Sjukvård eller maktspel
Trots att sjukvården av väljarna rankas som en av de allra viktigaste frågorna så är det svårt att få medialt utrymme för regionvalet. Igår hade vi höstens första sammanträde med regionstyrelsen och när jag efter mötet med styrelsen såg Västnytt-reportern Martin Nilsson i huset så frågade jag om jag hade missat något som inte sett till någon inbjudan till regiondebatt i Västnytt inför valet som de senaste åren, och fick till svar att det inte skulle bli någon sådan. Regionens enda geografiskt heltäckande medie, Västnytt, avstår alltså också till att skapa arena för debatt och information om regionvalet. Men, la Martin till, jag vill gärna ha en intervju med dig om det politiska samarbetet efter valet.
Ett inslag som för övrigt har sänts i Västnytt under kvällen.
Jag måste ändå tycka att det är lite sorgligt att media är mer intresserade av maktspelet efter valet än om idéerna före valet. Motivet lär ibland vara den udda så kallade "oheliga alliansen" i Västra Götalandsregionen där folkpartiet, centerpartiet och socialdemokraterna sedan tio år utgör majoritet.
Hur udda är då egentligen styret i Västra Götalandsregionen?
I Sverige finns det en riksdag, 20 regioner/landsting och 290 kommuner. I årets val finns två tydliga regeringsalternativ, Allians för Sverige och de röd-gröna. I hur många av de 310 kommunerna, regionerna och landstingen styr egentligen någon av dessa riksdagskoalitioner?
Rätt svar är att de fyra allianspartierna bildar majoritet i 90 kommuner och landsting.
De tre röd-gröna partierna bildar tillsammans majoritet i 29 kommuner och landsting.
I 191 andra kommuner, landsting och regioner är det en annan majoritet.
Normaltillståndet i svensk lokal politik är alltså en majoritet som inte består av partierna i de två regeringsalternativet, så jag tycker inte att det är så mycket att hetsa upp sig över att det i 2010 års val, precis som i de senaste valen i Västra Götalandsregionen finns en öppenhet för olika konstellationer beroende på hur mandatfördelningen blir i valet.
Jag är övertygad om att Västra Götalandsregionen även i fortsättningen behöver ett majoritetsstyre, och vi i folkpartiet är gärna med och bidrar i en majoritet som vill driva socialliberal politik tillsammans med oss. Vilka möjliga alternativ som finns att göra det vet vi sent på söndag kväll den 19 september.
Bakslag för forskningen
Under en stor del av George W Bush presidentperiod förbjöds federala forskningsmedel för denna forskning, ett beslut som senare Barack Obama upphävde när han till trädde för 19 månader sedan.
Forskning på mänskliga stamceller är en viktig källa till kunskap för att försöka hitta svar på hur vi i framtiden kan hindra eller försena allvarliga sjukdomar och i allra bästa fall kanske också hur vi ska kunna bota svåra sjukdomar.
Forskning har i alla tider varit oerhört viktig för sjukvårdens medicinska utveckling och begränsningar av forskningens fria möjligheter att söka ny kunskap riskerar att leda till en stagnerande utveckling. Man kan undra varför jag som svensk regionpolitiker ska engagera mig i den amerikanska debatten om forskningsmetoder, men i grunden är det självklart då USA är världens absolut mest framstående forskningsnation (se bara på tilldelningen av Nobelprisen). Om världens bästa forskare förhindras att använda möjligheten att beforska stamceller så kommer det att få en påverkan för den långsiktiga medicinska utvecklingen i hela världen.
I ett egoistiskt perspektiv skulle man ju kunna tycka att det ger oss i andra länder möjligheter att rekrytera dessa forskare eller skapa utrymme för våra forskare att snabbare göra framsteg än de amerikanska, men jag tror inte på att forskning i grunden skulle vara en nationell (och i ännu mindre grad en regional) angelägenhet. Medicinsk forksning är global och i det perspektivet är beskedet från den amerikanska distriktsdomstolen ett riktigt bakslag. Jag tror att det är viktigt att vi från den övriga världen reagerar för att visa de progressiva krafterna i USA vårt stöd.
Patientsäkerheten
Inom hälso- och sjukvården är det tre områden, två gamla och två nya. Inom de gamla områdena skickar regeringspartierna bra signaler om att såväl kömiljarden som psykiatrisatsningen permanentas under mandatperioden. Vad gäller kömiljarden så tycker jag att det är helt OK att den fortsätter vara just en kömiljard, men det är lite synd att psykiatrisatsningen på 900 miljoner kronor från 2008 planeras att fortsatt vara 900 miljoner kronor 2014. Vill regeringen verkligen säkra en positiv utveckling via statsbidrag så bör den nog börja fundera på att indexuppräkna sina statsbidrag.
De nya områdena som i välfärdspaketet får en resurstilldelning under mandatperioden är en ökad satsning på tandvården för personer som på grund av sjukdomar eller funktionsnedsättningar har en försämrad tandhälsa. Hela 500 miljoner kronor planeras att satsas på denna grupp, vilket i mina öron faktiskt låter relativt mycket med tanke på att den gruppen redan har ett relativt gott skydd, men jag ska inte vara den som motsätter mig en ytterligare förstärkning för en angelägen sak för en angelägen målgrupp. Jag gissar att andra har bättre kunskap om vilka resurser som krävs.
Till sist och glädjande så ges besked om en större ekonomisk satsning för ökad patientsäkerhet. När jag satt med i Alliansens sjukvårdsgrupp så drev jag på i frågan om satsningar för ökad patientsäkerhet. Vi talade i den gruppen att det borde finnas någon form av stimulansmedel likt kömiljarden, och talade om en patientsäkerhetsmiljard. Dagens besked är inte riktigt en miljard, men väl 67,5% av en miljard - 675 miljoner kronor långsiktigt till de regioner och landsting som lyckas bäst med patientsäkerhetsarbetet. Jag tycker inte det är fel med resultatbaserade statsbidrag, och har full förståelse för att regeringar vill se att de får något för de statsbidrag de delar ut, men det kommer inte att bli helt enkelt att finna en bra, effektiv och rättvis resultatbaserad fördelningsmodell som dessutom är objektiv och inte går att manipulera.
För regionens del innebär satsningen ca 110 miljoner kronor om vi lyckas få vår relativa andel av kakan. Det är mycket pengar och kommer väl till pass i den stora patientsäkerhetssatsning som folkpartiet i Västra Götalandsregionen ändå vill genomföra under nästa mandatperiod. Stimulansmedel för förbättrad patientsäkerhet kommer dessutom att innebära en dubbel bonus för de regioner och landsting som lyckas då ett bra patientsäkerhetsarbete i sig höjer kvaliteten och minskar de onödiga kostnaderna i vården.
Totalt sett så tycker jag att det är ett bra besked från den nuvarande regeringen om den sitter kvar om knappt fyra veckor. Ska jag avslutningsvis vara lite kritisk så är jag lite förvånad över att satsningarna på äldreomsorgen i välfärdspaketet inte är större. Jag tillhör dem som tror att behoven inom äldreomsorgen faktiskt är större än behoven inom hälso- och sjukvården, men det kanske beror på att jag kan sjukvården bättre och ser vilken potential vi har att effektivisera stora delar av verksamheten via ett bra kvalitets- och patientsäkerhetsarbete.
