Sjukdomsförebyggande metoder
Tillbaka sent måndagkväll och på tisdagmorgon trillade jag direkt tillbaka till vardagen med ett kunskapsseminarium tillsammans med Socialstyrelsen om de förestående nationella riktlinjerna kring sjukdomsförebyggande metoder med fokus på alkohol, tobak, motion och kost.
Försökte inför seminariet räkna ut hur många kunskapsseminariedagar kring nationella riktlinjer som jag inlett sedan 2004 då 2005 års utgåva av strokeriktlinjerna var de första riktlinjerna som förbereddes via denna typ av seminarier. Svaret jag kom fram till var cirka 15, och det var väl de sista på ett tag för mig som inledare i egenskapen av ordförande i hälso- och sjukvårdsutskottet. (Om någon uppfattar en viss bitterhet över att så blir fallet så är det helt rätt uppfattat.)
Dagens seminarie lockade ovanligt många deltagare och 130-talet personer var anmälda till dagen. Verksamhetsföreträdare, beställartjänstemän och politiker dominerade bland deltagarna och det blev en i många stycken väldigt bra dag.
I mitt inledningsanförande passade jag på att vara lite självkritisk i hur vi har jobbat med sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande metoder i regionen under de senaste åren. Det är långt ifrån så att vi har suttit passiva utan att göra något, men vi har duttat lite för mycket. Ett projekt här och en insats där har följts av fokus på något område ett visst år och något annat ett annat år. Jag hoppas att de nu planerade riktlinjerna kring sjukdomsförebyggande metoder kan utgöra stommen i ett helhetsgrepp kring området sjukdomsförebyggande insatser. Uppemot 20% av sjukdomsbördan i Sverige beror på osunda levnadsvanor och det borde därför vara självklart att vården fokuserar mer på att stödja och hjälpa enskilda människor till mer sunda levnadsvanor.
Under året har vi i hälso- och sjukvårdsutskottet ett flertal gånger diskuterat hur vi ska bli bättre på att ge framför allt primärvården verktyg för att mer strukturerat arbeta med dessa frågor. Ett av svaren är att jobba med det hälsoprofilsverktyg som primärvården i Göteborg utvecklat tillsammans med Sahlgrenska Akademien. Jag bloggade om det på våren 2008 i anslutning till ett inlägg om riskfyllt alkoholbruk. Det är fortfarande ett mycket bra verktyg som jag hoppas kan utgöra stommen i en offensiv satsning i primärvården för ett mer strukturerat arbetssätt för att stödja och möta enskilda människor på vägen mot bättre levnadsvanor.
Att få människor att leva sundare är dock inte bara primärvårdens ansvar. Först och främst är det den enskildes eget ansvar, men även personal på våra sjukhus måste bli mycket bättre på att lyfta upp riskfaktorer i levnadsvanorna när de träffar patienter som drabbats av olika sjukdomar eller skador som kan antas bero på bristande motion, felaktiga matvanor, riskbruk av alkohol eller för stor tobakskonsumtion. I flera av dessa frågor behöver fler samhällsinstitutioner än sjukvården engagera sig. Skola, föreningsliv, arbetsliv med flera är också viktiga aktörer för att vi ska kunna minska den höga sjukdomsbördan som följer av de osunda levnadsvanorna.
Min förhoppning är att Västra Götalandsregionen med stöd i de kommande riktlinjerna kan bli en organisation som på allvar och på bredden börjar jobba med dessa frågor.
I opposition - nya visitkort
Regionfullmäktige har valt en regionstyrelse bestående av 15 ledamöter;
5 socialdemokrater
4 moderater
1 folkpartist
1 miljöpartist
1 kristdemokrat
1 vänsterpartist
1 centerpartist, och
1 sjukvårdspartist.
med Gert-Inge Andersson (s) som ordförande i regionstyrelsen, och Johnny Magnusson (m) som vice ordförande.
För egen del handlar det om att byta visitkort då titeln Regionråd måste bytas mot Oppositionsråd. Frågan är bara vad det kommer att stå på sjukvårdspartiets Billy Bertilssons visitkort? Är han regionråd eller oppositionsråd? Det är den frågan som kommer att få svaret den närmaste tiden då sjukvårdspartiet (SPVG) blir vågmästare mellan de traditionella blocken.
Sjukvårdspartiet kommer således att få en mycket viktig roll i regionens fortsatta utveckling och den nya politiska minoritetsledningen med S, MP och V har tagit på sig ett stort ansvar för ledningen och utvecklingen i regionen i ett synnerligen oklart politiskt landskap.
Om två veckor ska regionstyrelsen förhoppningsvis välja nya utskott, bland annat ett nytt hälso- och sjukvårdsutskott (HSU). Jag hoppas att jag kommer att få möjlighet att vara delaktig i HSU även fortsättningsvis för att få vara med och utveckla regionens hälso- och sjukvård, men till det får vi återkomma.
Bland det som ändå gladde mig mest vid dagens sammanträde var när partierna redovisade inträdesordning för ersättare från andra partier. Det blir en lång lista med företrädare för alla partier där Folkpartiets lista ser ut som följer; FP-C-M-KD-S-MP-V-SPVG-SD. Det som dock gladde mig var att Sverigedemokraterna (SD) placerade Folkpartiet sist på sin lista över ersättare. Det ser jag som en hedersbetygelse.
Nu ska jag medvetet låta bli att blogga under en vecka och åka utomlands några dagar efter sex intensiva valrörelseveckor och sex lika intensiva förhandlingsveckor.
På väg mot opposition
Nu är röstningen avslutad och Kjell Nordström (s) är vald till ny ordförande i regionfullmäktige. Han vann omröstningen med 75-74 över Conny Brännberg (kd), och han vann den sannolikt med stöd av en Sverigedemokrat som röstade på honom, medan övriga Sverigedemokrater stödde Brännberg. Nu spelar det ingen roll för oss. Även om Brännberg vunnit med 75-74 hade Allianspartierna därmed sett sig besegrade. Vi har ingen vilja att styra regionen med stöd av Sverigedemokraterna. Syftet med den omröstning som begärdes var att testa om konstellationen Socialdemokrater, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sjukvårdspartiet höll eller inte. Det gjorde den, och vi kommer fortsättningsvis inte att krångla utan låta den nybildade politiska minoritetsledningen få tillsätta alla ordförandeposter i regionen.
Nedan delger jag er det anförande (första gången jag haft ett skriftligt anförande i fullmäktige) jag höll med anledning av det politiska läget i regionen, inför valet av ordförande i fullmäktige.
Fru ordförande,
Den glädje och den förväntan jag borde känna inför en ny mandatperiods möjligheter har idag inte infunnit sig. Vi har bakom oss sex veckor av diskussioner, förhandlingar, erbjudanden och överenskommelser sedan invånarna i Västra Götalandsregionen på valdagen utsåg ett fullmäktige med 149 ledamöter från nio partier, men vi har som partier inte förmått att komma hit och erbjuda en tydlig majoritetsledning för regionen.
Folkpartiet liberalerna har aktivt försökt bidra till att skapa en tydlig majoritetsledning i regionen. När det inte såg ut att lyckas har vi försökt bidra till att hitta öppningar för stabilast möjliga minoritetsledning i regionen. Inte heller det har vi lyckats med under de senaste veckorna. Det beklagar jag djupt. Vi har som politiska partier inte förmått att ta det ansvar vi har för regionen.
Jag kan konstatera att vissa partier under förhandlingarna om makten av taktiska skäl har valt att binda upp sig, och binda sig hårt, med andra partier och därmed förhindra en tydlig majoritetsbildning i regionen.
