Västra Götaland - Värmland
Så har jag på torsdagens förkväll anlänt till Sunne och Selma Lagerlöfs Spa för att ingå i Västra Götalandsregionens delegation om nio politiker som tillsammans med nio politiker från Värmland ska börja dryfta frågan om en eventuell gemensam framtida regionbildning mellan Västra Götaland och Värmland.
Som liberal är det trevligt att processen nu inleds på ett konferensställe uppkallat efter en av världens mest kända folkpartister. Tja, det var väl inte i första hand för sina insatser i Sunnes kommunfullmäktige som Selma Lagerlöf blev världsberömd och porträtterad på 20-kronorssedeln, men det är nog sant att hon är en av världens mesta kända folkpartister. Möjligen har Hans Blixt (utrikesminister i folkpartiministären 1979) och hans uppdrag i Irak de senaste åren gjort även om honom till en av kandidaterna.
Västra Götaland + Värmland = SANT???
För mig som har arbetat för Västra Götalandsregionen ända sedan regionbildningen, men aldrig var delaktig i förberedelsearbetet för den sammanslagningen ska det bli mycket spännande och intressanta diskussioner de närmaste åren i den grupp som är tänkt att konstituera sig under morgondagen. Vad det hela kommer att leda fram till är ännu så länge för tidigt att spekulera kring.
Jag tänker att gå in i detta arbete med en förutsättningslös hållning till eventuella fördelar och nackdelar för Västra Götalandsregionen och dess invånare att ingå i en ny regionbildning som skulle innebära att ökning av invånarantalet med knappt 20%, och med den geografiska ytan med ca 100%.
Jag tror att storleken på en sådan ny region kan komma att få en viss betydelse, inte minst för hur vi praktiskt ska arbeta i en så pass stor regionen. Resan från Göteborg till Sunne tog sina fyra timmar inklusive en kort paus för glass i södra Åmål.
Som liberal är det trevligt att processen nu inleds på ett konferensställe uppkallat efter en av världens mest kända folkpartister. Tja, det var väl inte i första hand för sina insatser i Sunnes kommunfullmäktige som Selma Lagerlöf blev världsberömd och porträtterad på 20-kronorssedeln, men det är nog sant att hon är en av världens mesta kända folkpartister. Möjligen har Hans Blixt (utrikesminister i folkpartiministären 1979) och hans uppdrag i Irak de senaste åren gjort även om honom till en av kandidaterna.
Västra Götaland + Värmland = SANT???
För mig som har arbetat för Västra Götalandsregionen ända sedan regionbildningen, men aldrig var delaktig i förberedelsearbetet för den sammanslagningen ska det bli mycket spännande och intressanta diskussioner de närmaste åren i den grupp som är tänkt att konstituera sig under morgondagen. Vad det hela kommer att leda fram till är ännu så länge för tidigt att spekulera kring.
Jag tänker att gå in i detta arbete med en förutsättningslös hållning till eventuella fördelar och nackdelar för Västra Götalandsregionen och dess invånare att ingå i en ny regionbildning som skulle innebära att ökning av invånarantalet med knappt 20%, och med den geografiska ytan med ca 100%.
Jag tror att storleken på en sådan ny region kan komma att få en viss betydelse, inte minst för hur vi praktiskt ska arbeta i en så pass stor regionen. Resan från Göteborg till Sunne tog sina fyra timmar inklusive en kort paus för glass i södra Åmål.
Budget och delårsrapport
Tisdagar är ungefär varannan vecka dagen för sammanträde med regionstyrelsen, så också idag. Det var en rätt så diger lista med såväl ärenden som skulle vidare till fullmäktige och ärenden som skulle avgöras i styrelsen. Vad gäller ärenden till fullmäktige så var det en hel knippe motioner, vilket innebär att de också ska behandlas på fullmäktiges 2-dagars budgetmöte om tre veckor. Det brukar bli ett par långa dagar, men också lite utrymme för gemensam fest över partigränserna på kvällen.
Behandlingen av budgeten tar upp emot två dagars debatt i fullmäktige, men vid behandlingen i styrelsen så tar det två minuter. Alla inser att ingen kan övertyga de andra om att deras budget är mer förträfflig än de andras. Det inser alla visserligen också på fullmäktige, men då är scenen öppen för allmänheten och vi gör vårt bästa för att försöka beskriva och övertyga om varför den egna budgeten är bättre än de andras.
Jag har tidigare bloggat om majoritetspartiernas förslag till budget när den presenterades för två veckor sedan. Om någon mot förmodan inte skulle uppfatta det så var det just det förslaget som regionstyrelsen idag biföll, och som med nästan total säkerhet kommer att vinna bifall vid omröstningen i fullmäktige om tre veckor.
Ett annat ärende som kommer att komma upp på nästa fullmäktige och som också avhandlades idag är delårsrapporten per mars månad. Vi kommer alltså att ha två stycken ekonomidebatten om tre veckor på fullmäktige, och de båda ärendena hänger också ihop.
I delårsrapporten finns en prognos om att regionen för innevarande år kommer att göra ett underskott på 900 miljoner kronor. Det är en kraftig förändring jämfört med 2008 års resultat som blev ett överskott på 777 miljoner kronor. Den allra största orsaken till förändringen stavas fallande skatteintäkter. Skatteintäkterna beräknas i år att ligga på samma nivå som förra året, samtidigt som kostnaderna för löner, material, utrustning med mera ökar.
Ett underskott på 900 miljoner kronor är cirka 300 miljoner kronor sämre än den justerade budgeten som fullmäktige antog i november förra året (-250 miljoner) och med de godkännande för nämnder och styrelser om att få använda eget kapital (-350 miljoner).
Jag tycker dock att det finns ett stort antal indikatorer som ligger till grund för delårsrapporten som är allt för pessimistiska. Dit hör en beräknad nettokostnadsutveckling de återstående månaderna på året på 6%. Jag vågar nästan lova att den inte kommer att bli så hög. Dessutom visar årets tre första månader faktiskt på ett överskott mot den periodiserade budgeten på cirka 100 miljoner kronor. Jag tror dessutom att skatteintäkterna kommer att bli något högre än vad som nu beräknas. Min gissning är att årets resultat kommer att bli betydligt bättre än vad delårsrapporten prognostiserar, men det finns också risker åt andra hållet.
Vad är summan av detta? Är läget lugnt? Nej, det är det inte. Vi har en för hög kostnadsutveckling och framför allt våra större sjukhusgrupper har ekonomiska problem. Vi behöver vidta åtgärder i våra verksamheter för att inte ta med oss ekonomiskt negativa ryggsäckar in i 2010. I samband med behandlingen av delårsrapporten la majoritetspartierna därför en rad förslag till åtgärder för att begränsa kostnadsutvecklingen och förmå verksamheterna att klara verksamheten innevarande år inom budget.
Innehållet i åtgärderna handlar bland annat om restriktivitet vad gäller nya ekonomiska åtaganden, restriktivitet vad gäller nyanställningar, ökad följsamhet till regionens inköpspolicy och bättre och smartare inköp kan kraftigt minska kostnaderna vad gäller t ex förbrukningsmaterial. Ökad följsamhet till läkemedelsrekommendationerna (jämför gårdagens blogginlägg), att minska kostnaderna för bemanningsföretag genom att i detta läge på arbetsmarknaden istället försöka rekrytera de nyckelpersoner vi saknar i vår verksamheter, och en rad andra förslag till åtgärder.
Syftet med åtgärderna är att försöka minska de kostnader som inte berör den direkta verksamheten. Till skillnad från näringslivet så är våra "orderböcker" fortfarande fulla i hälso- och sjukvården. Vi kommer att behöva genomföra effektiviseringar, rationaliseringar och även vissa direkta besparingar, men vår ambition är vi i så hög utsträckning som möjligt ska ha "business as usual" i vården.
Jag tror, avslutningsvis, att en av huvudvägarna för att lyckas ta oss ur nuvarande ekonomiska knipa är att fokusera på alla de pengar vi faktiskt har till hälso- och sjukvården, såväl innevarande som nästa år. Vi måste fokusera på att vi faktiskt har drygt 30 miljarder kronor till hälso- och sjukvården, och inte att de "borde ha varit" 30,5 miljarder med en mer normal skattkraftstillväxt. Om vi fokusera på den halva miljarden så blir det bara elände. Om vi fokusera på de dryga 30 miljarderna så kan detta bli rätt så hyfsat, trots taskiga omständigheter.
Behandlingen av budgeten tar upp emot två dagars debatt i fullmäktige, men vid behandlingen i styrelsen så tar det två minuter. Alla inser att ingen kan övertyga de andra om att deras budget är mer förträfflig än de andras. Det inser alla visserligen också på fullmäktige, men då är scenen öppen för allmänheten och vi gör vårt bästa för att försöka beskriva och övertyga om varför den egna budgeten är bättre än de andras.
Jag har tidigare bloggat om majoritetspartiernas förslag till budget när den presenterades för två veckor sedan. Om någon mot förmodan inte skulle uppfatta det så var det just det förslaget som regionstyrelsen idag biföll, och som med nästan total säkerhet kommer att vinna bifall vid omröstningen i fullmäktige om tre veckor.
Ett annat ärende som kommer att komma upp på nästa fullmäktige och som också avhandlades idag är delårsrapporten per mars månad. Vi kommer alltså att ha två stycken ekonomidebatten om tre veckor på fullmäktige, och de båda ärendena hänger också ihop.
I delårsrapporten finns en prognos om att regionen för innevarande år kommer att göra ett underskott på 900 miljoner kronor. Det är en kraftig förändring jämfört med 2008 års resultat som blev ett överskott på 777 miljoner kronor. Den allra största orsaken till förändringen stavas fallande skatteintäkter. Skatteintäkterna beräknas i år att ligga på samma nivå som förra året, samtidigt som kostnaderna för löner, material, utrustning med mera ökar.
