Strukturförändringar
Jag borde egentligen sitta i Storliens fjällvärld och posta detta blogginlägg då detta är helgen som familjen av tradition åker till Storlien för att åka skidor en vecka. Istället sitter jag på Lundsbrunns kurort där 250 folkpartister från Västsverige samlats till den årliga vinterkonferensen. Mitt skäl att utebli från årets fjällresa är inte i första hand vinterkonferensen utan kommande tisdags sammanträde med regionfullmäktige där vi ska anta regionens vårdvalsmodell - VG Primärvård. Det är ett beslut som jag längtat efter och jobbat för under lång tid och som ska gå i mål vid tisdagens fullmäktigemöte.
Efter vissa schemaförändringar på vinterkonferensen blev min programpunkt om Västsvensk sjukvård på lördagens förmiddag istället för söndagens morgon. Det innebar tyvärr också att tiden för min föredrag kortades ned. Det fanns mycket mer av sjukvårdens spännande utveckling som jag hade önskat hinna förmedla till mina partikamrater, men jag får väl hoppas att min uppmaning till dem om att följa denna blogg för att få veta vad som händer i sjukvården i allmänhet och i regionens hälso- och sjukvård i synnerhet kan ge några lite ytterligare information.
Det finns ingenting i hälso- och sjukvården som väcker så starka känslor som strukturella förändringar och förändringar i utbudspunkter bland både medborgare, patienter och professionella grupper. Det är i grunden lite lustigt att en verksamhet som hela tiden strävar efter att ligga i framkant i att ta till sig ny kunskap och utveckla ny kunskap i grunden är så organisationskonservativ. Ska vi kunna möta krav på ökad kvalitet, patientsäkerhet med mera så måste vi också anpassa våra organisationer, även om det innebär mer omfattande strukturella förändringar och/eller förändringar i utbudsstrukturer.
Just nu är frågan mest aktuell i diskussioner om Skene lasaretts framtida utbud och vårdinnehåll, liksom de förändringar som sker inom NU-sjukvården med en tydligare arbetsfördelning mellan sjukhusen i Uddevalla och Trollhättan. Protesterna är många och ofta högljudda. Det är lätt att skapa engagemang och att samla in namnunderskrifter om protester mot förändringarna, och inte minst de professionella grupperna är ofta starkt kritiska.
Det var därför mycket spännande att i veckan ta del av den rapport som Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU) publicerade om iakttagna effekter av bildandet av SU för 12 år sedan. Majoritetens uppfattning är att bildandet av SU har stärkt kvaliteten på vården, de medicinska sambanden har förbättrats och förutsättningar för forskningen har föbättrats liksom samspelet med Sahlgrenska Akademin. Däremot finns fortfarande en kritik mot den senaste förändringen av ortopedin som samlades till Mölndals sjukhus.
Vad kan man dra för slutsatser av detta? Den första är väl att tiden ger perspektiv. Jag hör nu många från ortopedin vittna om stora fördelar. Samma personer skällde bokstavligen ut mig för tre år sedan. Jag säger inte att jag haft rätt hela tiden, många förändringar har varit dåligt förankrade och för hastigt genomförda, men ändå lett till bra resultat.
Jag tror också det är viktigt från beslutsfattare att inta en ödmjuk hållning till strukturförändringar. Det tar tid för en ny organisation att sätta sig och fungera effektivt. Det måste också finnas lyhördhet för att göra justeringar och kompletteringar om förväntade effekter uteblir.
Vi har gjort många strukturförändringar under regionens tio första år. Jag tror ibland att vi nu är "färdiga" med strukturella förändringar, men inser att jag då lurar mig själv. För att kunna möta och inlämma ny kunskap och nya behov kommer vi även fortsatt att också behöva arbeta med strukturfrågor i hälso- och sjukvården. Det viktigaste är att vi lär av tidigare arbeten med strukturförändringar och i det perspektivet är rapporten från SU ett viktigt bidrag för att vi ska bli bättre framöver.
Kultur och hälsa
Nu är det ingen slump att jag bloggar om projektet kultur och hälsa just idag. I värsta fall kan det finns människor som vill bromsa hela fältet efter händelserna med studenten från Konstfack och psykakuten på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Eftersom jag började lite senare idag (eller rättare sagt trodde att jag började lite senare idag) hann jag också med att lyssna på Ring P1 efter nyhetsmorgonen på radion. Ring P1 är ett fascinerande program, men jag har svårt för allt för stora doser av det. Idag, liksom de senaste dagarna om jag förstod det rätt, var huvudtemat för inläggen händelsen med studenten från Konstfack.
