Jonas sjukvårdsblogg

Det nya regionfullmäktige sammanträde för första gången "på riktigt" idag. För en månad sedan hade vi ett första konstituerande möte där vi bland annat valde regionfullmäktiges presidie, regionstyrelse och valberedning. Senare idag ska alla andra val förättas. Nya styrelser och nämnder ska utses för viktiga verksamheter inom hälso- och sjukvård, regionutveckling, kultur med mera.

Dagens huvudnummer tycks dock bli kompletteringsbudget för 2011. Budgetdebatterna i fullmäktige har de senaste åren inte innehållit särskilt mycket nerv då alla vetat hur omröstingen till sist slutar när det funnit ett majoritetsstyre i regionen. Nu är det nya förutsättningar och mot slutet av debatten är det väl inte så mycket som tyder på att någon överraskande ska hända. Sjukvårdspartiet har förvånat redan i behandlingen i regionstyrelsen genom att yrka bifall den nya politiska ledningens förslag till budget, och förvånar i dagens debatt genom att de tycks stå fast vid att stödja det av budgetförslagen som ger minst pengar till hälso- och sjukvården av de fem budgetförslag som finns framme. Det är väl tveksamt om det var det som Sjukvårdspartiets väljare hade förväntat sig.

Min egen bedömnng är att den nya politiska ledningen gör ett misstag som inte passar på tillfället att rösta på Folkpartiets budgetförslag som erbjuder en möjlighet till en fräsch början där regionens största verksamheter inom hälso- och sjukvård och kultur får ekonomiska förutsättningar att bedriva verksamheten  utifrån realistiska ekonomiska förutsättningar parallellt med att ägaren tillämpar striktare krav på hantering av nämnder och styrelser över- och underskott. Istället väljer den nya politiska ledningen att underfinansiera bland annat hälso- och sjukvården vilket kommer att få till följd att vi inte kommer att få vårdöverenskommelser i tid (vilket i sig är en risk om man vill nå en ekonomisk stabilitet) och det kommer att leda till att ledningen så småningom kommer att hamna i ett läge där underskott på sjukhusen kommer att skrivas av, och man har därmed tappat i förmåga att styra.

En personlig reflektion från min nya oppositionsstol i regionfullmäktige är att det finns en frustration (som jag inte på samma sätt upplevt i majoritetsrollen) över att man med bäst argument kan vinna debatten, men inte lika givet vinna voteringen. Men det är väl en roll som jag får börja vänja mig vid ;-)

TILLÄGG

Strax efter ovanstående blogginlägg postades så beslutade fullmäktige (som förväntat) att bifall förslaget från S, V och MP med instämmande från Sjukvårdspartiet med röstsiffrorna 74 - 39 och med 36 nedlagda röster. Det blev alltså så att alla ledamöter röstade enligt partiboken vilket man väl kan förvänta sig. För egen del så trodde jag faktiskt inte att Sjukvårdspartiet i slutändan skulle helt vända fot i sin inriktning på politiken, men nu vet vi svaret. Det som var viktigt före valet är inte lika viktigt efter valet när man fått en massa poster som belöning.

Har haft en intressant och spännande dag på konferenser i Göteborg under dagen i form av först en dialog kring kriterier för de Regionala cancercenter (RCC) som ska inrättas i landet som en del av den nationella cancerstrategin. Förra generaldirektören för Socialstyrelsen, Kjell Asplund, håller i arbetet med att utforma kriterier för vad RCC ska syssla med.

Jag var en av 4-5 som utifrån olika perspektiv fick chansen att ge min syn på styrkor och svagheter i de föreslagna kriterierna som i huvudsak är bra och ligger i linje med de frågor vi redan jobbar med i Västra Götalandsregionen sedan vår egen översyn av cancersjukvården i regionen blev klar 2007.

Var också med på ett intressant rundabordsamtal om KOL-vården och hur den kan utvecklas arrangerat av AstraZeneca med representanter för politik, tjänstemän, profession och brukare. Det var också ett trevligt möte, och det var skönt att inte vara den som behövde presentera något, utan bara få vara med som tyckare.