Ett underskott på 900 miljoner kronor är cirka 300 miljoner kronor sämre än den justerade budgeten som fullmäktige antog i november förra året (-250 miljoner) och med de godkännande för nämnder och styrelser om att få använda eget kapital (-350 miljoner).
Jag tycker dock att det finns ett stort antal indikatorer som ligger till grund för delårsrapporten som är allt för pessimistiska. Dit hör en beräknad nettokostnadsutveckling de återstående månaderna på året på 6%. Jag vågar nästan lova att den inte kommer att bli så hög. Dessutom visar årets tre första månader faktiskt på ett överskott mot den periodiserade budgeten på cirka 100 miljoner kronor. Jag tror dessutom att skatteintäkterna kommer att bli något högre än vad som nu beräknas. Min gissning är att årets resultat kommer att bli betydligt bättre än vad delårsrapporten prognostiserar, men det finns också risker åt andra hållet.
Vad är summan av detta? Är läget lugnt? Nej, det är det inte. Vi har en för hög kostnadsutveckling och framför allt våra större sjukhusgrupper har ekonomiska problem. Vi behöver vidta åtgärder i våra verksamheter för att inte ta med oss ekonomiskt negativa ryggsäckar in i 2010. I samband med behandlingen av delårsrapporten la majoritetspartierna därför en rad förslag till åtgärder för att begränsa kostnadsutvecklingen och förmå verksamheterna att klara verksamheten innevarande år inom budget.
Innehållet i åtgärderna handlar bland annat om restriktivitet vad gäller nya ekonomiska åtaganden, restriktivitet vad gäller nyanställningar, ökad följsamhet till regionens inköpspolicy och bättre och smartare inköp kan kraftigt minska kostnaderna vad gäller t ex förbrukningsmaterial. Ökad följsamhet till läkemedelsrekommendationerna (jämför gårdagens blogginlägg), att minska kostnaderna för bemanningsföretag genom att i detta läge på arbetsmarknaden istället försöka rekrytera de nyckelpersoner vi saknar i vår verksamheter, och en rad andra förslag till åtgärder.
Syftet med åtgärderna är att försöka minska de kostnader som inte berör den direkta verksamheten. Till skillnad från näringslivet så är våra "orderböcker" fortfarande fulla i hälso- och sjukvården. Vi kommer att behöva genomföra effektiviseringar, rationaliseringar och även vissa direkta besparingar, men vår ambition är vi i så hög utsträckning som möjligt ska ha "business as usual" i vården.
Jag tror, avslutningsvis, att en av huvudvägarna för att lyckas ta oss ur nuvarande ekonomiska knipa är att fokusera på alla de pengar vi faktiskt har till hälso- och sjukvården, såväl innevarande som nästa år. Vi måste fokusera på att vi faktiskt har drygt 30 miljarder kronor till hälso- och sjukvården, och inte att de "borde ha varit" 30,5 miljarder med en mer normal skattkraftstillväxt. Om vi fokusera på den halva miljarden så blir det bara elände. Om vi fokusera på de dryga 30 miljarderna så kan detta bli rätt så hyfsat, trots taskiga omständigheter.
9 av 10
Jag trodde nästan tiden var över då jag lät mig fångas av tidningarnas löpsedlar, men när jag tidigare idag gick på Vänersborgs gågator så väckte Dagens Nyheters löp mitt intresse när det började med "9 av 10 läkare...". Med tanke på alla opinionsundersökningar inför valet till Europaparlamentet hoppades jag väl på en fortsättning med "...röstar på Folkpartiet.", men fortsättningen var istället ungefär "...skriver felaktigt ut antibiotika."
"9 av 10 läkare skriver felaktigt ut antibiotika"
Syftet med löpsedlar är att fånga intresse och att chockera. De lyckades chockera mig och jag hoppas att de lyckats chockera alla som arbetar i eller med hälso- och sjukvården.
Dagens Nyheter startar idag en artikelserie som började med lite undersökande journalistik. Två reportrar besökte tio stycken privata läkarmottagningar i Stockholm, beskrev mycket måttfulla symtom om att de varit förkylda av och till, men inte just nu. Trots det valde 9 av 10 läkare att skriva ut antibiotika.
9 av 10 läkare skrev ut antibiotika i strid med de rekommendationer som finns kring förskrivning av antibiotika. Vi pratar ofta om att få en mer kunskapsbaserad hälso- och sjukvård och om evidensbaserad medicin. I denna stickprovskontroll så fallerade 90% av läkarna. Skrämmande. Överbehandling av antibiotika riskerar att i förlängningen skapa en resistens mot antibiotika, vilket skulle göra ett av de bästa vapnen i läkarkårens arsenal obrukbart. DN:s duktiga medicinreporter Karin Bojs förklarar detta utmärkt pedagogiskt i en sidoartikel.
Förutom att antibiotikan i dessa nio fall inte skulle haft någon verkan, utan endast riskerade att bli sten på bördan, så skulle nio uthämtade recept också kostat hälso- och sjukvården en summa pengar som hade kunnat göra bättre nytta på annat håll.
Någon kanske skulle skylla på att undersökningen gjordes vid tio privata läkarmottagningar och att resultatet skulle blivit bättre vid offentliga vårdcentraler. Tja, kanske, men jag är långt ifrån övertygad om det.
Någon annan skulle kanske hävda att det är vårdvalets fel. Det gäller att ge kunderna vad kunderna vill ha. Vi såg en kraftig ökning av antibiotikaförskrivningen när Vårdval Halland infördes. Tja, jag tror nog att det mest hänger på hur man väljer att utforma en vårdvalsmodell, och dess ersättningssystem.
I Västra Götalandsregionen har redan primärvården ett kostnadsansvar för sin läkemedelsförskrivning. Så kommer det att fortsatt vara när VG Primärvård införs den 1 oktober. Alla fria nyttigheter kan lätt missbrukas. Ett kostnadsansvar gör förhoppningsvis att man tänker efter en extra gången innan man förskriver antibiotika som alla vet ska användas restriktivt.
Regionen har definitivt också en hemläxa. Vi tillhör de landsting och regioner som har högst förskrivning av antibiotika och vi ligger också i topp när det gäller så kallade bredspektrum antibiotika. (Mer statistik finns bland annat på Stramas hemsida.) Här finns mycket kvar att göra för att få en mer kunskapsbaserad hälso- och sjukvård och för att använda resurserna till hälso- och sjukvården mer effektivt.
"9 av 10 läkare skriver felaktigt ut antibiotika"
Syftet med löpsedlar är att fånga intresse och att chockera. De lyckades chockera mig och jag hoppas att de lyckats chockera alla som arbetar i eller med hälso- och sjukvården.
Dagens Nyheter startar idag en artikelserie som började med lite undersökande journalistik. Två reportrar besökte tio stycken privata läkarmottagningar i Stockholm, beskrev mycket måttfulla symtom om att de varit förkylda av och till, men inte just nu. Trots det valde 9 av 10 läkare att skriva ut antibiotika.
9 av 10 läkare skrev ut antibiotika i strid med de rekommendationer som finns kring förskrivning av antibiotika. Vi pratar ofta om att få en mer kunskapsbaserad hälso- och sjukvård och om evidensbaserad medicin. I denna stickprovskontroll så fallerade 90% av läkarna. Skrämmande. Överbehandling av antibiotika riskerar att i förlängningen skapa en resistens mot antibiotika, vilket skulle göra ett av de bästa vapnen i läkarkårens arsenal obrukbart. DN:s duktiga medicinreporter Karin Bojs förklarar detta utmärkt pedagogiskt i en sidoartikel.
Förutom att antibiotikan i dessa nio fall inte skulle haft någon verkan, utan endast riskerade att bli sten på bördan, så skulle nio uthämtade recept också kostat hälso- och sjukvården en summa pengar som hade kunnat göra bättre nytta på annat håll.
Någon kanske skulle skylla på att undersökningen gjordes vid tio privata läkarmottagningar och att resultatet skulle blivit bättre vid offentliga vårdcentraler. Tja, kanske, men jag är långt ifrån övertygad om det.
Någon annan skulle kanske hävda att det är vårdvalets fel. Det gäller att ge kunderna vad kunderna vill ha. Vi såg en kraftig ökning av antibiotikaförskrivningen när Vårdval Halland infördes. Tja, jag tror nog att det mest hänger på hur man väljer att utforma en vårdvalsmodell, och dess ersättningssystem.
I Västra Götalandsregionen har redan primärvården ett kostnadsansvar för sin läkemedelsförskrivning. Så kommer det att fortsatt vara när VG Primärvård införs den 1 oktober. Alla fria nyttigheter kan lätt missbrukas. Ett kostnadsansvar gör förhoppningsvis att man tänker efter en extra gången innan man förskriver antibiotika som alla vet ska användas restriktivt.
Regionen har definitivt också en hemläxa. Vi tillhör de landsting och regioner som har högst förskrivning av antibiotika och vi ligger också i topp när det gäller så kallade bredspektrum antibiotika. (Mer statistik finns bland annat på Stramas hemsida.) Här finns mycket kvar att göra för att få en mer kunskapsbaserad hälso- och sjukvård och för att använda resurserna till hälso- och sjukvården mer effektivt.
Mindre stress
Det är gott om negativa nyheter för närvarande. De allra flesta av dem bottnar i den globala finanskrisen. I samband med att finanskrisen briserade genomförde det av Västra Götalandsregionen finansierade Institutet för stressmedicin (ISM) sin tredje KART-studie för att identifiera stressrelaterade symtom/tillstånd, och har nu presenterats.
Studien innebär en positiv nyhet i den meningen att den självupplevda stressen bland personal i Västra Götalandsregionens verksamheter har minskat de senaste åren.
En av de tydligaste riskfaktorerna för stress är förändringar på arbetsplatsen, och det är inte konstigt att personal på försäkringskassan (som är den andra målgruppen för undersökningen tillsammans med regionens anställda) och personal vid NU-sjukvården är de grupper som mest upplever att förändringar har lett till försämringar. Båda organisationerna har genomgått omfattande förändringar, eller diskussioner om förändringar under det senaste året.