Jag är en varm anhängare av kultur och tycker att kultur är som bäst när den aktivt deltar i samhällsdebatten, när den provocerar och tänjer på gränser, men i detta fall har inga gränser tänjts - de har överskridits med råge. Inte blir det bättre av att studenten inte vill förklara sitt agerande förrän i maj när hennes examensarbete ska presenteras. Jag har mycket svårt att tro att vi ens då kommer att få en nöjaktig förklaring som gör att vi kan förstå vad syftet egentligen var.
Studenten har onekligen lyckats provocera, men på fel sätt. Om syftet möjligen var att rikta ljuset mot psykvården har hon misslyckats. Hon har bara lyckats rikta ljuset mot kulturen och fått den att framstå som att den skulle stå över all normal och rimlig etik i samhället.
Kultur och hälsa är ett angeläget område att utforska mer - på ett seriöst sätt. Jag hoppas att vi framöver kan bidra mer i den debatten från Västra Götaland.
Efterlängtat besked
Beskedet i sig har varit efterlängtat - allt för stor osäkerhet har rått i stora delar av landet om det har varit meningsfullt eller ej att inleda diskussioner om regionbildningar eller inte.
Beskedet till sitt innehåll är i huvudsak positivt, även om kompromissen innehåller mindre attraktiva delar sett ur mitt perspektiv. Det är bra att regeringen slår fast att Sverige fortsatt ska vara en 3-nivå demokrati med staten, regioner och kommuner. Det är bra att man avser att ta ett mer samlat grepp över ansökningar för att få en helhet i landet. Det är acceptabelt att det dröjer till efter 2015 innan vi kan se sammanläggningar av nuvarande landsting till större regioner, även om jag tillfullo förstår den frustration som uppstår i övre Norrland (Norrbotten, Västerbotten och stora delar av Västernorrland) som aktivt arbetat för att få bilda en gemensam region 2011.
Det är förvånande att regeringen väljer att godkänna ansökningar från Halland och Gotland som regioner redan nu när de väljer att låta övriga delar av landet avvakta. Jag har inget emot att Halland och Gotland får ett regionalt utvecklingsuppdrag, men det är förvånande att regeringen så uppenbart väljer att avvika från Ansvarskommitténs förslag om behovet av större regioner genom att släppa fram Halland och Gotland.
Sett ur ett sjukvårdsperspektiv finns det dock en rätt intressant diskussion som bör följas av en regionreform. Idag är landets 21 landsting indelade i sex sjukvårdsregioner (runt Universitetssjukhuset) för planering av bland annat den högspecialiserade vården. Med en regionreform i Ansvarskommitténs anda torde sjukvårdsregionerna bli överflödiga och ansvaret läggas på de nya regionkommunerna. Det förändrar i så fall förutsättningarna för t ex Halland. Halland tillhör i dagsläget två sjukvårdsregioner. De tre nordliga kommunerna ingår i den Västra sjukvårdsregionen och de tre sydliga kommunerna i den Södra sjukvårdsregionen. (Det är egentligen lite konstigt att förespråkarna för ett helt Halland accepterar detta.)
Om Halland väljer att bli en egen region måste det också innebära att Halland också måste ta ett större eget ansvar för sina patienters behov också av högspecialiserad vård. Dagens krav på samarbete med Västra Götalandsregionen måste förändras till en relation där Halland inte på samma sätt kan "kräva" saker av oss som rabatter på vården för hallänningarna i Västra Götaland.
Valet att bli en liten region utan det kostnadsansvar som följer med att t ex driva ett universitetssjukhus måste i det perspektivet också få ett pris. Är hallänningarna villiga att betala det?
Former och innehåll
Det är välkommet då skribenterna inledningsvis gör en viss avbön kring att moderaterna har fokuserat för mycket på sjukvårdens former och för lite på sjukvårdens innehåll. Signalen från den moderata sjukvårdspolitiska arbetsgruppen är alltså mindre fokus på driftsformer, ägande etc och mer på de innehållsmässiga delarna. Jag säger välkomna! Jag har också sett samma omsvängning hos våra lokala moderata sjukvårdspolitiker i regionen, och det har höjt nivån på den politiska dagordningen.
När Reinfeldt och Schlingman väl har gjort detta ställningstagande så förvånar de med att ägna större delen av resten av artikeln till att klargöra behovet av ökad nationell styrning och likriktning. De faller alltså direkt tillbaka i diskussionen om vårdens former istället för att ta diskussionen om dess innehåll.
Trogna läsare av denna blogg vet att jag även tidigare har argumenterat emot tron på att en ökad nationell (eller statlig om man vill använda ett mer negativt värdeladdat ord) styrning skulle leda till en mer jämlik sjukvård i hela landet. Sjukvård ges och kommer alltid att ges av enskilda medarbetare hos olika vårdgivare på vårdcentraler och sjukhus i olika delar av landet. Hur mycket man än försöker styra upp och styra den verksamheten från en nationell nivå så kommer människor att ges olika vård.
