annan blogg då jag idag tänkte reflektera över det som hände på hemmaplan när jag själv var borta.

I mitten av varje månad får vi uppdaterad vårdgarantistatistik från våra sjukhus över i vilken utsträckning vi når måluppfyllelse för vårdgarantin, eller inte. September månads uppföljning var extra intressant efter beslutet i hälso- och sjukvårdsutskottet för ett par veckor sedan med en tydlig målrelaterad ersättning till sjukhusen vid årets slut för dem som uppnår full måluppfyllelse - nollor, d v s att ingen patient vid sjukhusets olika mottagningar eller till dess behandlingar väntat längre än de stipulerade vårdgarantitiderna.

Vårdgarantin följs till 26 olika mottagningar och för 42 olika operationer/behandlingar. Då inte alla våra sju sjukhus och sjukhusgrupper utför all verksamhet så ger matrisen att vi har 338 mätpunkter där vi kan nå 338 nollor.

I septemberuppföljningen visade det sig att sjukhusen rapporterade 88 nollor. 88 nollor i september är 13 fler än i augusti och jag tror att vi successivt kommer att få se allt fler nollor rapporteras. Förbättringspotentialen är ytterligare 250 nollor. Kan vi klara av 150 av dem till årsskiftet?

Det är främst våra mindre sjukhus som har en hög måluppfyllelse i nuläget, men jag både hör och ser en förnyad bestämdhet också från de större sjukhusen om att de ska klara av att nå full måluppfyllelse.

Vi har länge kämpat med frågan om vårdgarantier. Ibland kritiseras vi för att vi politiker riktar allt för stort fokus mot vårdgarantierna, och jag är delvis beredd att hålla med. Denna fråga tar oproportioneligt mycket tid, kraft och utrymme i sjukvårdsdebatten. Sättet att lösa det problemet är inte att rikta mindre fokus på dessa frågor utan att temporärt rikta ett ökat fokus på frågan så att vi når ett jämviktsläge där vi klarar av att kontinuerligt uppfylla vårdgarantierna. Det är först då vi kan ägna mer tid och större fokus till andra, minst lika angelägna hälso- och sjukvårdspolitiska utmaningar.

Har i helgen varit "hemma" i Falkenberg där folkpartiet i Västsverige höll höstkonferens i lördags. Tillsammans med min gamle kollega som regionsekreterareoch numera smygrådet i landsting i Halland, Bengt Eliasson, höll jag i ett seminarium kring vårdvalsmodeller i primärvården.

Hallänningar var ju först ut med vårdval i primärvården för snart två år sedan vid det kommande årsskiftet, medan vi är mitt i förberedelsefasen av att införa regionens vårdvalsmodell - VG Primärvård. På tisdag skall vi ha ett viktigt möte med den politiska styrgruppen för VG Primärvård och det finns som alltid lite svårare knäckfrågor att lösa rent praktiskt och ett antal vägval som behöver göras för hur vi ska få allt på plats i tid.

På höstkonferensen berättade jag om hur vi planerar VG Primärvård och Bengt berättade om de halländska erfarenheterna. Även om inte VG Primärvård kommer att se ut precis som Vårdval Halland så måste jag ändå säga att erfarenheterna från Halland är upplyftande. Flera av de mål som vi strävar mot med VG Primärvård har man uppnått i Halland. Fler vårdcentraler har etablerat sig, bemötandet har förbättrats, tillgängligheten har förbättrats (från en redan hög nivå), servicen har ökat i form av ökade öppettider på kvällar och helger och så vidare.

Jag tror det är viktigt att ingen inbillar sig att VG Primärvård i ett enda trollslag löser de problem och brister som finns i regionens primärvård, men jag tror att systemet i sig kommer att få en del avsedda effekter omedelbart och betydligt fler på lite sikt. Erfarenheterna från Halland visar också på att det fortsatt finns problem med ledarskapet på vissa vårdcentraler och att det fortfarande är svårt att rekrytera medarbetare (läs allmänläkare) till en del vårdcentraler.

