Ersättningsetableringar
Så kom då signalerna från regeringskansliet och socialdepartementet om att man vill tillåta ersättningsetableringar för läkare och sjukgymnaster som bedriver sjukvård enligt den så kallade "nationella taxan". Det är få av oss landstings- och regionpolitiker som gillar den nationella taxan, och vi anklagas ofta för att vara emot privata alternativ i vården.
Det finns kritiker mot taxeverksamheten från motståndare till privata alternativ i vården, men vi är också många som ser positivt på en ökad mångfald i vården som är kritiska till systemet med den nationella taxan, och det finns flera orsaker till det.
För det första är det lite märkligt att beskedet kommer från regeringen just nu när samma regering i förra veckan presenterade en utreding med förslag om att införa valfrihetssystem i vårdsektorn och inom den närmaste månaden kommer att få ytterligare en utredning på sitt bord om etableringsfrihet i primärvården.
Dessa båda utredningar tillsammans gör det möjligt både för entreprenörer att etablera sig på en vårdmarknad och verka utifrån fastställda kvalitetskriterier och ekonomiska ersättningar och som gör det möjligt för landsting och regioner att fullgöra det planeringsansvar som vi har enligt hälso- och sjukvårdslagen.
Varför är det i det läget viktigt för regeringen att hålla liv i ett parallellt system med läkare som är verksamma enligt den nationella taxan? Det finns helt enkelt bättre sätt att uppnå en ökad mångfald i vården än att dela ut, och med ersättningsetableringar fortsatta att ha solitära läkare som inte ingår i det samlade sjukvårdsutbudet. Den nationella taxan ger också de läkare som är verksamma enligt densamma fria nyttigheter i form av såväl lab, röntgen och läkemedel, vilket erfarenhetsmässigt ger högre kostnader för skattebetalarna.
Regeringen bör omedelbart göra en halt och fundera hur deras olika förslag hänger ihpo för att sedan återkomma med en helhetslösning för utveckling av mångfald i primärvården i hela Sverige.
Det finns kritiker mot taxeverksamheten från motståndare till privata alternativ i vården, men vi är också många som ser positivt på en ökad mångfald i vården som är kritiska till systemet med den nationella taxan, och det finns flera orsaker till det.
För det första är det lite märkligt att beskedet kommer från regeringen just nu när samma regering i förra veckan presenterade en utreding med förslag om att införa valfrihetssystem i vårdsektorn och inom den närmaste månaden kommer att få ytterligare en utredning på sitt bord om etableringsfrihet i primärvården.
Dessa båda utredningar tillsammans gör det möjligt både för entreprenörer att etablera sig på en vårdmarknad och verka utifrån fastställda kvalitetskriterier och ekonomiska ersättningar och som gör det möjligt för landsting och regioner att fullgöra det planeringsansvar som vi har enligt hälso- och sjukvårdslagen.
Varför är det i det läget viktigt för regeringen att hålla liv i ett parallellt system med läkare som är verksamma enligt den nationella taxan? Det finns helt enkelt bättre sätt att uppnå en ökad mångfald i vården än att dela ut, och med ersättningsetableringar fortsatta att ha solitära läkare som inte ingår i det samlade sjukvårdsutbudet. Den nationella taxan ger också de läkare som är verksamma enligt densamma fria nyttigheter i form av såväl lab, röntgen och läkemedel, vilket erfarenhetsmässigt ger högre kostnader för skattebetalarna.
Regeringen bör omedelbart göra en halt och fundera hur deras olika förslag hänger ihpo för att sedan återkomma med en helhetslösning för utveckling av mångfald i primärvården i hela Sverige.
Rikssjukvården
Jag har i dag varit i Stockholm och deltagit i det fjärde sammanträdet med Rikssjukvårdsnämnden. Rikssjukvårdsnämnden inrättades för ganska precis ett år sedan med syfte att identifiera rikssjukvård och ge tillstånd till sjukhus att bedriva rikssjukvård. Syftet med Rikssjukvårdsnämndens arbete är att samla sällan förekommande och högt komplicerade sjukvårdinsatser inom ett visst område till helst två, men i undantagsfall ett, av landets universitetssjukhus.
Efter ett år så börjar nämnden och kansliet vid Socialstyrelsen att finna formerna för behandling och hantering av hur uppdragen ska identifieras och fördelas.