I helgen fick vi besked om att det mindre av de två traditionella blocken har för avsikt att politiskt försöka leda Västra Götalandsregionen under den kommande mandatperioden genom ett valtekniskt samarbete med ett av fullmäktiges minsta partier. Trots det extra samarbetet får den konstellationen inte majoritet i fullmäktige, men på grund av det samarbetet får ett av fullmäktiges minsta partier en vågmästarroll mellan de traditionella blocken i alla större styrelser och nämnder, inklusive regionstyrelsen. I mina öron låter det som allt annat än den tydliga politiska ledning som vi i Folkpartiet har eftersträvat.
Jag vill också passa på redan nu att säga att Folkpartiet har en öppenhet för att söka nya lösningar för det politiska ledarskapet under mandatperioden om det skulle visa sig behövas.
Om det nu inte finns något politiskt samarbete mellan de Rödgröna partierna och Sjukvårdspartiet och möjligheterna till en blocköverskridande lösning anses uttömda, anser vi att det är rimligt att det största politiska blocket försöker ta det politiska ledningsansvaret för Västra Götalandsregionen.
Folkpartiet liberalerna har därför valt att stödja kristdemokraten Conny Brännbergs kandidatur till fullmäktiges ordförande.
Conny är en av fullmäktiges 12-åringar som varit med allt sedan region bildades hösten 1998. Conny har en bred kunskap om regionens olika verksamheter och ett stort engagemang för regionen och skulle vara en värdig representant för regionen i rollen som fullmäktiges ordförande. Han har en bred erfarenhet som ordförande i allmänhet och som fullmäktigeordförande från det uppdraget i Skövde kommun. Vi kommer att kunna känna trygghet i ett precist och opartiskt ordförandeskap i fullmäktige, och det skulle vara ett val vi kan känna trygghet i, och det är inte så dåligt i ett läge där det i övrigt saknas trygghet i det politiska systemet.
Jag rekommenderar fullmäktige att stödaj Conny Brännberg som fullmäktiges ordförande.
Så oerhört besviken
Nu bryter jag trenden. Dels gör jag ett blogginlägg och dels så frångår jag delvis mina principer om att blogga om något som bara har indirekt påverkan på sjukvårdspolitiken - makten och den politiska ledningen för hälso- och sjukvården.
Väljarna gjorde det inte helt enkelt i valet till regionfullmäktige (den här gången heller) och det blev inte majoritet för något av de, i vårt fall, tre konstellationerna som skulle kunna få majoritet med de magiska 75 mandaten som krävs.
Alliansen 68 mandat
Rödgröna 67 mandat
Nuvarande majoritet, FP,C,S 67 mandat
Dessutom 7 mandat vardera till Sverigedemokraterna och Sjukvårdspartiet.
Ganska tidigt fanns det två huvudalternativ för att få en majoritet i Västra Götalandsregionen. Alliansen+MP eller Nuvarande majoritet+MP.
Efter 4-5 veckors förhandlande fanns det i går kväll en uppgörelse om ett majoritetsstyre mellan S, FP, C och MP med en politisk överenskommelse och fördelning av uppdrag och ordförandeskap i nämnder och styrelser. Kruxet var att S under resan gång slutit en överenskommelse med Sjukvårdspartiet (SVG) om valteknisk samverkan. Det gjorde de för att förhindra att Allianspartierna gjorde en sådan överenskommelse när våra förhandlingar var avbrutna under slutet av förra veckan.
När vi nu kom tillbaka till varandra och hade en överenskommelse om ett tydligt och stabilt majoritetsstyre i regionen för de kommande fyra åren så ville FP och C att Socialdemokraterna skulle släppa sin valtekniska samverkan med Sjukvårdspartiet. Detta vägrade S och vi tyckte att det var lite märkligt hur den överenskommelsen kunde vara så otroligt helig och inte gick att bryta. Under dagen har jag förstått, för jag kan inte dra någon annan slutsats, att uppgörelsen mellan S och Sjukvårdspartiet ingick i en uppgörelse på den nationella nivån för att försöka säkra en Rödgrön majoritet i styrelsen för Sveriges kommuner och landsting (SKL).
Jag kan inte tolka Socialdemokraternas benhårda fasthållande vid överenskommelsen med Sjukvårdspartiet på något annat sätt. S, FP, C och MP har själva egen majoritet i regionfullmäktige (78 mandat) och därmed i alla nämnder och styrelser. Varför ska ett av våra fyra partiet ha ett valtekniskt samarbete med ett femte parti?
Efter att ha jobbat i regionen i snart 12 år. Knappt halva tiden som politisk sekreterare och drygt halva tiden som regionråd så känner jag oerhört starkt för regionen som organisation. Jag är stolt över mycket av det som vi har uträttat - inte minst att vi har vänt ett region i ekonomiskt och förtroendemässigt förfall till en stark region som av många ses som ett föredöme i hur man kan driva och utveckla såväl sjukvård, kultur som regionalutveckling i en region.
Jag hade velat fortsätta det positiva arbete och förbättra regionen och dess verksamheter under den kommande mandatperioden och jag har varit beredd att offra en hel del för att få till en uppgörelse och överenskommelse, men när jag upptäcker att tidigare samarbetspartner kört med en dubbel agenda så blir jag så oerhört besviken. Jag blir så oerhört besviken över att det tycks som att majoriteten i SKL har varit viktigare för Socialdemokraterna än en fortsatt stabil majoritet för utveckling av Västra Götalandsregionen.
Nu står vi inför ett mycket osäkert läge. S och MP har sagt att de går i opposition. Tillsammans tar de med sig sin valtekniska samverkan med SVG. Kvar på spelplanen (just nu) är fyra Allianspartier, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Möjligheterna att få till en slagkraftig majoritet känns väl just nu som rätt tveksam.
Göran Hägglund blir kvar
Jag hade naturligtvis gärna sett en folkpartist på den ministerposten. Ja, jag hade allra helst sett en folkpartist på alla ministerposter i Sveriges regering, men det lär väl inte hända igen på bra många år i alla fall. I det läget att det nu inte blev någon liberal socialminister så måste jag tillstå att valet av Göran Hägglund ändå gladde mig. Förutom bristen att vara kristdemokrat har han inte heller hittat riktigt rätt i fotbollen då han håller på Degerfors, men ibland kan det ju vara skönt att det finns någon som har det ännu tuffare än en liberal GAISare.
Jag tycker att Göran Hägglund har gjort en bra första mandatperiod som socialminister, även om jag tycker att inledningen var lite trevande. Han växte successivt in i kostym och lyckades leverera på de allra flesta av de punkter som regeringspartierna gick till val på. Nu finns en ny agenda i form av Alliansens sjukvårdspolitiska program som jag i vintras fick mitt partis förtroende att vara med om att formulera. Jag har goda förhoppningar om att Göran ska kunna leda arbetet också med att genomföra stora delar av det programmet med fokus på patientsäkerhet, patienträttigheter, jämlik vård, ökad tillgänglighet med mera.
Jag hoppas också att Göran Hägglund skulle vilja fördjupa samarbetet och dialogen med oss som har sjukvårdsansvaret i de 18 landstingen, de två regionerna och i Gotlands kommun. Det är i landstingen och regionerna som mycket av sjukvårdspolitiken styrs. Regeringen har större möjlighet att få genomslag för sin agenda om de gör det i dialog och samverkan med regioner och landsting, och för att ge oss chansen att påverka inriktningen på nationella satsningar. Jag vet att socialdepartementet för många dialoger med Sveriges kommuner och landsting (SKL), men i flera fall tror jag att det vore väl så värdefullt med mer av direktdialog mellan departementets politiska ledning och sjukvårdshuvudmännens politiska ledningar.
I vilket fall som helst så vill jag å det varmaste önska Göran Hägglund all lycka till med uppdraget som Sveriges socialminister i ytterligare fyra år. Jag kommer från mitt håll av landet att stötta när det behövs och kritisera när det krävs.
Vad är det som händer?
