Jonas sjukvårdsblogg

Så gick det plötsligt en vecka igen utan något blogginlägg. Jag får väl skylla på en viss trötthet efter att ha laddat för budgetdebatten i början av förra veckan, och därefter viss sjukdom under senare delen av veckan. Innan jag rasade ihop hann jag dock ta del av den analys över vårdplatssituationen i Västra Götalandsregionen som McKinsey & Company genomfört på uppdrag av regionen.

Det är en mycket gedigen genomgång som presenterades för oss i torsdags i form av ett bildspel med 87 bilder. Det är närmast omöjligt att försöka sammanfatta rapporten i ett enda blogginlägg, men jag ska ändå försöka mig på att delge mina intryck efter presentationen i torsdags, och jag inser att det är intryck som kan komma att förändras i takt med att fördjupar oss i materialet.

För det första är det oerhört välkommet att få en ordentlig kartläggning om hur läget ser ut vad gäller antalet vårdplatser i Västra Götalandsregionen och hur överbeläggningssituationen ser ut. Det är viktiga grundfakta för att kunna gå vidare med politiska åtgärder för att lösa de problem som finns - men som kanske var mindre än vissa har menat i en ibland rasande debatt.

Sen är det alltid så med denna typ av rapporter att de sällan ger alla svaren, men den ger upphov till en rad frågor som måste ställas och besvaras för att kunna vidta aktiva åtgärder mot problemen. Dessutom finns det en terminologi och metodologi i denna typ av rapporter som gör att man kan tvista om både det ena och andra. Det är viktigt att också läsa fotnötterna för att inte dra förhastade eller felaktiga slutsatser.

Antalet vårdplatser i regionen definieras som ca 4 300, vilket egentligen är 4 320 disponibla vårdplatser och de är färre än de 4 678 fastställda vårdplatserna i sjukhusens budgetar. Skillnaden beror på helger, sommarstängningar, isoleringar etc, vilket gör att ca 4 300 är antalet disponibla vårdplatser i snitt, medan antalet disponibla platser idag - tisdagen 27 september - sannolikt är närmare 4 678 än 4 300. Ska vi komplicera det hela ytterligare så finns det också begreppet fysiska vårdplatser som uppgår till ca 5 000 och då inkluderar fysiskt rätt utformade sängar med rätt utrustning för patientsäkerhetskrav och arbetsmiljökrav, men där skillnaden är att de sista ca 350 vårdplatserna inte har något bemanning.

Den som orkade ta sig genom hela förra stycket inser kanske att det inte finns några helt givna svar. MEN det finns en hel del viktiga och konkreta siffror i rapporten.

Under 2010 fanns det i snitt 181 överbeläggningar per dag vid regionens sjukhus. Observera att det är i snitt, vilket ju innebär att det vissa dagar kanske bara är 30, medan det andra dagar är över 300 överbeläggningar, men alltså 181 överbeläggningar i snitt per dag. Det förtjänar också att poängteras att det i rapporten utgår från mätningar klockan 07.00 på morgonen vilket är den tid på dygnet då beläggningen är som störst. Under natten har det kommit in nya patienter och de som ska hem under dagen har ännu inte blivit utskrivna, vilket gör att det vi mäter är en form av "worst case". Läget borde inte vara värre än vad som beskrivs.

Hälften av de 181 överbeläggningarna utgörs av patienter som finns på en så kallad faktisk vårdplats med rätt utformning, men där personalen, beräkningsmässigt, egentligen inte räcker till för att också vårda en ytterligare patient. Den andra hälften utgörs av patienter som blir liggande på britsar i korridorer eller dagrum.

Det är lätt att säga att vi inte ska ha några överbeläggningar alls i svensk hälso- och sjukvård, men jag menar att det inte är möjligt. Det vore helt enkelt felprioriterat att skapa en organisation med så mycket luft i systemet att den klarar av att också svälja de högsta topparna. Däremot måste vi ha en ambition att minimera de överbeläggningar som sker i korridorer eller på andra mindre lämpliga platser. De fysiska vårdplatserna finns, däremot inte personalen vilket ju i slutändan är en budgetfråga.

Överbeläggningsproblematiken skiljer sig åt också mellan regionens sjukhus där NU-sjukvården i Fyrbodal och SÄS i Sjuhärad har de procentuellt största problemen, vilket ganska väl stämmer med den bild vi redan tidigare har fått av att lyssna till ledning och personal. Det är också de två sjukhusen som har flest utlokaliserade patienter, d v s patienter som vårdas på en annan vårdavdelning än den som har det medicinska ansvaret för patienten.

Så här skulle jag kunna fortsätta och räkna diverse siffror, men jag nöjer mig här med att avslutningsvis dra ett par slutsatser, efter att ha uppmanat den som är intresserad av att ta del av materialet där det också finns en intressant framtidsscenario vad gäller behovet av vårdplatser om tio år jämfört med idag. Det bygger på ett antal antaganden och på ett mer optimalt resursutnyttjande än idag och pekar då mot att regionen behöver ytterligare 140 vårdplatser om tio år. Fördelade annorlunda mellan sjukhusen jämfört med idag, och fördelade annorlunda mellan olika medicinska specialiteter jämfört med idag.