Det ligger inget eftersträvansvärt i det. Vård på lika villkor till hela befolkningen i hela landet är önskvärt, men vägen dit går inte via försök till ökad nationell/statlig styrning. Vägen dit går via utveckling av innehållet i vården, jämförelser mellan sjukhus, vårdcentraler och olika landsting/regioner. Det är genom att visa på de innehållsmässiga resultaten och skillnaderna som utveckling sker. Den som presterar sämre får en drivkraft att förbättra sig och den som presterar bra får en drivkraft att behålla sin ledande position.
Vägen dit går också via nationella riktlinjer kring olika former av standards för sjukvården. Jag ser gärna en utveckling av både de interna styrmekanismerna och incitamenten för att driva denna utveckling internt i regioner och landsting, men skulle också välkomna att statsbidragen till landstingssektorn i ökad utsträckning fördelades utifrån följsamhet till grundläggande standards och krav.
Hur olika vårdcentraler och sjukhus ska nå såväl regionala som nationella mål, och överträffa de målen, är i stora delar en formfråga. En formfråga som löses bäst lokalt och regionalt.
Läkemedelsbidrag
En av utmaningarna med att blogga är att försöka undvika att ständigt upprepa sig. Förutom kontinuerlig uppföljning av vårdgarantins utveckling har jag försökt undvika detta. Vissa saker risker dock att återkomma med en årlig tradition - tyvärr kan jag inte i slutet av januari detta år blogga om en överenskommelse mellan SKL och staten om statsbidrag för läkemedelskostnaderna för 2009 som jag gjorde i slutet av januari förra året.
Redan då tyckte jag att det var väl sent att i januari sluta en överenskommelse för det året. 2009 kommer det att dröja ännu längre innan vi får besked om vad som gäller för statsbidragen innevarande år. Vad ska vi i landsting och regioner planera efter? Riskerar vi helt att bli utan statsbidrag? Blir uppräkningen 0,5%, 1%, 2% eller 4%. Besked i den frågan påverkar de ekonomiska förutsättningarna rätt så kraftigt.
Ett extra stimulanspaket till kommun- och landstingssektorn eller inte kan många har olika åsikter, men att staten ska ta sitt grundläggande ansvar och klara av att träffa överenskommelse om bland annat statsbidraget för läkemedel borde inte ens vara en diskussionsfråga. Det är en fråga om att visa grundläggande ledarskap för att skapa rimliga spelregler för alla parter.
3 000 ton
Det regionala handlingsprogrammet mot barn- och vuxenfetma antogs av regionfullmäktige i höstas och jag betonade i mitt inledningsanförande att det var något av en extraordinär åtgärd att fatta beslut om ett handlingsprogram ända uppe i fullmäktige, men att det markerade den vikt som vi önskar rikta mot frågan som är en av våra allra största folkhälsoutmaningar.
Temat som blev mycket tydligt från de nästan 20 talare som framträdde under dagen var behovet av att tydliggöra det hälsofrämjande perspektivet. Även om sjukvården numera kan hjälpa människor med mycket grav fetma till en betydligt högre livskvalitet genom kirurgiska ingrepp så kan aldrig fetmakirurgi ses som en lösning på den ökande övervikten och fetman i samhällen. Lösningen måste i första hand bygga på hälsofrämjande och förebyggande strategier för att förhindra utvecklingen av fetma, för att när så blir nödvändigt använda de olika behandlingsstrategier som finns.
Ett av dagens huvudnummer var att presentera det webbaserade beslutstöd som projektgruppen för handlingsprogrammet har arbetat fram. Presentationen gjordes interaktivt och med all den kompetens som fanns samlad i salen är jag övertygad om att det beslutsstödet sucessivt kommer att utvecklas till ett mycket viktigt verktyg för att få alla - oavsett organisationstillhörighet, profession eller nivå - att jobba åt samma håll i arbetet mot övervikts- och fetmaproblematiken.
Dagens höjdpunkt (om man får berömma politiska motståndare) var den presentation som Nynäshamns kommunalråd Ilija Batljan (s) gjorde kring hur Nynäshamn mycket offensivt har arbetat med ett hälsofrämjande förhållningssätt. Kommunen satsar stora pengar (440 kronor per invånare, totalt 11 miljoner kronor) i en mycket spännande satsning på folkhälsa och andra hälsofrämjande insatser. En mycket intressant satsning som ska bli intressant att följa och som förhoppningsvis kommer att få efterföljare.