Frågan i rubriken är den vanligaste frågan jag får just nu. Jag hade ju kunnat önska att alla som frågade undrade vad som händer med min blogg som aldrig blir uppdaterad. Ber om ursäkt för det. De allra flesta syftar dock på vad som händer med majoriteter i Västra Götalandsregionen. Vem ska regera med vem, och när blir det klart?
Jag kan inte säga mer på denna blogg än vad jag säger till dem som muntligt svarar. Det är i alla fall ingen ny majoritetskonstellation bildad i regionen, och en ny majoritetskonstellation kommer det att behöva bli då väljarna ännu en gång inte givit något av de traditionella blocken egen majoritet. Inte heller de gångna årens majoritet med (fp), (c) och (s) får majoritet när partiernas mandat summeras.
Samtal pågår just nu mellan företrädare för partierna i försöken att få ihop en regeringsduglig majoritet i Västra Götalandsregionen, och det kommer säkert att dröja ytterligare någon vecka innan vi har svaret på frågan om vad det är som händer.
Under min pinsamt långa bloggfrånvaro har det inte saknats saker att blogga om, däremot har tiden (och delvis även lusten) saknats. Nu tar jag nya tag och gör några korta nedslag i några av de frågor som jag borde bloggat om.
I förra veckan hade vi sammanträde med HSU för första gången på en månad. Vi fick bland annat information om den nationella patientenkäten i psykiatrin som presenterades dagen efteråt. Lite problematiskt är att svarsfrekvensen inom psykiatrin är betydligt lägre än för de mätningar som gjorts för primärvården. Det är ingen nyhet i sig att vi i olika enkäter får en lägre svarsfrekvens när det gäller patienter i psykiatrin, men bortfallet i sig gör svaren lite svårare att tolka och generalisera. I vilket fall så gladde jag mig åt att se att Västra Götalandsregionen fick hyfsat goda omdömen av patienterna för såväl öppenvården som slutenvården. Våra patienter var över lag lite mer positiva till vård, behandling, bemötande, tillgänglighet med mera än i riket i stort. Särskilt glädjande tyckte jag det var att vi toppade när det kom till frågor om individuella vårdplaner. Det är bra att vi tycks vara bättre på att upprätta individuella vårdplaner som också är kända för patienterna än i de flesta andra landsting, men här finns fortsatt klar och viktig förbättringspotential i både psykiatrin och i andra verksamheter som möter patienter med mer eller mindre kroniska sjukdomar.
I fredags i förra veckan borde jag verkligen ha bloggen, och hade bestämt mig för det. Det var den 1 oktober och där ettårsdagen för VG Primärvård. Tänk vad ett år ändå går fort. Det var extra roligt att hämta tidningen i brevlådan i fredags morse och i GP kunna läsa huvudrubriken om succé för vårdvalet och VG Primärvård och om hur inte minst tillgängligheten till primärvården har ökat. Karl-Henrik Sax på GT skrev en bra ledare om saken också i söndags.
Sedan jag sist hörde av mig i detta forum har jag också hunnit med möte med regionstyrelsen, träff med de västsvenska kommunernas paraplyorganisation Västkom, pratat vid 40-års jubileumet för avdelningen för klinisk näringslära vid Sahlgrenska Akademin, prata på en verksamhetschefsutbildning, olika partiinterna uppdrag och dessutom förhandlat.
Om det inte hade blivit denna samlingsblogg idag så hade jag sannolikt försökt blogga något om att britten Robert Edwards fått Nobels medicinpris för provrörsbefruktningens utveckling. Det finns nog ingen som kan sägas vara pappa till så många som han. Det är möjligt att den nyheten ändå hade fått stryka på foten till förmån för en kommentar om att Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) vill skapa en databas för behandlingsmetoder där det vetenskapliga underlaget för att använda metoderna i rutinsjukvården är svagt eller bristfälligt. En sådan databas kan ju både tjäna syftet att göra studier för att öka den vetenskapliga kunskapen om effekter som olika behandlingsmetoder har, och samtidigt vara en tydlig signal om i vilken utsträckning vi egentligen använder metoder och bör använda metoder som har svagt vetenskapligt stöd.
En sådan databas skulle vara en viktigt bidrag i arbetet med att skapa en mer kunskapsbaserad hälso- och sjukvård.
Tillbaka i vardagen
Idag är det beslutsfattande i regionfullmäktige som gäller, och det är onekligen ett lite speciellt fullmäktige när det hålls två dagar efter valdagen. Jag tror att de flesta, likt mig själv, funderar minst lika mycket på framtiden som på dagens agenda. Jag tror att det är fler än jag som via datorn följer den slutliga röstsammanräkningen och "kryssen" i riksdagsvalet som just nu pågår.
Vi befinner oss alltså i en brytningstid där valrörelsen är på väg över till vardag, men inte heller vardagen blir riktig vardag för ett antal kollegor kommer av fri vilja att sluta med sina uppdrag under hösten, andra kommer att bli av med sina uppdrag mot sin vilja, nya personer kommer att få nya uppdrag.
Själv har jag ingen aning - just nu - om jag ens har blivit invald i regionfullmäktige, och om jag blivit det så har jag ingen aning - just nu - om jag får några uppdrag, och om jag får några uppdrag så har jag ingen aning - just nu - om jag får behålla det uppdrag jag har just nu. Jag kan hoppas på det, men säker kan man inte vara. Vi sitter just på ett förtroendeuppdrag och det handlar om att få förnyat förtroende av väljare och partikollegorna varje gång.
Men fram till dess att allt detta klarnar så kommer i alla fall jag att återgå till vardagsarbetet och med full kraft slutföra det förtroendeuppdrag som jag för närvarande har. I den rollen ingår i dag att från fullmäktiges talarstol försvara och förklara de förslag till beslut som regionstyrelsen har förelagt regionfullmäktige.
Oklart läge
Igår var det fjärde gången som invånarna i Västra Götaland hade möjligheten att välja sina representanter till regionfullmäktige. Ingen av de tre tidigare gångerna har något av de traditionella blocken fått egen majoritet då det lokala sjukvårdspartiet i samtliga val erhållit sex mandat och blivit vågmästare. Det är kanske det främsta skälet till att regionen de 10 senaste åren har styrts av en koallition bestående av folkpartiet, centerpartiet och socialdemokraterna.
Igår upprepades historian igen, och till och med dubblerades. Nu har vi två vågmästarpartier i regionfullmäktige - såväl sjukvårdspartiet som sverigedemokraterna blev invalda i regionfullmäktige med sju mandat vardera.
Med sammanlagt 14 mandat hos två partier som egentligen inga av de mer traditionella partierna önskar ingå en politisk samverkan med så är det nästan självklart att inget av blocken heller denna gång fick de åtråvärda 75 mandaten för att få majoritet i regionfullmäktige. Skillnaden denna gång är att inte heller den nuvarande majoriteten med (fp), (c) och (s) tillsammans får 75 mandat.
Det råder med andra ord ett oklart läge för om och i så fall hur en majoritet ska kunna bildas i regionen för nästa mandatperiod.
Idag träffas folkpartiets nuvarande fullmäktigegrupp för att diskutera läget och säkert övriga partiers fullmäktigegrupper också då det i morgon är inplanerat ett ordinarie fullmäktigemöte. Det kommer att bli några spännande dagar framöver i avvaktan på hur och av vem regionen ska styras de kommande åren.
Till sist vill jag idag rikta ett stort TACK till de preliminärt 77 930 individer som gav Folkpartiet sitt förtroende i valet till regionfullmäktige. Vi ser inte ut att tappa mer än drygt tusen röster jämfört med förra valet, men det ser samtidigt ut att kosta oss två mandat i regionfullmäktige och det känns lite som kantboll ut för Folkpartiet, men det blir ofta så när man backar något har man ofta också lite otur och när det går framåt i ett val har man förvånande ofta också lite tur med sig och kniper det sista mandatet.