Jag har under ett par år försökt säga att vi har en överbeläggningsproblematik i regionens hälso- och sjukvård, men att jag inte varit lika övertygad om att vi har en vårdplatsbrist. Jag tycker att denna rapport ger ett hyfsat stöd för det påståendet. Jag har också sagt att jag tror att vi kortsiktigt behöver öka antalet platser för att lösa delar av överbeläggningsproblematiken. Vad rapporten väl snarare pekar på är att vi behöver utöka bemanningen för att bättre kunna utnyttja faktiska vårdplatser i ordinarie verksamhet för att lösa en stor del av problematiken på kort sikt.

Jag ser också att den uppskattning som jag gjorde när vi skrev Alliansens gemensamma Agenda för Akutsjukvården inför vårens omval om behovet av ytterligare vårdplatser på 100-150 ytterligare vårdplatser stämmer rätt väl både i det korta perspektivet och i det lite längre framtidsscenariot. I Allianspartiernas förslag för akutsjukvården och så sent som i förra veckans budgetdebatt innehöll våra fyra partiers budgetar ekonomiska medel för att vidta åtgärder för bland annat vårdplatser. Då sa den politiska ledningen att vi skulle vänta och se vad rapporten gav för resultat, men de hade inte avsatt några resurser för att möta det resultat vi nu har fått så frågan är väl vad som händer med vårdplatsutvecklingen i regionen det närmaste året nu när vi har kunskap att kunna åtgärder i alla fall delar av problemet.

Det är tisdag morgon och några minuter kvar innan regionfullmäktige återupptar sitt budgetsammanträde efter en natts paus när detta inlägg börjar skrivas. Det var en intressant första dag av budgetmötet när regionstyrelsens ordförande Gert-Inge Andersson i sitt inledningsanförande riktade en ordentlig bredsida mot Folkpartiets budgetförslag. Det gjorde att det var Folkpartiets budgetförslag som i mångt och mycket kom att prägla gårdagens debatt i frågor om finansiering, investeringar och förutsättningar för vårdöverenskommelser.

Jag försökte ställa en hel del frågor, men fick väldigt få svar på hur den politiska ledningen har tänkt sig framtiden utifrån sitt budgetförslag.

Strax innan vi bröt gårdagens förhandlingar inleddes den hälso- och sjukvårdspolitiska delen av debatten, men den hann aldrig komma igång ordentligt. Endast fyra inlägg gjordes och jag fick vara den sista talaren som avslutade gårdagens debatt. När debatten idag fortsätter finns det ett antal frågor som fortsatt kräver sina svar.

Tror den politiska ledningens representanter i sjukvårdsnämnder och sjukhusstyrelser att det med deras förslag till budget kommer att kunna träffas vårdöverenskommelser för 2012?

Vilka patientavgifter ska höjas för att förstärka budgeten med 55 miljoner kronor?

Varför ska kuratorsbesök på ungdomsmottagningar för 20-25-åringar vara avgiftsfria, men avgiftsbelagda på vårdcentralerna?

Vilka investeringsprojekt är det egentligen som ska bort med den politiska ledningens förslag till budget?

Gårdagens debatt i fullmäktigesalen, och framför allt utanför densamma, gav i princip ett löfte om att Angereds Närsjukhus skulle prioriteras inom ramen för investeringsutrymmet. Det betyder att andra projekt till ett värde av cirka 300 miljoner kronor måste bort ur investeringsbudgeten. Ska vi avstår från nödvändig förnyelse av utrustningsinvesteringarna?

Det kommer att bli en fortsatt intressant dag i Vänersborg.

Igår, onsdag, ägnade jag som så ofta varannan vecka dagen åt sammanträde med HSU. När jag kom hem på kvällen insåg jag att det var den 14 september och precis sju år sedan regionfullmäktige fattade beslut om hälso- och sjukvårdens utvecklingsstrategi. Det svåraste beslut i det kanske mest komplexa ärendet som jag har varit med om att bereda som politiskt förtroendevald. Nu fick jag inte rösta i fullmäktige då jag vid den tiden inte var ledamot av fullmäktige, men jag hade ett halvår tidigare blivit ledamot i regionstyrelsen, regionråd och ordförande i regionstyrelsens hälso- och sjukvårdsutskott.

En del i utvecklingsstrategin berörde strukturella förändringar vid regionens sjukhus, och det är min erfarenhet att det inte finns några mer känsliga frågor i sjukvårdspolitiken, kanske inte i politiken över huvud taget. Särskilt svårt blir det som förtroendevald i den politiska lekmannarollen när det finns så oerhört delade uppfattningar bland olika professionella grupper, och försöka avgöra vad som egentligen är egenintressen, allmänintresse, patientintresse, lokalintresse, personalintresse etc i de argument för och emot vi matades med under den processen.

En hel del av den inriktningen vi stakade ut för sju år sedan har blivit både accepterat och bra sedan dess. Andra frågor har efter viss turbulens landat väl. Ytterligare andra har varit fortsatt traumatiska i organisationen, men är kanske på väg att lösas på ett för patienterna positivt sätt.

Det beslutet för sju år sedan står i tydlig kontrast till att jag vid gårdagens sammanträde med HSU fick min första motion till regionfullmäktige bifallen av utskottet. Det var roligt, och jag hoppas att regionstyrelsen och till sist regionfullmäktige också bifaller motionen.

Att skriva motioner är kanske det främst redskapet för mig som nybliven oppositionspolitiker att försöka påverka utvecklingen av regionens hälso- och sjukvård, och då är det glädjande att se att det också är möjligt att påverka med bra idéer.