...och vinnaren är VG Primärvård
Under vinjetten 15 i topp kommer jag under de närmaste dagarna som en upptakt till valrörelsen, där vi presenterar våra idéer och visioner för framtiden, att göra vissa återblickar på de sex och ett halvt år som jag varit ordförande i Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott och de beslut som jag har varit delaktig i att driva fram och förverkliga och som jag är särskilt stolt över.
Listan presenteras bakifrån och avslutas idag när vi kommit till listans första plats.
Plats 1 – VG Primärvård
Jag tror inte att det överraskar någon som har följt denna blogg eller på något sätt känner mig över vad jag har valt att lista som nummer ett på min egen topplista över insatser för regionens hälso- och sjukvård.
Som liberal och folkpartist har alltid utveckling av primärvården alltid legat högst upp bland de viktigaste utvecklingsområdena i svensk hälso- och sjukvård. Den nya lagstiftningen med lagen om valfrihetssystem gav oss möjligheten att förena flera liberala ambitioner. En satsning på primärvården, ökad mångfald i sjukvården, mer makt till patienterna och större valfrihet för personalen.
När HSU den 17 januari 2009 fattade beslutet om VG Primärvård skrev jag på bloggen:
” I mars är det 30 år sedan jag betalade min första medlemsavgift till Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU). (…) Från det första politiska mötet, till den första konferensen, till det första uppdraget, till det första jobbet (regionombudsman i Väst efter gymnasiet) fram till idag, och just idag har jag upplevt mitt stoltaste ögonblick som politiker (…) när hälso- och sjukvårdsutskottet fattade beslut om VG Primärvård - regionens vårdvalsmodell för primärvården.
Om jag inte skulle få chansen att fatta ett enda ytterligare politiskt beslut i mitt liv så skulle det (i alla fall just nu) vara OK, för jag har idag fått vara med och fatta just det beslut som jag allra mest har längtat efter sedan jag började syssla med hälso- och sjukvårdspolitik för 17 år sedan.”
Jag känner att min egen insats har varit viktig för tillblivelsen av VG Primärvård, men vill samtidigt betona att det aldrig hade blivit vad det blivit om det inte hade varit för duktiga och engagerade tjänstemän på hälso- och sjukvårdsavdelningen – och framför allt om det inte hade varit för mina politiska kollegor i HSU som givit, tagit och bidragit till det som till slut blev VG Primärvård.
Ett par veckor senare fattades det formellt slutgiltiga beslutet i fullmäktige den 3 februari. Då skrev jag följande på bloggen.
”När jag skriver de sista raderna är jag ensam kvar i fullmäktigesalen och jag upplever en inre tillfredsställelse över att vi har lyckats komma så här långt i en bred politisk enighet, och det kommer att bli riktigt roligt, spännande och även lite oroligt kring vad som kommer att hända det närmaste halvåret fram till starten och inte minst under det första året efter starten. Blir det flipp eller flopp, eller ett stort jasså?
Medborgarna kommer inte bara att kunna välja och välja bort vårdcentral från hösten 2009, de kan också välja och välja bort partier i regionfullmäktige hösten 2010. Jag tar gärna på mig ett ansvar för folkpartiets sida, och jag är övertygad om att chanserna är betydligt större att bli belönad än att bli straffad på valdagen.”
Blev det flipp, flopp eller ett stort jasså? Ja, var och en får göra sin tolkning – men även om vi upptäckt saker som behöver justeras, förbättras och utvecklas framöver så kan det första knappa året, ur mitt perspektiv, inte beskrivas på något annat sätt än som en succé.
Mer än 60 nya vårdcentraler har tillkommit i regionen. Några har också försvunnit sedan starten den 1 oktober förra året, men ytterligare några har också tillkommit efter startdagen och ytterligare några är på gång att starta verksamhet.
Det stora intresset från vårdgivarna är ett gott betyg. Det ökade utbudet och med det en ökad tillgänglighet, bättre service och bemötande har gynnat invånarna i regionen.
VG Primärvård är det roligaste, viktigaste och bästa jag har varit med om att utveckla under mina år som ordförande i hälso- och sjukvården – än så länge.
15 i topp - Plats 2: God Vård
Under vinjetten 15 i topp kommer jag under de närmaste dagarna som en upptakt till valrörelsen, där vi presenterar våra idéer och visioner för framtiden, att göra vissa återblickar på de sex och ett halvt år som jag varit ordförande i Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott och de beslut som jag har varit delaktig i att driva fram och förverkliga och som jag är särskilt stolt över.
Listan presenteras bakifrån och idag har det alltså kommit till listans andra plats.
Plats 2 – God Vård-konceptet
Det har varit roligt att höra kommentarer från personer som följer bloggen de senaste dagarna med spekulationer kring vad som ska komma på de absoluta topplatserna på min lista. Det har varit intressant att lyssna till spekulationerna och gissningarna. Några har delvis gissat rätt, andra har kommit med gissningar på saker som kanske borde ha varit med på listan, men ingen av dem som jag talat med har förvånande nog gissat på God Vård-konceptet.
Det kan naturligtvis bero på att det inte är jag som kommit på den vackra, tydliga och enkla bilden över vad som egentligen konstituerar en God Vård.
Det är ändå lite förvånande, och kanske också nedslående, att ingen spekulerat kring att God Vård skulle vara med i toppen, för bilden ovan är en bild som jag för snart tre år sedan svor på att jag skulle använda vid varje presentation och i varje sammanhang där jag talade om hälso- och sjukvårdsfrågor, och jag är stolt över hur väl jag har lyckats.
Jag har helt enkelt gjort God Vård-konceptet till min mission att torgföra i hälso- och sjukvårdspolitiken. Jag har tjatat om God Vård, jag har pratat om Vård, jag har skrivit om God Vård – och jag har gjort det för att God Vård-konceptet med dess sex ledstjärnor så tydligt illustrera vad vi måste sträva efter för att få en hälso- och sjukvård som präglas av kvalitet, i alla dess dimensioner.
Strax före sommaren antog regionfullmäktige budgeten för 2011. Det var den tredje budgeten i rad där större delen av hälso- och sjukvårdens uppdrag beskrivs utifrån God Vård-konceptet. Några veckor före budgetbeslutet antog hälso- och sjukvårdsutskottet Handlingsplan för God Vård.
God Vård-konceptet är idag en etablerad riktlinje för utvecklingsarbetet och jag kommer att fortsätta använda bilden i de allra flesta sammanhang – inte minst för att den är så pedagogisk. Lite kuriosa i sammanhanget är att när jag gör presentationer om God Vård så börjar jag alltid uppe i högra hörnet med Kunskapsbaserad vård och går sedan varvet runt motsols och slutar således med Effektiv vård. Jag vet inte riktigt varför, men det kan bero på att jag delvis ser Effektiv vård som summan av alla de andra ledstjärnorna.
Jag minns faktiskt inte när jag allra första gången såg den God Vård-bild som jag närmast har blivit förälskad i, men jag minns att det var kärlek vid första ögonkastet. Den hjälpte mig att summera och strukturera mina egna tankar om vad jag tycker var viktigt för en bra och kvalitativ hälso- och sjukvård. De sex ledstjärnorna innehåller just de dimensioner som är viktiga, med både patientperspektiv, ekonomiperspektiv och verksamhetsperspektiv.