Halland hade fördelen av att vara först ut med en vårdvalsmodell. Varför ska potentiella entreprenörer eller medarbetare välja VG Primärvård i Västra Götalandsregionen före att etablera sig eller ta anställning i Halland, Västmanland, Stockholm, Gotland eller Skåne?

Ja, vi måste se till att VG Primärvård blir ett attraktivt koncept jämfört med andra landstings vårdvalsmodeller. I det avseendet så tror jag att vårt stora fokus på kvalitet, kvalitetsstyrning, kvalitetsuppföljning och kvalitetsersättningar kan vara attraktivt. Jag tror också möjligheten, för dem som inte är lika mycket entreprenörer, att kunna jobba i den offentliga sektorn men med betydligt friare tyglare än idag kan locka en hel del viktig nyckelkompetens till vår region.

I början av december räknar vi med att kunna fatta det viktiga beslutet för att kunna vidareutveckla en godkänd primärvård i Västra Götaland till en Väl Godkänd Primärvård, eller kort och gott en VG Primärvård.

I måndags bloggade jag om Öppna Jämförelser 2008 och lovade att återkomma med reflektioner kring regionens resultat. Dagens reflektioner ska väl ses som just reflektioner mer än som en analys som jag låter mer kunniga medarbetare ägna sig åt. Det som förbryllar mig med resultaten i Öpnna Jämförelser rör i stor utsträckning läkemedel. Det är på denna punkt som regionen ofta hamnar i den sämre tredjedelen och blir därmed rödmarkerade i den översiktliga jämförelsen.

Sedan länge har vi varit stolta över vårt läkemedelsarbete i Västra Götalandsregionen. Vi var tidigt ute med ett decentraliserat kostnadsansvar för läkemedel i verksamheten och har de senaste året haft bra instrument för introduktion av nya läkemedel i verksamheten. Bland annat dessa saker har lett till att regionen har haft en mer gynnsam kostnadsutveckling för läkemedel under de senaste åren, även om vi under det senaste knappa året börjat tappa vårt försprång jämfört med riket.

Vad är det då som är så förbryllande med Öppna Jämförelsers läkemedelsstatistik? Jo, trots en hyfsad god kostnadskontroll så är Västra Götalandsregionen bland de 2-3 regioner/landsting som har högst konsumtion inom några negativa områden och lägst konsumtion inom några positiva områden.

Vi tillhör de regioner och landsting som har

- högst andel patienter över 80 år som har mer än 10 läkemedel
- en hög förskrivning av antibiotika
- flest riskfyllda läkemedelskombinationer
- högst andel patienter som har mer än tre psykofarmaka
- högst behandling med kinoloner vid urinvägsinfektion
- högst användning av lugnande medel/sömnmedel

Samtidigt tillhör vi de regioner och landsting som har

- lägst andel diabetiker som får blodtryckssänkande läkemedelsbehandling
- lägst andel diabetiker och hjärtinfarktspatienter som får blodfettssänkande läkemedelsbehandling
- lägst andel som får blodförtunnande läkemedelsbehandling efter stroke med förmaksflimmer
- och vi är inte heller så bra vad gäller att erbjuda nya biologiska läkemedel till reumatiker

Vi får dessutom dåligt resultat vad gäller val av kostnadseffektiva behandlingsval när det gäller läkemedel, och lägst andel medicinska aborter i förhållande till antalet aborter.

Ska jag försöka sammanfatta vad denna bild står för så har vi en hög konsumtion av läkemedel totalt sett i Västra Götalandsregionen, och en konsumtion som inte alltid är kostnadseffektiv. Trots detta har vi de senaste åren haft en gynnsam kostnadsutveckling. SAMTIDIGT har vi en för låg förskrivning av "nyttiga" läkemedel till kroniskt sjuka vilka förhindrar ytterligare sjukvårdskonsumtion.

På något sätt har regionen lyckats ha både en för hög och en för låg förskrivning av läkemedel på samma gång vilket förbryllar. Att här finns en förbättringspotential är alldeles uppenbart och vi har via vår kompetenta läkemedelsenhet redan ett flertal åtgärder på gång, men till syvende og sisdt så måste varje förskrivande läkare följa riktlinjer, vårdprogram och läkemedelsrekommendationer och se upp för riskfyllda läkemedelskombinationer.