Motionen handlar om att bredda  uppdraget för Kunskapscentrum för Jämställd Vård (KJV) till att bli ett kunskapscentrum för Jämlik vård. Centrats uppdrag blir att både bedriva forksning och verksamhetsutveckling för att öka medvetenheten om skillnader i bemötande och behandling beroende på ålder, kön, utbildningsnivå, födelseland. Att uppnå en mer jämlik hälso- och sjukvård tror jag är ett av decenniets största utmaningar och då är det bra om vi i regionen har tillgång både till fakta och till redskap att åtgärda problematiken.

Jag är glad att jag har fått min motion bifallen och jag hoppas att den politiska ledningen också inser att ett större uppdrag också kräver större resurser. I Folkpartiets budgetförslag har vi föreslagit en utökning av KJV:s nuvarande budget på drygt 10 miljoner kronor till 15 miljoner kronor för nästa år och 25 miljoner kronor för 2013. Om den politiska ledningen inte menar allvar också på den punkten kan motionen lika gärna avslås när den ska behandlas i regionfullmäktige.


Så här skrev vi i ett pressmeddelande när vi lämnade in motionen i mitten av april.

Idag kom ett efterlängtat besked från regeringen och dess utbildningsdepartement där partikamraten Jan Björklund är chef. Kraftfull ökning av vårdutbildningarna är rubriken på pressmeddelandet som gick ut idag.

Av pressmeddelandet framgår att läkarutbildningen i Sverige successivt kommer att utökas med 300 platser under de kommande åren. 700 fler utbildningsplatser för sjuksköterskor, 100 för vidareutbildning till specialistsjuksköterskor och drygt 50 platser på tandläkarutbildningen.

Det är viktigt att det skapas ökat akademiskt utrymme för utbildning av specialistsjuksköterskor, men det är lika viktigt att regioner och landsting i sin lönepolitik ser till att det framöver lönar sig att vidareutbilda sig till specialistsjuksköterska. Inte sällan är det en ekonomisk förlustaffär att vidareutbilda sig som sjuksköterska. Återbetalning av ökade studieskulder motsvarar ibland inte ens den löneökning som man får som specialist.

I den budget som regionfullmäktige ska besluta om nästa vecka har därför folkpartiet dels avsatt pengar för att göra det möjligt för bland annat sjuksköterskor att specialistutbilda sig med lön under utbildningen, precis som läkarna får lön under sin ST-utbildning. Vi har de närmaste åren också avsatt resurser för att tillsammans med de fackliga organisationerna skapa en bättre lönepolitik för ökad rättvisa och ökad lönespridning. Faktorer som utbildning, kompetens, ansvar, engagemang och erfarenhet måste premieras betydligt högre än idag. Jag skulle vilja säga att de bäst betalda sjuksköterskorna borde ha 25-30% högre lön än idag.

Det är också glädjande att regeringen fortsätter på den linje som redan Lars Leijonborg inledde som utbildningsminister med att öka antalet utbildningsplatser på läkarutbildningen. Regeringen skriver själva att med de ytterligare 300 platserna de kommande åren så har läkarutbildningen ökat med 60% sedan den nuvarande regeringen tillträdde. Det är bra jobbat, och nödvändigt. Av de läkarlegitimationer som utfärdas varje år i Sverige så utfärdas mer än hälften till personer som har utbildat sig i något annat land än i Sverige. Många av dessa är svenskar som i brist på utbildningsplatser valt att utbilda sig i andra länder, men Sverige måste självklart kunna vara självförsörjande på läkare. Vi ska inte behöva förlita oss till andra länders utbildningssystem för att säkerställa att  vi har tillgång till den kompetens som vi behöver.

Som alltid, när läkarutbildningen kommer på tal, vill jag trycka på att det inte räcker med ökad kvantitet - det är nödvändigt att vi också säkerställer kvaliteten på utbildningen, på handledarresurser etc. Kvalitet är även i detta sammanhang ett nyckelbegrepp för att få fram den kompetens som behövs. I synnerhet i ett läge med fler utbildningsplatser så ligger det ett stort gemensamt ansvar på universiteten och universitetssjukhusen att säkra kvaliteten genom hela utbildningen och att det finns tillräckliga möjligheter att i nästa steg få sin AT-utbildning och därefter sin specialisttjänstgöring med engagerade handledare på arbetsplatser som ser värdet i att få vara med och utbilda framtidens läkare.

Jag är inte helt sällan kritisk till en del som regering eller statliga myndigheter hittar på i hälso- och sjukvården, men idag får regeringen MVG för planerna på fler platser på vårdutbildningarna.

Jag känner mig just nu lite som den guldletande brodern Robert i Vilhelm Mobergs Utvandrarna-svit, för vilken guldet blev till sand. För mig är det idén om Angereds Närsjukhus som är på väg att förtvina.

Jag är ledsen att jag blir tjatig i denna blogg och i andra kanaler om investeringarna i regionen för de kommande åren, men det är för att jag känner så oerhört starkt i frågan och skulle verkligen avsky att se den politiska ledningen göra bort sig och regionen för att hellre försvara principer om att inte låna pengar till investeringar än att se till vad regionens hälso- och sjukvård behöver.