Tog på kvällen bussen hem från stan och bläddrade lite i tidningen Metro som hade en artikel med rubriken "Snart kan det bli gratis gå till läkare". Regionrådet Sören Kviberg (v) att den nya valtekniska minoritetsledningen vill göra det gratis att gå till läkare på den vårdcentral där man är listad.

Jag blev klart överraskad då politiken i enighet för två år sedan bestämde sig för att avvisa just det förslaget. Jag kan erkänna att det finnas poänger med förslaget - inte minst för att det sannolikt kostar nästan lika mycket att få in patientavgifterna i form av hantering av kontanter med mera, men det finns minst lika starka skäl för att inte införa avgiftsfri sjukvård, och argumentationen från Sören Kviberg haltar betänkligt i artikeln.

Sören säger sig, enligt artikeln, veta att människor av ekonomiska skäl väljer bort att gå till vårdcentralen och istället fylls akutmottagningarna med folk som borde gått till vårdcentralern. Det är möjligt att någon (och jag tror verkligen inte att de är många) väljer att avstå ett läkarbesök för att det kostar 100:-, men varför skulle de istället söka sig till akutmottagningarna där patientavgiften är 300:-. Ja, inte kan det vara av ekonomiska skäl.

Sören Kviberg säger också att de vill testa förslaget på prov vid ett par vårdcentraler under en begränsad tid. Vänsterpartiet brukar i många sammanhang vara det parti som framhåller att de är banérförarna för vård på lika villkor. Då borde också Kviberg veta att det inte går att ha olika patientavgifter till olika delar av primärvården. Vi har samma patienter för alla patienter, fattig som rik, och ett högkostnadsskydd på 900:- för ett år. Det går inte ens på prov att ha olika patientavgifter. Även om det hade varit möjligt att göra det på prov så riskerar en testperiod att leda till stora ändringar av listningen under den perioden och det kan knappast anses som konkurrensneutralt. Antingen får den nya minoritetsledningen föreslå en reform för hela regionen eller inte alls, och jag hoppas framför allt att vi fortsatt ska ha som ambition mellan partierna att vara överrens om förändringar inom VG Primärvård som ju detta handlar om.

Frågan är också hur Sören Kviberg har tänkt att de personer som avstått vård av ekonomiska skäl ska hantera läget om läkaren finner att patienten är i behov av något läkemedel. Ska det också bli gratis, eller finns de ekonomiska problemen i så fall inte längre?

Regionen får cirka en miljard kronor i intäkter från patientavgifterna varje år. Sannolikt står intäkter från vårdcentralerna för åtminstone 100-200 miljoner kronor av den miljarden varje år. Jag måste säga att jag kan se betydligt bättre användingsområden för 100-200 miljoner kronor än på att göra det gratis att gå till vårdcentralen.

Det kan i många fall diskuteras vilken styreffekt som våra patientavgifter egentligen har, inte minst när det går så fort att komma upp i högkostnadsskyddet, men helt avgiftsfri hälso- och sjukvård riskerar snarare att driva på den efterfrågan på sjukvård som vänsterpartiet i andra sammanhang vill motverka. Är det helt avgiftsfritt är riskerna större att fler söker vård "i onödan" än att någon idag avstår vård på grund av en patientavgift på 100 kronor.

Vid den här tiden på året så har jag varje år sedan jag började blogga skrivit om resultatet av den årliga rapporten om Öppna Jämförelser för hälso- och sjukvården. Våren 2006 kom den första rapporten och i måndags presenterades den femte Öppna Jämförelser-rapporten. I vanlig ordning så borde jag ha bloggat om rapporten redan i måndags, men resultaten kändes varken så upphetsande eller alarmerande att jag tvunget skulle skriva något redan då.

Med den femte rapporten har det också infunnit sig något av en mättnadskänsla. Nyhetsvärdet är inte riktigt lika högt längre. De relativa förändringarna är relativt små, även om de går åt rätt håll för Västra Götalandsregionen.

Öppna Jämförelser är ett viktigt verktyg för uppföljning och jämförelse, men också som drivkraft för utveckling och förbättring. Därför är det lite trist att jag själv känner en viss mätthetskänsla som liknar den kring regionens egen Verksamhetsanalys vars sjätte rapport presenterades i våras.