En halv miljard mer till forskning
En halv miljard mer till forskningen
Folkpartiet i Västra Götaland presenterade på onsdagen ett förslag om att öka nivån på regionens anslag till forskning och utveckling (FoU) med en halv miljard kronor under nästa mandatperiod.
- Det är en mycket kraftfull satsning som vi nu föreslår för att med forskning och kunskap möta framtidens utmaningar och möjligheter, säger Jonas Andersson som är regionråd för Folkpartiet i Västra Götalandsregionen. En så stor satsning på ökad forskning kommer att kräva prioriteringar och innebära ett tillskott i regionens budget med drygt 100 miljoner kronor varje år de kommande åren.
Idag satsar regionen cirka 700 miljoner kronor om året på FoU. Räknar man också med det särskilda statsbidrag som regionen får kopplat till läkarutbildningen så uppgår dagens satsningar till drygt en miljard kronor årligen. Den summan vill Folkpartiet under några år öka till totalt 1,5 miljarder kronor.
- Regionen har redan ambitionen att bli den mest attraktiva regionen för högkvalitativ klinisk forskning i Europa. Vi vill från Folkpartiets sida förena den kliniska forskningen med regional näringsutveckling och skapa förutsättningar för att Västra Götaland ska bli landets centrum för medicintekniska och biomedicinska företag. För att lyckas med det krävs både satsningar på direkt forskning och på forskningens infrastruktur, fortsatte Jonas Andersson.
- De ökade resurserna ska investeras både i forskning som är till nytta för regionens egna verksamheter och i forskning inom näringar som är viktiga för Västsveriges/regionens utveckling i övrigt. Vi vill se en ökad tvärvetenskaplig forskning inom patientsäkerhetsområdet. Med lärdomar från bilindustrin, som i Västsverige utvecklat världens säkraste bilar. Nu är det hög tid att utveckla sjukvårdens bilbälten och krockkuddar för att förbättra patientsäkerheten, sa Jonas Andersson vidare
- Andra prioriterade forskningsområden för Folkpartiet är att bredda det nyligen inrättade kompetenscentrat för jämställd vård till att också bedriva forskning kring jämlik vård och hälsa. Folkpartiet vill se ytterligare satsning på att stimulera forskningen vid regionens alla högskolor och universitet. Fokus bör vara på den nytta vi kan ha i regionens egen verksamhet. Ett sådant exempel är Centrum för vårdbyggnadsforskning vid Chalmers, men man kan hitta exempel på profilforskning vid alla högskolor och universitet, avslutade Jonas Andersson (fp)
Valrörelsens bästa artikel
Redan förra måndagen hade jag tänkt blogga om Uppsala-möte som då inleddes, och då menar jag varken det som hölls 25 februari 1593 när den lutherska reformationen stadfästes i Sverige eller det som hölls 380 och ett halvt år senare när Centerpartiets förtroenderåd sa nej till att slå samman Folkpartiet och Centerpartiet till ett parti. Ryktet gör gällande att folkpartisterna såg chansen att bilda ett parti med folkpartiets politik och centerns organisation och var därför positiva, men att Centerpartisterna sa nej för att de var rädda för att det skulle bli folkpartiets organisation och centerns politik.
Nåväl, förra måndagen samlades, som ett resultat av det svenska ordförandeskapet förra året, forskare, politiker, organisationer och läkemedelsindustrin för att anta utmaningen om antibiotikaresistens och bristen på ny och verkningsfull antibiotika - The global need for effective antibiotics – moving towards concerted action Det är ett oerhört viktigt ämne och en jätteutmaning för hälso- och sjukvården tillsammans med läkemedelsindustrin att få fram nya preparat som kan försvara och fortsatt möjliggöra alla andra medicinska landvinningar som kunnat göras tack vare antibiotikan.
Jag hade tänkt hylla en av mina hjältar i svensk hälso- och sjukvård Otto Cars som oförtrutet kämpat för att sätta frågan om antibiotikaresistens på dagordningen. Konferensen som hölls i Uppsala i förra veckan var i mångt och mycket ett resultat av Otto Cars enträgna lobbyarbete. Jag blev åter påmind om detta idag när jag såg nyheten att Otto Cars hade förärats ett prestigefyllt internationellt pris för sitt idoga arbete. Stort grattis säger jag, och hoppas att vi under de kommande åren kan fortsätta den nedåtgående trend vi nu ser i svensk sjukvård med en minskad överförskrivning av antibiotika för vi har fortfarande en bra bit kvar innan vi hamnar i nivå med till exempel Nederländerna.
Jag ska avslutningsvis frångå mina principer och ge er en länk till vad jag själv tycker är valrörelsens bästa artikel så här långt, trots att det inte handlar om sjukvård. Den är publicerad i Dagens Nyheter och skriven av en av mina politiska idoler när jag engagerade mig i ungdomsförbundet för 30 år sedan, Anders Johnson som då var ledamot av Folkpartiets Ungdomsförbunds förbundsstyrelse. Idag skriver han under rubriken "Så bevarar vi Sverige svenskt". Läsvärd och tänkvärd om hur vi kunnat bygga det välstånd som nu ger utrymme för vallöften om diverse förslag till jobbskatteavdrag, maxtaxor, bidrag och avdrag.
Om jag nu ändå är inne på lite av nostalgi från förr så minns jag när vi i ungdomsförbundet på sent 80-tal inspirerades av de tyska ungliberalerna till en affisch med en jordglob och texten som översatt till svensk löd: "Alla är utlänningar - nästan överallt"
En vecka kvar till valdagen
Alla valrörelser är olika. Det är olika frågor som hamnar i fokus, utgångsläget för det egna partiet är olika, ibland går man till val i majoritet och ibland som oppositionsparti - ganska ofta går man till val i majoritetsställning i något av valet och som opposition i det andra. Det är oftast lättare att gå till val som oppositionsparti för då är det lättare att kräva förändring eller peka på saker som borde förbättras. Det är ibland svårare att göra med viss trovärdighet när man suttit vid makten under en eller flera mandatperioder.
Den här valrörelsen är dock den tråkigaste jag har upplevt. Det är möjligt att det beror på ett ganska litet intresse från media för regionvalrörelsen och det kan möjligen i sin tur bero på att konfliktytorna mellan partierna i sjukvårdspolitiken inte är så många eller stora. "Det glömda valet" kallas ofta region- eller landstingsvalet och det känns som att det stämmer bättre i år än någonsin. Men den inte bara tråkig för att "mina" frågor och "mitt" val inte hamnat i centrum, för det har jag både räknat med trott sedan tidigare, utan det är snarare att den stora valrörelsen som utspelas i riksmedias TV- och radiokanaler och i de stora tidningarna kommit att handla om maktspelet, vem ska regera med vem, och om plånboksfrågorna. Hur gynnar ett visst parti eller ett visst block en viss grupp väljarna. Hur påverkas pensionärerna, barnfamiljerna, studenterna etc av den förda politiken? Det sker en vädjan från partierna till den egna egoismen eller gruppegoismen.
Vart tog visionerna, ideologierna och de stora framtidsfrågorna vägen i valrörelsen? Jag saknar i all fall det samtalet och utrymmet för att måla visioner för Sveriges, regionens och kommunens utveckling bortanför maxtaxor, jobbskatteavdrag och sverigedemokraternas eventuella roll vid eventuella valresultat.
Vårdcentralsbesök
Det är idag bara tio dagar kvar till valdagen, men inte heller mer än tre veckor kvar tills vi firar 1-årsdagen av starten av VG Primärvård den 1 oktober. Syftet med dagens besök vid två vårdcentraler var att lyssna till personalen hur de har uppfattat reformen och hur de vill se VG Primärvård utvecklas framöver, men jag fick också möjlighet att förklara hur vi tänkt när vi utformade krav- och kvalitetsbokens regler och ersättningssystem.