Ett av alla de investeringsobjekt som kommer att läggas i malpåse med den politiska ledningens förslag till budget är Angereds Närsjukhus. För mig personligen är det ett hjärtebarn sedan ganska precis tio år sedan när idén om ett Närsjukhus i nordöstra Göteborg föddes på ett hotell i Lund. Jag beskrev det hela mer utförligt när jag listade Angereds Närsjukhus på plats nummer 3 på min egen 15-i-topp lista över viktiga bidrag i regionens hälso- och sjukvård.

Angereds Närsjukhus är på många sätt symbolen både för att skapa en mer jämlik vård, men har också blivit ett intressant utvecklingsprojekt för det vi skulle kunna kalla framtidens sjukvård. Hur organiseras den, när vi får chansen att börja från början och bygga upp ett nytt Närsjukhus?

Om detta skriver jag idag en debattartikel i tidningen GT idag, tillsammans med Helena Holmberg som är vice ordförande i styrelsen för Angereds Närsjukhus.

Att skjuta bygget av Angereds Närsjukhus på framtiden framstår på många sätt som ett oerhört svek mot invånarna i nordöstra Göteborg och mot den personal som under de senaste åren tagit anställning vid Närsjukhuset för att vara med på den spännande resa som konkret inleddes för några år sedan och som var tänkt att nå huvudmålet när Angereds Närsjukhus skulle invägas sommaren 2014.

Därför vill jag återigen rikta en vädjan till den politiska ledningen för Västra Götalandsregionen:

Snälla, ompröva förslaget till investeringsnivåer för de tre kommande åren så att vi kan fullfölja planerna på att bygga Angereds Närsjukhus och andra angelägna projekt!

Jag har ägnat en stor del av den senaste tiden åt att vädja till den politiska S,V,MP-ledningen för Västra Götalandsregionen att de ska ändra sitt budgetförslag vad gäller investeringsutrymmet för de kommande åren. Senast igår hade jag en officiell vädjan till dem i form av en debattartikel i Göteborgs-Posten med rubriken Tvärnit för viktiga vårdinvesteringar.

Jag vädjade och uppmanade dem att ändra sitt förslag inför regionstyrelsens behandling av budgeten i tisdags, och jag vädjade och uppmanade dem i samband med att regionstyrelsen fattade beslut om budget i tisdag, och jag kommer enträget att fortsätta att vädja och uppmana dem till att ändra sitt budgetförslag på denna punkt ända tills regionfullmäktige faktiskt fattar det definitiva beslutet på tisdag om drygt en vecka - den 20 september.

Det allra bästa vore ju förstås om hela regionfullmäktige slöt upp bakom folkpartiets budgetförslag, men riktigt så naiv är jag inte att det skulle hända. Däremot är jag tillräckligt naiv för att tro att det faktiskt går att påverka den politiska ledningen till att justera sitt budgetförslag vad gäller investeringsutrymmet för de kommande åren.

Det är inte helt enkelt att föra en politisk diskussion kring investeringar eller att enkelt förklara vad som blir konsekvensen av ett lägre investeringsutrymme, men jag ska relativt kort försöka förklara vilka effekterna blir och varför.

Den politiska ledningen har i sitt budgetförslag fastställt investeringsutrymmet för förvaltningarna exklusive bolagen (där de stora tåginvesteringarna görs) för de kommande åren till följande nivåer;

2012 - 2 100 miljoner kronor
2013 - 2 000 miljoner kronor
2014 - 2 300 miljoner kronor

Hur ska då dessa pengar användas? Den som är riktigt nördig (eller kontrollera det jag skriver nedan) och vill kolla alla siffror kan titta på budgetunderlaget som finns i denna länk och kolla in text och tabeller på sidorna 93-98 som handlar om investeringar.

Låt oss ta 2012 som exempel på vilka konsekvenserna blir. Det finns 2 100 miljoner till investeringar. Jag förutsätter att den politiska ledningen (i alla fall inte i steg 1) inte vill förändra investeringsutrymmet för utrustningsinvesteringar som uppgår till 939 miljoner för 2012, och att de inte heller tänker förändra den grundnivå som sjukhusen och andra verksamheter har för projektering och mindre investeringsobjekt på 411 miljoner kronor för 2012.

Det innebär att 1 350 är uppbundna av detta. Till detta kommer 150 miljoner kronor för Vita Huset i Göteborg där en stor del av den administrativa verksamhet i Göteborg ska samlas i ett nytt Regionens hus. Det är en så kallad lönsam investering som görs enligt den kompletterande modellen. Till det kommer också investeringar för att nå målet om energieffektivisering av regionens lokaler på 100 miljoner kroor för 2012. Det sista är ett så pass prioriterat område för den politiska ledningen att man också avsatt resurser att betala de kapitaltjänstkostnader som blir följden av investeringar i energibesparande åtgärder.

1 350+150+100 = 1 600 miljoner kronor som är uppbokade resurser, och kvar finns 500 miljoner.

Till detta kommer de strategiska fastighetsinvesteringarna. De kan delas upp i två huvudgrupper. De som ingår i gällande plan för de kommande åren och alltså har fått ett politiskt OK på att dessa investeringar vill vi och planerar vi att göra, och så har vi de som ännu inte ingår i gällande plan, men som kan ses som angelägna investeringar ur verksamhetens perspektiv. (Allt detta framgår på sidan 95 i den ovan bifogade länken.) De objekt som ingår i den gällande planen kan i sin tur delas in i två grupper. De som är beslutade och de som ännu inte är beslutade.