Bland det som ledde till många idéer i mina pauser var reaktioner på en idé som jag la fram i min inledningsanförande. Inspirerad av ett projekt från Liverpool kallat "Lose a million pound" där befolkningen i staden utmanats att gemensamt minska sin vikt med 500 000 kilo, så kunde jag konstatera att jag tror att den genomsnittlige Västra Götalänningen skulle må bra av i snitt tappa två kilo. Det skulle totalt sett innebära 3 000 ton.
Är det en utmaning som bara fungerar i de anglosaxiska länderna, eller skulle det också fungera här hemma?
Vårdplatser
Måste, innan jag fortsätter mina reflektioner, konstatera att radion idag gav begreppet storsjukhus en ny innebörd när de konstaterade att det inte bara var de stora sjukhusen som drabbats av brist på vårdplatser utan också andra sjukhus som de i Karlstad, Sundsvall och Uppsala. Om Akademiska sjukhuset i Uppsala inte ska klassas som ett mindre sjukhus så är frågan hur vi på hemmaplan i fortsättningen ska benämna t ex Alingsås lasarett och Kungälvs sjukhus.
Vårdplatserna vid svenska sjukhus, och för all del vid sjukhus i hela västvärlden, har de senaste åren stadigt minskat i antal. Nya behandlingsmetoder, större möjligheter till kommunal hälso- och sjukvård, hemsjukvård, öppna returer med mera har minskat behovet av att vara inneliggande som patient. Få beklagar i grunden denna utveckling, men frågan är om systemen har trimmats för mycket?
De exempel som lyfts fram av radion idag och i andra sammanhang tyder definitivt på det. Samtidigt har sjukhusen ett närmast konstant problem med så kallade utskrivningsklara patienter som blir kvar på sjukhusen och upptar sängplatser då inte kommunerna klarar av att ta över behandlingsansvaret. För detta får kommunerna "böta", men en mindre summa än sjukhusens kostnader för vårdplatsen.
Det största problemen vid brist på vårdplatser är dels risken att det blir platstillgången som bidrar till avgörandet om en patient ska läggas in eller inte, och inte strikta medicinska bedömningar. Dessutom tvingas allt för mycket tid läggas av högt utbildad vårdpersonal till att leta vårdplatser till behövande patienter. Tid som borde ägnas åt mer patientnära arbete.
En av lösningarna ligger i att ytterligare utveckla utskrivningsprocessen med kommunerna för att slippa från problemet med utskrivningsklara patienter som blir kvar på sjukhuset. En annan lösning ligger i att sjukhusen själva ser över sina rutiner för när patienter skrivs ut. Ofta sker detta vid ett tillfälle per dygn vilket då frigör ett antal vårdplatser för några timmar innan det åter blir trångt. Ett jämnare flöde i utskrivningsprocessen skulle underlätta platstillgången över dagen.
En tredje lösning är naturligtvis att inrätta fler vårdplatser. Det kostar pengar även om det görs i form av vårdplatser på patienthotell eller annan form av mellanvårdformsplatser, och det kanske ska få kosta. De senaste fem åren har alla landsting och regioner, inte minst min egen, satsat stora pengar på de kirurgiska specialiteterna för att klara av att uppfylla vårdgarantin. Med den prioriteringen har de medicinska specialiteterna ofta fått stå tillbaka och det är främst där vi idag ser problemen med överbeläggningar.
Med allt fler äldre äldre är det mycket som talar för att nästa prioriterade område inom sjukhusvården måste bli de medicinska specialiteterna - och det är mycket som i sin tur talar för att fler vårdplatser bör vara en del av den prioriteringen.
Stolt ögonblick
Det har varit 30 fantastiskt roliga år. Från det första politiska mötet, till den första konferensen, till det första uppdraget, till det första jobbet (regionombudsman i Väst efter gymnasiet) fram till idag, och just idag har jag upplevt mitt stoltaste ögonblick som politiker.
Det var inte på lunchen när jag såg att jag hade hade halkat ned från 15:e till 23:e plats på Dagens Medicins maktlista över den svenska sjukvårdens 100 mäktigaste personer, utan några timmar senare när hälso- och sjukvårdsutskottet fattade beslut om VG Primärvård - regionens vårdvalsmodell för primärvården. Om jag inte skulle få chansen att fatta ett enda ytterligare politiskt beslut i mitt liv så skulle det (i alla fall just nu) vara OK, för jag har idag fått vara med och fatta just det beslut som jag allra mest har längtat efter sedan jag började syssla med hälso- och sjukvårdspolitik för 17 år sedan.