Vi har tidigare beslutat att klassificera barnhjärtkirurgi som rikssjukvård och ansökningstiden för att bedriva barnhjärtkirurgi som rikssjukvård gick ut för drygt en vecka sedan. Precis som förväntat har de två enheter i landet som i dag bedriver barnhjärtkirurgi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Universitetssjukhuset i Lund, ansökt om att fortsatt få bedriva barnhjärtkirurgi. Beslut om tillstånd och villkor för tillståndet i det ärendet kommer att fattas på nämndens nästa sammanträde i maj.
I dag har vi beslutat att klassificera ögononkologi, eller delar av densamma, som rikssjukvård och möjlighet att ansöka kommer att gå ut under den närmaste tiden. På så sätt är rutinen nu i gång med klassificering, ansökningar och tillståndsgivning.
Under hösten kommer vi att närma oss det som de flesta tror blir det stora slaget - fördelning av tillstånd för att bedriva transplantationsverksamhet. Jag kommer att återkomma i ämnet.
Efter ett år så börjar nämnden och kansliet vid Socialstyrelsen att finna formerna för behandling och hantering av hur uppdragen ska identifieras och fördelas.
Vi har tidigare beslutat att klassificera barnhjärtkirurgi som rikssjukvård och ansökningstiden för att bedriva barnhjärtkirurgi som rikssjukvård gick ut för drygt en vecka sedan. Precis som förväntat har de två enheter i landet som i dag bedriver barnhjärtkirurgi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Universitetssjukhuset i Lund, ansökt om att fortsatt få bedriva barnhjärtkirurgi. Beslut om tillstånd och villkor för tillståndet i det ärendet kommer att fattas på nämndens nästa sammanträde i maj.
I dag har vi beslutat att klassificera ögononkologi, eller delar av densamma, som rikssjukvård och möjlighet att ansöka kommer att gå ut under den närmaste tiden. På så sätt är rutinen nu i gång med klassificering, ansökningar och tillståndsgivning.
Under hösten kommer vi att närma oss det som de flesta tror blir det stora slaget - fördelning av tillstånd för att bedriva transplantationsverksamhet. Jag kommer att återkomma i ämnet.
Förlossningsvården
Jag har ägnat i princip hela dagen till ett seminarium som Sahlgrenska Universitetssjukhuset arrangerade med rubriken "Framtidens förlossnings- och nyföddhetsvård". Seminariet var en del i ett projekt med samma namn som beräknas avge en slutrapport i slutet av mars månad.
Vi var ett 70-tal politiker, professionella och patientföreträdare som fick lyssna till en rad duktiga och intressanta föreläsare kring forskning, medicinsk utveckling, fakta och patientönskemål inom området.
Projektet syftar till att kunna möta framtidens behov och krav med kompetens, organisation och struktur för förlossnings- och nyföddhetsvården. Bakgrunden till projektet är det faktum att födelsetalen har kontinuerligt har ökat det senaste decenniet och beräknas öka även framgent i Göteborgsområdet. Det har säkert också spelat in att det har funnits problem med bemanningen, inte minst sommarmånaderna, på SU de senaste åren och att verksamheten vid SU/Mölndal tidvis har varit sårbar i brist på kompetens, i jourorganisationen och med utrustning för att ta sig an de svåraste komplikationerna, trots att de båda enheterna inom SU tillhör de fem största i landet.
Det är ett angeläget projekt att se över organiseringen av förlossnings- och nyföddhetsvården i Göteborg. Det finns förhoppningar om snabba lösningar och jag tror att det kan finnas några sådana inom ramen för projektet, men allra viktigast är att skapa långsiktigt stabila villkor för utvecklingen.
Under de tio minuter då jag själv fick chansen att reflektera över regionpolitikerns syn på denna vård så tog chansen att (som alltid numera) lyfta fram kvalitetsfrågorna, vikten av en kunskapsbaserad, säker och effektiv vård med ett patientfokus. Jag tror också det är viktigt att vi kan utveckla ersättningssystemen för förlossningsvården så att de mer med automatik följer den trendmässiga utvecklingen i antal förlossningar.
Jag tror att det blev en viktig dag för förlossningsvården och ett viktigt avstamp för framtiden. Det gick inte att ta miste på att det finns ett mycket stort engagemang från verksamheterna att utveckla och ytterligare förbättra en i många stycken redan god vård.
Vi var ett 70-tal politiker, professionella och patientföreträdare som fick lyssna till en rad duktiga och intressanta föreläsare kring forskning, medicinsk utveckling, fakta och patientönskemål inom området.