Institutet för stressmedicin gör en viktig insats med dessa studier (och sin övriga arbete) för att öka kunskapen om stress i arbetslivet och i sitt arbete för att finna strategier för att motverka att personal upplever stress, vid t ex förändringar i verksamheterna.
Dessa kunskaper är viktiga i vårt fortsatta arbete, för det enda jag kan känna mig riktigt säker på är att hälso- och sjukvården också de kommande åren kommer att förändras. Till allra största delen tror jag att förändringarna kommer att leda till förbättringar för både patienter och personal, men förändringar kommer också fortsättningsvis att uppfattas som försämringar av vissa beroende på var i organisationen man befinner sig.
Inte minst hälso- och sjukvården har ett stort ansvar att i största möjliga mån arbeta förebyggande och hälsofrämjande med sin egen personal för att öka egenmakten och minska den självupplevda stressen.
Studien innebär en positiv nyhet i den meningen att den självupplevda stressen bland personal i Västra Götalandsregionens verksamheter har minskat de senaste åren.
En av de tydligaste riskfaktorerna för stress är förändringar på arbetsplatsen, och det är inte konstigt att personal på försäkringskassan (som är den andra målgruppen för undersökningen tillsammans med regionens anställda) och personal vid NU-sjukvården är de grupper som mest upplever att förändringar har lett till försämringar. Båda organisationerna har genomgått omfattande förändringar, eller diskussioner om förändringar under det senaste året.
Institutet för stressmedicin gör en viktig insats med dessa studier (och sin övriga arbete) för att öka kunskapen om stress i arbetslivet och i sitt arbete för att finna strategier för att motverka att personal upplever stress, vid t ex förändringar i verksamheterna.
Dessa kunskaper är viktiga i vårt fortsatta arbete, för det enda jag kan känna mig riktigt säker på är att hälso- och sjukvården också de kommande åren kommer att förändras. Till allra största delen tror jag att förändringarna kommer att leda till förbättringar för både patienter och personal, men förändringar kommer också fortsättningsvis att uppfattas som försämringar av vissa beroende på var i organisationen man befinner sig.
Inte minst hälso- och sjukvården har ett stort ansvar att i största möjliga mån arbeta förebyggande och hälsofrämjande med sin egen personal för att öka egenmakten och minska den självupplevda stressen.
Jakten på miljarden
Har lovat att kontinuerligt uppdatera er läsare på hur regeringens så kallade kömiljard skulle fördelas om det varit utdelning vid den senaste avstämningsmånaden, och jag har faktiskt glömt bort att göra det per mars månad. Om jag ska vara helt ärlig så kanske angelägenhetsgraden att göra det minskat i takt med att Västra Götalandsregionens andel har minskat då allt fler landsting och regioner nu lyckas uppfylla kriterierna för att vara med i fördelningen av miljarden.
12 av 21 landsting var berättigade att ta del av pengarna om mars hade varit slutmånad. Nu är det resultatet den sista november som kommer att vara avgörande, alltså om ytterligare drygt ett halvår. Av de 12 landstingen är det också 5 som är med och delar på de 100 miljoner av miljarden som utgår till de sjukvårdshuvudmän som uppnår 90% måluppfyllelse. Grattis till landstinget i Kalmar som når 90% både för besök och operation/behandling.
Den främsta orsaken till att Västra Götalandsregionens andel denna månad sjunker från februaris 434 miljoner till 253 miljoner är inte att vi har försämrat våra siffror utan för att de andra två stora landstingen/regionerna Stockholm och Skåne (behandlingsgarantin i det fallet) är med och delar på pengarna. För Stockholm är det första gången sedan jag började med denna uppföljning per den sista oktober 2008.
253 miljarde är ändå cirka 100 miljoner mer än vår relativa andel om alla landsting och regioner når båda målen.
Så här hade miljarden fördelats om det hade varit utbetalning per den sista mars 2009:
Besöksgaranti | Behandlingsgaranti | Totalt | |
| Stockholm | 175 644 274 | 142 959 979 | 318 604 253 |
| Jönköping | 59 452 895 | 24 463 958 | 83 916 854 |
| Kronoberg | 16 288 249 | 0 | 16 288 249 |
| Kalmar | 41 671 737 | 30 803 020 | 72 474 757 |
| Gotland | 5 146 484 | 7 524 697 | 12 671 181 |
| Blekinge | 13 685 635 | 0 | 13 685 635 |
| Skåne | 0 | 87 950 061 | 87 950 061 |
| Halland | 26 253 445 | 38 385 283 | 64 638 729 |
| Västra Götaland | 139 405 901 | 113 464 926 | 252 870 827 |
| Värmland | 0 | 36 071 177 | 36 071 177 |
| Västmanland | 22 451 380 | 0 | 22 451 380 |
| Norrbotten | 0 | 18 376 898 | 18 376 898 |
| 500 000 000 | 500 000 000 | 1 000 000 000 |
Jönköping och Kalmar uppnår 90%-målet för besök, och Kalmar, Gotland, Halland och Värmland delar på de 50 miljonerna för 90% inom behandlingsgarantin.
Västra Götalandsregionen är nu ett av sex landsting och regioner som når måluppfyllelsen om 80% för såväl besöksgarantin som behandlingsgarantin.
224 vårdcentraler
Dagens möte med regionens hälso- och sjukvårdsutskott innehöll ännu en stor fråga vid sidan av Verksamhetsanalysen som jag beskriver i inlägget nedan. Det var dagen D för godkännande av vårdgivare för regionens vårdvalsmodell, VG Primärvård.
272 ansökningar om att få bedriva primärvård i VG Primärvård lämnades in till den 14 april som var sista ansökningsdag för att få vara med från början den 1 oktober. En av dessa vårdgivare klargjorde från början att de inte avsåg att starta förrän till våren. Av olika skäl har 41 ansökningar dragits tillbaka under den senaste månaden, precis som jag antog i ett blogginlägg för en månad sedan.
Av de 271 ansökningar om att starta 1 oktober återstod alltså 230. Av dessa har HSU idag beslutat att godkänna 224 vårdcentraler och underkänna 6 vårdcentraler av ekonomiska eller juridiska skäl. För komplett lista kan du följa denna länk.
224 vårdcentraler skulle innebära 82 fler vårdcentraler än dagens 142. Det är en kraftig ökning. Vissa försöker påpeka att det främst är etableringar i Göteborg, och visst är det flest nya ansökningar i regionens största stad, men den som noga granskar siffrorna kan notera 72 av 224 godkända vårdcentraler ligger i Göteborgs stad, det vill säga 34% av vårdcentralerna. En siffra som kan jämföras med att en tredjedel av regionens invånare bor i Göteborgs stad.
Drygt hälften (119) av vårdcentralerna är vårdcentraler i offentlig regi, och de övriga 105 representerar 48 olika huvudmän. Mångfalden av vårdgivare kommer definitivt att öka, liksom utbudet av vårdcentraler.
Godkännandet är det första steget i processen att få bedriva vård inom VG Primärvård. Nästa steg för de offentliga och privata vårdgivarna är att skriva kontrakt med hälso- och sjukvårdsnämnden i det område där de ska verka. Det ska ske före halvårsskiftet för att vårdgivarna ska kunna vara med från start den 1 oktober, och i den processen ska de mer konkret kunna visa på lokaler där verksamheten ska bedrivas och rekrytering av nyckelpersoner till verksamheten och en plan för eventuellt återstående rekrytering.
Min gissning är att ytterligare några vårdgivare i det läget kommer att backa ur eller avvakta för att starta vid en senare tidpunkt. Det är svårt att gissa hur många dessa blir, men ska jag sälla mig till gänget som spår om detta så avger jag här och nu en gissning på att våra nämnder vid halvårsskiftet har tecknat kontrakt med 207 vårdcentraler.
224 godkända vårdcentraler visar på ett fantastiskt intresse, och ett fantastiskt gott betyg åt regionens vårdvalsmodell, VG Primärvård. Vi har nu arbetat med denna fråga i nästan två år och det känns lätt lite rutinartat, men dagens beslut är inte så lite historiskt, och precis som jag i mitt förra inlägg starkt berömde regionens analysavdelning vill jag i detta inlägg rikta ett stort tack och mycket tacksamhet till alla de tjänstemän som arbetat med VG Primärvård, allt från Bengt-Göran Olaussons idéskiss till dagens genomförandekontor som ägnat dagar, kvällar, nätter och helger att hinna med godkännandeprocessen.
Jag hoppas att de, liksom alla regionens invånare, kommer att belönas med att processen fortsätter flyta lika bra som hittills och att VG Primärvård blir den succé som vi alla hoppas att det ska bli.
272 ansökningar om att få bedriva primärvård i VG Primärvård lämnades in till den 14 april som var sista ansökningsdag för att få vara med från början den 1 oktober. En av dessa vårdgivare klargjorde från början att de inte avsåg att starta förrän till våren. Av olika skäl har 41 ansökningar dragits tillbaka under den senaste månaden, precis som jag antog i ett blogginlägg för en månad sedan.
Av de 271 ansökningar om att starta 1 oktober återstod alltså 230. Av dessa har HSU idag beslutat att godkänna 224 vårdcentraler och underkänna 6 vårdcentraler av ekonomiska eller juridiska skäl. För komplett lista kan du följa denna länk.
224 vårdcentraler skulle innebära 82 fler vårdcentraler än dagens 142. Det är en kraftig ökning. Vissa försöker påpeka att det främst är etableringar i Göteborg, och visst är det flest nya ansökningar i regionens största stad, men den som noga granskar siffrorna kan notera 72 av 224 godkända vårdcentraler ligger i Göteborgs stad, det vill säga 34% av vårdcentralerna. En siffra som kan jämföras med att en tredjedel av regionens invånare bor i Göteborgs stad.