När vi strax före lunch steg in i Stenungstorgs läkarhus i centrala Stenungsund så möttes vi inte bara av personal från vårdcentralen utan också av personal på en liten nyöppnad röntgenmottagning som öppnat i lokalerna. Den var så ny att den hade startat dagen innan. Det är bolaget Direct Röntgen som startat något som kanske kan liknas vid en filialverksamhet med vanlig så kallad slätröntgen som utbud i samma lokaler som Stenungstorgs läkarhus. Det var oerhört spännande och lite förvånande att mötas av en ny röntgenfilial som nu kan erbjuda invånare i kanske främst Stenungsund, Tjörn och Orust möjlighet till snabbare och närmare röntgenundersökningar och det är viktigt i ett läge där allt för många patienter får vänta allt för länge på en enkel genomlysning.
För vårdcentralens patienter kan servicenivån öka och det blir det naturligtvis väldigt praktiskt också för personalen att snabbt kunna få genomfört enklare röntgenundersökningar när så behövs.
När VG Primärvård snart fyller ett år har både vi som håller i modellen och de som arbetar i modellen vunnit en rad erfarenheter, många positiva men också några mindre positiva. Om detta har vi pratat med vårdcentralerna under dagen. Exemplet med Direct Röntgen på vårdcentralen är väl en sådan sak jag hade förväntat mig se mer av under det här första året. Vårdgivarna har varit lite mindre innovativa och offensiva i sina satsningar än vad jag nog trodde för ett år sedan, men bakom oss har vi ett år med starten av VG Primärvård som sammanföll med den stora pandemivaccineringen, osäkerhet hos många vårdgivare kring vilka intäkter en ny ersättningsmodell skulle ge med mera. Det är fullt förståligt att många vårdgivare inte varit så offensiva som jag hoppades för ett år sedan. Förhoppningsvis är det exempel jag idag sett ett första steg på en sådan utveckling där vårdcentraler utvecklar sitt utbud och sina tjänster för att göra primärvården ännu bättre framöver.
Den samlade bilden från våra besök i Stenungsund och Mölndal är att där fanns det ett stort engagemang för modellen och framför allt ett stort engagemang för vårdcentralens patienter. Med valfrihetsmodellen har vi beträtt en ny väg och inriktning i svensk hälso- och sjukvård med större makt för patienterna och större frihet och ansvar för vårdgivarna att lösa det gemensamma uppdraget som vi politiskt sätter upp i krav- och kvalitetsboken. Det är en modell som kommer att behöva utvecklas och förfinas med tiden, men jag tar från dagen särskilt med mig en kommentar från Kållereds familjeläkare och BVC - "Västra Götalandsmodellen är ju den bästa i landet".
NU-debatt
I går kväll var jag i alla fall i Uddevalla på debatt om NU-sjukvårdens framtid arrangerad av föreningen RUS (Rädda/rusta Uddevalla sjukhus). Det var en komplett uppställning politiker från regionfullmäktiges samtliga partier som under tre timmar fick chans att besvara frågor från föreningen, personal på sjukhuset och allmänheten.
Jag tyckte att det blev en relativt både saklig och informativ debatt, även om det kanske mer kom att handla om NU-sjukvårdens historia än om NU-sjukvårdens framtid, och det kom som vanligt att också handla en hel del om vem som kan regera med vem i regionen efter valet.
Jag är fullt medveten om att de förändringar som genomförts inom NU-sjukvården de senaste 14 åren inte är populära hos alla och det har genom åren genomförts både förändringar som varit bra, och andra som har varit mindre bra. Jag försökte i mina inlägg under kvällen lyfta fram patientperspektivet mer än husperspektivet som i allt för hög utsträckning under allt för lång tid i det närmaste har lamslagit utvecklingen i NU-sjukvården. Nu genomförs projekt Vård 2010 inom NU-sjukvården och det finns mycket positivt med den utvecklingen ur ett patientperspektiv, men det finns också frågetecken hur väl genomförandet lyckats.
Jag försökte redogöra för folkpartiets 12-punktsprogram för utvecklingen av länssjukvården i Fyrbodal som vi presenterade i augusti och som tar sin utgångspunkt i att försöka jobba vidare från den punkt i utvecklingen vi befinner oss idag, och då handlar det om att klara av att leverera syftet med flera av de senaste förändringarna med en fungerande akutsjukvård med rimliga väntetider, måluppfyllelse till vårdgarantierna och fortsatt arbete med att förbättra vårdprocesserna i NU-sjukvården för att höja kvalitet, effektivitet och patientsäkerhet.
Vi klargör att vi även fortsatt vill fylla båda sjukhusen i Trollhättan och Uddevalla med verksamhet. Balanskravet gäller långsiktigt och att vi behöver säkra kapaciteten i ambulanssjukvården och överväga en förstärkning av en extra ambulanshelikopter sommartid.
Vi vill från folkpartiets sida också utreda förutsättningarna för en förstärkt Närakut vid Uddevalla sjukhus för att avlasta NÄL en del "lättare" akutfall och överväga om fler multisjuka äldre kan dirigeras direkt till vårdavdelningarna för multisjuka äldre (MÄVA) vid Uddevalla sjukhus via en form av MÄVAkut.
Vidare så vill vi i vårt program trycka på vikten av att satsningen på ett centrum för tumörsjukdomar i Uddevalla genomförs som planerat och skapa utrymme för nödvändiga utrustningsinvesteringar vid sjukhusen för att säkra ett högkvalitativt medicinskt omhändertagande.
Vi vill också ge hälso- och sjukvårdsnämnderna i Fyrbodal ett tydligare mandat att via beställningarna säkerställa balanskravet och vi pekar också på den utredning som hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) nu startar om lokalsjukhusen framtid roll i Strömstad, Lysekil och Bäckefors.
Vi önskar också stärka ledarskapet genom att det tillsätts sjukhuschefer vid såväl NÄL i Trollhättan som vid Uddevalla sjukhus med ansvar för att de uppdrag hälso- och sjukvårdsnämnderna ger genomförs i verksamheten.
Till sist så vill vi genomföra en oberoende utredning om förutsättningarna för att Uddevalla sjukhus och NÄL åter ska bli två organisatoriskt självständiga sjukhus med egna uppdrag.
Den sista frågan är ju den som legat till grund för många av hus-diskussionerna de senaste 14 åren sedan två, vad jag förstår, eniga fullmäktigeförsamlingar i Bohuslandstinget och i Älvsborgs läns landsting beslutade att bilda NU-sjukvården. Vi vill helt enkelt få reda på är det möjligt att organisatoriskt dela upp de båda sjukhusen och vilka för- respektive nackdelar skulle det kunna föra med sig?
Vi vill att denna utredning genomförs utifrån ett patientperspektiv, för det är bättre vård för invånarna i Fyrbodal som är vårt primära uppdrag - inte förvalta och driva sjukhus för dess egen skull, och just på det temat var jag glad under debatten att jag faktiskt kunde få möjligheten att ge besked om att hjärtsjukvården i Fyrbodal, sedan den samlats vid NÄL, gjort tydliga framsteg vad gäller kvaliteten jämfört med tidigare.
Sjukvård eller maktspel
Trots att sjukvården av väljarna rankas som en av de allra viktigaste frågorna så är det svårt att få medialt utrymme för regionvalet. Igår hade vi höstens första sammanträde med regionstyrelsen och när jag efter mötet med styrelsen såg Västnytt-reportern Martin Nilsson i huset så frågade jag om jag hade missat något som inte sett till någon inbjudan till regiondebatt i Västnytt inför valet som de senaste åren, och fick till svar att det inte skulle bli någon sådan. Regionens enda geografiskt heltäckande medie, Västnytt, avstår alltså också till att skapa arena för debatt och information om regionvalet. Men, la Martin till, jag vill gärna ha en intervju med dig om det politiska samarbetet efter valet.
Ett inslag som för övrigt har sänts i Västnytt under kvällen.