Den beräknade kostnaden för de redan beslutade och pågående investeringarna uppgår till 587 miljoner kronor.

1 600+587 = 2 187 miljoner kronor, vilket alltså är 87 miljoner kronor högre än det föreslagna investeringsutrymme.

Det betyder att allt annat i den gällande planen (som ännu inte formellt har beslutats) måste stoppas, och att inga av de nya angelägna projekten kan räkna med att få del av investeringsmedlen de närmaste åren. Dessutom ska 87 miljoner bort från utförarnas grundinvesteringar eller från utrustningsinvesteringarna för att rymma allt inom de föreslagna nivåerna.

Det jag vädjar för är vilka konsekvenser det får i verksamheten om allt i gällande plan som ännu inte beslutats stoppas på grund av bristande investeringsutrymme. Det handlar om 11 mycket angelägna projekt för att utveckla hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen de tre kommande åren. 11 projekt för förbättrad patientmiljö och arbetsmiljö. 11 projekt för bättre vårdlogistik och för högre patientsäkerhet. 11 projekt som berör alla våra sjukhusförvaltningar förutom Frölunda Specialistsjukhus där vi hyr lokalerna.

Några av projekten som nu måste tvärnita med den politiska ledningens förslag till budget är:

• Hela nybyggnationen av Angereds Närsjukhus
• Tillbyggnad och ombyggnation av barnsjukhuset på Östra sjukhuset
• Ombyggnation av förlossning, neonatal och atenatal på Östra sjukhuset
• Forskningsbyggnad på Mölndals sjukhus
• Nya vårdbyggnader vid Kungälvs sjukhus
• Upprustning och modernisering av bl a vårdavdelningar på Alingsås lasarett
• Skapande av vård- och hälsocentrum vid Skene lasarett

Det skulle få ödesdigra konsekvenser för utvecklingen av regionens hälso- och sjukvård, och därför vädjar jag ännu en gång till den politiska ledningen.

Jag kommer att kritisera väldigt mycket i ert förslag till budget för 2012 i den kommande budgetdebatten, men låt mig slippa kritisera er för de kraftigt minskade ambitionerna för utvecklingen av sjukhusens fastigheter som vi tidigare har varit överens om. Justera ert förslag på i alla fall denna punkt. Gör ni det har ni visat ansvar och då ska ha beröm.

I dagens pappersupplaga av Dagens Nyheter hittar jag en liten notis om att socialdepartementet avser att föreslå en höjning av både högkostnadsskyddet för besök i sjukvården och högkostnadsskyddet för läkemedel. Jag tycker det är fullt rimligt mot bakgrund av att egenavgiftstaket för besök i sjukvården på 900 kronor per 12-månadersperiod legat still sedan 1997 och läkemedelstaket på 1800 kronor legat still sedan tidigt på millenniet om jag inte minns fel.

Högkostnadsskydden är i grunden en genial idé och en viktig faktor för att Sverige ändå kan erbjuda en relativt sett vård på lika villkor. De personliga ekonomiska hindren för att söka vård är låga tack vare högkostnadsskydden. Men med ett lågt tak för högkostnadsskyddet blir det svårt att använda egenavgifter som ett aktivt styrinstrument för att styra patienter till rätt vårdnivå.

Det intressanta med dagens förslag är att högkostnadsskyddet på 900 föreslås höjas med 200 kronor till 1100 kronor och läkemedelsskyddet med dubbelt så mycket, med 400 kronor till 2200 per år. Det innebär att relationen mellan högkostnadsskydden förblir densamma, dubbelt så högt högkostnadsskydd för läkemedel som för besök i sjukvården.

Man kan dock fråga sig om det logiska i att högkostnadsskyddet för läkemedel är dubbelt så högt som för besök i sjukvården. Jag tror faktiskt att det är så enkelt som att egenavgifterna upp till högkostnadsskyddet för besök i sjukvården tillfaller regioner och landsting och egenavgifterna upp till högkostnadsskyddet för läkemedel tillfaller staten. Av den anledningen har staten (som fastställer nivåerna på högkostnadsskyddet) haft större intresse av att öka taket till läkemedel än för besök i sjukvården.

Ur ett patientperspektiv ter det sig dock som ologiskt och till dessa två högkostnadsskydd kan vi också lägga högkostnadsskyddet för sjukresor till och från sjukvårdens inrättningar som i Västra Götalandsregionen uppgår till 1200 kronor per år. Maximal utgift för en patient under en 12-månadersperiod blir med de nya förslagen 1100+2200+1200 = 4 500 kronor per år för sjukvård och läkemedel och transporter till och från sjukvården. Det är en rimlig summa för de allra flesta, men visst finns det en hel del människor för vilka motsvarande 400 kronor i månaden i snitt blir en dryg utgift.

Vad jag gärna skulle se att man kunde fundera över är om det inte borde finnas ett hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd som inkluderar såväl besök i sjukvården som läkemedel och sjukresor. Det skulle göra det lättare att arbeta med olika avgiftsnivåer för att uppnå de styreffekter som det med de separata högkostnadsskydd blir svårare att uppnå.

Ett sådant samlat grepp kring högkostnadsskydden skulle också kunna medföra att vi kan befria patienterna att hålla reda på alla kvitton för att samla ihop till högkostnadsskydden som idag. Läkemedelsdelen hjälper patienten att hålla reda på när hon slår i taket för högkostnadsskyddet, men vad gäller besöksavgifter och sjukresor måste patienten själva hålla reda på sina kvitton och redovisa manuellt för att få ut sitt frikort. Det leder både till en orättvisa gentemot dem som inte klarar det och dessutom en massa merarbete för vårdpersonal för att hantera högkostnadsskydden.