Projektet syftar till att kunna möta framtidens behov och krav med kompetens, organisation och struktur för förlossnings- och nyföddhetsvården. Bakgrunden till projektet är det faktum att födelsetalen har kontinuerligt har ökat det senaste decenniet och beräknas öka även framgent i Göteborgsområdet. Det har säkert också spelat in att det har funnits problem med bemanningen, inte minst sommarmånaderna, på SU de senaste åren och att verksamheten vid SU/Mölndal tidvis har varit sårbar i brist på kompetens, i jourorganisationen och med utrustning för att ta sig an de svåraste komplikationerna, trots att de båda enheterna inom SU tillhör de fem största i landet.
Det är ett angeläget projekt att se över organiseringen av förlossnings- och nyföddhetsvården i Göteborg. Det finns förhoppningar om snabba lösningar och jag tror att det kan finnas några sådana inom ramen för projektet, men allra viktigast är att skapa långsiktigt stabila villkor för utvecklingen.
Under de tio minuter då jag själv fick chansen att reflektera över regionpolitikerns syn på denna vård så tog chansen att (som alltid numera) lyfta fram kvalitetsfrågorna, vikten av en kunskapsbaserad, säker och effektiv vård med ett patientfokus. Jag tror också det är viktigt att vi kan utveckla ersättningssystemen för förlossningsvården så att de mer med automatik följer den trendmässiga utvecklingen i antal förlossningar.
Jag tror att det blev en viktig dag för förlossningsvården och ett viktigt avstamp för framtiden. Det gick inte att ta miste på att det finns ett mycket stort engagemang från verksamheterna att utveckla och ytterligare förbättra en i många stycken redan god vård.
Liberalt sjukvårdsforum
Det blev politiskt arbete för andra lördagen på raken. Förra lördagen deltog jag i en konferens med Astma- och allergiföreningen i västra Västra Götaland och denna lördag blev det fortsättning från fredagen med årets första liberala sjukvårdsforum.
Liberalt sjukvårdsforum kallar vi det när vi samlar folkpartister med sjukvårdsuppdrag i regionen för att gemensamt diskutera aktuella frågor och framtidsfrågor i hälso- och sjukvården. Vi var drygt 25 liberaler som samlades på Bergabo pensionat i Rönnäng på Tjörn.
När man normalt sitter i koalitioner och allianser och diskuterar och förhandlar politik med representanter för andra partier är det alltid skönt att träffa "de egna" för att diskutera. Om det innebär att det blir lugnare diskussioner är dock tveksamt. Vi har ett duktigt och kunnigt gäng sjukvårdspolitiker i regionen, men det är också många starka viljor och tydliga åsikter som ska mötas och brytas.
Huvudtemat för detta sjukvårdsforum var primärvården. Vi fick bland annat besök av Bengt-Göran Olausson som är den som på HSU:s uppdrag håller på att lägga sista handen vid en idéskiss om hur vi ska kunna utveckla primärvården i Västra Götaland till att bli ännu bättre än idag. Den 2 april ska HSU få ta del av den idéskiss som Bengt-Göran med medarbetare håller på att ta fram.
Jag är nyfiken på hur det slutliga förslaget kommer att se ut, och det är min förhoppning om att vi brett över partigränserna kan besluta oss för att ta fram en utvecklingskarta för primärvården i regionen. Det finns ingen viktigare fråga för sjukvården som helhet än att få en väl fungerande primärvård. Den är nyckeln till en totalt sett fungerande sjukvårdsorganisation.
Liberalt sjukvårdsforum kallar vi det när vi samlar folkpartister med sjukvårdsuppdrag i regionen för att gemensamt diskutera aktuella frågor och framtidsfrågor i hälso- och sjukvården. Vi var drygt 25 liberaler som samlades på Bergabo pensionat i Rönnäng på Tjörn.
När man normalt sitter i koalitioner och allianser och diskuterar och förhandlar politik med representanter för andra partier är det alltid skönt att träffa "de egna" för att diskutera. Om det innebär att det blir lugnare diskussioner är dock tveksamt. Vi har ett duktigt och kunnigt gäng sjukvårdspolitiker i regionen, men det är också många starka viljor och tydliga åsikter som ska mötas och brytas.