Jag måste ändå tycka att det är lite sorgligt att media är mer intresserade av maktspelet efter valet än om idéerna före valet. Motivet lär ibland vara den udda så kallade "oheliga alliansen" i Västra Götalandsregionen där folkpartiet, centerpartiet och socialdemokraterna sedan tio år utgör majoritet.
Hur udda är då egentligen styret i Västra Götalandsregionen?
I Sverige finns det en riksdag, 20 regioner/landsting och 290 kommuner. I årets val finns två tydliga regeringsalternativ, Allians för Sverige och de röd-gröna. I hur många av de 310 kommunerna, regionerna och landstingen styr egentligen någon av dessa riksdagskoalitioner?
Rätt svar är att de fyra allianspartierna bildar majoritet i 90 kommuner och landsting.
De tre röd-gröna partierna bildar tillsammans majoritet i 29 kommuner och landsting.
I 191 andra kommuner, landsting och regioner är det en annan majoritet.
Normaltillståndet i svensk lokal politik är alltså en majoritet som inte består av partierna i de två regeringsalternativet, så jag tycker inte att det är så mycket att hetsa upp sig över att det i 2010 års val, precis som i de senaste valen i Västra Götalandsregionen finns en öppenhet för olika konstellationer beroende på hur mandatfördelningen blir i valet.
Jag är övertygad om att Västra Götalandsregionen även i fortsättningen behöver ett majoritetsstyre, och vi i folkpartiet är gärna med och bidrar i en majoritet som vill driva socialliberal politik tillsammans med oss. Vilka möjliga alternativ som finns att göra det vet vi sent på söndag kväll den 19 september.
Bakslag för forskningen
Under en stor del av George W Bush presidentperiod förbjöds federala forskningsmedel för denna forskning, ett beslut som senare Barack Obama upphävde när han till trädde för 19 månader sedan.
Forskning på mänskliga stamceller är en viktig källa till kunskap för att försöka hitta svar på hur vi i framtiden kan hindra eller försena allvarliga sjukdomar och i allra bästa fall kanske också hur vi ska kunna bota svåra sjukdomar.
Forskning har i alla tider varit oerhört viktig för sjukvårdens medicinska utveckling och begränsningar av forskningens fria möjligheter att söka ny kunskap riskerar att leda till en stagnerande utveckling. Man kan undra varför jag som svensk regionpolitiker ska engagera mig i den amerikanska debatten om forskningsmetoder, men i grunden är det självklart då USA är världens absolut mest framstående forskningsnation (se bara på tilldelningen av Nobelprisen). Om världens bästa forskare förhindras att använda möjligheten att beforska stamceller så kommer det att få en påverkan för den långsiktiga medicinska utvecklingen i hela världen.
I ett egoistiskt perspektiv skulle man ju kunna tycka att det ger oss i andra länder möjligheter att rekrytera dessa forskare eller skapa utrymme för våra forskare att snabbare göra framsteg än de amerikanska, men jag tror inte på att forskning i grunden skulle vara en nationell (och i ännu mindre grad en regional) angelägenhet. Medicinsk forksning är global och i det perspektivet är beskedet från den amerikanska distriktsdomstolen ett riktigt bakslag. Jag tror att det är viktigt att vi från den övriga världen reagerar för att visa de progressiva krafterna i USA vårt stöd.
Patientsäkerheten
Inom hälso- och sjukvården är det tre områden, två gamla och två nya. Inom de gamla områdena skickar regeringspartierna bra signaler om att såväl kömiljarden som psykiatrisatsningen permanentas under mandatperioden. Vad gäller kömiljarden så tycker jag att det är helt OK att den fortsätter vara just en kömiljard, men det är lite synd att psykiatrisatsningen på 900 miljoner kronor från 2008 planeras att fortsatt vara 900 miljoner kronor 2014. Vill regeringen verkligen säkra en positiv utveckling via statsbidrag så bör den nog börja fundera på att indexuppräkna sina statsbidrag.
De nya områdena som i välfärdspaketet får en resurstilldelning under mandatperioden är en ökad satsning på tandvården för personer som på grund av sjukdomar eller funktionsnedsättningar har en försämrad tandhälsa. Hela 500 miljoner kronor planeras att satsas på denna grupp, vilket i mina öron faktiskt låter relativt mycket med tanke på att den gruppen redan har ett relativt gott skydd, men jag ska inte vara den som motsätter mig en ytterligare förstärkning för en angelägen sak för en angelägen målgrupp. Jag gissar att andra har bättre kunskap om vilka resurser som krävs.
Till sist och glädjande så ges besked om en större ekonomisk satsning för ökad patientsäkerhet. När jag satt med i Alliansens sjukvårdsgrupp så drev jag på i frågan om satsningar för ökad patientsäkerhet. Vi talade i den gruppen att det borde finnas någon form av stimulansmedel likt kömiljarden, och talade om en patientsäkerhetsmiljard. Dagens besked är inte riktigt en miljard, men väl 67,5% av en miljard - 675 miljoner kronor långsiktigt till de regioner och landsting som lyckas bäst med patientsäkerhetsarbetet. Jag tycker inte det är fel med resultatbaserade statsbidrag, och har full förståelse för att regeringar vill se att de får något för de statsbidrag de delar ut, men det kommer inte att bli helt enkelt att finna en bra, effektiv och rättvis resultatbaserad fördelningsmodell som dessutom är objektiv och inte går att manipulera.
För regionens del innebär satsningen ca 110 miljoner kronor om vi lyckas få vår relativa andel av kakan. Det är mycket pengar och kommer väl till pass i den stora patientsäkerhetssatsning som folkpartiet i Västra Götalandsregionen ändå vill genomföra under nästa mandatperiod. Stimulansmedel för förbättrad patientsäkerhet kommer dessutom att innebära en dubbel bonus för de regioner och landsting som lyckas då ett bra patientsäkerhetsarbete i sig höjer kvaliteten och minskar de onödiga kostnaderna i vården.
Totalt sett så tycker jag att det är ett bra besked från den nuvarande regeringen om den sitter kvar om knappt fyra veckor. Ska jag avslutningsvis vara lite kritisk så är jag lite förvånad över att satsningarna på äldreomsorgen i välfärdspaketet inte är större. Jag tillhör dem som tror att behoven inom äldreomsorgen faktiskt är större än behoven inom hälso- och sjukvården, men det kanske beror på att jag kan sjukvården bättre och ser vilken potential vi har att effektivisera stora delar av verksamheten via ett bra kvalitets- och patientsäkerhetsarbete.
...och vinnaren är VG Primärvård
Under vinjetten 15 i topp kommer jag under de närmaste dagarna som en upptakt till valrörelsen, där vi presenterar våra idéer och visioner för framtiden, att göra vissa återblickar på de sex och ett halvt år som jag varit ordförande i Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott och de beslut som jag har varit delaktig i att driva fram och förverkliga och som jag är särskilt stolt över.
Listan presenteras bakifrån och avslutas idag när vi kommit till listans första plats.
Plats 1 – VG Primärvård
Jag tror inte att det överraskar någon som har följt denna blogg eller på något sätt känner mig över vad jag har valt att lista som nummer ett på min egen topplista över insatser för regionens hälso- och sjukvård.
Som liberal och folkpartist har alltid utveckling av primärvården alltid legat högst upp bland de viktigaste utvecklingsområdena i svensk hälso- och sjukvård. Den nya lagstiftningen med lagen om valfrihetssystem gav oss möjligheten att förena flera liberala ambitioner. En satsning på primärvården, ökad mångfald i sjukvården, mer makt till patienterna och större valfrihet för personalen.
När HSU den 17 januari 2009 fattade beslutet om VG Primärvård skrev jag på bloggen:
” I mars är det 30 år sedan jag betalade min första medlemsavgift till Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU). (…) Från det första politiska mötet, till den första konferensen, till det första uppdraget, till det första jobbet (regionombudsman i Väst efter gymnasiet) fram till idag, och just idag har jag upplevt mitt stoltaste ögonblick som politiker (…) när hälso- och sjukvårdsutskottet fattade beslut om VG Primärvård - regionens vårdvalsmodell för primärvården.