Jag är övertygad om att vi med dagens beslut har lagt grunden för en mycket positiv utveckling för den primära vården i Västra Götalandsregionen. Vi har gjort det i mycket bred politisk enighet vilket borgar för stabila förutsättningar. Vi har (och visst är jag subjektiv) antagit den bästa vårdvalsmodellen som Sverige hittills har skådat. Jag är särskilt stolt över det ersättningssystem som vi gemensamt har mejslat fram med suveränt stöd av våra tjänstemän. Det är ett ersättningssystem som mycket tydligt stödjer de mål vi önskar se och en behovsbaserad hälso- och sjukvård som premierar det förebyggande arbetet, som stödjer kontinuitet, tillgänglighet och kvalitet, som ger lika förutsättning och tar hänsyn till olikhetens faktorer som geografiska förutsättningar, socioekonomiska förutsättningar, vårdtyngd med mera.
Vi gör det genom att förse den enskilda patienten med makt att kunna rösta med fötterna om hon är missnöjd, och det blir vårdgivarna som får "fjäska" för sina patienter och inte tvärtom.
I kväll känner jag en enorm tillfredsställelse över den process vi gemensamt har genomfört i hälso- och sjukvårdsutskottet och det resultat vi har nått. Vi är många som har anledning att känna stolthet ikväll, och jag hoppas att alla inblandade gör det.
67 miljoner i premie
En del i höstslaget var att vi satte upp en morot för de verksamheter som fullt ut lyckades uppfylla sitt vårdgarantiåtagande. Det blev vår NOLL-vision om NOLL väntande över de uppsatta garantitiderna, och i Västra Götaland innebär det inte bara att klara av att erbjuda vård inom 90 dagar utan också att klara av att erbjuda vård senast inom 180 dagar till dem som valt att avstå från att utnyttja vårdgarantins rätt att söka vård vid annat sjukhus (patientvald väntan).
Reglerna var enkla - dubbla nollor skulle premieras ekonomiskt. 338 mätpunkter finns i regionen för de 26 mottagningar och 42 operationer som utgör underlaget för de nationella mätningarna. Successivt under hösten har antal nollor ökat i antal till att nå sitt maximum vid avläsningsdatumet per den 31 december 2008.
75 nollor i augusti, blev till
88 nollor i september, som ökade till
105 nollor i oktober, för att växa till
150 nollor i november, innan vi kunde avsläsa
220 nollor i december.
Den målrelaterade ersättningen som vi satte upp kommer nu att falla ut i form av 67 miljoner kronor till våra sjukhus att dela på. Från 18,5 miljoner till Sahlgrenska Universitetssjukhuset ner till 1,0 miljon till handikappförvaltningen för utmärkt arbete med hörselrehabilitering.
En av dagens stora vinnare är ändå Alingsås lasarett. De kommer att belönas med 6,9 miljoner kronor och de får de pengarna för att de uppnår full pott. 12 av 12 mottagningar och 21 av 21 operationer kunde redovisa NOLL väntande över garantitiderna. Oerhört imponerande arbete av engagerade och hängivna medarbetare på lasarettet. Stort tack och grattis!
Höstens största vinnare är ändå alla de patienter som fått vård i rimlig tid och de, som med kortare väntetider kommer att få vård i rimlig tid framöver.
Från november till december har vår "vårdskuld" till befolkningen i regionen minskat från 7 083 patienter till 5 813 patienter, och det har vi lyckats göra under en månad som normalt har lite planerade ingrepp på grund av julhelger. Helt klart är att ekonomiska incitament ger effekter i sjukvården.
Vid dagens sammanträde med hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) beslutade vi också att även under 2009 ha en målstyrd ersättning till dem som avrapportera NOLL väntande över garantitiderna, men för att stimulera till en varaktig och konstant måluppfyllelse delas i år pengarna ut efter måluppfyllelse 31 januari, 31 mars, 31 maj, 30 september och 30 november.
Det ska bli oerhört intressant att fortsätta följa utvecklingen mot NOLL väntande inom allt fler områden.
Lärande över gränser
Helen Baxter från brittiska NHS, Institute för Innovation and Improvement ägnade förmiddagen åt att presentera ett av NHS förbättringsprogram för hälso- och sjukvården - "Thinking differently", och det är delvis det vi måste göra för att klara av att förändra våra sjukvårdsorganisationer för att kunna höja kvalitet och effektivitet i det vi gör.
Under eftermiddagen ställdes dock den frågan ytterligare på sin spets av Susan Mohrman, organisationsforskare från Kalifornien, när hon ifrågasatte om ett kraftfullt förbättringsarbete egentligen räcker för att kunna möta sjukvårdens utmaningar i form av medicinskteknisk utveckling, demografi med mera och samtidigt klara utmaningen om att skapa en hållbar utveckling av sjukvården, eller om det inte rent av kräver en redesign av hur vi jobbar i sjukvården. Onekligen en intressant fråga som jag tror att jag kommer att grunna på en hel del framöver när jag sitter i bilen mellan Partille och Vänersborg.