Jag tror att vi har goda möjligheter att förbättra utvecklingen i regionen inom detta område, och vi kan göra det till fördel för framför allt patienten men också för en mer effektiv ekonomisk användning av resurserna.

Strax efter sommaren initierade den politiska majoriteten i regionens hälso- och sjukvårdsutskott (HSU) ett uppdrag kring sjukhusens akutmottagningar. Få saker i dagens hälso- och sjukvård ger upphov till så mycket frustration bland patienter och ger sjukvården så mycket "badwill" som akutverksamheterna på våra sjukhus. Allt för långa väntetider utan information är allt för vanligt.

Inriktningen på vårt uppdrag som ska återredovisas i början av nästa år är flerfaldigt. Det handlar dels om relativt enkelt åtgärdbara insatser som att få bättre rutiner för information och service. Den som befinner sig på en akutmottagning med lindrigare besvär accepterar att det dröjer innan man får träffa sjukvårdspersonal men de förväntar sig en bättre service i form av kontinuerlig information om varför det dröjer och hur lång tid det kan tänkas ta, men också en service så att det är möjligt att få något att dricka eller äta medan de väntar.

Uppdraget innebär också att skapa en ändamålsenlig bemanningsstruktur på akutmottagningarna och bättre arbetsvillkor för dem som arbetar på akuterna. I detta ingår också uppdraget att se hur vi i ökad utsträckning kan bemanna akuterna med akutläkare.

Dessutom önskar vi sätta upp mätbara måltal för genomloppstiden för patienterna på akuterna. Hur många ska vara utredda och hemskickade eller inlagda på en vårdavdelning inom en viss tidsperiod. Det går aldrig att garantera några tidsgränser på en akutmottagning, men med tydliga måltal får akuterna ett tillgänglighetsmått på kvaliteten att sträva mot.


Flöden och logistik på akutmottagningarna är ytterligare en del i uppdraget. Här finns en hel del kunskap att hämta från andra institutioner. Dagens Medicin presenterar idag den utredning som Chalmers tekniska högskola har gjort vid Sahlgrenska Universitetssjukhusets akutmottagningar.

"Mycket att åtgärda på Sahlgrenskas akuter" är rubriken på artikeln. En sådan rubrik kan ju få en sjukvårdspolitiker att skämmas, men vid sidan av en viss rodnad för att vi inte lagt detta uppdrag tidigare så ser jag framför allt att det finns en stor potential för att förbättra kvaliteten och tillgängligheten vid våra akuter samtidigt som det också är möjligt att skapa en bättre arbetsmiljö för personalen.

Jag hoppas att vi under nästa år ska kunna ta viktiga steg mot att förbättra kvalitet, service, information och tillgänglighet vid regionens akutmottagningar och därmed också vända den negativa bilden av sjukvården som dagens akutmottagningsverksamhet starkt bidrar till.

Så kom då äntligen årets upplaga av Öppna Jämförelser i svensk hälso- och sjukvård. Det är tredje gången som Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Socialstyrelsen jämför de 21 landstingen och regionernas resultat utifrån medicinska resultat, patienterfarenheter, tillgänglgihet och kostnader.

Öppna jämförelser är ett utmärkt sätt att stimulera till utveckling av kvaliteten i svensk hälso- och sjukvård. Att jämföra sig med andra leder till en strävan att förbättra sig över tiden - "ingen vill ju vara sämst i klassen". 85 olika indikatorer presenteras i de fyra olika kategorierna, de allra flesta kring medicinska resultat och vi kan nu inte bara jämföra oss med varandra utan också börja jämföra över tiden, även om vissa indikatorer är nya för året och att andra indikatorer är förändrade jämfört med tidigare år.

Resultatet av Öppna Jämförelser 2008 är att de medicinska resultaten blir bättre - så också i Västra Götalandsregionen. Regionen kan visa upp bättre faktiskt resultat i årets uppföljning än i tidigare års uppföljningar. Vi har också förbättrad vår relativa position jämfört med andra landsting och är "gröna" inom fler områden än tidigare.