Totalt sett är Västra Götalandsregionens faktiska resultat i huvudsak bättre i 2010 års rapport än i förra årets rapport. Inom de flesta områdena blir vi lite bättre år för år. Det blir många andra landsting också varför det inte händer så mycket på den relativa rankingen där de sju bästa landsting/regionerna blir "gröna", de mellersta blir "gula" och de sju sämsta blir "röda". Västra Götalandsregionen kan i princip presentera en normalfördelningskurva där ungefär en fjärdedel är gröna, hälften är gula och en fjärdedel är röda.

Trots att jag både begriper och inser att det inte går att åstadkomma jättelika förändringar från ett år till ett annat så uppstår trots det en viss frustration över att de insatser som vi har börjat vidta inom exempelvis läkemedelsområdet ännu inte ger några egentliga avtryck i Öppna Jämförelser. Å andra sidan så kan vi se både faktiska och relativa förbättringar kring de insatser som vi under några år nu har gjort inom hjärtsjukvården för att förbättra vår kvalitet och våra resultat.

Nu ska jag i lite bättre ordning läsa hela Öppna Jämförelser och fundera över om det inte finns möjligheter att lite mer radikalt angripa några av våra större problemområden för att snabbare nå bättre resultat. Om det får jag återkomma i kommande inlägg.

Den stora utmaningen för Socialstyrelsen och SKL som "äger" Öppna Jämförelser tror jag nu är hur man lyckas bibehålla intresset för produkten och mota bort den mätthetskänsla som jag och även andra känner. En av de åtgärderna kan vara att sträva efter än mer av aktuell data. Hösten 2010 känns det lite sent att få rapport om vilka resultat vi inom vissa parametrar nådde under 2008 eller t o m under 2007.

Den nya regionstyrelsen har just avslutat sitt första sammanträde och det var mitt första sammanträde i regionstyrelsen som oppositionsråd istället för som regionråd i majoritet. Det kändes lite märkligt och istället för att diskutera frågor på gruppmöten inför regionstyrelsens sammanträde fick det istället bli en rad (kanske för många?) frågor från min sida på själva sammanträdet.

Bland de 32 ärenden som behandlades fanns val av regionstyrelsens utskott, och jag har därför nyss blivit utsedd till hälso- och sjukvårdsutskottets (HSU) vice ordförande. Jag kan här på bloggen erkänna att jag har haft mina funderingar på om jag borde fortsätta i HSU när jag inte längre är ordförande för utskottet. Är det bra för mig och är det bra för utskottet? Efter rätt långa diskussioner med mig själv har jag kommit fram till att det är för roligt, intressant och spännande med hälso- och sjukvårdspolitik för att låta bli att också från en oppositionsroll kunna försöka påverka utvecklingen av regionens hälso- och sjukvård.

Jag tackar därför kollegorna i regionstyrelsen för förtroendet att vara kvar i utskottet, om än i en annan roll än tidigare.

Styrelsen behandlade idag också förslag till kompletteringsbudget för 2011. Jag bloggade om det redan under gårdagen (se nedan), men idag var det alltså beslutsdags och att vi har en ny och lite knepig situation i regionstyrelsen med frånvaro av majoriteter visade sig.

S, MP och V ändrade under sitt gruppmöte sitt budgetförslag och meddelade att de kommer att till behandlingen i regionfullmäktige justera sitt budgetförslag och satsa ytterligare (om jag förstod det rätt) 106,1 miljoner kronor. Om jag fortsatt förstod det rätt kommer huvuddelen av de resurserna att gå till hälso- och sjukvården och minoritetsledningen meddelade i linje med folkpartiets förslag att pengarna skulle riktas mot hälso- och sjukvårdsnämnderna.

Min tolkning av deras förändringar är att de tagit ett halvt steg närmare vårt budgetförslag, men jag bedömer fortsatt att det är ett otillräckligt steg för att lyckas träffa trovärdiga vårdöverenskommelser som säkrar en god vård för 2011, men det är kanske möjligt att det kommer att tas fler steg i rätt riktning under dagarna som återstår fram till fullmäktiges hantering av kompletteringsbudget för 2011.