Drygt hälften (119) av vårdcentralerna är vårdcentraler i offentlig regi, och de övriga 105 representerar 48 olika huvudmän. Mångfalden av vårdgivare kommer definitivt att öka, liksom utbudet av vårdcentraler.
Godkännandet är det första steget i processen att få bedriva vård inom VG Primärvård. Nästa steg för de offentliga och privata vårdgivarna är att skriva kontrakt med hälso- och sjukvårdsnämnden i det område där de ska verka. Det ska ske före halvårsskiftet för att vårdgivarna ska kunna vara med från start den 1 oktober, och i den processen ska de mer konkret kunna visa på lokaler där verksamheten ska bedrivas och rekrytering av nyckelpersoner till verksamheten och en plan för eventuellt återstående rekrytering.
Min gissning är att ytterligare några vårdgivare i det läget kommer att backa ur eller avvakta för att starta vid en senare tidpunkt. Det är svårt att gissa hur många dessa blir, men ska jag sälla mig till gänget som spår om detta så avger jag här och nu en gissning på att våra nämnder vid halvårsskiftet har tecknat kontrakt med 207 vårdcentraler.
224 godkända vårdcentraler visar på ett fantastiskt intresse, och ett fantastiskt gott betyg åt regionens vårdvalsmodell, VG Primärvård. Vi har nu arbetat med denna fråga i nästan två år och det känns lätt lite rutinartat, men dagens beslut är inte så lite historiskt, och precis som jag i mitt förra inlägg starkt berömde regionens analysavdelning vill jag i detta inlägg rikta ett stort tack och mycket tacksamhet till alla de tjänstemän som arbetat med VG Primärvård, allt från Bengt-Göran Olaussons idéskiss till dagens genomförandekontor som ägnat dagar, kvällar, nätter och helger att hinna med godkännandeprocessen.
Jag hoppas att de, liksom alla regionens invånare, kommer att belönas med att processen fortsätter flyta lika bra som hittills och att VG Primärvård blir den succé som vi alla hoppas att det ska bli.
Verksamhetsanalys 2008
Vid dagens sammanträde med hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) i Västra Götalandsregionen presenterades ett av årets allra viktigaste dokument för sjukvården i regionen - Verksamhetsanalys 2008. Det är den femte upplagan av verksamhetsanalysen och även om jag än så länge bara hunnit få en timmes föredragning av den omfattande rapporten så vågar jag påstå att den blir bättre och mer intressant för varje år.
I verksamhetsanalysen sammanställs och analyseras redan befintlig data från en mängd olika register och enkäter för att ge en bild av regionens verksamheter ur ett medborgarperspektiv, ur ett patientperspektiv, ur ett verksamhetsperspektiv, ur ett ekonomiskt perspektiv och så vidare...
Verksamhetsanalysen gör jämförelser över tiden, mellan regionen och riket, mellan de olika sjukhusen, mellan de 12 hälso- och sjukvårdsnämndsområdena och så vidare...
Verksamhetsanalysen är kort sagt en fantastisk publikation och en mycket stor källa för att kunna jämföra vården i olika delar av regionen. Hälso- och sjukvårdsavdelningens analysenhet gör ett kanonjobb tillsammans med en del andra för att få fram rapporten varje år, och vad jag förstår så är det ett rätt så unikt dokument vars motsvarighet inte finns i andra landsting och regioner.
Med hjälp av cirka 275 figurer, diagram och tabeller presenteras tillståndet i regionens hälso- och sjukvård med ett allt större fokus på kvalitetsuppföljning. Verksamhetsanalysen är omfattande men lättillgänglig för den som önskar veta mer om sjukvården och inte minst skillnaderna i tillgång till sjukvård i regionens olika nämndsområden, och det är i detta som hela verksamhetsanalysens styrka ligger. Jämförelser. Jämförelser som kan driva utvecklingen åt rätt håll i hopp om att skillnaderna är en drivkraft till utveckling, förändring och förbättring.
Vi är många som är ansvariga för att dra slutsatser utifrån de vi kan se i verksamhetsanalysen för att ytterligare utveckla och förbättra hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen. Jag är glad för att det nu blir lite långhelg så att jag får chansen till en första läsning av Verksamhetsanalys 2008, dra mina slutsatser och formulera nya utmaningar för framtiden.
Jag kan varmt rekommendera läsning av rapporten.
I verksamhetsanalysen sammanställs och analyseras redan befintlig data från en mängd olika register och enkäter för att ge en bild av regionens verksamheter ur ett medborgarperspektiv, ur ett patientperspektiv, ur ett verksamhetsperspektiv, ur ett ekonomiskt perspektiv och så vidare...
Verksamhetsanalysen gör jämförelser över tiden, mellan regionen och riket, mellan de olika sjukhusen, mellan de 12 hälso- och sjukvårdsnämndsområdena och så vidare...
Verksamhetsanalysen är kort sagt en fantastisk publikation och en mycket stor källa för att kunna jämföra vården i olika delar av regionen. Hälso- och sjukvårdsavdelningens analysenhet gör ett kanonjobb tillsammans med en del andra för att få fram rapporten varje år, och vad jag förstår så är det ett rätt så unikt dokument vars motsvarighet inte finns i andra landsting och regioner.
Med hjälp av cirka 275 figurer, diagram och tabeller presenteras tillståndet i regionens hälso- och sjukvård med ett allt större fokus på kvalitetsuppföljning. Verksamhetsanalysen är omfattande men lättillgänglig för den som önskar veta mer om sjukvården och inte minst skillnaderna i tillgång till sjukvård i regionens olika nämndsområden, och det är i detta som hela verksamhetsanalysens styrka ligger. Jämförelser. Jämförelser som kan driva utvecklingen åt rätt håll i hopp om att skillnaderna är en drivkraft till utveckling, förändring och förbättring.
Vi är många som är ansvariga för att dra slutsatser utifrån de vi kan se i verksamhetsanalysen för att ytterligare utveckla och förbättra hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen. Jag är glad för att det nu blir lite långhelg så att jag får chansen till en första läsning av Verksamhetsanalys 2008, dra mina slutsatser och formulera nya utmaningar för framtiden.
Jag kan varmt rekommendera läsning av rapporten.
Medborgardialog
Fick för en liten stund sedan det senaste nyhetsbrevet från Angereds Närsjukhus i min mejlbox. Det är fascinerande att följa utvecklingen av Angereds Närsjukhus (ANS), men lite beklagligt att det sker på lite avstånd från de som har det verkliga ansvaret att förverkliga utvecklingen - hälso- och sjukvårdsnämnden i Östra Göteborg och den nyvalda styrelsen för ANS.
Det är snart sju år sedan jag för Folkpartiets räkning författade en idéskiss om ett närsjukhus i de nordöstra stadsdelarna i Göteborg, och det var det programmet som satte igång den process som nu handlar om etablerandet av Angereds Närsjukhus. Ibland talas det om hur lång tid det tar i politiken att föra en fråga från "ax till limpa" eller i detta fall från idé till verklighet. När det talas om att etablera ett helt nytt närsjukhus så är trots allt inte sju år en så förfärligt lång tid. Det är säkert så att vissa delar av arbetet hade kunnat skyndas på mer än vad som skett, men förankringen har också varit viktig.
I det som nu håller på att etableras som Angereds Närsjukhus finns många tankar med från min idéskiss från 2002, men också mycket som inte finns med, och en massa annat som vi inte tänkte kring i vår idéskiss. Så ska det naturligtvis vara (även om jag gillar tanken på att jag alltid skulle de universella och rätta svaren från början). Angereds Närsjukhus ser idag annorlunda ut än vad de flesta nog såg framför sig för 6-7 år sedan. En av orsakerna till det är det omsorgsfulla arbete med medborgardialoger som också beskrivs i det senaste nyhetsbrevet.
Det är få förunnat att i ett läge där de flesta landsting kämpar för att behålla verksamhet på traditionella sjukhusorter få vara med om att starta ett helt nytt sjukhus i ett område som saknat närhet till hälso- och sjukvården. Medborgardialogerna med invånarna i de nordöstra stadsdelarna har syftat till att bättre försöka svara upp mot invånarnas behov av hälso- och sjukvård.
Det finns faktorer som inte kommer fram när sjukvårdsadministratörer och sjukvårdspolitiker ska fatta denna typ av beslut. Nu sker beslutsfattande mot bakgrund av de åsikter och idéer som också har funnits hos dem som sjukvården är till för. Det betyder inte invånarna har rätt att kräva vad som helst, eller att de har vetorätt mot vissa beslut, men att involvera deras kunskaper och engagemang har berikat processen.
European Health Management Association har författat en rapport om ANS arbete med medborgardialoger och pekar på att vårdkvalitet och bemötande kan förbättras via medborgardialoger. Av detta har vi mer att lära i hälso- och sjukvården.
Det är snart sju år sedan jag för Folkpartiets räkning författade en idéskiss om ett närsjukhus i de nordöstra stadsdelarna i Göteborg, och det var det programmet som satte igång den process som nu handlar om etablerandet av Angereds Närsjukhus. Ibland talas det om hur lång tid det tar i politiken att föra en fråga från "ax till limpa" eller i detta fall från idé till verklighet. När det talas om att etablera ett helt nytt närsjukhus så är trots allt inte sju år en så förfärligt lång tid. Det är säkert så att vissa delar av arbetet hade kunnat skyndas på mer än vad som skett, men förankringen har också varit viktig.
I det som nu håller på att etableras som Angereds Närsjukhus finns många tankar med från min idéskiss från 2002, men också mycket som inte finns med, och en massa annat som vi inte tänkte kring i vår idéskiss. Så ska det naturligtvis vara (även om jag gillar tanken på att jag alltid skulle de universella och rätta svaren från början). Angereds Närsjukhus ser idag annorlunda ut än vad de flesta nog såg framför sig för 6-7 år sedan. En av orsakerna till det är det omsorgsfulla arbete med medborgardialoger som också beskrivs i det senaste nyhetsbrevet.