Jag har några gånger sett en variant av bilden med en sjunde ledstjärna i form av det hälsofrämjande. Jag ser nog själv hellre det hälsofrämjande som det bakomliggande rastret (på min bild i lätt rosa ton) som mer eller mindre påverkar alla de övriga ledstjärnorna.
Jag är stolt över att bidragit till att etablera God Vård-konceptet som utgångspunkten för hälso- och sjukvårdens utvecklingsarbete i Västra Götalandsregionen. Jag är stolt över att det fått ett sådant genomslag att det genomsyrar de flesta utvecklingsdokument och jag är stolt över att jag lyckats vara så ihärdig som det faktiskt krävs för att kunna etablera ett koncept för God Vård.
När jag började göra min lista var God Vård redan tidigt på en medaljplats i mina funderingar och det blev till sist en mycket välförtjänt silvermedalj.
Hela listan:
2 God Vård
3 Angereds närsjukhus
4 Lundströmmottagningen
5 Vårdgarantier
6 Jämställd vård
7 Verksamhetsanalys
8 Akutprojektet
9 Centrum för verksamhetsutveckling (CVU)
10 Sprututbytesprogram
11-15 Utvecklinsplaner
Liberala idéer för regionen
I vårt valmanifest så lyfter vi fram 30 viktiga punkter för alla regionens verksamhetsområden, och tio av dem handlar om sjukvården, eller egentligen tio och en halv och jag tänkte börja med att berätta om den halva som står under avsnittet regional utveckling.
Vi vill från folkpartiets sida under nästa mandatperiod göra en storsatsning på forskningen. Vår ambition är att höja nivån på regionens bidrag till forskningen med en halv miljard kronor under nästa mandatperiod. Ett viktigt område är naturligtvis inom hälso- och sjukvården men också för att ytterligare stimulera forskning inom viktiga näringar för Västra Götaland. Vi vill också stödja forskning vid regionens universitet och högskolor inom sådana områden som är viktiga för regionens verksamheter.
Bland de tio sjukvårdspunkterna vi lyfter fram i vårt valmanifest vill jag särskilt kommentera några.
Den första rör sjukvården som serviceverksamhet. Sjukvården måste mycket tydligare agera som om man befann sig i den servicebransch som vi faktiskt befinner oss i. Det är idag ofta alldeles för krångligt att komma i kontakt med sjukvården både för att boka eller boka av eller boka om tider. Det är alldeles för lätt att slussa runt och hänvisa patienter vidare utan att försäkra sig om att de får kontakt någon annanstans. Vi måste kort sagt bli mycket mer professionella i bemötande- och informationfrågor. Som en del i serviceverksamheten ligger också att det för dem som verkligen behöver det ska kunna bli lättare att få ett hembesök och att vi tydligare måste utgå från patienternas behov och bättre organisera vården utifrån fungerande vårdkedjor.
Folkpartiet vill också göra en storsatsning på patientsäkerheten. Vi säger kaxigt att vi strävar efter att skapa världens säkraste hälso- och sjukvård i Västra Götalandsregionen. En del av de forskningsresurser vi vill satsa vill vi satsa inom just detta område, och vi måste utveckla metoder, rutiner och stödsystem i vården som stödjer en utveckling mot ökad patientsäkerhet. Antalet vårdskador och vårdrelaterade infektioner måste kraftigt minska. Den kanske allra största och viktigaste patientsäkerhetsfrågan är hanteringen av läkemedel där vårt arbete i regionen med än större kraft måste fokusera på att få till en ändamålsenlig förskrivning till varje patient för både högre kvalitet och högre säkerhet.
Vi konstaterar att VG Primärvård har blivit en stor framgång knappt ett år efter starten. För oss är det viktigt att fortsatt satsa på att stärka primärvårdens möjligheter i regionen att kunna tillgodose en stor del av invånarnas behov av hälso- och sjukvård. VG Primärvård har också gett oss blodad tand att vilja pröva fler vårdvalsmodeller inom andra områden, t ex för sjukgymnastik och rehabilitering.
Till sist lyfter vi fram frågan om väl fungerande IT-system i vården. Det behöver troligen göras mer radikala insatser för att få IT-system som stödjer sjukvårdspersonal i deras arbete och som underlättar deras arbete istället för att frustrera dem. Vi behöver IT-system som gör det lättare för patienter att få tillgång till information om sin sjukvård och bra IT-system är också viktigt för att kunna leva upp till önskemålen om en sjukvård i servicebranschen.
Detta är de frågor som jag under de kommande veckorna främst kommer att lyfta fram under de 33 dagar det är kvar till valet.
15 i topp - Plats 3: Angereds närsjukhus
Under vinjetten 15 i topp kommer jag under de närmaste dagarna som en upptakt till valrörelsen, där vi presenterar våra idéer och visioner för framtiden, att göra vissa återblickar på de sex och ett halvt år som jag varit ordförande i Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott och de beslut som jag har varit delaktig i att driva fram och förverkliga och som jag är särskilt stolt över.
Listan presenteras bakifrån och idag har det alltså kommit till listans tredje plats.
Plats 3 – Angereds Närsjukhus
Idén om ett närsjukhus i Angered föddes en relativt sen onsdagskväll i baren på Scandic Hotell i Lund hösten 2001. Jag var där för Folkpartiets landsmöte som skulle börja dagen efter. Jag satt i baren tillsammans med Erik Lithander som då var ordförande för Folkpartiet i Göteborg och vår representant i styrelsen för Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU).
Som alltid ett knappt år före valet så bollade vi lite olika idéer om valfrågor mellan oss och ganska snart sammanföll ett antal tankar och idéer som tillsammans utgjorde grunden till idén om att skapa ett närsjukhus i nordöstra Göteborg. Idén var tillräckligt spännande och samtidigt lite galen då det i regionen i övrigt pågick (som alltid) ett strukturarbete där frågan snarare handlade om koncentration av sjukvård till de större enheterna än om att starta nya sjukhus. Vi insåg då att det i alla fall skulle bli en fråga som väckte uppmärksamhet.
Jag var politisk sekreterare vid den här tidpunkten och var den som författade det 10-punktsprogram som en idéskiss till ett koncept för ett närsjukhus i Angered som presenterades i början av september 2002 av min företrädare Eva Eriksson och Erik Lithander.
Vi fick definitivt rätt i att det var ett förslag som väckte uppmärksamhet, men också ett förslag som möttes av upprördhet hos företrädare för andra partier och av representanter för SU som såg hur pengar skulle behöva fördelas om från SU till ett närsjukhus i Angered om den idén skulle förverkligas.
När det nu snart har gått åtta år sedan vår idéskiss först presenterades tycks alla vara rörande överens om det goda med idén om ett närsjukhus i Angered. Verksamheten har nu startat sedan ett par år tillbaka och har successivt utökats under paraplyet Angereds närsjukhus. Sedan ett år finns det också en egen styrelse för Angereds närsjukhus och strax före sommaren har det äntligen och efter många turer också blivit klart med en tomt för att bygga det fysiska närsjukhuset.
Jag tar i detta sammanhang åt mig delar av äran för att ha fött idén om ett närsjukhus i Angered, även om det som nu håller på att byggas upp inte i varje punkt uppfyller den idéskiss som presenterades för åtta år sedan så är det nästan förvånande mycket som gör det.