Om jag inte skulle få chansen att fatta ett enda ytterligare politiskt beslut i mitt liv så skulle det (i alla fall just nu) vara OK, för jag har idag fått vara med och fatta just det beslut som jag allra mest har längtat efter sedan jag började syssla med hälso- och sjukvårdspolitik för 17 år sedan.”
Jag känner att min egen insats har varit viktig för tillblivelsen av VG Primärvård, men vill samtidigt betona att det aldrig hade blivit vad det blivit om det inte hade varit för duktiga och engagerade tjänstemän på hälso- och sjukvårdsavdelningen – och framför allt om det inte hade varit för mina politiska kollegor i HSU som givit, tagit och bidragit till det som till slut blev VG Primärvård.
Ett par veckor senare fattades det formellt slutgiltiga beslutet i fullmäktige den 3 februari. Då skrev jag följande på bloggen.
”När jag skriver de sista raderna är jag ensam kvar i fullmäktigesalen och jag upplever en inre tillfredsställelse över att vi har lyckats komma så här långt i en bred politisk enighet, och det kommer att bli riktigt roligt, spännande och även lite oroligt kring vad som kommer att hända det närmaste halvåret fram till starten och inte minst under det första året efter starten. Blir det flipp eller flopp, eller ett stort jasså?
Medborgarna kommer inte bara att kunna välja och välja bort vårdcentral från hösten 2009, de kan också välja och välja bort partier i regionfullmäktige hösten 2010. Jag tar gärna på mig ett ansvar för folkpartiets sida, och jag är övertygad om att chanserna är betydligt större att bli belönad än att bli straffad på valdagen.”
Blev det flipp, flopp eller ett stort jasså? Ja, var och en får göra sin tolkning – men även om vi upptäckt saker som behöver justeras, förbättras och utvecklas framöver så kan det första knappa året, ur mitt perspektiv, inte beskrivas på något annat sätt än som en succé.
Mer än 60 nya vårdcentraler har tillkommit i regionen. Några har också försvunnit sedan starten den 1 oktober förra året, men ytterligare några har också tillkommit efter startdagen och ytterligare några är på gång att starta verksamhet.
Det stora intresset från vårdgivarna är ett gott betyg. Det ökade utbudet och med det en ökad tillgänglighet, bättre service och bemötande har gynnat invånarna i regionen.
VG Primärvård är det roligaste, viktigaste och bästa jag har varit med om att utveckla under mina år som ordförande i hälso- och sjukvården – än så länge.
15 i topp - Plats 2: God Vård
Under vinjetten 15 i topp kommer jag under de närmaste dagarna som en upptakt till valrörelsen, där vi presenterar våra idéer och visioner för framtiden, att göra vissa återblickar på de sex och ett halvt år som jag varit ordförande i Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott och de beslut som jag har varit delaktig i att driva fram och förverkliga och som jag är särskilt stolt över.
Listan presenteras bakifrån och idag har det alltså kommit till listans andra plats.
Plats 2 – God Vård-konceptet
Det har varit roligt att höra kommentarer från personer som följer bloggen de senaste dagarna med spekulationer kring vad som ska komma på de absoluta topplatserna på min lista. Det har varit intressant att lyssna till spekulationerna och gissningarna. Några har delvis gissat rätt, andra har kommit med gissningar på saker som kanske borde ha varit med på listan, men ingen av dem som jag talat med har förvånande nog gissat på God Vård-konceptet.
Det kan naturligtvis bero på att det inte är jag som kommit på den vackra, tydliga och enkla bilden över vad som egentligen konstituerar en God Vård.
Det är ändå lite förvånande, och kanske också nedslående, att ingen spekulerat kring att God Vård skulle vara med i toppen, för bilden ovan är en bild som jag för snart tre år sedan svor på att jag skulle använda vid varje presentation och i varje sammanhang där jag talade om hälso- och sjukvårdsfrågor, och jag är stolt över hur väl jag har lyckats.
Jag har helt enkelt gjort God Vård-konceptet till min mission att torgföra i hälso- och sjukvårdspolitiken. Jag har tjatat om God Vård, jag har pratat om Vård, jag har skrivit om God Vård – och jag har gjort det för att God Vård-konceptet med dess sex ledstjärnor så tydligt illustrera vad vi måste sträva efter för att få en hälso- och sjukvård som präglas av kvalitet, i alla dess dimensioner.
Strax före sommaren antog regionfullmäktige budgeten för 2011. Det var den tredje budgeten i rad där större delen av hälso- och sjukvårdens uppdrag beskrivs utifrån God Vård-konceptet. Några veckor före budgetbeslutet antog hälso- och sjukvårdsutskottet Handlingsplan för God Vård.
God Vård-konceptet är idag en etablerad riktlinje för utvecklingsarbetet och jag kommer att fortsätta använda bilden i de allra flesta sammanhang – inte minst för att den är så pedagogisk. Lite kuriosa i sammanhanget är att när jag gör presentationer om God Vård så börjar jag alltid uppe i högra hörnet med Kunskapsbaserad vård och går sedan varvet runt motsols och slutar således med Effektiv vård. Jag vet inte riktigt varför, men det kan bero på att jag delvis ser Effektiv vård som summan av alla de andra ledstjärnorna.
Jag minns faktiskt inte när jag allra första gången såg den God Vård-bild som jag närmast har blivit förälskad i, men jag minns att det var kärlek vid första ögonkastet. Den hjälpte mig att summera och strukturera mina egna tankar om vad jag tycker var viktigt för en bra och kvalitativ hälso- och sjukvård. De sex ledstjärnorna innehåller just de dimensioner som är viktiga, med både patientperspektiv, ekonomiperspektiv och verksamhetsperspektiv.
Jag har några gånger sett en variant av bilden med en sjunde ledstjärna i form av det hälsofrämjande. Jag ser nog själv hellre det hälsofrämjande som det bakomliggande rastret (på min bild i lätt rosa ton) som mer eller mindre påverkar alla de övriga ledstjärnorna.
Jag är stolt över att bidragit till att etablera God Vård-konceptet som utgångspunkten för hälso- och sjukvårdens utvecklingsarbete i Västra Götalandsregionen. Jag är stolt över att det fått ett sådant genomslag att det genomsyrar de flesta utvecklingsdokument och jag är stolt över att jag lyckats vara så ihärdig som det faktiskt krävs för att kunna etablera ett koncept för God Vård.
När jag började göra min lista var God Vård redan tidigt på en medaljplats i mina funderingar och det blev till sist en mycket välförtjänt silvermedalj.
Hela listan:
2 God Vård
3 Angereds närsjukhus
4 Lundströmmottagningen
5 Vårdgarantier
6 Jämställd vård
7 Verksamhetsanalys
8 Akutprojektet
9 Centrum för verksamhetsutveckling (CVU)
10 Sprututbytesprogram
11-15 Utvecklinsplaner
Liberala idéer för regionen
I vårt valmanifest så lyfter vi fram 30 viktiga punkter för alla regionens verksamhetsområden, och tio av dem handlar om sjukvården, eller egentligen tio och en halv och jag tänkte börja med att berätta om den halva som står under avsnittet regional utveckling.
Vi vill från folkpartiets sida under nästa mandatperiod göra en storsatsning på forskningen. Vår ambition är att höja nivån på regionens bidrag till forskningen med en halv miljard kronor under nästa mandatperiod. Ett viktigt område är naturligtvis inom hälso- och sjukvården men också för att ytterligare stimulera forskning inom viktiga näringar för Västra Götaland. Vi vill också stödja forskning vid regionens universitet och högskolor inom sådana områden som är viktiga för regionens verksamheter.