En höjning av nuvarande tak på högkostnadsskydden är välkommen, men än mer välkommet vore en översyn av hela systemet för egenavgifter och högkostnadsskydd inom hälso- och sjukvården.

Idag firas den internationella sjukgymnastikens dag. Det är bra. Sjukgymnasterna är en yrkeskår i hälso- och sjukvården som bör uppmärksammas och som jag inte tycker att vi använder oss av i så stor utsträckning som vi borde. Det tycker inte sjukgymnasterna själva heller och jag köper i stor utsträckning deras argumentation. Inte helt och hållet och inte heller okritiskt, men jag är rätt övertygad om att sjukgymnasterna generellt har en kompetens som vi måste bli bättre på att använda oss av i hälso- och sjukvård.

I våras lämnade jag in en motion till regionfullmäktige om att införa en särskilt vårdval för sjukgymnastisk verksamhet. Den nya politiska ledningen i regionen har inbjudit till dialog i frågan om hur vi ska hantera sjukgymnastiken framöver i förhållande till vårdvalsreformen VG Primärvård.

När vi skapade VG Primärvård valde vi, till skillnad från exempelvis Region Skåne, att lägga sjukgymnastiken utanför vårdcentralernas åtagande. Det fanns flera skäl till det. Ett var att vi ville bibehålla patientens valfrihet att söka hos den sjukgymnast hon önskade och inte bara vara hänvisad till vårdcentralens sjukgymnaster. Ett annat var att vi inte ville göra vårdåtagandet för varje vårdcentral för brett. Ett tredje skäl var att situationen så väldigt olika ut runt om i regionen. Samrehab med kommuner på vissa håll. Många sjukgymnaster på nationella taxan på andra håll och flera upphandlade sjukgymnaster på ytterligare andra ställen.

Jag tror att ett vårdval för sjukgymnaster bäst skulle kunna navigera i det nuvarande landskapet. Det ger alla vårdcentraler som så önskar möjlighet att ha sjukgymnaster som tillägg till sitt ordinarie utbud enligt VG Primärvård. Det ger sjukgymnaster med avtal eller på nationella taxan, ofta kvinnliga entreprenörer, möjlighet att fortsätta sin verksamhet och det ger fortsatt utrymme för olika samarrangemang mellan kommuner och regionen.

Dessutom skulle ett eget vårdval för sjukgymnasterna ytterligare tydliggöra deras yrkesroll. Det ger oss som beställare och finansiär av verksamheten bättre möjligheter till uppföljning av resultat, och det skulle framför allt ge patienter ett större tillgång på sjukgymnastisk kompetens - som jag tror att vi behöver mer av.

Redan förra veckan fattade hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) sitt beslut, men då hade jag ju inte börjat blogga igen, men i morgon är det dags för regionstyrelsen att förhoppningsvis ställa sig bakom samma beslut som handlar om att godkänna ytterligare två ansökningar om att starta vårdcentralsverksamhet inom ramen för Västra Götalands vårdvalsmodell VG Primärvård.

I våras meddelade den offentliga primärvården i Fyrbodal att de avsåg att stänga sina enda och den enda vårdcentralen i Lilla Edets kommun. Den offentliga primärvården har redan tidigare beslutat sig för att stänga ett antal vårdcentraler som inte klarat sig i den nya konkurrensen med över 60 nya vårdcentraler i regionen, men nu var läget ett nytt. Primärvårdsförvaltningens beslut innebar att den enda vårdcentralen i kommunen skulle stänga.

Beslutet i sig var inte särskilt överraskande då vårdcentralen i Lilla Edet under många år har haft problem med framför allt läkarbemanningen. Många patienter har också varit missnöjda med servicen och så väl hälso- och sjukvårdsnämnden som primärvårdsförvaltningen har genomfört alla upptänkliga åtgärder för att försöka komma till rätta med problematiken, men till sist valde de att ge upp - och det kommer förhoppningsvis att leda till något mycket positivt för invånarna i Lilla Edet.

När vi tog fram grunderna till vår vårdvalsmodell resonerade ofta och mycket om vikten av att inte ha några "vita fläckar" på kartan, d v s att det skulle finnas minst en vårdcentral i varje kommun. Nu fanns risken för att Lilla Edet skulle bli en sådan kommun, men resultatet kan istället mycket väl bli att en dåligt fungerande vårdcentral ersätts med två välfungerande vårdcentraler i kommunen. Nu återstår att se om båda de intressenter som i morgon får tillstånd att starta en vårdcentralsverksamhet verkligen fullföljer ansökan och startar verskamhet i höst, eller om någon av dem hoppar av. Det återstår också att se om de nya vårdgivarna är bättre på att klara bemanningen och därmed servicen och kvaliteten gentemot sina listade patienter.

Men innan vi har facit så kan jag inte låta bli att reflektera över vilken kraft det finns i vår vårdvalsmodell. I mängder av år har vi försökt få ordning på en mindre väl fungerande vårdcentral utan att lyckas. Med VG Primärvård fanns möjligheten att stänga verksamheten och hoppas på att någon annan skulle ta upp den kastade handsken, och det är nu två aktörer som sagt att de vill ta över och erbjuda invånarna en bra primärvård. Utan vårdvalsmodellen hade vi varit utelämnade antingen till en upphandling av en ny vårdcentral eller till fortsatta försök att få den befintliga offentliga vårdcentralen att fungera.