Jag vill också understryka att även om jag bidrog som idégivare så hade denna idé inte varit på väg att förverkligas på det sätt som nu sker om det inte initialt hade varit för hårt arbete från främst några av mina egna partikamraters. Lennart Duell och Erik Fristedt som har suttit i hälso- och sjukvårdsnämnden för östra Göteborg och drivit på i nämnden, men även Kerstin Keen som ordförande i styrelsen för Kungälvs sjukhus och Frölunda specialistsjukhus som initialt också fick nämndens uppdrag att driva den första verksamheten vid Angereds närsjukhus innan det blev en egen styrelse för verksamheten. Många andra har under resan anslutit sig och också bidragit med viktiga insatser för att förverkliga tankarna om ett närsjukhus i Angered.
I min roll som ordförande i regionens hälso- och sjukvårdsutskott är jag inte direkt inblandad i utvecklingen av Angereds närsjukhus, men det är relativt få förunnat att idag få vara med, om än bara på ett litet hörn, i utvecklingen av ett helt nytt sjukhus i Sverige på 2000-talet, och att få göra det i det område med de högsta ohälsotalen i Västra Götaland känns än mer angeläget och viktigt.
Angereds närsjukhus hamnar på en given pallplats i min topplista.
Nedan är ett utdrag ur den rapport vi presenterade 2002 i form av en sammanfattning av förslaget i punktform.
Sammanfattning av förslaget
För att förbättra tillgången på vård i nordöstra Göteborg önskar vi etablera ett närsjukhus som
vi kallar Angereds sjukhus. Ett sådant sjukhus skall kännetecknas av närhet och hög
tillgänglighet.
Här följer vårt förslag i punktform
• Ett nybyggt sjukhus
• med akutmottagning dygnet runt, så kallad lättakut.
• Vid sjukhuset bedrivs viss slutenvård, men främst öppenvård
• med inriktning mot i första hand barn- och kvinnosjukvård
• Sjukhuset skall också kunna utföra planerade operationer.
• Husläkarmottagning skall finnas integrerad i sjukhuset
• och samverkan med den kommunala vården och omsorgen skall utvecklas.
• Angereds sjukhus skall bli ett mångkulturellt sjukhus
• i alternativ drift.
Hela listan:
3 Angereds närsjukhus
4 Lundströmmottagningen
5 Vårdgarantier
6 Jämställd vård
7 Verksamhetsanalys
8 Akutprojektet
9 Centrum för verksamhetsutveckling (CVU)
10 Sprututbytesprogram
11-15 Utvecklinsplaner
15 i topp - Plats 4: Lundströmmottagningen
Under vinjetten 15 i topp kommer jag under de närmaste dagarna som en upptakt till valrörelsen, där vi presenterar våra idéer och visioner för framtiden, att göra vissa återblickar på de sex och ett halvt år som jag varit ordförande i Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott och de beslut som jag har varit delaktig i att driva fram och förverkliga och som är särskilt stolt över.
Listan presenteras bakifrån och idag har det alltså kommit till listans plats 4.
Plats 4 – Lundströmmottagningen
Någonstans och någon gång i slutet av 90-talet i samband med sjukhussammanslagningarna i Göteborg, regionbildning och kanske också fler skäl som delvis hade med värderingar att göra prioriterades denna verksamhet bort och Sahlgrenska Universitetssjukhuset förlorade den höga kompetens som man under flera år haft kring transsexualism, könsidentitetsutredningar med mera.
På våren 2008 hade jag sedan den stora äran att få vara med vid invigningen av Lundströmmottagningen i Alingsås som efter ett pinsamt långt uppehåll i regionens historia äntligen kunde ta emot människor för könsidentitetsutredningar igen.
Lundströmmottagningen är verkligen en liten enhet i regionens sjukvårdsutbud, men en oerhört viktig sådan för dem som behöver mottagningens hjälp, och att just denna mottagningsenhet hamnar så pass högt upp på min topplista hänger både samman med att det är en av de verksamheter där mitt eget engagemang har betytt mest för dess tillblivelse, men också för att den speglar det jag vill se att sjukvården ska syssla med, d v s vårda, hjälpa och stötta dem som allra mest behöver vård, hjälp och stöttning. Få grupper av individer i vårt samhälle är så utsatta och är så ensamma som personer med frågor om könsidentiteten. Få grupper har så hög självmordsfrekvens som denna grupp personer.
Det var inte helt lätt att få till Lundströmmottagningen. Det talades en hel del om vården för de transexuella i förarbetena till den regionala utvecklingsplanen för psykiatrin (plats 11-15 på listan) men det blev aldrig ett riktigt uttalat mål i slutdokumentet. Huvudansvaret för att genomföra planen las på våra tolv hälso- och sjukvårdsnämnder som var och en knappast kunde bygga upp en enhet för könsidentitetsutredningar, utan det krävdes ytterligare initiativ från hälso- och sjukvårdsutskottet för att förverkliga tillblivelsen av mottagningen.
I arbetet med att få till Lundströmmottagningen har inte minst nätverket TS Väst spelat en viktig roll som pådrivare för det är en fråga som allt för många tycker är lite knepig och undrar om det verkligen är en prioriterad verksamhet. Det finns många fördomar och mycket okunskap på många håll när det gäller frågor om transsexualism.
Frågan om vad enheten egentligen skulle heta var det också en viss diskussion kring och jag blev väldigt glad när det föreslogs att den skulle heta Lundströmmottagningen, efter docent Bengt Lundström. Både för att det blev ett neutralt namn utan någon stigmatisering, men också som en liten känga till dem som tio år tidigare bidrog till att den verksamheten vid Sahlgrenska under Bengt Lundströms ledning avvecklades.
Det blev till sist en nästan tio år lång period utan riktigt bra resurser i regionen för att möta denna målgrupp. Idag finns de resurserna med kompetent och engagerad personal vid Lundströmmottagningen och det är jag oerhört glad och tacksam för. Lundströmmottagningen hamnar på en klockren topposition och jag tycker det är lite synd att det bara finns tre medaljplatser och att Lundströmmottagningen precis missade en.
Hela listan:
4 Lundströmmottagningen
5 Vårdgarantier
6 Jämställd vård
7 Verksamhetsanalys
8 Akutprojektet
9 Centrum för verksamhetsutveckling (CVU)
10 Sprututbytesprogram
11-15 Utvecklinsplaner
15 i topp - Plats 5: Vårdgarantier
Under vinjetten 15 i topp kommer jag under de närmaste dagarna som en upptakt till valrörelsen, där vi presenterar våra idéer och visioner för framtiden, att göra vissa återblickar på de sex och ett halvt år som jag varit ordförande i Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott och de beslut som jag har varit delaktig i att driva fram och förverkliga och som är särskilt stolt över.
Listan presenteras bakifrån och idag har det alltså kommit till listans plats 5.
Plats 5 – Vårdgarantiarbetet
Jag har nu kommit till den övre halvan av min topplista och det kommer att handla om det ämnesområdet i svensk hälso- och sjukvård som kanske fått allra mest politisk och medial uppmärksamhet de senaste åren. Det är frågan om tillgänglighet och vårdgarantier i vården.