Bland de tio sjukvårdspunkterna vi lyfter fram i vårt valmanifest vill jag särskilt kommentera några.
Den första rör sjukvården som serviceverksamhet. Sjukvården måste mycket tydligare agera som om man befann sig i den servicebransch som vi faktiskt befinner oss i. Det är idag ofta alldeles för krångligt att komma i kontakt med sjukvården både för att boka eller boka av eller boka om tider. Det är alldeles för lätt att slussa runt och hänvisa patienter vidare utan att försäkra sig om att de får kontakt någon annanstans. Vi måste kort sagt bli mycket mer professionella i bemötande- och informationfrågor. Som en del i serviceverksamheten ligger också att det för dem som verkligen behöver det ska kunna bli lättare att få ett hembesök och att vi tydligare måste utgå från patienternas behov och bättre organisera vården utifrån fungerande vårdkedjor.
Folkpartiet vill också göra en storsatsning på patientsäkerheten. Vi säger kaxigt att vi strävar efter att skapa världens säkraste hälso- och sjukvård i Västra Götalandsregionen. En del av de forskningsresurser vi vill satsa vill vi satsa inom just detta område, och vi måste utveckla metoder, rutiner och stödsystem i vården som stödjer en utveckling mot ökad patientsäkerhet. Antalet vårdskador och vårdrelaterade infektioner måste kraftigt minska. Den kanske allra största och viktigaste patientsäkerhetsfrågan är hanteringen av läkemedel där vårt arbete i regionen med än större kraft måste fokusera på att få till en ändamålsenlig förskrivning till varje patient för både högre kvalitet och högre säkerhet.
Vi konstaterar att VG Primärvård har blivit en stor framgång knappt ett år efter starten. För oss är det viktigt att fortsatt satsa på att stärka primärvårdens möjligheter i regionen att kunna tillgodose en stor del av invånarnas behov av hälso- och sjukvård. VG Primärvård har också gett oss blodad tand att vilja pröva fler vårdvalsmodeller inom andra områden, t ex för sjukgymnastik och rehabilitering.
Till sist lyfter vi fram frågan om väl fungerande IT-system i vården. Det behöver troligen göras mer radikala insatser för att få IT-system som stödjer sjukvårdspersonal i deras arbete och som underlättar deras arbete istället för att frustrera dem. Vi behöver IT-system som gör det lättare för patienter att få tillgång till information om sin sjukvård och bra IT-system är också viktigt för att kunna leva upp till önskemålen om en sjukvård i servicebranschen.
Detta är de frågor som jag under de kommande veckorna främst kommer att lyfta fram under de 33 dagar det är kvar till valet.
15 i topp - Plats 3: Angereds närsjukhus
Under vinjetten 15 i topp kommer jag under de närmaste dagarna som en upptakt till valrörelsen, där vi presenterar våra idéer och visioner för framtiden, att göra vissa återblickar på de sex och ett halvt år som jag varit ordförande i Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsutskott och de beslut som jag har varit delaktig i att driva fram och förverkliga och som jag är särskilt stolt över.
Listan presenteras bakifrån och idag har det alltså kommit till listans tredje plats.
Plats 3 – Angereds Närsjukhus
Idén om ett närsjukhus i Angered föddes en relativt sen onsdagskväll i baren på Scandic Hotell i Lund hösten 2001. Jag var där för Folkpartiets landsmöte som skulle börja dagen efter. Jag satt i baren tillsammans med Erik Lithander som då var ordförande för Folkpartiet i Göteborg och vår representant i styrelsen för Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU).
Som alltid ett knappt år före valet så bollade vi lite olika idéer om valfrågor mellan oss och ganska snart sammanföll ett antal tankar och idéer som tillsammans utgjorde grunden till idén om att skapa ett närsjukhus i nordöstra Göteborg. Idén var tillräckligt spännande och samtidigt lite galen då det i regionen i övrigt pågick (som alltid) ett strukturarbete där frågan snarare handlade om koncentration av sjukvård till de större enheterna än om att starta nya sjukhus. Vi insåg då att det i alla fall skulle bli en fråga som väckte uppmärksamhet.
Jag var politisk sekreterare vid den här tidpunkten och var den som författade det 10-punktsprogram som en idéskiss till ett koncept för ett närsjukhus i Angered som presenterades i början av september 2002 av min företrädare Eva Eriksson och Erik Lithander.
Vi fick definitivt rätt i att det var ett förslag som väckte uppmärksamhet, men också ett förslag som möttes av upprördhet hos företrädare för andra partier och av representanter för SU som såg hur pengar skulle behöva fördelas om från SU till ett närsjukhus i Angered om den idén skulle förverkligas.
När det nu snart har gått åtta år sedan vår idéskiss först presenterades tycks alla vara rörande överens om det goda med idén om ett närsjukhus i Angered. Verksamheten har nu startat sedan ett par år tillbaka och har successivt utökats under paraplyet Angereds närsjukhus. Sedan ett år finns det också en egen styrelse för Angereds närsjukhus och strax före sommaren har det äntligen och efter många turer också blivit klart med en tomt för att bygga det fysiska närsjukhuset.
Jag tar i detta sammanhang åt mig delar av äran för att ha fött idén om ett närsjukhus i Angered, även om det som nu håller på att byggas upp inte i varje punkt uppfyller den idéskiss som presenterades för åtta år sedan så är det nästan förvånande mycket som gör det.
Jag vill också understryka att även om jag bidrog som idégivare så hade denna idé inte varit på väg att förverkligas på det sätt som nu sker om det inte initialt hade varit för hårt arbete från främst några av mina egna partikamraters. Lennart Duell och Erik Fristedt som har suttit i hälso- och sjukvårdsnämnden för östra Göteborg och drivit på i nämnden, men även Kerstin Keen som ordförande i styrelsen för Kungälvs sjukhus och Frölunda specialistsjukhus som initialt också fick nämndens uppdrag att driva den första verksamheten vid Angereds närsjukhus innan det blev en egen styrelse för verksamheten. Många andra har under resan anslutit sig och också bidragit med viktiga insatser för att förverkliga tankarna om ett närsjukhus i Angered.
I min roll som ordförande i regionens hälso- och sjukvårdsutskott är jag inte direkt inblandad i utvecklingen av Angereds närsjukhus, men det är relativt få förunnat att idag få vara med, om än bara på ett litet hörn, i utvecklingen av ett helt nytt sjukhus i Sverige på 2000-talet, och att få göra det i det område med de högsta ohälsotalen i Västra Götaland känns än mer angeläget och viktigt.
Angereds närsjukhus hamnar på en given pallplats i min topplista.
Nedan är ett utdrag ur den rapport vi presenterade 2002 i form av en sammanfattning av förslaget i punktform.
Sammanfattning av förslaget
För att förbättra tillgången på vård i nordöstra Göteborg önskar vi etablera ett närsjukhus som
vi kallar Angereds sjukhus. Ett sådant sjukhus skall kännetecknas av närhet och hög
tillgänglighet.
Här följer vårt förslag i punktform
• Ett nybyggt sjukhus
• med akutmottagning dygnet runt, så kallad lättakut.
• Vid sjukhuset bedrivs viss slutenvård, men främst öppenvård
• med inriktning mot i första hand barn- och kvinnosjukvård
• Sjukhuset skall också kunna utföra planerade operationer.
• Husläkarmottagning skall finnas integrerad i sjukhuset
• och samverkan med den kommunala vården och omsorgen skall utvecklas.
• Angereds sjukhus skall bli ett mångkulturellt sjukhus
• i alternativ drift.
Hela listan:
3 Angereds närsjukhus
4 Lundströmmottagningen
5 Vårdgarantier
6 Jämställd vård
7 Verksamhetsanalys
8 Akutprojektet
9 Centrum för verksamhetsutveckling (CVU)
10 Sprututbytesprogram
11-15 Utvecklinsplaner