Det är få förunnat att i ett läge där de flesta landsting kämpar för att behålla verksamhet på traditionella sjukhusorter få vara med om att starta ett helt nytt sjukhus i ett område som saknat närhet till hälso- och sjukvården. Medborgardialogerna med invånarna i de nordöstra stadsdelarna har syftat till att bättre försöka svara upp mot invånarnas behov av hälso- och sjukvård.
Det finns faktorer som inte kommer fram när sjukvårdsadministratörer och sjukvårdspolitiker ska fatta denna typ av beslut. Nu sker beslutsfattande mot bakgrund av de åsikter och idéer som också har funnits hos dem som sjukvården är till för. Det betyder inte invånarna har rätt att kräva vad som helst, eller att de har vetorätt mot vissa beslut, men att involvera deras kunskaper och engagemang har berikat processen.
European Health Management Association har författat en rapport om ANS arbete med medborgardialoger och pekar på att vårdkvalitet och bemötande kan förbättras via medborgardialoger. Av detta har vi mer att lära i hälso- och sjukvården.
Bra kan bli bättre!
"Bra kan bli bättre" var mitt tema när jag i går pratade med den offentliga primärvårdens chefer inför vår vårdvalsmodell - VG Primärvård. Vi har en stark och duktig offentlig primärvård i Västra Götalandsregionen som kan uppvisa hög tillgänglighet, god kostnadseffektivitet, stort engagemang och ett brett utbud av tjänster. Det är styrkor att bygga vidare på, men det finns också svagheter som behöver förbättras. Dit hör bland annat frågor kring service och bemötande. Inom dessa områden kan också den offentliga primärvården bli bättre.
"Bra kan bli bättre" var också namnet på Socialstyrelsen hälso- och sjukvårdsrapport 2009. Den finns på nätet i form av en komplett rapport på 450 sidor eller i kortform på 32 sidor. Jag kan starkt rekommendera den korta varianten för att få en bra bild över läget i hälso- och sjukvården 2009 och de utmaningar som sjukvården står inför den kommande perioden.
Rapporten har stora likheter med sjukvårdsavsnittet i det budgetförslag som vi i majoriteten presenterade i början av veckan. Båda dokumenten bygger på God Vård-konceptet - att skapa en hälso- och sjukvård som ska vara kunskapsbaserad, säker, patientfokuserad, jämlik, tillgänglig och effektiv.
På varje möte jag är ute på internt i partiet, på patient- eller pensionärsorganisationer, med olika personalgrupper i vården så försöker jag alltid visa God Vård-bilden som är liktydig med regionens kvalitetsmål för hälso- och sjukvården. Jag vill att varje invånare och varje medarbetare ska veta att (om metaforen accepteras) kvalitetsfrågorna är sjukvårdens nya religion och att vår bibel heter Socialstyrelsens föreskrift 2005:12 (Ledningssystem för kvalitet- och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården, d v s God Vård-konceptet).
Vad som krävs är ett systematiskt arbete med att angripa de brister vi har i hälso- och sjukvården. Vi ska göra det med vetenskapen om att vi redan är bra, men med en ödmjuk inställning till att vi faktiskt också har en stor potential att bli ännu bättre.
"Bra kan bli bättre" var också namnet på Socialstyrelsen hälso- och sjukvårdsrapport 2009. Den finns på nätet i form av en komplett rapport på 450 sidor eller i kortform på 32 sidor. Jag kan starkt rekommendera den korta varianten för att få en bra bild över läget i hälso- och sjukvården 2009 och de utmaningar som sjukvården står inför den kommande perioden.
Rapporten har stora likheter med sjukvårdsavsnittet i det budgetförslag som vi i majoriteten presenterade i början av veckan. Båda dokumenten bygger på God Vård-konceptet - att skapa en hälso- och sjukvård som ska vara kunskapsbaserad, säker, patientfokuserad, jämlik, tillgänglig och effektiv.
På varje möte jag är ute på internt i partiet, på patient- eller pensionärsorganisationer, med olika personalgrupper i vården så försöker jag alltid visa God Vård-bilden som är liktydig med regionens kvalitetsmål för hälso- och sjukvården. Jag vill att varje invånare och varje medarbetare ska veta att (om metaforen accepteras) kvalitetsfrågorna är sjukvårdens nya religion och att vår bibel heter Socialstyrelsens föreskrift 2005:12 (Ledningssystem för kvalitet- och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården, d v s God Vård-konceptet).
Vad som krävs är ett systematiskt arbete med att angripa de brister vi har i hälso- och sjukvården. Vi ska göra det med vetenskapen om att vi redan är bra, men med en ödmjuk inställning till att vi faktiskt också har en stor potential att bli ännu bättre.
Skarpt läge i rikssjukvården
Jag är på resande fot sedan ett par dagar tillbaka med en kalender full med intressanta saker som jag vill försöka hinna med på flera olika ställen. Det började egentligen i tisdags med sammanträde med regionstyrelsen (RS) som för närvarande har flyttat från residenset till Regionens Hus i Vänersborg då vår sessionssal ska moderniseras. I samband med lunch på regionstyrelsen träffades regionens utredningsgrupp för Västra Götaland-Värmland för kortare diksussion innan vår första träff med värmlänningarna om ett par veckor.
Efter RS var vi en grupp som blev kvar på eftermiddagen. Det var regionstyrelsens kvalitetsgrupp som består av presidierna i RS, hälso- och sjukvårdsutskottet, ekonomiutskottet och personalutskottet. Kvällen tillbringades med trevliga läkare i samband med Skaraborgs läkarförenings vårmöte i Brunnsbo gamla prästgård utanför Skara. En god middag gjorde att jag inte hann hem förrän till midnatt.
Tidig onsdag tog jag flyget till Stockholm för sammanträde med rikssjukvårdsnämnden. Efter två enkla tilldelningsbeslut av barnhjärtkirurgi och "tillhörande" barnhjärtkirurgi till Västra Götaland och Skåne hade vi nu för första gången fler sökande än tillstånd att ta ställning till när det gäller svåra brännskador. Dessa patienter (upp emot 150 per år) tas idag hand om sjukhusen i Malmö, Uppsala, Linköping och vid Karolinska i Stockholm. Malmö och Skåne hade inte sökt om att få bedriva rikssjukvård och i valet mellan Uppsala, Linköping och Stockholm beslutade nämnden att ge tillstånden till Linköping och Uppsala. Stockholms landstingsrepresentant röstade för Stockholm och Linköping och reserverade sig mot beslutet.
Nämnden beslutade också att gå vidare med ytterligare utredningar i en rad frågor. I början av hösten ska nämnden fatta beslut om tilldelning av tillstånd för hjärttransplantationer, lungtransplantationer och levertransplantationer. Frågan är om alla vid det tillfället kan lyfta sig över de egna intressena och se till riksintresset av att koncentrera denna vård till två enheter.
Efter rikssjukvårdsnämnden blev det tåget till Karlstad där "mitt" FoU-råd på Sveriges kommuner och landsting (SKL) gjorde ett studiebesök vid Karlstads Universitet. Jag anlände lagom till middagen och den var mycket trevlig, även om det inte blev middag hos min företrädare och förra chef - landshövdingen Eva Eriksson. Som landshövding var hon istället i Stockholm på prinsens (hertigen av Värmlands) 30-årsdag.
Idag har vi haft sammanträde med FoU-rådet och styrelsemöte med Einar Lindhs kommunvetenskapliga fond. 18 000 kronor utdelades fördelat på tre stipendiater. Efter en lunch i Karlstad blev det tåg igen till Göteborg för att prata på ett möte för den offentliga primärvårdens chefer inför VG Primärvård. Det finns synpunkter och kritik på vissa punkter om orättvisor till de privata vårdgivarnas fördel (och det är spännande att höra om liknande orättvisor från de privata till det offentligas fördel), men helhetsbilden tycker jag ändå är att den offentliga primärvården kommer att ta kampen om att utveckla primärvården och vinna invånarnas förtroende att få bli deras vårdgivare. Det är bra.
Nu sitter jag på tåget igen på kvällen. Nu är destinationen Stockholm igen dit folkpartiets regionfullmäktigegrupp gör ett studieresa. Vännerna sitter nu på Operan medan jag bloggar från X2000. I morgon blir det ett studiebesök på Södersjukhuset innan jag återvänder till västkusten på fredagkväll för att ladda inför lördagens regionmöte i Borås.
Mest frustrerande just nu är att jag tycks ha blivit avstängd från min egen mejlbox som jag hade hoppats hinna botanisera lite i under resan.
Tja, det här blev några riktiga dagboksanteckningar utan så mycket av reflektioner och analyser, men det kanske också kan vara av intresse för vad vi politiskt förtroendevalda ägnar oss åt för att på bästa sätt försöka fullgöra våra uppdrag.
Efter RS var vi en grupp som blev kvar på eftermiddagen. Det var regionstyrelsens kvalitetsgrupp som består av presidierna i RS, hälso- och sjukvårdsutskottet, ekonomiutskottet och personalutskottet. Kvällen tillbringades med trevliga läkare i samband med Skaraborgs läkarförenings vårmöte i Brunnsbo gamla prästgård utanför Skara. En god middag gjorde att jag inte hann hem förrän till midnatt.
Tidig onsdag tog jag flyget till Stockholm för sammanträde med rikssjukvårdsnämnden. Efter två enkla tilldelningsbeslut av barnhjärtkirurgi och "tillhörande" barnhjärtkirurgi till Västra Götaland och Skåne hade vi nu för första gången fler sökande än tillstånd att ta ställning till när det gäller svåra brännskador. Dessa patienter (upp emot 150 per år) tas idag hand om sjukhusen i Malmö, Uppsala, Linköping och vid Karolinska i Stockholm. Malmö och Skåne hade inte sökt om att få bedriva rikssjukvård och i valet mellan Uppsala, Linköping och Stockholm beslutade nämnden att ge tillstånden till Linköping och Uppsala. Stockholms landstingsrepresentant röstade för Stockholm och Linköping och reserverade sig mot beslutet.