Anmärkningsvärt var också att Sjukvårdspartiet (SPVG) valde att stödja minoritetsledningens förslag, alltså det förslag som (trots justeringen) innehöll minst pengar till hälso- och sjukvården. Under de 12 år som Sjukvårdspartiet har suttit i regionfullmäktige har de alltid gjort en poäng av att vara det partiet som avsatt mest pengar till hälso- och sjukvården. Nu har partiet för första gången en ordinarie plats i regionstyrelsen, men priset för den platsen tycks vara en ny ekonomiskpolitisk inriktning.

Idag har det varit en form av nystart för den nya tiden i Västra Götalandsregionen, och jag har, som brukligt, tillbringat måndagen i Vänersborg och det tillsammans med nya och gamla kamrater. I huset har jag sett många av de nyvalda regionråden och de nya ersättarna i regionstyrelsen sprungit runt mellan olika möten. Själv har jag för första gången bevistat en så kallad gruppledarträff där regiondirektören under en timme informerar partiernas gruppledare i regionstyrelsen om aktuella frågor, och där vi - som idag - har flaggat för vad vi eventuellt har för avvikande meningar inför morgondagens sammanträde med regionstyrelsen.

Morgondagens största/viktigaste ärende är kompletteringsbudget för 2011. Efter att ha varit med och författat alla majoritetsbudgetar sedan år 2000 så har jag ägnat delar av helgen åt att formulera ett alternativt budgetförslag till den valtekniska minoritetsledningens förslag till kompletteringsbudget. Jag håller fortfarande på att vänja mig vid att försöka tänka och arbeta utifrån ett oppositionsperspektiv. Hur gör man nu? och det blir ju inte helt enkelt att veta hur man ska hantera det när vi i juni stod bakom det budgetbeslut som redan är fattat för 2011. Kan man vända 180 grader från vad man tyckte då?

Min slutsats blev att den budget vi la i juni fortfarande är i grunden är bra. Nya ekonomiska förutsättningar i form av både plus- och minusposter gör det ändå möjligt att lägga fram en tilläggsbudget. Vi har från folkpartiets sida valt att lägga ett alternativt budgetförslag med samma prioriteringar som vi hade gjort om vi fortsatt hade suttit i majoritet. Fördelen med att sitta i opposition är att man nu inte behöver kompromissa med andra partier om dessa prioriteringar utan nu visa vilka poster vi hade drivit om vi fortsatt hade suttit i majoritet.

Det är i huvudsak 2-3 saker som skiljer folkpartiets budgetförslag från förslaget från den valtekniska minoritetsledningen i regionen.

Minoritetsledningen ger hälso- och sjukvårdsutskottet ett tillskott på 100 nya miljoner kronor för att möjliggöra överenskommelser mellan hälso- och sjukvårdsnämnderna och regionens sjukhus. Folkpartiets bedömning är att det är otillräckligt. Regionens sjukhus har ekonomiskt strukturella obalanser som det i början av en ny mandatperiod är utmärkt att lösa, om man samtidigt också vidtar andra åtgärder. Folkpartiet föreslår därför att hälso- och sjukvårdsnämnderna tillförs 350 miljoner kronor för 2011 för att möjliggöra vårdöverenskommelser mellan nämnderna och sjukhusen. Vi säger också att den så kallade överproduktionen vid sjukhusen (vad de producerar útöver beställda vårdvolymer) ska skrivas in i överenskommelserna för 2011 för att på så sätt "rensa bordet" från surdegar. Vi säger dessutom att det utmärkta regelverk för hantering av över- och underskott ska tillämpas striktare än idag där de som gör underskott väldigt lätt får syndernas förlåtelse av ägaren i varje bokslut. Det är med andra ord ett utmärkt tillfälle att göra en omstart.

Den andra punkten där minoritetsledningen och folkpartiet skiljer sig åt i prioriteringar är att minoritetsledningen avsätter 40 miljoner kronor till kollektivtrafiken för att inte höja biljettpriserna 2011. Folkpartiet väljer istället att med de 40 miljonerna ta det första steget på vår aviserade storsatsning på att utveckla forskningen ytterligare i Västra Götaland.