12 564 person var vid årsskiftet bosatta i Lilla Edet. Av dessa har en sjättedel valt att lista sig på en vårdcentral utanför kommunen. Det får sägas vara en relativt hög siffra. Jämfört med exempelvis Svenljunga som också är ensam vårdcentral i sin kommun och har rekryteringssvårigheter så är det bara en av tio invånare som valt att lista sig på en vårdcentral utanför den kommunen.

Den stora vinnaren blir förhoppningsvis invånarna i Lilla Edet som i fortsättningen troligtvis får två vårdcentraler att välja mellan i kommunen. Det visar på vilken kraft det finns i att ge entreprenörer möjlighet att starta verksamhet och i att ge patienter makten att bestämma vilken vårdcentral de önskar gå till.

Rubriken på detta inlägg är också rubriken på en stort uppslagen artikel i Göteborgs-Posten idag som handlar om svårigheten att nå målet om högst en timmes väntan på akuten.

I såväl den ordinarie valrörelsen förra hösten och i omvalrörelsen i våras har jag starkt kritiserat dem som utfärdade löften om garantiter på en timme på akutmottagningarna. Jag tror att vi var det enda partiet i våras som inte svarade JA på en enkät i G-P om det skulle finnas en garanti på en timma på akuten. Jag bloggade utförligt om det strax före midsommar förra året, och kallade då begreppet akutvårdsgaranti ett intellektuellt haveri. Kanske väl hårda ord, men det stoppade ändå inte ett flertal politiska kollegor på både nationell och regional nivå att driva frågan.

I omvalrörelsen i Västra Götalandsregionen i våras så var det ett av Socialdemokraternas främsta löften på hemsidan, affischer, flygblad och utskick. "Ingen ska vänta längre än en timma för att få träffa en läkare på våra akutmottagningar", var budskapet före valet.

Idag, efter valet, säger ordföranden för Sahlgrenska Universitetssjukhuset Kerstin Brunnström (s) till Göteborgs-Posten att det nog inte blir så. "-Det skulle kräva extra och ganska stora läkarresurser. Fast det visste ingen när vallöftena utfärdades i våras, hävdar Kerstin Brunnström".

VA? Insåg de verkligen inte att det skulle kosta extra resurser att lova ALLA att få träffa en läkare inom en timma på akutmottagningarna? Någonstans kan jag faktiskt tycka att det är mer illavarslande än att man nu bryter det löftet. Det betyder ju att man inte har en aning om vad man pratar om, trots att jag själv och andra i debatten pekat på just detta.

Tillsammans med de övriga Allianspartierna skrev jag en "Agenda för akutsjukvården i regionen" som vi presenterade inför omvalet i våras. Det var ett 25-punktsprogram som vi beräknade skulle kosta 300-400 miljoner kronor att genomföra och som vi sa oss vilja prioritera i kommande budgetar. När Kerstin Brunnström idag säger att ingen visste att det skulle kosta pengar att förstärka akutsjukvården måste hon ha menat att ingen socialdemokrat förstod att så var fallet.

Kerstin Brunnström bollar också över frågan om resurser till akutsjukvården på hälso- och sjukvårdsnämnderna som måste prioritera och finansiera dem. Problemet är att hälso- och sjukvårdsnämnderna med S,V,MP-förslaget till budget inte får särskilt mycket mer resurser för det har inte prioriterats av den regionledning som Kerstin Brunnström själv ingår i.

I det budgetförslag som Folkpartiet presenterade igår för åren 2012-2014 har vi under tre år avsatt 310 miljoner kronor för att förstärka akutsjukvården och hela akutsjukvårdskedjan.

När jag var ordförande i hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) tog vi initiativ till att ta fram måltal för olika moment på akuterna för att mäta tillgängligheten. Måltalen är satta så att 90% av patienterna ska kunna nås inom tidsgränserna, eftersom karaktären på en akutmottagning är sådan att man inte kan förutse alla variationer i flöden.

Måltalen togs fram just för den interna styrningen och uppföljningen. Det som blivit galet är när interna styrtal i det politiska valfebern förvandlas till patienträttigheter och/eller löften om garantier.

Det är aldrig roligt att förlora ett val som Folkpartiet har gjort både i höstas och i våras, men det känns faktiskt ännu surare att förlora en kamp mot en dopad motståndare som lovar runt och håller tunt. Nu backar de från det ena vallöftet efter det andra. Förra veckan backade de från löftet om en enhetstaxa i kollektivtrafiken och denna veckan backar de från löftet att ingen ska behöva vänta mer än en timme på akuten. Vad händer nästa vecka, när regionstyrelsen ska anta budget för nästa år, och två veckor efter det när regionfullmäktige ska anta samma budget?

Slutsatsen är väl ändå att det är ännu svårare att hålla ett vallöfte när man från början inte begrep vad vallöftet innebar.

Drygt fem månader har gått sedan jag senast gjorde ett inlägg på denna blogg. Jag ber den del av läsarkåren som aktivt följde mig om ursäkt och hoppas att ni successivt ska hitta tillbaka till bloggen som kommenterar, reflekterar och analyserar vad som händer i hälso- och sjukvården i allmänhet och i Västra Götalands hälso- och sjukvård i synnerhet.