Nämnden beslutade också att gå vidare med ytterligare utredningar i en rad frågor. I början av hösten ska nämnden fatta beslut om tilldelning av tillstånd för hjärttransplantationer, lungtransplantationer och levertransplantationer. Frågan är om alla vid det tillfället kan lyfta sig över de egna intressena och se till riksintresset av att koncentrera denna vård till två enheter.
Efter rikssjukvårdsnämnden blev det tåget till Karlstad där "mitt" FoU-råd på Sveriges kommuner och landsting (SKL) gjorde ett studiebesök vid Karlstads Universitet. Jag anlände lagom till middagen och den var mycket trevlig, även om det inte blev middag hos min företrädare och förra chef - landshövdingen Eva Eriksson. Som landshövding var hon istället i Stockholm på prinsens (hertigen av Värmlands) 30-årsdag.
Idag har vi haft sammanträde med FoU-rådet och styrelsemöte med Einar Lindhs kommunvetenskapliga fond. 18 000 kronor utdelades fördelat på tre stipendiater. Efter en lunch i Karlstad blev det tåg igen till Göteborg för att prata på ett möte för den offentliga primärvårdens chefer inför VG Primärvård. Det finns synpunkter och kritik på vissa punkter om orättvisor till de privata vårdgivarnas fördel (och det är spännande att höra om liknande orättvisor från de privata till det offentligas fördel), men helhetsbilden tycker jag ändå är att den offentliga primärvården kommer att ta kampen om att utveckla primärvården och vinna invånarnas förtroende att få bli deras vårdgivare. Det är bra.
Nu sitter jag på tåget igen på kvällen. Nu är destinationen Stockholm igen dit folkpartiets regionfullmäktigegrupp gör ett studieresa. Vännerna sitter nu på Operan medan jag bloggar från X2000. I morgon blir det ett studiebesök på Södersjukhuset innan jag återvänder till västkusten på fredagkväll för att ladda inför lördagens regionmöte i Borås.
Mest frustrerande just nu är att jag tycks ha blivit avstängd från min egen mejlbox som jag hade hoppats hinna botanisera lite i under resan.
Tja, det här blev några riktiga dagboksanteckningar utan så mycket av reflektioner och analyser, men det kanske också kan vara av intresse för vad vi politiskt förtroendevalda ägnar oss åt för att på bästa sätt försöka fullgöra våra uppdrag.
Budget 2010
Så har majoritetens förslag till budget för 2010 presenterats för media, oppositionen och allmänheten. Regionfullmäktige kommer att fastställa regionens budget vid sitt sammanträde 15-16 juni och ledamöterna kommer då att ha sex budgetförslag att ta ställning till. Ett från majoritetspartierna - folkpartiet, centerpartiet och socialdemokraterna - samt ett förslag från vart och ett av de fem oppositionspartierna. Det är väl dock inte någon högoddsare att tro att det är majoritetens budgetförslag som kommer att vinna bifall också i samband med fullmäktiges omröstning.
Namnet på nästa års budget är "Med omtanke om framtiden". Budskapet i underrubriken är att vi klarar krisen utan skattehöjning eller dramatiska nedskärningar. Det är inte lätt att på några stycken i en blogg sammanfatta budskapet i ett budgetförslag på 51 sidor, men jag ska göra ett försök.
Alla känner till de svårare ekonomiska förutsättningarna som nu råder för kommuner och landsting i den globala finanskrisens spår. Skattekraftsutvecklingen är mycket svag och räcker inte till de kostnadsökningar vi har i form av pris- och löneökningar. I det läget så finns det egentligen tre vägar att gå, och där vi har uteslutit två av dem. Vi ska varken höja skatten eller minska verksamheterna. Hälso- och sjukvårdens "orderböcker" är fortsatt fulla, jämfört med delar av industrin.
Vi har valt den tredje vägen som innebär att vi använder en del av det egna kapital som regionen har arbetat upp under de senaste goda åren och är därför beredda på att göra underskott i regionens finanser de kommande två åren. Det ska dock sägas att det finns visa osäkerheter kopplat till detta och det hänger på hur konjunkturen och skattekraften kommer att förändras över tiden. Det senaste åren har vi varannan månad fått nya ännu dystrare prognoser. Skulle den utvecklingen fortsätta kan även andra alternativ bli aktuella.
I det ekonomiska läge vi befinner oss i finns inte heller något större utrymme för nya reformer eller ekonomiska tillskott i hälso- och sjukvården. Vi fokuserar istället inriktningen i budgeten med att arbeta vidare med de initiativ som vi redan har tagit för att vidareutveckla dem. Det handlar framför allt om arbetet kring ökad kvalitet och patientsäkerhet, men också om att klara vårdgarantierna, intensifiera arbeta kring psykisk ohälsa och att förbättra väntetider, service och bemötande vid regionens akutmottagningar.
Det finns också en tydlig koppling mellan de ekonomiska förutsättningarna och arbetet med kvalitets- och säkerhetsfrågorna i vården. Med en förbättrad kvalitet och patientsäkerhet kan vi inte bara göra vården bättre för patienterna. Det ger oss också möjligheten att spara pengar om vi kan minska de vårdrelaterade infektionerna, om vi kan minska antalet reoperationer, om vi kan minska antalet läkemedelsbiverkningar, om vi bättre kan följa de gemensamma riktlinjerna för inköp med mera.
Våra verksamheter har alltid en skyldighet att använda de gemensamma resurserna så kostnadseffektivt som möjligt, men det är ännu viktigare att vi klarar av att göra det i ett läge där resurstillväxten är betydligt lägre än vad den är normalt.
Som politiker i regionen kan vi i mycket ringa utsträckning påverka regionens intäkter. Vi kan däremot påverka kostnadsutvecklingen och har en skyldighet att också göra det så att alla verksamheter klarar av sitt uppdrag till de givna budgetförutsättningar.
I budgeten ställs ett effektiviseringskrav på en procent på alla verksamheter (och lite mer på viss administration i regionen) utöver den årliga uppräkningen av index för pris- och löneutveckling. För 2010 så bedömer Sveriges kommuner och landsting (SKL) att det indexet ligger på 2,2%. Hälso- och sjukvården kommer alltså att kompenseras med totalt sett 1,2% och endast marginella tillskott utöver detta. Hälso- och sjukvårdsutskottet erhåller 35 miljoner kronor utöver detta för att kunna fortsätta arbetet med att implementera nya vårdmetoder och utveckling av cancersjukvården med mera.
Någon skulle nog bedöma det som en svag budget som inte innehåller några braskande nyheter. Jag vill säga att det är en stark budget, med omtanke om framtiden, när vi nu väljer att utveckla vården de kommande åren utan skattehöjningar men också utan dramatiska nedskärningar som vi ser från en del andra kommuner och landsting runt om i Sverige.
100 år av politik
Måndag morgon och om en knapp timma ska majoriteten i Västra Götalandsregionen presentera vårt förslag till budget för 2010 och en plan för åren som följer. Det kommer att vara en budget som är den kärvaste på flera år, men det är samtidigt en budget som präglas av ansvarstagande för nuet och för framtiden. Mer om budgeten i senare blogginlägg på denna sida. Jag kan inte avslöja innehållet före klockan 10.00.
Ägnade hela lördagen åt olika former av politiskt engagemang. Under dagen befann jag mig i Skövde för diskussion tillsammans med handikapporganisationerna som jag normalt träffar fyra gånger per år för så kallad brukarsamverkan, där HSU:s preseidium och brukarorganisationerna har information, diskussion och samtal om aktuella frågor i hälso- och sjukvården. Syftet med lördagen för brukarna var att utvärdera våra samarbetsformer, och till lördagen var jag inbjuden för att ge min syn på vår samverkan. Vi var rättt överens om att vi har trevliga och rätt bra arbetsformer, men att dessa kan utvecklas och förbättras ytterligare. Det ska vi arbeta vidare med.
På lördagkvällen fick jag vara med på en trevlig middag när Folkpartiet i Södra Älvsborg firade sitt 100 års jubileum. Det är i samband med evenemang som dessa som jag ibland blir lite avundsjuk på dem som fick vara politiskt aktiva på den tiden, avundsjuk på dem som fick vara med och genomföra riktigt stora reformer som allmän och lika rösträtt, sjukförsäkringssystemet, pensionssystemet och ytterligare 60 år tidigare den allmänna folkskolan. Ibland känns det idag som att vi bara putsar lite på välfärdssystemen, och de stora reformernas tid är kanske över?
Som sjukvårdspolitiker måste jag dock säga att det sannolikt är mycket mer spännande att vara politiker idag än för 100 år sedan. För 100 år sedan hade ännu inte de stora medicinska genombrotten kommit, och frågan är om inte den medicinska personalen gjorde lika mycket skada som nytta i sin goda strävan. En fråga som då lyfte hälsostatusen i Sverige var hygienfrågorna, och de är åter heta frågor för hur vi ytterligare ska höja kvaliteten i svensk hälso- och sjukvård. Vissa saker går onekligen igen, men för övrigt så är våra möjligheter att kunna påverka framtiden inom det medicinska området så oändligt mycket större idag för ett sekel sedan. Det ställer dock också andra krav på oss kring prioriteringar kring allt det vi kan göra, det ställer krav på oss att kunna finansiera allt (eller det mesta) av det vi kan göra, det ställer krav på oss att också föra den etiska och moraliska debatten kring dessa frågor.
I diskussionen med brukarorganisationerna så efterlyste de ett ännu större engagemang för "deras" frågor och de såg inga riktigt tydliga profiler i politiken efter Bengt Lindkvist (s) och Bengt Westerberg (fp) inom detta område. Bengt Westerberg genomförde den kanske senaste stora reformen i svensk politik med LSS - stöd och service till funktionshindrade - som ur en liberal synvinkel var en frihetsreform för stora grupper nu kan leva ett mer självständigt och oberoende liv med hjälp av assistenter. Det är nu 15 år sedan och kommunpolitiker svär över de stora kostnadsökningarna för reformen, och det har genom decennierna svurits över många reformer, men under 100 år har vi totalt sett fått ett välfärdssystem som invånarna i många andra länder avundas oss.