För det tredje skiljer sig de båda budgetförslagen åt på så sätt att minoritetsledningen uppvisar överskott såväl budgetåret 2011 som planåren 2012-2013, medan vi i folkpartiets budgetförslag underbalansera budgeten med 250 miljoner kronor 2011 för att sedan ha lite drygt lika stora överskott för planåren 2012-2013.

Det kommer att bli intressant hur de olika budgetförslagen kommer att hanteras vid morgondagens sammanträde med regionstyrelsen när inget enskilt parti eller någon politisk konstellation har egen majoritet. Ibland kan politik vara dödande tråkigt förutsägbar. Det blir det nog inte i morgon - men till det får jag lov att återkomma.

I går hamnade jag på två seminarier i Stockholm. Ett om neurosjukvården arrangerat av Dagens Medicin där jag satt med i en avslutande paneldebatt, men under dagen hann jag också med et seminarium arrangerat av ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) om målbaserade ersättningar i hälso- och sjukvården.

Till det seminariet var jag inbjuden som en av tre kommentarorer till en rapport författad av professor Anders Anell med rubriken "Värden i Vården - om målbaserad ersättning i hälso- och sjukvården". Det blev ett mycket trevligt seminarium utifrån en intressant och välskriven rapport av Anders Anell. Min roll var att kommentera rapporten utifrån mitt politikerperspektiv.

Den som hade förväntat sig eller hoppats på en massa svar på hur vi ska arbeta med målbaserade eller målrelaterade (som vi säger hemma hos mig) ersättningar i sjukvården får inga givna svar i rapporten. Däremot erbjuder rapporten en mycket gedigen strukturerad problematisering av målrelaterade ersättningar i sjukvården. Jag har själv gjort resan från att ha varit stor entusiast över mer av målrelaterad ersättning i sjukvården till att se de problem som en målrelaterad ersättning också kan föra med sig i form av suboptimeringar i vården.

Det borde vara självklart att vi ersätter för vilka resultat vi når med våra insatser i sjukvården, inte för insatserna i sig. Målrealterad ersättning borde också kunna vara en viktig drivkraft för fortsatt kvalitetsutveckling, men kan likväl bli en återhållande kraft för utveckling om målen för att få ersättningen sätts för lågt.

Anell har en viktig poäng (och som forskare kanske också ett egenintresse) i att vi i allt för liten utsträckning genomför studier och bedriver forskning kring de förändringar vi gör i sjukvårdens ersättningssystem i allmänhet och kring införande av nya målrelaterade modeller i synnerhet. På den punkten kan jag också känna viss självkritik i att vi gjort många saker utan att riktigt ha en plan för uppföljning och utvärdering av vilka effekter vi nått.

Jag är fortsatt övertygad om det riktiga i att utveckla målrelaterade ersättningar i sjukvården, men vi behöver få fler och med kvalificerade indikatorer att styra mot och vi behöver vara varsamma i hur vi utvecklar målrelaterade ersättningar och det arbetet kommer Anders Anells ESO-rapport att vara en viktig lärobok i vad vi som jobbar med dessa frågor för tänka på och reflekterar över innan vi rusar på med mer av målrelaterade ersättningar.

Min slutpoäng vid gårdagens seminarium blir min slutpoäng i detta inlägg och utgörs av slutpoängen i hela rapporten - den sista meningen i hela rapporten på sidan 158:

”Utan målbaserad ersättning kan man vara säker på att fel enheter belönas eftersom alla enheter får samma ersättning oavsett måluppfyllelse.”

Idag har den nya valtekniska minoritets-ledningen i Västra Götalandsregionen presenterat politiska riktlinjer för den kommande mandatperioden. Tillsammans med ett 15-sidigt politiskt inriktningsdokument presenteras också fördelningen av vissa strategiska ordförandeposter för valkartellen S-V-MP och Sjukvårdspartiet (SPVG).