Att bli "grön" innebär att man tillhör topp-7 bland landstingen. Ytterligare 7 landsting erhåller färgerna gult och rött för att visa deras relativa position jämfört med kollegorna. Detta ger naturligtvis en förenklad bild, men den är enkel och pedagogisk. Det finns dock risker att man förbättrar sina verkliga resultat samtidigt som andra landsting förbättrar sig ännu mer, och på kuppen framstår som man försämrats på grund av en sämre relativ placering.

Västra Götalandsregionen får mycket gult vilket inte är så konstigt för en stor region, men det finns inga skäl att nöja sig med att vi per automatik borde ligga på snittet. Min ambition är Västra Götalandsregionen ska ligga i topp. De olika landstingens profil framgår av denna presentation.

Det kommer att finnas flera anledningar att återkomma till resultaten från Öppna Jämförelser 2008. Nu ska jag ägna mig åt att läsa, reflektera och försöka analysera våra resultat av dagens rapport.

Det känns skönt att kunna skriva att Västra Götalandsregionen kan rapportera om en stabil ekonomi i en ekonomiskt turbulent omvärld. Även om även vi står inför framtida risker med en avtagande sysselsättning och därmed en långsammare ökning av skatteunderlaget, så har vi en bra bas att stå på. Vi har det tack vare tidigare insatser och åtgärder för att få ordning och reda på ekonomin i regionen. Vi har gjort det arbetet mot bakgrund av det "fria fall" som präglade regionen de två första året. Såväl 1999 som 2000 redovisade regionen miljardunderskott. De senaste åren har istället överskottet varit i den nivån.

I går fick jag delårsrapporten per augusti i min hand inför regionstyrelsens behandling på tisdag i nästa vecka. Det var med viss oro som jag inväntade rapporten. Förändrade prognoser av uppräkningsfaktorer för skatteunderlaget och rapporter från många andra landsting som är på väg mot stora underkott bidrog till min oro, även om jag visste att utgångsläget för vår ekonomi var god. Delårsrapporten visar på ett delårsresultat med ett överskott på 1,5 miljarder kronor för perioden och en prognos för helår mot ett överkott på 675 miljoner kronor.

Bakom skillnaden mellan delårsresultatet och det prognosticerade helårsresultatet ligger dels avmattningen i ekonomin, men också att vi gör extra satsningar inom bland annat hälso- och sjukvården för att få en ännu bättre tillgänglighet.

Tillsammans har hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) tillsammans med våra sjukhus och hälso- och sjukvårdsnämnder och privata vårdgivare bestämt oss för att vi ska genomföra ett "Höstslag". Syftet med höstslaget är att med full kraft agera för att fortsatt öka tillgängligheten i hälso- och sjukvården för invånarna i Västra Götaland.

HSU beslutade i onsdags att införa en särskild målrelaterad ersättning till de sjukhus som uppfyller vårdgarantin vid årsskiftet. Vi mäter idag måluppfyllelsen till vårdgarantin på samma satt i hela landet. Det innebär att vi mäter mot 25 olika mottagningar för förstabesök och 42 olika operationer och åtgärder. Totalt har vi i regionen 338 mätpunkter. Den målrelaterade ersättningen utgår med en viss summa för varje rapporterad "nolla" till vart och ett av sjukhusen som når måluppfyllelse. Vi räknar med att våra sjukhus ska klara av att göra extra ansträngningar och åtgärder under hösten så att 75% av att mätpunkter kan redovisa noll väntande över garantitiderna. Det kommer i så fall att kosta oss 83 miljoner kronor. Skulle alla verksamheter rapportera full måluppfyllelse så riskerar HSU att behöva betala ut ca 110 miljoner kronor.

Det skulle vara med ett stort leende på mina läppar som jag å utskottets vägnar kan lämna över de checkarna till våra sjukhus. Även om vi inte når ända fram så är jag övertygad om att vi kommer att närma oss full måluppfyllelse med stora steg samtidigt som jag vet att flera andra landsting och regioner för närvarande istället går i motsatt riktning med växande köer. Att vi kan gå mot strömmen i det här fallet är tack vare en stark och stabil ekonomi i regionen.