Ägnade hela lördagen åt olika former av politiskt engagemang. Under dagen befann jag mig i Skövde för diskussion tillsammans med handikapporganisationerna som jag normalt träffar fyra gånger per år för så kallad brukarsamverkan, där HSU:s preseidium och brukarorganisationerna har information, diskussion och samtal om aktuella frågor i hälso- och sjukvården. Syftet med lördagen för brukarna var att utvärdera våra samarbetsformer, och till lördagen var jag inbjuden för att ge min syn på vår samverkan. Vi var rättt överens om att vi har trevliga och rätt bra arbetsformer, men att dessa kan utvecklas och förbättras ytterligare. Det ska vi arbeta vidare med.
På lördagkvällen fick jag vara med på en trevlig middag när Folkpartiet i Södra Älvsborg firade sitt 100 års jubileum. Det är i samband med evenemang som dessa som jag ibland blir lite avundsjuk på dem som fick vara politiskt aktiva på den tiden, avundsjuk på dem som fick vara med och genomföra riktigt stora reformer som allmän och lika rösträtt, sjukförsäkringssystemet, pensionssystemet och ytterligare 60 år tidigare den allmänna folkskolan. Ibland känns det idag som att vi bara putsar lite på välfärdssystemen, och de stora reformernas tid är kanske över?
Som sjukvårdspolitiker måste jag dock säga att det sannolikt är mycket mer spännande att vara politiker idag än för 100 år sedan. För 100 år sedan hade ännu inte de stora medicinska genombrotten kommit, och frågan är om inte den medicinska personalen gjorde lika mycket skada som nytta i sin goda strävan. En fråga som då lyfte hälsostatusen i Sverige var hygienfrågorna, och de är åter heta frågor för hur vi ytterligare ska höja kvaliteten i svensk hälso- och sjukvård. Vissa saker går onekligen igen, men för övrigt så är våra möjligheter att kunna påverka framtiden inom det medicinska området så oändligt mycket större idag för ett sekel sedan. Det ställer dock också andra krav på oss kring prioriteringar kring allt det vi kan göra, det ställer krav på oss att kunna finansiera allt (eller det mesta) av det vi kan göra, det ställer krav på oss att också föra den etiska och moraliska debatten kring dessa frågor.
I diskussionen med brukarorganisationerna så efterlyste de ett ännu större engagemang för "deras" frågor och de såg inga riktigt tydliga profiler i politiken efter Bengt Lindkvist (s) och Bengt Westerberg (fp) inom detta område. Bengt Westerberg genomförde den kanske senaste stora reformen i svensk politik med LSS - stöd och service till funktionshindrade - som ur en liberal synvinkel var en frihetsreform för stora grupper nu kan leva ett mer självständigt och oberoende liv med hjälp av assistenter. Det är nu 15 år sedan och kommunpolitiker svär över de stora kostnadsökningarna för reformen, och det har genom decennierna svurits över många reformer, men under 100 år har vi totalt sett fått ett välfärdssystem som invånarna i många andra länder avundas oss.
98-94-89-84 procent
I veckan som gick kom den senaste av de halvårsvisa uppföljningarna av tillgänglighet i primärvården. I sjukhusvården mäts tillgängligheten och måluppfyllelsen till vårdgarantin varje månad, medan vi olyckligtvis fortfarande bara gör det två gånger per år i primärvården.
Siffrorna för Västra Götalandsregionen var återigen förbättrade, och vi uppnådde nu en måluppfyllelse på 98% telefontillgänglighet, vilket innebar att 98% av de som kontakta primärvården kom i kontakt med primärvården samma dag. Två andra landsting uppnådde en nivå på 99%, men regionen är fortsatt klart över riksgenomsnittet.
Vad gäller tillgänglighet till läkarbesök inom senast sju dagar så nådde regionen en måluppfyllelse på 94%, återigen slagna av två andra landsting som nådde en procentenhets bättre resultat.
Vad gäller måluppfyllelse till vårdgarantin på sjukhusen så ligger Västra Götalandsregionen fortsatt högt (på en tredje plats i landet) vad gäller måluppfyllelse till ett första besök inom 90 dagar. I mars var resultatet 89% utifrån den nationella definitionen för hur detta mäts.
Måluppfyllelsen till operation/behandling inom 90 dagar uppgick i mars till 84% och här har flera andra landsting gjort framryckningar så att vår placering har fallit till en åttonde plats, vilket fortfarande är en bit över riksgenomsnittet.
Västra Götalandsregionen gör alltså fortsatta förbättringar inom tillgänglighetsområdet, men det gäller att också fortsätta att vara observant på utvecklingen. Jag hoppas och räknar med att måluppfyllelsen vid regionens sjukhus ska fortsätta att förbättras under april och maj för att sedan falla tillbaka någon under sommaren när den planerade vårdverksamheten i stora stycken ligger i träda till förmån för den akuta verksamheten när personal samtidigt ska ha semester.
Den stora utmaningen kopplat till tillgänglighetsfrågorna ligger i att se att en god tillgänglighet också är "lönsamt" för både patienterna och vården. Det är lätt att förledas att tro att förlängda väntetider kan spara pengar. I bästa fall skjuter längre väntetider endast på kostnadsproblemet. Väl så troligt kan patienters besvär förvärras och leda till mer komplicerade och dyrare operationer. Längre väntetider leder också till fler patienter att "administrera" vilket både kostar tid och kraft hos vårdpersonal som kan ägna sig åt andra verksamheter.
Utmaningen för regionen, och även för övriga sjukvårdslandet, är att nu både klara de ekonomiska utmaningarna och måluppfyllelsen till vårdgarantierna. Sifferserien 98-94-89-84 är den bästa i regionens historia, men vi kan inte vara helt nöjda förrän vid kan skriva 100-100-100-100 och att vi fullt ut klarar av att leva upp till våra åtaganden. Någon kan hävda att det är en utopi som aldrig kommer att inträffa. I så fall är jag tillräckligt naiv att tro att det faktiskt är möjligt.
Lite av varje
Har helt enkelt inte hunnit blogga på några dagar. Jag har just nu en liten stunds ledighet mellan ett mycket intressant besök med knappt 20 kanadensare där vi presenterat delar av regionens hälso- och sjukvård för dem och den middag som ska följa med dem lite senare i kväll.
Det finns mycket att reflektera kring i detta blandade inlägg. Om jag ska börja med dagens erfarenheter så är det alltid mycket stimulerande att träffa sjukvårdsfolk (i detta fall mest sjukvårdsadministratörer) från andra länder, och även om jag idag under tre timmar fått berätta och svara på frågor om det svenska systemet så är det oerhört stimulerande att få influensar från andra länder. Vad jobbar man med för frågor i Kanada? Hur organiseras verksamheten? Vad har de för positiva och negativa erfarenheter av olika förändrings- och utvecklingsprojekt?
Jag skulle vilja ha med omvärldskontakt. Det är bara synd att det ska vara så himla känsligt när politiker åker utomlands för få inspiration och lära mer.
I går fick jag vara med och inviga Västra Götalandsregionens registercentrum. I registercentrum har vi samlat regionens verksamhet kring kvalitetsregister, och där vi är värd för två av de äldsta och bäst skötta kvalitetsregistren - Nationella diabetsregistret och Höftprotesregistret. Det finns mycket att säga från det seminariet, men den erfarenheten jag tar med mig är hur otroligt viktigt det är med mer kvalitetsarbete. Göran Garellick som arbetar med höftprotesregistret hävdade att hälso- och sjukvården lyckats spara upp mot 3 miljarder kronor tack vare information från höftprotesregistret under de 30 år som registret har funnits. Dåliga metoder har snabbt kunnat utmönstras när man ser resultat av dem. Sverige har den klart lägsta frekvensen av reoperationer tack vare kunskap vunnen ur kvalitetsregistrert.
Läste också för någon dag sedan att 2/3 av landets apotek ska byta ägare från staten som en del i avregleringen, eller omregleringen som det heter. Jag måste erkänna att det händer så mycket på apoteksfronten att jag inte riktigt har hunnit eller orkat hänga med. Det påverkar naturligtvis mitt ansvarsområde, men är inte direkt mitt ansvar. Jag har haft en tveksam attityd till omregleringen, men hoppas naturligtvis att det kommer att bli bra, med en fortsatt hög kvalitet och säkerhet i läkemedelshanteringen, men också att tillgängligheten kan förbättras, som ju har varit en av de främsta drivkrafterna bakom förändringarna.
Det finns mycket att reflektera kring i detta blandade inlägg. Om jag ska börja med dagens erfarenheter så är det alltid mycket stimulerande att träffa sjukvårdsfolk (i detta fall mest sjukvårdsadministratörer) från andra länder, och även om jag idag under tre timmar fått berätta och svara på frågor om det svenska systemet så är det oerhört stimulerande att få influensar från andra länder. Vad jobbar man med för frågor i Kanada? Hur organiseras verksamheten? Vad har de för positiva och negativa erfarenheter av olika förändrings- och utvecklingsprojekt?
Jag skulle vilja ha med omvärldskontakt. Det är bara synd att det ska vara så himla känsligt när politiker åker utomlands för få inspiration och lära mer.
I går fick jag vara med och inviga Västra Götalandsregionens registercentrum. I registercentrum har vi samlat regionens verksamhet kring kvalitetsregister, och där vi är värd för två av de äldsta och bäst skötta kvalitetsregistren - Nationella diabetsregistret och Höftprotesregistret. Det finns mycket att säga från det seminariet, men den erfarenheten jag tar med mig är hur otroligt viktigt det är med mer kvalitetsarbete. Göran Garellick som arbetar med höftprotesregistret hävdade att hälso- och sjukvården lyckats spara upp mot 3 miljarder kronor tack vare information från höftprotesregistret under de 30 år som registret har funnits. Dåliga metoder har snabbt kunnat utmönstras när man ser resultat av dem. Sverige har den klart lägsta frekvensen av reoperationer tack vare kunskap vunnen ur kvalitetsregistrert.