En reflektion som jag gjorde under dagen var att Barack Obama vann presidentvalet i USA på kravet om "Change", samtidigt finns det ingen lättare sätt att se till att man sitter löst som sjukvårdsansvarigt regionråd än att lägga fram förslag på förändringar i vården.
Lärande över gränser är viktigt. Det samarbete som regionen har etablerat med Chalmers och den kompetens som finns där är viktig för att utveckla vården framgent. Kompetens från Chalmers har bidragit starkt till bland annat framgångsrika utbildningar av medarbete i förändringskunskap.
Det var glädjande att se så många av vårdens chefer på plats vid dagens konferens. Det indikerar ett intresse och en vilja till ett mer omfattande utvecklings-, förändrings- och förbättringsarbete i regionens hälso- och sjukvård. Det känns mycket uppmuntrande och inspirerande och jag lovar att jag kommer att göra mitt yttersta för att ge allt stöd jag kan såväl moraliskt och verbalt som i arbetet med att finna styrsystem i vården som uppmuntrar till förbättringsarbete i syfte att höja kvalitet, patientsäkerhet, tillgänglighet och effektivitet i det vi gör.
Första dagen
Idag blev det första riktiga arbetsdagen efter jul och nyår för mig. Lyxigt? Nja, en kraftig förskylning med feber, hemkommen från Kenya, hindrade mig förra veckan från några riktiga arbetsdagar. Däremot en hel del röj i mejlboxen, läsande av handlingar och telefonerande. Så blev det åter måndag och in i de normala veckorutinerna igen, och möjligheten att träffa alla kollegor.
- Möte med HSU-majoriteten
- Underhandssnack med oppositionen
- Två bananer och ett gäng vindruvor till lunch
- Möte med RS-majoriteten
- Möte med styrgruppen för regiongemensam kvalitets- och verksamhetsutveckling
- Avstämningsmöte med hela HSU inför beslut om VG Primärvård vid onsdagens HSU-sammanträde
- Elva telefonsamtal inkl. två lyckade återuppringningar på fyra lämnade meddelande från hela dagen
- Ingen chans att varken hinna kolla mejlboxen eller mejla förrän nu på kvällen
Tja, det känns som att vi är igång igen - och det känns väldigt roligt. Det är också väldigt roligt att vi idag i princip knöt ihop säcken inför beslut om VG Primärvård. Det arbete som vi började med för 20 månader sedan har snart nått fram beslutsmässigt. Det har varit en fantastiskt bra process där sju av fullmäktiges åtta partier har kunnat enas om en vårdvalsmodell för Västra Götaland - VG Primärvård - som ger primärvården chansen att ta den viktiga nyckelrollen i sjukvårdssystemet den behöver ha för ett väl fungerande samlat sjukvårdssystem.
Ett stort tack till alla kollegor i de andra partierna för bra och konstruktiva diskussioner, och ett särskilt stort tack till förvaltningen som hela julhelgen jobbat fram underlag för oss att kunna besluta om. De har bistått med ett ovärderligt arbete för att göra VG Primärvård till Sveriges mest spännande vårdvalsmodell.
Veckan kunde definitivt börjat sämre.
Transplantationsverksamhet
Västra Götalandsregionen genom Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU) konkurrerar med Akademiska sjukhuset i Uppsala, Karolinska sjukhuset i Stockholm och Universitetssjukhuset i Lund, Skåne om att få dessa uppdrag. SU har via god kompetens av tradition varit det sjukhus i landet som har det bredaste rikssjukvårdsansvaret, och det gäller också för transplantationsverksamheten.
För någon dag sedan presenterade SU att 2008 var ett rekordår vad gäller antalet transplantationer.
175 njurtransplantationer
76 levertransplantationer
34 lungtransplantationer
23 hjärttransplantationer
Totalt 308 transplantationer som gör Sahlgrenska till Sverige, och tror jag också Nordens, främsta transplantationscentrum.
Ibland får jag, och ställer också mig själv frågan om det är bra eller dåligt för regionens hälso- och sjukvård att det bedrivs en sådan omfattande rikssjukvård vid vårt Universitetssjukhus. Tar det resurser av annat? Hade den "vanliga" läns- och regionsjukvården fått ett bättre utrymme om vi inte behövde ha beredskap för att ge högspecialiserad vård till folk från hela landet? Svaret är säkert JA på båda frågorna, men svaren är också JA på frågorna om det breda rikssjukvårdsuppdraget bidrar till mer forskning och utveckling, om det är rekryteringsbefrämjande för att locka landets bästa läkare till Göteborg och om det är av goda för Sahlgrenskas image.