Jag kan inte ens försöka hävda att det är min egen personliga insats som har gjort att vi jobbat med tillgänglighet och vårdgarantier i regionen. Det är ett arbete som startade redan före min tid som sjukvårdspolitiker. Diskussionen fanns nog nästan redan innan jag engagerade mig politiskt för drygt 30 år sedan, men däremot är jag stolt över de bidrag som jag tillsammans med mina politiska kollegor har gjort i Västra Götalandsregionen för att förbättra tillgängligheten och måluppfyllelsen till de regionala och nationella vårdgarantierna.
En redovisning av vårdgarantiarbetet i regionen under 10 år kan göras nästan hur långt som helst, men jag ska försöka hålla mig till en kortare historieskrivning och tre delmoment i tillgänglighetsarbetet som jag känner att jag personligen har bidragit med.
Regionens arbete med vårdgarantier började när den nuvarande majoriteten tog över ledningen för regionen under hösten 2000. Min företrädare Eva Eriksson blev ordförande i dåvarande hälso- och sjukvårdsstyrelsen och jag var hennes politiska sekreterare. För oss som folkpartister har alltid patienträttigheter som vårdgarantier varit viktiga frågor, samtidigt som både Eva och jag tyckte att garantier är något som man faktiskt ska kunna uppfylla och inte ett mål i största allmänhet.
Västra Götalandsregionen hade kanske sämst utgångsläge av alla i början på seklet vad gäller antal patienter på väntelistor och långa väntelistor. Vi införde först en vårdgaranti på tolv månader, vilket i dagens perspektiv knappast ens känns som en patienträttighet, men vi ville börja bakifrån och successivt förbättra läget. Den gränsen sänktes till nio månader och senare till sex månader och hösten 2005 kom den nationella vårdgarantins gränser på tre månader.
Även då tillhörde Västra Götalandsregionen de regioner/landsting med flest som väntan längre än garantitiderna. Den statistiken kan dock ha innehållit jämförande fel då vi successivt jobbat med att förbättra redovisningar och statistik i syfte att se hela problembilden. Under några år lyckades vi också jobba oss upp i en nationell tätposition och tillhör idag de landsting/regioner med bäst måluppfyllelse till vårdgarantierna.
Tre moment i tillgänglighetsarbetet som jag är särskilt stolt över är den skarpare vårdgarantin bör besök och behandling i barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), den bortre gränsen för patienter som valt att avstå vårdgarantin och ”nollorna”
Västra Götalandsregionen var först med att differentiera vårdgarantigränserna när vi för tre år sedan sänkte vårdgarantigränsen för besök i BUP till 30 dagar och har efter några inledande månader haft en mycket hög måluppfyllelse hela tiden – ofta 95-100%. Drygt ett år senare kom nationella stimulansmedel knutna till kravet på skärpta vårdgarantier till BUP, och då hade vi redan gjort en stor del av vår hemläxa.
Mark Twain yttrade de bevingade orden att det finns ”lögner, förbannade lögner och statistik”. Hade han levt idag hade han kanske kunnat lägga till ”…och vårdgarantistatistik.” Ett av de senaste årens stora tvisteämnen har varit hur regioner och landsting ”fuskat” med vårdgarantin med begreppet ”patientvald väntan”, d v s avstått från sin rätt att kunna få vård någon annanstans än på det egna sjukhuset och hellre vänta kvar.
Vi uppfann begreppet i Västra Götalandsregionen. Inte för att vi skulle fuska med statistiken utan för att införa en vårdgarantigräns också för dem som avstått från att utnyttja vårdgarantin. Vi visste att det främst var äldre som avstod från att åka någon annanstans av lojalitetsskäl eller för att det uppfattades och var besvärligt att åka iväg till annat sjukhus eller annat landsting för att få vård. Vi menade att också den gruppen av patienter måste ha rättigheter och införde en bortre gräns på sex månader för dem som avstått från vårdgarantins erbjudande om vård vid annat sjukhus inom tre månader.
Det som jag är särskilt stolt över är arbetet med ”nollorna”. När regeringen la upp en miljard kronor med den så kallade kömiljarden för att stimulera regioner och landsting till bättre tillgänglighet införde vi ett eget incitamentssystem till våra sjukhus i regionen och bestämde oss för att premiera full måluppfyllelse, inte som regeringen som belönade 80- och 90-procentig måluppfyllelse. För att få pengar i regionens interna system handlade det för varje område att kunna redovisa NOLL väntande inom tre månader och NOLL patienter med egen vald väntan över sex månader. Det skärpte fokus hos många avdelningar och områden till att faktiskt klara måluppfyllelsen.
Jag skrev inledningsvis att vårdgarantierna får stort fokus. Med tanke på all annan viktig verksamhet i hälso- och sjukvården får den ofta allt för stort fokus, men det finns egentligen bara ett sätt att slippa ägna så mycket tid till vårdgaranti- och tillgänglighetsfrågorna och det är att uppfylla vårdgarantierna och erbjuda en god tillgänglighet. Då kan vi ägna mer tid, kraft och resurser till andra minst lika angelägna frågor.
Hela listan:
5 Vårdgarantier
6 Jämställd vård
7 Verksamhetsanalys
8 Akutprojektet
9 Centrum för verksamhetsutveckling (CVU)
10 Sprututbytesprogram
11-15 Utvecklinsplaner
15 i topp - Plats 6: Jämställd vård
Under vinjetten 15 i topp kommer jag under de närmaste dagarna som en upptakt till valrörelsen, där vi presenterar våra idéer och visioner för framtiden, att göra vissa återblickar på de sex och ett halvt år som jag varit ordförande i Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott och de beslut som jag har varit delaktig i att driva fram och förverkliga och som är särskilt stolt över.
Listan presenteras bakifrån och idag har det alltså kommit till listans plats 6.
Plats 6 – Jämställd vård
När Folkpartiet för ganska precis fyra år sedan presenterade sitt regionprogram inför valet 2006 så fanns blev de cirka 150 viljeinriktningarna i punktform med en punkt med lydelsen; ”inrätta ett forskningscentrum för kvinnors vård”.
Bakgrunden till den formuleringen var kravet på att klinisk forskning måste utformas så att de klarlägger de könsspecifika skillnader som finns. Kort sagt så saknas i allt för hög utsträckning kunskap om män och kvinnor får lika vård när de ska ha lika vård och om de får olika vård när könsskillnaderna gör att de ska ha olika vård.
När valresultatet efter valet 2006 återigen blev sådant att inget av de traditionella blocken fick egen majoritet bestämde sig folkpartiet, centerpartiet och socialdemokraterna för att fortsätta gemensamt bilda en majoritetskonstellation i Västra Götalandsregionen. I samband med att vi förhandlade om en gemensam politisk plattform för mandatperioden och fördelningen av politiska uppdrag lyfte vi från folkpartiets sida upp kravet om ett forskningscentrum, men vi valde då att kalla det ett kunskapscentrum för jämställd vård, och fick gehör från våra majoritetskamrater.
När vi på våren 2007 formulerade den nygamla majoritetens första budget för 2008 fanns kravet om att inrätta detta kunskapscentrum för jämställd vård med i budgeten och tio miljoner kronor tilldelades centret för att kunna bedriva forskning.
När vi nu skriver 2010 är Kunskapscentrum för jämställd vård i full gång, och du kan läsa mer om verksamheten på deras hemsida.
Eftersom både jämställdhet och sjukvård är några av mina politiska hjärtefrågor i politiken är det extra roligt att få ha varit med och skapa Kunskapscentrum för jämställd vård, och det var också en bidragande orsak till att jag fick utmärkelsen ”Årets liberala kvinna i Göteborgsregionen 2009” av Liberala kvinnor i Göteborg. Det blev jag väldigt glad och stolt över.