Som avgången ordförande för regionstyrelsens hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) var jag naturligt nyfiken på vilket av de fyra partierna som skulle tillsätta ordförandeposten i hälso- och sjukvårdsutskottet. I det dokument som den valtekniska minoritets-ledningen presenterade saknades dock uppgiften om vilket parti som skulle få förtroende att leda HSU. I dokumentet får vi reda på att S ska leda Ägarutskottet och att V ska leda Personalutskottet, men vem ska leda HSU?

Tänker sig den valtekniska minoritets-ledningen att avskaffa HSU? Eller är det Sjukvårdspartiet som inte fått några andra ordförandeposter i partiernas överenskommelse som ska få ordförandeskapet i HSU, men att det presenteras separat av dem? Eller är det så att den valtekniska minoritets-ledningen inte kan komma överens om vilket av de fyra partierna som ska tillsätta en av regionens strategiskt viktigaste poster?

I övrigt kan jag notera det lite förvånande att den valtekniska minoritets-ledningen valt att tilldela ordförandeskapet för Regionutvecklingsnämnden till Miljöpartiet. Jag skulle tro att inget av fullmäktiges partier har fler och mer avvikande åsikter i frågor om regional utveckling än alla andra partier än just Miljöpartiet. Nämndens uppgift är att främja tillväxt och regional utveckling, och en särskilt strategisk uppgift är infrastrukturfrågorna.

I samband med det nyvalda fullmäktiges första sammanträde var Miljöpartiets ledamöter placerade på bänkraden bakom min liberala grupp. När Sverigedemokraternas gruppledare Patric Ehn från talarstolen i ett ärende ställde den retoriska frågan "Hur skulle fullmäktige reagera om det i ett strategiskt regiondokument stod att Miljöpartiet är ett tillväxtfientligt parti?" hördes det flera röster från bänkraden bakom mig säga "Men det är vi ju".

Om inte annat så ser det ut att kunna bli en intressant mandatperiod. Om det kommer att bli en bra mandatperiod för regionens utveckling känner jag mig dock tveksam till.

Har varit bortrest i sex dagar efter sex veckors valrörelse och sex veckors förhandlingsarbete. Välförtjänt? Det vet jag inte, men det var i alla fall väldigt skönt att komma till lite värme i Aten och jag lyckades dessutom låta bli datorn, mejlen och (nästan) telefonen alla dagarna.

Tillbaka sent måndagkväll och på tisdagmorgon trillade jag direkt tillbaka till vardagen med ett kunskapsseminarium tillsammans med Socialstyrelsen om de förestående nationella riktlinjerna kring sjukdomsförebyggande metoder med fokus på alkohol, tobak, motion och kost.

Försökte inför seminariet räkna ut hur många kunskapsseminariedagar kring nationella riktlinjer som jag inlett sedan 2004 då 2005 års utgåva av strokeriktlinjerna var de första riktlinjerna som förbereddes via denna typ av seminarier. Svaret jag kom fram till var cirka 15, och det var väl de sista på ett tag för mig som inledare i egenskapen av ordförande i hälso- och sjukvårdsutskottet. (Om någon uppfattar en viss bitterhet över att så blir fallet så är det helt rätt uppfattat.)

Dagens seminarie lockade ovanligt många deltagare och 130-talet personer var anmälda till dagen. Verksamhetsföreträdare, beställartjänstemän och politiker dominerade bland deltagarna och det blev en i många stycken väldigt bra dag.

I mitt inledningsanförande passade jag på att vara lite självkritisk i hur vi har jobbat med sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande metoder i regionen under de senaste åren. Det är långt ifrån så att vi har suttit passiva utan att göra något, men vi har duttat lite för mycket. Ett projekt här och en insats där har följts av fokus på något område ett visst år och något annat ett annat år. Jag hoppas att de nu planerade riktlinjerna kring sjukdomsförebyggande metoder kan utgöra stommen i ett helhetsgrepp kring området sjukdomsförebyggande insatser. Uppemot 20% av sjukdomsbördan i Sverige beror på osunda levnadsvanor och det borde därför vara självklart att vården fokuserar mer på att stödja och hjälpa enskilda människor till mer sunda levnadsvanor.