Jag vill att Västra Götalandsregionen ska ta ett stort ansvar för utvecklingen av hälso- och sjukvården i Sverige, Europa och världen - både av altruistiska skäl och av egenintresse.
Under året kommer det således att avgöras om Salgrenska Universitetssjukhus och Västra Götalandsregionen får chansen att fortsätta vara ett omfattande och framstående transplantationscentrum. Det lite jobbiga i det sammanhanget är att jag själv kommer att vara med och fatta det beslutet, och i det läget sitter jag inte på något regionmandat utan på ett mandat från befolkningen (via partiet) och ska se till att säkerställa att rikssjukvårdsuppdraget för transplantationsverksamheten förläggs till de sjukhus som erbjuder bäst vård för invånarna.
Det tycks som att Sahlgrenska har förutsättningar att inkomma med en stark ansökan. Vi får hoppas att det håller hela vägen.
Hur gick 2008?
Det är ett nytt år och det leder till nya tag i hälso- och sjukvårdspolitiken. Jag har haft förmånen att tillbringa nästa tre veckor under jul och nyår i Kenya för att hälsa på min dotter som studerar ett gymnasieår i Nairobi. Att uppleva Kenya ger perspektiv på tillvaron och det är lätt att konstatera att vi haft en förmån som att födas eller få leva i norra Europa med det välstånd vi har, trots de revor som finns också i våra välfärdssystem.
Ett nytt år brukar ju leda till bakåtblickar och framåtblickar. Jag tänkte inleda årets bloggande (trots en tjuvstart sent i går kväll) med en bakåtblick på 2008. När jag började blogga i början på förra året så började jag med att presentera en lista som jag hösten innan kallade Sjukvårdstoppen 2008. I den listan försökte jag mig på att sia in i framtiden kring vilka sjukvårdsfrågor som jag både hoppades och trodde skulle bli de hetaste frågorna på sjukvårdens agenda under 2008.
Om du vill återuppliva listan med kommentarer så kan du ta dig dit via Januari 2008 i arkivet till höger på denna sida. Så här såg listan i alla fall ut:
10. Vacciner
9. Cancersjukvården
8. Läkemedel
7. Psykiatrin
6. Utveckling av beställar/utförar-modellen
5. NU-sjukvården
4. Ekonomin
3. Vårdgarantin
2. Primärvården
1. Kvalitetsfrågorna
I ett försök att göra en någorlunda begåvad analys av hur det i verkligheten blev så var det faktiskt inte så tokigt siat av mig - om jag får säga det själv.
Vacciner kom i fokus med stora diskussioner och utredningar om såväl HPV-vaccin, pneumokockvaccin och som alltid om gratis influensavacciner till äldre. Kanske till och med hamnade högre än 10:e platsen.
Diskussionen om cancersjukvården finns alltid med oss, även om den inte blev riktigt het under året. I regionen antog vi en handlingsplan för att utveckla och förbättra cancersjukvården, medan den nationella debatten avtog i väntan på kommande utredningar. Intog en låg placering på 10-i-topp.
Läkemedel är alltid aktuell fråga. Apotekets avreglering präglade året och i Västra Götalandsregionen fick vi med årets Öppna Jämförelser åter en påminnelse om att vi kan förbättra vår läkemedelshantering för större nytta, mindre skada och högre effektivitet. På hösten antogs en viktig handlingsplan för äldre och läkemedel. Definitivt på topplistan, kanske till och med en högre placering av jag gav den.
Psykiatrin blev inte en så stor fråga som året innan, vilket jag också spådde när jag placerade den på en 7:e plats. Av regeringens storsatsning på förbättrat stöd till psykiskt sjuka hamnade väldigt lite pengar i sjukvårdsverksamhetsnära satsningar, Frågan är alltid aktuell och i backspegeln intog den nog just en 7:e plats.
Utveckling av beställar/utförar-modellen är en direkt regional fråga. Ändrade tidsgränser för vårdöverenskommelser och nya rutiner i det arbetet löpte bättre och smidigare än väntat, framför allt mot bakgrund av ett sämre ekonomiskt läge. Frågan blev helt enkelt inte så het och kom inte att stå i fokus på det sättet som jag trodde. Platsade inte på en efterhandsgjord lista.
NU-sjukvården har stått i fokus av många debatter under de senaste åren, så också 2008. Hösten 2007 fattade styrelsen för sjukhuset ett antal viktiga beslut vad gäller uppgiftsfördelning mellan främst sjukhusen i Uddevalla och i Trollhättan. Hösten 2008 har förändringarna börjat genomföras. Hamnade definitivt i topplistans mittenskikt.
Ekonomin hamnade verkligen i fokus under 2008, till och med mer och snabbare än vad jag förutspådde hösten 2007. Ekonomin är viktig och sätter gränser för vad vi kan göra verksamhetsmässigt. Trots att regionen kommer att presentera ett mycket gott ekonomiskt resultat för 2008 och har en stark budget för 2009 ser det kärvt ut framöver.