Två personer som också bör nämnas i sammanhanget är folkpartiets tidigare kommunminister (1978-79) Bertil Hansson som sådde fröet vid en diskussion i Göteborg om regionprogrammet och min politiska sekreterare Bernt Kjellander som höll i pennan när regionprogrammet skrevs och som deltog i förhandlingarna om den politiska plattformen efter valet 2006. De spelade båda en viktig roll för att vi idag har ett Kunskapscentrum för jämställd vård.
Jag tror att detta kunskapscentrum och de erfarenheter de vunnit kan utgöra en viktig grund när vi behöver bli bättre på att forska och vinna erfarenheter kring annan ojämlik vård beroende på inkomst, utbildning, etnicitet, ålder med mera. Att få en mer jämställd vård och likvärdig behandling i vården är en av de största utmaningarna vi har i svensk hälso- och sjukvård de kommande åren.
Hela listan:
6 Jämställd vård
7 Verksamhetsanalys
8 Akutprojektet
9 Centrum för verksamhetsutveckling (CVU)
10 Sprututbytesprogram
11-15 Utvecklinsplaner
15 i topp - Plats 7: Verksamhetsanalys
Under vinjetten 15 i topp kommer jag under de närmaste dagarna som en upptakt till valrörelsen, där vi presenterar våra idéer och visioner för framtiden, att göra vissa återblickar på de sex och ett halvt år som jag varit ordförande i Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott och de beslut som jag har varit delaktig i att driva fram och förverkliga och som är särskilt stolt över.
Listan presenteras bakifrån och idag har det alltså kommit till listans plats 7.
Plats 7 – Verksamhetsanalys
I samband med en av de första diskussionerna jag hade som nytillträdd ordförande i regionens hälso- och sjukvårdsutskott (HSU) med den lika nytillträdda hälso- och sjukvårdsdirektören Lars-Olof Rönnqvist på våren 2004 så föddes idén om det som ett år senare presenterades som den regionala sjukvårdens första samlade verksamhetsanalys.
Trots, eller kanske tack vare, att jag hade en bakgrund som politisk sekreterare som jobbat en hel del med ekonomi- och budgetfrågor och Lars-Olof tidigare varit budgetchef i regionen så kunde vi gemensamt konstatera att mycket av uppföljningen av sjukvården endast fokuserade på ekonomiska mått, och i allt för liten utsträckning på den verksamhetsdata som vi redan då samlade in men nästan inte alls använde i ett uppföljningsperspektiv.
Tillsammans med några andra sammanfallande faktorer i form av kvalitetsregistrens utveckling och internationella trender gavs hösten 2004 ett uppdrag till regionens fantastiska analysenhet att ta fram den första verksamhetsanalysen baserad på 2004 års data. Allt sedan dess har vi varje år fått en årlig verksamhetsanalys presenterad för oss.
Den samlade verksamhetsanalysen har i många stycken varit unik bland landets regioner och landsting. Vi har kunnat jämföra och analyser verksamhetsdata mellan sjukhus, vi har kunnat jämföra och analysera likheter och skillnader mellan olika hälso- och sjukvårdsnämndsområden, vi har kunnat jämföra och analyser förändringar över tid, vi har kunnat jämföra och analyser skillnader och likheter med övriga landet och vi har framför allt fått ett underlag att agera utifrån. Vad beror skillnader och likheter på? Är det rimliga skillnader och likheter? Behöver vi vidta fler åtgärder för att kunna erbjuda vård på lika villkor.
Den mest fantastiska utvecklingen i samband med de sex verksamhetsanalyser vi har fått ta del av är ökningen av kvalitetsdata. I 2004 års verksamhetsanalys återfinns två sidor under rubriken ”Medicinska resultat och uppföljning”. I 2009 års verksamhetsanalys upptar samma rubrik 37 sidor.
Verksamhetsanalysen är ett dokument som varit till stor hjälp för att utveckla regionens hälso- och sjukvård och jag är glad och stolt över att få haft med ett finger i tillblivelsen av verksamhetsanalysen och den platsar klockrent på denna lista.
Här kan du läsa mer om regionens arbete med Verksamhetsanalyserna
Hela listan:
7 Verksamhetsanalys
8 Akutprojektet
9 Centrum för verksamhetsutveckling (CVU)
10 Sprututbytesprogram
11-15 Utvecklinsplaner
15 i topp - Plats 8: Akutprojektet
Under vinjetten 15 i topp kommer jag under de närmaste dagarna som en upptakt till valrörelsen, där vi presenterar våra idéer och visioner för framtiden, att göra vissa återblickar på de sex och ett halvt år som jag varit ordförande i Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott och de beslut som jag har varit delaktig i att driva fram och förverkliga och som är särskilt stolt över.
Listan presenteras bakifrån och idag har det alltså kommit till listans plats 8.
Plats 8 - Akutprojektet
Det finns några delar av hälso- och sjukvårdens funktion, eller rättare sagt bristande funktion, som alltid riskerar att leda till stor bad-will när det inte fungerar och som ganska så lätt också leder till löpsedlar eller så kallade vänsterkryss i tidningarna. De verksamhetsområden som lyckas få denna uppmärksamhet är antingen verksamheter där det handlar om många människor som väntetider till operation/behandling eller tillgänglighet till vårdcentraler. Det kan också röra sig om verksamhetsområden som betecknas som väldigt viktiga som cancersjukvården eller hjärtsjukvården, och på senare tid har även psykiatrin kommit att platsa i den kategorin.
OCH det handlar om omhändertagandet och väntetiderna vid vid sjukhusens akutmottagningar.
Efter att vi försökt att strukturera hjärtsjukvården i regionen, genomfört den regionala canceröversynen, sjösatt psykiatrins utvecklingsplan, påbörjat arbetet med det som kom att bli VG Primärvård och under flera år satsat på att öka tillgängligheten, korta väntetiderna och successivt skärpt vårdgarantierna i regionen så kände jag för två år sedan att det var hög tid att göra något åt den del av hälso- och sjukvården som frustrerade flest människor och som allra mest bidrog till bilden att sjukvården inte fungerade - våra akutmottagningar.
2008 gav hälso- och sjukvårdsutskottet därför ett uppdrag att initiera ett arbete för bättre omhändertagande vid sjukhusens akutmottagningar. Det var ett uppdrag som innehöll flera delar.
Information, service och bemötande
De allra flesta människor förstår och begriper att det ibland kan dröja med att få hjälp vid en akutmottagning om det kommer in mer allvarligt sjuka eller skada människor som måste prioriteras först. Däremot brast det allt för ofta i information till patienterna om varför de fick vänta, när de kunde räkna med att få hjälp osv. Det brast i service i frågor som att kunna få något att äta eller dricka när man måste vänta längre eller med att få hjälp att ta sig till en toalett. Jag minns bland annat att jag blev uppringd av GT som ställde frågor om varför vi i varuautomater i anslutning till akutmottagningarna inte hade några varor som var lämpliga var diabetiker. Jag blev svaret skyldig, för det är klart att för varuatuomatsföretaget handlar det om att fylla en varuautomat vilken som helst. För regionen och sjukvården handlar det om att ställa krav på att kunna erbjuda varor som passar målgruppen människor som är sjuka eller skadade.