Huvudtemat för detta sjukvårdsforum var primärvården. Vi fick bland annat besök av Bengt-Göran Olausson som är den som på HSU:s uppdrag håller på att lägga sista handen vid en idéskiss om hur vi ska kunna utveckla primärvården i Västra Götaland till att bli ännu bättre än idag. Den 2 april ska HSU få ta del av den idéskiss som Bengt-Göran med medarbetare håller på att ta fram.
Jag är nyfiken på hur det slutliga förslaget kommer att se ut, och det är min förhoppning om att vi brett över partigränserna kan besluta oss för att ta fram en utvecklingskarta för primärvården i regionen. Det finns ingen viktigare fråga för sjukvården som helhet än att få en väl fungerande primärvård. Den är nyckeln till en totalt sett fungerande sjukvårdsorganisation.
Kraftig ökning av klamydia
Under några år har vi i Västra Götalandsregionen haft ett prioriterat mål i budgeten för verksamheten om att minska förekomsten av sexuellt överförbara infektioner. Den vanligaste sexuellt överförbara infektionen är klamydia och i går kom 2007 års statistik om antalet klamydiafall i Sverige under förra året.
Resultatet var nedslående. I riket som helhet ökade antalet konstaterat klamydiasmittade med 45% till 47 101 fall. Noteras ska att delar av ökningen beror på att gamla testmetoder inte upptäckt den genetiskt förändrade formen av klamydia som uppträtt. Trots att vi kommit i fatt med testmetoderna så finns det en fortsatt faktisk ökning över tiden.
En lättillgänglig rapport och statisk om klamydiautvecklingen finns på smittskyddsinstitutets hemsida. I den kan jag trots allt med viss glädje konstatera att såväl utvecklingen av klamydia som förekomsten är relativt lägre i Västra Götalandsregionen än i de flesta andra landsting och regioner. 3 landsting har en lägre förekomst av klamydia än Västra Götalandsregionen, men även vi fick en ökning med drygt 20% från 5 312 fall 2006 till 6531 fall förra året.
Jämfört med riket så låg Västra Götalandsregionen på rikssnittet under början av 2000-talet till att de senaste året ha en lägre ökningstakt än landet som helhet. Det kan ju i sig vara glädjande, men faktum kvarstår att det 2008 är dubbelt så många som drabbas av klamydiainfektion som 2000 i regionen.
Är vår lägre ökningstakt de senaste åren ett utslag av vårt prioriterade mål? Ja, det skulle man ju kunna hoppas på det, men jag tror inte man ska dra allt för stora växlar på att det övergripande politiskt prioriterade målet. Det skulle däremot vara intressant att få en analys av varför regionen skiljer sig åt från riket de senaste åren så kraftigt.
I vilket fall som helst måste informaitonen om att över 6 000 personer i regionen drabbas av klamydiainfektion leda till att vi åter tar smarta och bra initiativ till att bromsa utvecklingen. Ett sådant initiativ de senaste åren är att folkhälsokommittén tillsammans med hälso- och sjukvårdsutskottet gjort det möjligt att testa sig för klamydia via internet på sidan www.klamydia.se
Tillsammans med Västerbotten och Sörmland erbjuds invånarna i regionen att via nätet och hemskickade test få ett test utfört utan att behöva söka sjukvården. Det har inte minst ökat antalet pojkar som testar sig för klamydia.
Resultatet var nedslående. I riket som helhet ökade antalet konstaterat klamydiasmittade med 45% till 47 101 fall. Noteras ska att delar av ökningen beror på att gamla testmetoder inte upptäckt den genetiskt förändrade formen av klamydia som uppträtt. Trots att vi kommit i fatt med testmetoderna så finns det en fortsatt faktisk ökning över tiden.
En lättillgänglig rapport och statisk om klamydiautvecklingen finns på smittskyddsinstitutets hemsida. I den kan jag trots allt med viss glädje konstatera att såväl utvecklingen av klamydia som förekomsten är relativt lägre i Västra Götalandsregionen än i de flesta andra landsting och regioner. 3 landsting har en lägre förekomst av klamydia än Västra Götalandsregionen, men även vi fick en ökning med drygt 20% från 5 312 fall 2006 till 6531 fall förra året.
Jämfört med riket så låg Västra Götalandsregionen på rikssnittet under början av 2000-talet till att de senaste året ha en lägre ökningstakt än landet som helhet. Det kan ju i sig vara glädjande, men faktum kvarstår att det 2008 är dubbelt så många som drabbas av klamydiainfektion som 2000 i regionen.