Läste också för någon dag sedan att 2/3 av landets apotek ska byta ägare från staten som en del i avregleringen, eller omregleringen som det heter. Jag måste erkänna att det händer så mycket på apoteksfronten att jag inte riktigt har hunnit eller orkat hänga med. Det påverkar naturligtvis mitt ansvarsområde, men är inte direkt mitt ansvar. Jag har haft en tveksam attityd till omregleringen, men hoppas naturligtvis att det kommer att bli bra, med en fortsatt hög kvalitet och säkerhet i läkemedelshanteringen, men också att tillgängligheten kan förbättras, som ju har varit en av de främsta drivkrafterna bakom förändringarna.
Styrsignaler och prioriteringar
Jag bloggade för några dagar sedan om styrsignaler, och tänkte åter ta upp den tråden när jag fann följande spännande nyhet på Text-TV. På grund av svårigheten att länka till Text-TV som byter innehåll varje dag citeras nyheten nedan.
Kineser beordras röka eller böta
De offentliganställda i länet Gong'an i den kinesiska provinsen Hubei har fått en order från sina överordnade om att röka mer.
-Ordern ska via cigarrettskatten främja den lokala ekonomin och ge lokala cigarrettmärken en skjuts gentemot konkurrerande fabrikat från andra håll, förklarar en talesman för länets marknadsövervakande grupp.
Lokala tidningar skriver att statliga och lokala enheter där personal inte röker flitigt kan få böta. Regeringen i Peking försöker få invånarna att dra ned på rökandet, påpekar AFP.
På något sätt är hisorien nästan lite söt och påminner mig om en så kallad skämtmotion till en kongress med ungdomsförbundet för 20 år sedan med rubriken "Återgå till vänstertrafik - successivt!" I motionen pläderades för vänstertrafik och att vi skulle börja med tunga fordon som lastbilar och bussar. En sådan successiv övergång skulle leda till trafikolyckor som krävde vård, nya fordon, räddningsinsatser med mera som alla skulle bidra till att höja Sveriges BNP och därmed den totala biståndsbudgeten som utgör en andel av BNP.
Min poäng med detta är att kriser sägs vara uppfinningarnas moder. Tyvärr är det inte bara goda idéer som föds i en kris. Att uppmana folk att röka mer är naturligtvis en vettlös signal. På samma sätt ser vi nu vettlösa protektionistiska förslag också i vår nära omvärld, och jag är övertygad om att vi, också i Västra Götalandsregionen, nu riskerar att fatta beslut som kortsiktigt är de vettigaste förslagen till att minska kostnaderna, men som långsiktigt ger betydligt större kostnader.
I början av 90-talets ekonomiska kris valde många landsting att minska antalet utbildningsplatser för AT- och ST-tjänstgöring för läkare. Kortsiktigt var det inte särskilt smärtsamt, men på några års sikt hade vi inte den gruppen vi borde haft att rekrytera till vakanta tjänster.
På samma sätt är det lätt att minska på de förebyggande och hälsofrämjande insatserna i hälso- och sjukvården i ett kortsiktigt perspektiv, men det riskerar att slå tillbaka. I det läget så kan det vara bra att påminna sig att det preventiva arbetet, liksom habilitering och rehabilitering ingår i prioriteringsgrupp 2 i den av riksdagens beslutade prioriteringsordningen. Alltså före prioriteringsgrupp 3 där "vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar" ingår.
Det är inte lätt att lyfta upp det preventiva förebyggande arbetet alltid, men vi bör oftare reflektera kring denna prioriteringsordning än vad vi faktiskt gör.
Kineser beordras röka eller böta
De offentliganställda i länet Gong'an i den kinesiska provinsen Hubei har fått en order från sina överordnade om att röka mer.
-Ordern ska via cigarrettskatten främja den lokala ekonomin och ge lokala cigarrettmärken en skjuts gentemot konkurrerande fabrikat från andra håll, förklarar en talesman för länets marknadsövervakande grupp.
Lokala tidningar skriver att statliga och lokala enheter där personal inte röker flitigt kan få böta. Regeringen i Peking försöker få invånarna att dra ned på rökandet, påpekar AFP.
På något sätt är hisorien nästan lite söt och påminner mig om en så kallad skämtmotion till en kongress med ungdomsförbundet för 20 år sedan med rubriken "Återgå till vänstertrafik - successivt!" I motionen pläderades för vänstertrafik och att vi skulle börja med tunga fordon som lastbilar och bussar. En sådan successiv övergång skulle leda till trafikolyckor som krävde vård, nya fordon, räddningsinsatser med mera som alla skulle bidra till att höja Sveriges BNP och därmed den totala biståndsbudgeten som utgör en andel av BNP.
Min poäng med detta är att kriser sägs vara uppfinningarnas moder. Tyvärr är det inte bara goda idéer som föds i en kris. Att uppmana folk att röka mer är naturligtvis en vettlös signal. På samma sätt ser vi nu vettlösa protektionistiska förslag också i vår nära omvärld, och jag är övertygad om att vi, också i Västra Götalandsregionen, nu riskerar att fatta beslut som kortsiktigt är de vettigaste förslagen till att minska kostnaderna, men som långsiktigt ger betydligt större kostnader.
I början av 90-talets ekonomiska kris valde många landsting att minska antalet utbildningsplatser för AT- och ST-tjänstgöring för läkare. Kortsiktigt var det inte särskilt smärtsamt, men på några års sikt hade vi inte den gruppen vi borde haft att rekrytera till vakanta tjänster.
På samma sätt är det lätt att minska på de förebyggande och hälsofrämjande insatserna i hälso- och sjukvården i ett kortsiktigt perspektiv, men det riskerar att slå tillbaka. I det läget så kan det vara bra att påminna sig att det preventiva arbetet, liksom habilitering och rehabilitering ingår i prioriteringsgrupp 2 i den av riksdagens beslutade prioriteringsordningen. Alltså före prioriteringsgrupp 3 där "vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar" ingår.
Det är inte lätt att lyfta upp det preventiva förebyggande arbetet alltid, men vi bör oftare reflektera kring denna prioriteringsordning än vad vi faktiskt gör.
Lite ledigt och Influensa A
Valborg och 1:a maj, samt lördag och söndag utan uppdrag har gett lite ledighet inför slutspurten på terminen. Ledighet och så härligt väder att det nästan kännts som sommarlovet. Ja, jag kallar ledigheten över sommaren för sommarlov då vi som regionråd inte har någon semester. Däremot har vi fördelen att kunna vara relativt lediga under 5-6 veckor på sommaren. Men trots trädgårdsarbete och middagar på altanen så har känslan över att vi är mitt inne i terminen ändå varit påtaglig.
Funderingar och tankar har gnagt och malt över regionen och hälso- och sjukvården, över nästa veckas uppgifter och kommande sammanträden i olika konstellationer. Det är just den delen som jag normalt klarar av att lägga bakom mig under sommarlovet, men som några extra dagars välbehövlig ledighet i månadsskiftet april/maj inte räckt till för.
Jag har i alla fall inte bloggat på några dagar, men ser också att det inte är lika många som vanligt som hittat vägen förbi denna blogg under långhelgen.
Det är inte heller helt enkelt att koppla av arbetet när svininfluensan, eller Influensa A som den nu ska kallas, har varit en av huvudnyheterna under helgen. Nu rapporteras också om det första misstänkta fallet i Sverige, i Stockholmstrakten. Klarare besked kommer under måndagen. Om fallet är positivt så lär det ytterligare öka bevakningen av frågan och delvis öka oron bland invånarna också i Sverige.
Fallen av Influensa A utanför Mexico har varit relativt milda, utan större sjukvårdsbehov, men vi vet ännu inte vad den nya virustypen kan komma att ställa till med. Jag frestas att säga att vår beredskap är god, men eftersom det var en bra bit från sanningen när Per-Albin Hansson deklarerade de bevingade orden så vågar jag inte göra det. Däremot känner jag mig trygg med den kunskap och kompetens som regionens smittskyddsenhet besitter, och har fullt förtroende för att de kommer att medicinskt kunna leda arbetet på ett mycket professionellt sätt i regionen.
Om sex veckor - då väntar mitt sommarlov.
Funderingar och tankar har gnagt och malt över regionen och hälso- och sjukvården, över nästa veckas uppgifter och kommande sammanträden i olika konstellationer. Det är just den delen som jag normalt klarar av att lägga bakom mig under sommarlovet, men som några extra dagars välbehövlig ledighet i månadsskiftet april/maj inte räckt till för.
Jag har i alla fall inte bloggat på några dagar, men ser också att det inte är lika många som vanligt som hittat vägen förbi denna blogg under långhelgen.
Det är inte heller helt enkelt att koppla av arbetet när svininfluensan, eller Influensa A som den nu ska kallas, har varit en av huvudnyheterna under helgen. Nu rapporteras också om det första misstänkta fallet i Sverige, i Stockholmstrakten. Klarare besked kommer under måndagen. Om fallet är positivt så lär det ytterligare öka bevakningen av frågan och delvis öka oron bland invånarna också i Sverige.
Fallen av Influensa A utanför Mexico har varit relativt milda, utan större sjukvårdsbehov, men vi vet ännu inte vad den nya virustypen kan komma att ställa till med. Jag frestas att säga att vår beredskap är god, men eftersom det var en bra bit från sanningen när Per-Albin Hansson deklarerade de bevingade orden så vågar jag inte göra det. Däremot känner jag mig trygg med den kunskap och kompetens som regionens smittskyddsenhet besitter, och har fullt förtroende för att de kommer att medicinskt kunna leda arbetet på ett mycket professionellt sätt i regionen.
Om sex veckor - då väntar mitt sommarlov.