Under året har vi i hälso- och sjukvårdsutskottet ett flertal gånger diskuterat hur vi ska bli bättre på att ge framför allt primärvården verktyg för att mer strukturerat arbeta med dessa frågor. Ett av svaren är att jobba med det hälsoprofilsverktyg som primärvården i Göteborg utvecklat tillsammans med Sahlgrenska Akademien. Jag bloggade om det på våren 2008 i anslutning till ett inlägg om riskfyllt alkoholbruk. Det är fortfarande ett mycket bra verktyg som jag hoppas kan utgöra stommen i en offensiv satsning i primärvården för ett mer strukturerat arbetssätt för att stödja och möta enskilda människor på vägen mot bättre levnadsvanor.

Att få människor att leva sundare är dock inte bara primärvårdens ansvar. Först och främst är det den enskildes eget ansvar, men även personal på våra sjukhus måste bli mycket bättre på att lyfta upp riskfaktorer i levnadsvanorna när de träffar patienter som drabbats av olika sjukdomar eller skador som kan antas bero på bristande motion, felaktiga matvanor, riskbruk av alkohol eller för stor tobakskonsumtion. I flera av dessa frågor behöver fler samhällsinstitutioner än sjukvården engagera sig. Skola, föreningsliv, arbetsliv med flera är också viktiga aktörer för att vi ska kunna minska den höga sjukdomsbördan som följer av de osunda levnadsvanorna.

Min förhoppning är att Västra Götalandsregionen med stöd i de kommande riktlinjerna kan bli en organisation som på allvar och på bredden börjar jobba med dessa frågor.

Sitter fortfarande på fullmäktige där vi nu har genomfört val av en ny regionstyrelse, och där jag i tidigare inlägg skrev att jag var på väg mot opposition så kan jag nu konstatera att jag befinner mig i opposition - eller i alla fall så tror jag det.

Regionfullmäktige har valt en regionstyrelse bestående av 15 ledamöter;

5 socialdemokrater
4 moderater
1 folkpartist
1 miljöpartist
1 kristdemokrat
1 vänsterpartist
1 centerpartist, och
1 sjukvårdspartist.

med Gert-Inge Andersson (s) som ordförande i regionstyrelsen, och Johnny Magnusson (m) som vice ordförande.

För egen del handlar det om att byta visitkort då titeln Regionråd måste bytas mot Oppositionsråd. Frågan är bara vad det kommer att stå på sjukvårdspartiets Billy Bertilssons visitkort? Är han regionråd eller oppositionsråd? Det är den frågan som kommer att få svaret den närmaste tiden då sjukvårdspartiet (SPVG) blir vågmästare mellan de traditionella blocken.

Sjukvårdspartiet kommer således att få en mycket viktig roll i regionens fortsatta utveckling och den nya politiska minoritetsledningen med S, MP och V har tagit på sig ett stort ansvar för ledningen och utvecklingen i regionen i ett synnerligen oklart politiskt landskap.

Om två veckor ska regionstyrelsen förhoppningsvis välja nya utskott, bland annat ett nytt hälso- och sjukvårdsutskott (HSU). Jag hoppas att jag kommer att få möjlighet att vara delaktig i HSU även fortsättningsvis för att få vara med och utveckla regionens hälso- och sjukvård, men till det får vi återkomma.

Bland det som ändå gladde mig mest vid dagens sammanträde var när partierna redovisade inträdesordning för ersättare från andra partier. Det blir en lång lista med företrädare för alla partier där Folkpartiets lista ser ut som följer; FP-C-M-KD-S-MP-V-SPVG-SD. Det som dock gladde mig var att Sverigedemokraterna (SD) placerade Folkpartiet sist på sin lista över ersättare. Det ser jag som en hedersbetygelse.

Nu ska jag medvetet låta bli att blogga under en vecka och åka utomlands några dagar efter sex intensiva valrörelseveckor och sex lika intensiva förhandlingsveckor.

Den nyvalda regionfullmäktigeförsamlingen är just nu samlad i Vänersborg för sitt första sammanträde. Just nu pågår val av fullmäktiges ordförande med två kandidater och det är ett test på om det block som sagt sig vilja styra regionen under mandatperioden håller röstmässigt eller inte.