Idag har jag presenterat Folkpartiets förslag till budget för 2012 i Västra Götalandsregionen. Det är en lite märklig känsla att efter tolv år i regionen för första gången presentera ett budgetförslag utifrån en oppositionsposition. Jag fick chansen att tjuvträna i samband med tilläggsbudget för 2011 efter valet förra hösten, men idag är det premiär för ett oppositionsförslag, men också premiär för ett rent Folkpartiförslag. Det sista är dock spännande att tillsammans med vår regionfullmäktigegrupp få göra prioriteringar utan att behöva kompromissa med andra partier.

I Folkpartiets budgetförslag följer vi upp vår valkampanj om Den kreativa regionen och de förslag som vi då förde fram i debatten.

En sammanfattning av vår analys av och våra förslag till förändringar inom hälso- och sjukvårdsområdet följer här:

- Länssjukvården i Västra Götalandsregionen dras med en ekonomisk strukturell obalans som gör att regionens sjukhus under innevarande år beräknas göra underskott på 3-400 miljoner kronor. I vårt budgetförslag har vi lyckats skapa ett utrymme på 310 miljoner kronor för att komma till rätta med obalansen, för att kunna träffa överenskommelser för 2012 och för att förhindra att sjukhusen återigen bygger köer för att klara sin ekonomi.

- Vi avsätter 20 miljoner kronor för att införa avgiftsfri influensavaccinering för riskgrupperna från och med nästa år. Motivet är att förhindra onödigt lidande och onödiga inläggningar på regionens sjukhus.

- Vi avskaffar försöket med avgiftsfri barn- och ungdomstandvård för 20-21-åringar i regionen, men gör istället en satsning på Centrum för äldretandvård i Västra Götaland.

- Vi föreslår en större satsning på 70 miljoner för att stärka patientsäkerhetsarbetet i Västra Götalandsregionen.

- Vi föreslår att Kunskapscentrum för jämställd vård får ett breddat uppdrag till att bli ett centrum för jämlik vård och avsätter ytterligare 15 miljoner kronor över två år till centrat.

- Under budget- och planperioden höjer vid successivt anslaget för att göra förstärkningar inom akutsjukvården och akutsjukvårdskedjan i enlighet med den Agenda för akutsjukvården som Allianspartierna presenterade inför omvalet 2011, och som handlar om förstärkningar av sjukvårdsrådgivningen, ambulanssjukvården, akutmottagningarna, vårdplatser med mera. 2012 avsätter vi 130 miljoner kronor och de kommande åren ytterligare 90 miljoner kronor per år.

- Vi föreslår en utökning av projektet med logistiker vid hälso- och sjukvårdens förvaltningar för att höja kvalitet och effektivitet i sjukvården.

- Vi ger uppdrag till hälso- och sjukvårdsnämnderna att under budget- och planperioden fördubbla anslagen till rehabiliteringsprogramsverksamheten.

- Vi håller uppe och utökar ramarna för investeringar i framför allt sjukhusens fastigheter för att ge utrymme för verksamhetsutveckling, kvalitet och patientsäkerhet.

- Vi kommer att ställa fortsatta krav på effektiviseringar i alla verksamheter motsvarande 1% av regionbidragen för att skapa utrymme för den förnyelse och utveckling som sjukvården behöver för att kunna ligga i framkant med utvecklingen.

Andra saker som berör hälso- och sjukvården i vårt budgetförslag, men som ingår i andra delar av budgeten är bland annat:

- En storsatsning görs på forskning, där regionen ska bidra till att skapa en bra infrastruktur för forskningen i Västra Götaland och ökade forskningsanslag inom områden som är viktiga för Västra Götalandsregionen och för viktiga näringar i Västra Götaland för att skapa tillväxt, utveckling och sysselsättning. Detta är en viktig del i den kreativa regionen. Under åren 2012-2014 föreslår vi ökade resurser med nästan 200 miljoner kronor, och att det under 2012 tas fram en forsknings- och innovationsstrategi för Västra Götaland.

- Möjlighet till utbildning med lön för anställda i regionen som önskar vidareutbilda sig, t ex till specialistsjuksköterskor, tycker vi ska finnas men det behöver tas fram ett nytt regelverk för detta.

- Vi vill att regionen tillsammans med de fackliga organisationerna tar fram kriterier för en mer rättvis lönebildning med ökad lönespridning där faktorer som utbildning, kompetens, erfarenhet och ansvarstagande värderas högre än idag, och är de närmaste åren beredda att avsätta 80-100 miljoner kronor per år i en pott för att justera felaktigt avlönad personal.

- Vi kommer att ställa högre krav på effekthemtagningar ur den sammanslagna serviceorganisationen för att möjliggöra satsningar som de ovan.

Som synes är det mycket vi vill med Folkpartiets budgetförslag, och även om det inte är så troligt att fullmäktige den 20 september kommer att bifalla vårt förslag så är det ändå min förhoppning att det kommer att göra avtryck på den förda politiken de kommande åren.

Till sist kan jag meddela att jag nu är engagerad att fullfölja mitt bloggande och har idag även börjat twittra efter en hel del funderande. Där har jag bara 140 tecken på mig att formulera mig till skillnad från oändligt antal på bloggen. Det ska bli spännande. Vill du följa mig på twitter så hittar du mig som Jonas_Liberal