Kompetens
En annan del i uppdraget handlade om bemanning och kompetens och inte minst frågan om akutläkare, alltså läkare som har sin huvudsakliga arbetsplats på akuten. Många patienter upplever ofta en akutmottagning som lite rörig och en av anledningarna är att i princip ingen läkare har akuten som sin fasta arbetsplats. Många läkare måste göra sina jourpass på akutmottagningen, men många gör inte så många pass där vilket gör att man inte alltid kan rutiner eller vet var olika saker finns.
Väntetider
Jag har i denna blogg flera gånger under senaste året kommenterat väntetider på akutmottagningarna. Vad är egentligen en rimlig väntetid? I arbetet med akutprojektet så bestämde vi oss för att sätta upp måltal för olika moment i omhändertagandet vid akutmottagningarna, och vi satte upp måltal som successivt skulle skärpas över åren. Vi strävade efter en måluppfyllelse på 90% på grund av akutens speciella natur med variationer i hur många som söker sig till akuterna.
Resultatet av det arbetet blev detta:
Tid till en första bedömning när man kommer in (triagering) - Tid till triage, TTT
90% ska bli triagerade under 2009 inom 10 minuter, 2010 inom 10 minuter och 2011 inom tio minuter
Tid tills att en läkare gör en bedömning av tillståndet - Tid till läkare, TTL
90% ska bli bedömda av läkare under 2009 inom 90 minuter, 2010 inom 60 minuter och 2011 inom 30 minuter
Tid från att man kommer in till akuten tills man är färdigbehandlad som patient vid akutmottagningen och antingen skickad till en vårdavdelning för vidare vård eller hemskickad efter att ha fått vård - Total genomloppstid, TTG
90% ska vara färdigbehandlade på akuten under 2009 inom 6 timmar, under 2010 inom 5 timmar och 2011 inom 4 timmar.
Från och med mars i år har vi börjat kunna mäta och följa måluppfyllelse på ett mycket säkrare sätt och strax före sommaren så ligger vi på en måluppfyllelse mellan 60-75% för de olika momenten. Vi lyckas bäst med total genomloppstid och sämst med att hinna ge en läkarbedömning inom en timme.
Akutprojektet har lett till en rad aktiviteter på våra sjukhus för att se över och ifrågasätta arbetssätt och arbetsmetoder i syfte att kunna korta väntetider och förbättra informationen och servicen. Några sjukhus ligger mycket nära att klara måluppfyllelse av de uppsatta måltalen, andra ligger en längre bit ifrån. Totalt sett är jag övertygad om att vi nu har redskap för att kunna förbättra akutverksamheten och förbättra situationen för patienterna, men vi har mycket kvar att jobba med för att kunna vara nöjda. Utan att akutprojektet hade vi haft en längre väg till de mål vi strävar efter. Därför platsar akutprojektet på min topplista.
Hela listan:
9 Centrum för verksamhetsutveckling (CVU)
10 Sprututbytesprogram
11-15 Utvecklinsplaner
15 i topp - Plats 9: CVU
Under vinjetten 15 i topp kommer jag under de närmaste dagarna som en upptakt till valrörelsen, där vi presenterar våra idéer och visioner för framtiden, att göra vissa återblickar på de sex och ett halvt år som jag varit ordförande i Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott och de beslut som jag har varit delaktig i att driva fram och förverkliga och som är särskilt stolt över.
Listan presenteras bakifrån och idag har det alltså kommit till listans plats 9.
Plats 9 – CVU
Centrum för verksamhetsanalys (CVU) är numera en del av hälso- och sjukvårdsavdelningen och en centrumbildning som jag känner mig som pappa till och som jag är stolt över.
Precis som initiativet till psykiatrins utvecklingsplan (plats 11-15) så kommer initiativet till bildandet av före min tid som ordförande i hälso- och sjukvårdsutskottet, men är samtidigt ett bra bevis på att regionens politiska sekreterare har möjligheter och makt att påverka regionens utveckling.
Det var i samband med 2002 års budgetarbete, alltså våren 2001, som jag födde idén med ett centrum för verksamhetsutveckling. Tanken med centret var att de skulle kunna fungera som en sorts internkonsulter i organisations- och verksamhetsutvecklingsfrågor. Det jag under några år med regionen hade noterat och som för övrigt nästan alltid gäller är att alla inhyrda konsulter som gör en översyn av en verksamhet alltid måste leverera ett förslag till förändring av organisationen. Hur ska man annars kunna motivera sitt konsultarvode om man inte kommer med förändrings- eller förbättringsförslag? Tanken var att ha ett kompetent center i den egna organisationen som både kunde vara billigare och som inte heller behövde känna samma press på att lämna förslag till förändringar i organisationen om det inte var nödvändigt.
CVU:s roll idag är inte den jag tänkte på vårkanten 2001. Det var nog till och med så att det dröjde lite innan CVU riktigt fann sin roll i Västra Götalandsregionens organisation. Den rollen blev tydligare när CVU blev stöttare för de verksamheter som började arbeta med Genombrottsmetodik för att förbättra och utveckla den egna enhetens arbetsmetoder för högre kvalitet, bättre tillgänglighet, bättre arbetsmiljö eller högre patientsäkerhet.
I början av den nuvarande mandatperioden blev CVU, från att ha varit en fristående enhet som hängde lite fritt organisatoriskt, en del av regionkansliets hälso- och sjukvårdsavdelning som är den avdelning som servar oss politiker i hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU). CVU har idag en viktig roll som inspiratör och inte minst utbildare i frågor kring kvalitet, verksamhetsutveckling och förbättringskunskap.
Det blir inte alltid (faktiskt rätt sällan om jag ska vara helt ärlig) precis så som man först tänker i politiken, men om den första tanken om ett centrum för verksamhetsutveckling som internkonsulter hade tänkts våren 2001 så tvivlar jag starkt på att vi heller hade haft CVU som det idag ser ut i vår organisation.
Läs mer om CVU och dess uppgifter idag via denna länk.
9 Centrum för verksamhetsutveckling (CVU)
10 Sprututbytesprogram
15 i topp - Plats 10: Sprututbytesprogram
Under vinjetten 15 i topp kommer jag under de närmaste dagarna som en upptakt till valrörelsen, där vi presenterar våra idéer och visioner för framtiden, att göra vissa återblickar på de sex och ett halvt år som jag varit ordförande i Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott och de beslut som jag har varit delaktig i att driva fram och förverkliga och som är särskilt stolt över.
Listan presenteras bakifrån och idag har det alltså kommit till listans plats 10.
Plats 10 – Sprututbytesprogram
På min topplistas plats 10 kommer sprututbytesprogram för narkomaner. Det är egentligen den allra första sjukvårdspolitiska frågan som jag engagerade mig i för drygt 20 år sedan när jag fattade pennan och skrev en motion till dåvarande Folkpartiets Ungdomsförbunds kongress i Gävle 1989.
Ibland tar det lång tid i politiken att gå från ord till handling, och tyvärr måste jag erkänna att det fortfarande inte handlar om handling vad gäller sprututbytesprogram i Västra Götalandsregionen. Den relativt nya lagstiftningen som medger inrättande av sprututbytesprogram kräver ett samarbete mellan å ena sidan regionen/landstinget och å andra sidan den kommun där programmet bedrivs, och här har vi ännu inte nått en enighet med Göteborgs stad om att inrätta ett sprututbytesprogram för narkomaner.