Nu är röstningen avslutad och Kjell Nordström (s) är vald till ny ordförande i regionfullmäktige. Han vann omröstningen med 75-74 över Conny Brännberg (kd), och han vann den sannolikt med stöd av en Sverigedemokrat som röstade på honom, medan övriga Sverigedemokrater stödde Brännberg. Nu spelar det ingen roll för oss. Även om Brännberg vunnit med 75-74 hade Allianspartierna därmed sett sig besegrade. Vi har ingen vilja att styra regionen med stöd av Sverigedemokraterna. Syftet med den omröstning som begärdes var att testa om konstellationen Socialdemokrater, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sjukvårdspartiet höll eller inte. Det gjorde den, och vi kommer fortsättningsvis inte att krångla utan låta den nybildade politiska minoritetsledningen få tillsätta alla ordförandeposter i regionen.

Nedan delger jag er det anförande (första gången jag haft ett skriftligt anförande i fullmäktige) jag höll med anledning av det politiska läget i regionen, inför valet av ordförande i fullmäktige.

Fru ordförande,

 

Den glädje och den förväntan jag borde känna inför en ny mandatperiods möjligheter har idag inte infunnit sig. Vi har bakom oss sex veckor av diskussioner, förhandlingar, erbjudanden och överenskommelser sedan invånarna i Västra Götalandsregionen på valdagen utsåg ett fullmäktige med 149 ledamöter från nio partier, men vi har som partier inte förmått att komma hit och erbjuda en tydlig majoritetsledning för regionen.

 

Folkpartiet liberalerna har aktivt försökt bidra till att skapa en tydlig majoritetsledning i regionen. När det inte såg ut att lyckas har vi försökt bidra till att hitta öppningar för stabilast möjliga minoritetsledning i regionen. Inte heller det har vi lyckats med under de senaste veckorna. Det beklagar jag djupt. Vi har som politiska partier inte förmått att ta det ansvar vi har för regionen.

 

Jag kan konstatera att vissa partier under förhandlingarna om makten av taktiska skäl har valt att binda upp sig, och binda sig hårt, med andra partier och därmed förhindra en tydlig majoritetsbildning i regionen.

 

I helgen fick vi besked om att det mindre av de två traditionella blocken har för avsikt att politiskt försöka leda Västra Götalandsregionen under den kommande mandatperioden genom ett valtekniskt samarbete med ett av fullmäktiges minsta partier. Trots det extra samarbetet får den konstellationen inte majoritet i fullmäktige, men på grund av det samarbetet får ett av fullmäktiges minsta partier en vågmästarroll mellan de traditionella blocken i alla större styrelser och nämnder, inklusive regionstyrelsen. I mina öron låter det som allt annat än den tydliga politiska ledning som vi i Folkpartiet har eftersträvat.

 

Jag vill också passa på redan nu att säga att Folkpartiet har en öppenhet för att söka nya lösningar för det politiska ledarskapet under mandatperioden om det skulle visa sig behövas.

 

Om det nu inte finns något politiskt samarbete mellan de Rödgröna partierna och Sjukvårdspartiet och möjligheterna till en blocköverskridande lösning anses uttömda, anser vi att det är rimligt att det största politiska blocket försöker ta det politiska ledningsansvaret för Västra Götalandsregionen.

 

Folkpartiet liberalerna har därför valt att stödja kristdemokraten Conny Brännbergs kandidatur till fullmäktiges ordförande.

 

Conny är en av fullmäktiges 12-åringar som varit med allt sedan region bildades hösten 1998. Conny har en bred kunskap om regionens olika verksamheter och ett stort engagemang för regionen och skulle vara en värdig representant för regionen i rollen som fullmäktiges ordförande. Han har en bred erfarenhet som ordförande i allmänhet och som fullmäktigeordförande från det uppdraget i Skövde kommun. Vi kommer att kunna känna trygghet i ett precist och opartiskt ordförandeskap i fullmäktige, och det skulle vara ett val vi kan känna trygghet i, och det är inte så dåligt i ett läge där det i övrigt saknas trygghet i det politiska systemet.

 

Jag rekommenderar fullmäktige att stödaj Conny Brännberg som fullmäktiges ordförande.