Vårdgarantin är ännu en fråga som levt med oss under många år. Under året har vi i regionen tagit stora steg framåt mot högre måluppfyllelse medan landet som helhet stått still i utvecklingen. Vårdkonflikten, höstslaget och NOLL-visionen har tagit stort utrymme och vårdgarantin hamnade helt klart på en pallplats under 2008.
Primärvården blev också i så mycket fokus som jag hoppades och trodde för drygt ett år sedan. Arbetet med VG Primärvård har på flera sätt kommit att prägla och dominera arbetet under 2008 och i dagarna läggs förhoppningsvis de sista pusselbitarna på plats för beslut om en knapp månad i regionfullmäktige.
Kvalietsfrågorna hamnade kanske inte i mest fokus av alla frågor under 2008. Att jag placerade dem där på min lista var mer en önskan än en tro att så skulle bli. Jag tycker ändå att vi tagit stora steg framåt och lyftet kvalitetsfrågorna och successivt börjat arbete på ett strukturerat sätt utifrån de sex "God Vård-parametrarna" om en kunskapsbaserad, patientfokuserad, säker, tillgänglig, jämlik och effektiv hälso- och sjukvård. Hela sjukvårdsavsnittet i den budget som antogs under året byggde på detta synsätt och förhållningssätt.
--
Ska jag försöka summera detta långa inlägg så får jag väl återigen säga att det blev rätt så väl som jag trodde. Vårdkonflikten med sjuksköterskorna tog sig naturligtvis in på listan över heta frågor. Eventuellt så aspirerade också ambulanssjukvården till följd av en del incidenter och upphandling av alarmerings- och dirigeringsfunktionen via 112 på topplistan.
Hur svårt var det då att tippa en lista egentligen. Tja, skulle du fråga mig just idag så är det samma frågor som kommer att dominera också 2009 års hälso- och sjukvård och främst hälso- och sjukvårdspolitiken. Några frågor som jag hoppas kommer att vara med högre upp är vårt arbete med våra akutmottagningar och även rikssjukvården när rikssjukvårdsuppdragen för transplantationer ska avgöras under året.
616 kömiljoner
Idag presenterades (klicka på "visa mer" under specialiserad vård för jämförelsen) regioner och landstings siffror för den sista november 2008 - ett år före det verkliga avläsningsdatumet för kömiljarden, den 30 november 2009. Den jämförelsen visar att sex regioner och landsting får vara med och dela på miljarden. Gotland (besök och behandling) och Norrbotten (behandling) får dessutom dela på de 100 miljoner (av miljarden) som fördelas till landsting som uppnår 90% måluppfyllelse.
Reglerna är annars enkla: Pengarna fördelas proportionellt från befolkning till de regioner och landsting som kan uppvisa 90% rapportering (och det har många landsting och regioner svårt att nå upp) och klara av att erbjuda 80% av invånarna vård inom garantitiderna. En fördelningen av miljarden utifrån dessa regler per den sista november 2008 ger följande:
Besöksgaranti | Behandlingsgaranti | Totalt | |
| Jönköping | 77 462 423 | 55 362 766 | 132 825 189 |
| Gotland | 63 263 417 | 18 760 797 | 82 024 214 |
| Västra Götaland | 359 274 160 | 256 774 968 | 616 049 128 |
| Värmland | 0 | 45 441 578 | 45 441 578 |
| Västmanland | 0 | 41 353 718 | 41 353 718 |
| Norrbotten | 0 | 82 306 173 | 82 306 173 |
| 500 000 000 | 500 000 000 | 1 000 000 000 |
616 miljoner kronor skulle sålunda utfallit till regionens bankgiro (eller hur nu statliga stimulansmedel utbetalas) om november 2008 hade varit jämförelsemånad. Jag lovar att fortsatt uppdatera dessa siffror under våren för att följa vilket resultat vi är på väg emot. Att vi i slutändan skulle få mer än 60% av den statliga miljarden är kanske trots allt att hoppas på för mycket.
Får jag passa på att skryta lite till över våra verksamheter kan jag nu konstatera att vi intar en andraplats i kategorin bästa besökstillgänglighet till specialiserad vård och en tredjeplats i kategorin bästa tillgänglighet till operation/behandling.
I vårdgarantins fyra kategorier enligt formeln 0-7-90-90 så intar regionen i de senaste nationella jämförelserna platserna: 3-2-2-3 vilket klassificerar Västra Götalandsregionen som den regionen som totalt erbjuder bäst tillgänglighet till sjukvården, och det är jag förbannat stolt över.