Frågan om sprututbytesprogram väcker ofta stora och starka känslor. När vi i våras behandlade en motion från miljöpartiet i hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) fanns det faktiskt fyra olika förslag till beslut från sex partier – och då hade ändå inte miljöpartiet någon förslagsrätt.
Att frågan hamnar på topplistan är ändå för att jag har medverkat till att vi i Västra Götalandsregionen har beslutat oss för en linje där vi vill agera för att få till stånd ett sprututbytesprogram i regionen. Det är jag stolt över.
Jag frågar mig om det finns någon annan preventiv åtgärd i sjukvården vi skulle avstå från om vi kunde förhindra spridning av farlig, till och med livsfarlig, smitta? Jag frågar mig också om de som är motståndare till ett sprututbytesprogram för att det skickar fel signaler verkligen tror att någon väljer att bli sprutnarkoman för att riskerna för smitta minskar när man kan få tillgång till rena sprutor?
Att införa ett sprututbytesprogram är att värna och skydda några av samhällets mest utsatta individer och det är för mig ett klockrent liberalt uppdrag som jag hoppas kunna förverkliga under början av nästa mandatperiod.
Hela listan:
10 Sprututbytesprogram
15 i topp
Under rubriken ”15 i topp” kommer jag under de närmaste dagarna att presentera att presentera 15 av de beslut som jag har varit med om att fatta de senaste åren som ordförande i regionens hälso- och sjukvårdsutskott och som jag är särskilt stolt över och där jag tror att min egen insats och mitt eget engagemang starkt har bidragit till att vi fattat just dessa beslut.
Det är helt enkelt en lista över några av mina viktigaste avtryck i sjukvården under de 2 363 dagar som jag på valdagen har varit ordförande i Hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU).
Listan gör inga anspråk på att vare sig vara objektiv eller komplett. Jag har alldeles säkert glömt någon viktig punkt när jag försökt att summera vad som hänt under sex och ett halvt år.
Plats 11-15 Utvecklingsplaner
På 11-15 plats på min lista kommer fem stycken viktiga utvecklingsplaner som vi beslutat om under de senaste åren. Det har varit svårt att skilja dem åt i ”viktighetsordning” så det får bli en delad plats 11-15. En viktig utvecklingsplan som inte finns på listan är Hälso- och sjukvårdens utvecklingsstrategi från 2004 (för övrigt ett av mina första beslut att hantera våren 2004). Inte för att den är mindre viktig utan för att det var ett arbete som hade startat redan i samband med regionbildningen och jag kan inte hävda att mitt engagemang varit särskilt bidragande för dess tillkomst.
Ska dock kort kommentera de andra fem utvecklingsplanerna och bakgrunden till dem utifrån en kronologisk ordning.
Psykiatrins utvecklingsplan
Beslutet om att ta fram en utvecklingsplan för psykiatrin i Västra Götalandsregionen var en av de första åtgärderna som jag och min företrädare Eva Eriksson beslutade oss för när Eva blev ordförande i den dåvarande hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Det var alltså lite före min tid som ytterst ansvarig, men som politisk sekreterare till Eva hade jag också en hel del makt och möjligheter att tycka och påverka. Planen antogs 2005 och i våras har HSU på mitt initiativ beslutat att revidera den nuvarande utvecklingsplanen.
Barn- och ungdomspsykiatrins utvecklingsplan
När vi fick tillbaka förslaget till psykiatrins utvecklingsplan hade vi nog förväntat oss en plan som också omfattade barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Det gjorde den inte även om den särskilt lyfte problematiken med unga vuxna och övergången mellan BUP och vuxenpsykiatrin. Ganska kort efter att fullmäktige antagit psykiatrins utvecklingsplan startade arbetet på mitt initiativ att också ta fram en utvecklingsplan för regionens barn- och ungdomspsykiatri. BUP-planen kunde sedan antas hösten 2007.
Utvecklingsplan för cancersjukvården
Vad gäller utvecklingsplanen för cancersjukvården, eller det som till en början var en regional översyn av cancersjukvården, så är det på sin plats att dela med mig av äran till min kollega i HSU, Jan-Åke Simonsson (s) för det initiativet. I början av 2006 gavs uppdraget som sedan återrapporterades i slutet av 2006 och som fortfarande ligger till grund för en rad aktiviteter för att utveckla och stärka cancersjukvården i Västra Götalandsregionen.
Styrdokument för Habilitering och Hälsa
Så sent som i början av detta år antog regionfullmäktige ett styrdokument för verksamheten inom före detta handikappförvaltningen som samtidigt bytte namn till Habilitering och Hälsa (HoH). Styrdokumentet – mål, inriktning, omfattning och kvalitet – för verksamheten inom HoH var ett resultat av ett budgetuppdrag i 2009 års budget. Det var ett uppdrag som jag fick med i det årets budgetskrivning och jag var främst inspirerad till uppdraget av de brukarsamverkansträffar som presidiet i HSU har 4-5 gånger om året med representanter för handikapprörelsens olika brukarorganisationer.
Utvecklingsplan för den prehospitala akutsjukvården
Detta är den färskaste av dessa fem utvecklingsplaner och ett arbete som fortfarande pågår. Del 1 av utredningen presenterades för HSU strax före sommaren och mer konkreta förslag till åtgärder kommer att återkomma kring årsskiftet 2010/2011. Det händer mycket spännande inom ambulanssjukvården och den övriga prehospitala verksamheten och hösten 2009 tog vi från majoriteten på mitt förslag ett initiativ att göra en kartläggning och verksamhetsbeskrivning för att få underlag för att ytterligare kunna utveckla och förbättra den prehospitala akutsjukvården i regionen.
Nu drar min valrörelse igång
Idag, lördag den 7 augusti, drar min valrörelse igång på allvar. Folkpartiets toppkandidater i valet till regionfullmäktige kommer att samlas för att dra upp de sista riktlinjerna för valkampanjen, diskutera valmanifestets punkter, kanske spela in lite inslag till webb-TV:n, göra finjusteringarna av hemsidan med mera. Under de närmaste 10-12 dagarna kommer såväl valmanifest som vår nya hemsida att lanseras och sen kommer i alla fall jag att försöka kampanja så mycket jag bara orkar för att få ett bra stöd för att kunna genomföra våra liberala idéer för regionen under nästa mandatperiod.
I morgon, söndag den 8 augusti, är det lite mer officiell västsvensk valupptakt när vår partiledare Jan Björklund traditionsenligt håller ett sommartal på Marstrand. Jag tror jag första gången hörde folkpartiets ordförande sommartala på Marstrand 1984 när Bengt Westerberg inledde en nu över 25 år lång tradition, och jag har varit på plats i princip varje år för att lyssna till Bengt och sedan också Maria Leissner, Lars Leijonborg och nu för andra gången Jan Björklund.
Nu drar alltså min valrörelse igång, och det kommer också mitt bloggande att göra. Under de närmaste dagarna kommer jag att på bloggen presentera en personlig topplista över de beslut de senaste åren som jag är mest stolt över och där jag tror att min egen insats och mitt eget engagemang starkt har bidragit till att vi fattat just dessa beslut.
Välkommen att följa min blogg under valrörelsen!