Är vår lägre ökningstakt de senaste åren ett utslag av vårt prioriterade mål? Ja, det skulle man ju kunna hoppas på det, men jag tror inte man ska dra allt för stora växlar på att det övergripande politiskt prioriterade målet. Det skulle däremot vara intressant att få en analys av varför regionen skiljer sig åt från riket de senaste åren så kraftigt.
I vilket fall som helst måste informaitonen om att över 6 000 personer i regionen drabbas av klamydiainfektion leda till att vi åter tar smarta och bra initiativ till att bromsa utvecklingen. Ett sådant initiativ de senaste åren är att folkhälsokommittén tillsammans med hälso- och sjukvårdsutskottet gjort det möjligt att testa sig för klamydia via internet på sidan www.klamydia.se
Tillsammans med Västerbotten och Sörmland erbjuds invånarna i regionen att via nätet och hemskickade test få ett test utfört utan att behöva söka sjukvården. Det har inte minst ökat antalet pojkar som testar sig för klamydia.
Lundströmmottagningen
I går var det invigning av den nya helikopterhangaren till regionens ambulanshelikopter. Det var en viktig och angelägen satsning för att bland annat skapa en bättre arbetsmiljö för dem som jobbar med ambulanshelikoptern i regionen.
I dag var det dags för en ny invigning av en ännu viktigare verksamhet - Lundströmmottagningen i Alingsås.
Lundströmmottagningen är den nya regionala enheten för bedömning och utredning av transsexualism och könsidentitetsstörningar. Tillsammans med Ingela Tuvegran, sjukhusdirektör på SÄS, Bengt Lundström, en av de främsta överläkarna inom området och Robin Backman, patientföreningen TS-Väst fick jag chansen att förätta invigningen av lokalerna i huset för den vuxenpsykiatriska öppenvårdsverksamheten i Alingsås.
Det var både med glädje och viss skam som jag åkte till Alingsås i morse för att vara med på invigningen. Det var med glädje för att vi i Västra Götalandsregionen äntligen inrättar en verksamhet med en hög kompetens för att kunna bedöma och utreda de patienter som söker sig till mottagningen. Det var med en viss rodnad på kinderna över att vi faktiskt inte har haft en sådan verksamhet i regionen på många år.
I samband med omroganisationer på SU i mitten av 90-talet kom den dåvarande verksamheten att hamna allt mer i skymundan tills Bengt Lundström, som ledde verksamheten, gav upp och sökte sig till andra uppdrag. Sedan början av 2000-talet har vi inte haft en tillräckligt bra omhändertagande av denna känsliga patientgrupp.
Verksamheten har faktiskt varit i gång sedan i december och fått 25 remisser varav de flesta personerna nu är under inledande bedömning. Med dagens invigning tar regionen ytterligare ett steg på vägen mot att uppfylla målen i den regionala utvecklingsplanen för psykiatrin. Efter invigningen försvann min rodnad på kinderna och ersattes med stolthet i bröstet för att vi har startat en viktig verksamhet för en mycket utsatt och ensam patientgrupp.
I dag var det dags för en ny invigning av en ännu viktigare verksamhet - Lundströmmottagningen i Alingsås.
Lundströmmottagningen är den nya regionala enheten för bedömning och utredning av transsexualism och könsidentitetsstörningar. Tillsammans med Ingela Tuvegran, sjukhusdirektör på SÄS, Bengt Lundström, en av de främsta överläkarna inom området och Robin Backman, patientföreningen TS-Väst fick jag chansen att förätta invigningen av lokalerna i huset för den vuxenpsykiatriska öppenvårdsverksamheten i Alingsås.
Det var både med glädje och viss skam som jag åkte till Alingsås i morse för att vara med på invigningen. Det var med glädje för att vi i Västra Götalandsregionen äntligen inrättar en verksamhet med en hög kompetens för att kunna bedöma och utreda de patienter som söker sig till mottagningen. Det var med en viss rodnad på kinderna över att vi faktiskt inte har haft en sådan verksamhet i regionen på många år.
I samband med omroganisationer på SU i mitten av 90-talet kom den dåvarande verksamheten att hamna allt mer i skymundan tills Bengt Lundström, som ledde verksamheten, gav upp och sökte sig till andra uppdrag. Sedan början av 2000-talet har vi inte haft en tillräckligt bra omhändertagande av denna känsliga patientgrupp.
Verksamheten har faktiskt varit i gång sedan i december och fått 25 remisser varav de flesta personerna nu är under inledande bedömning. Med dagens invigning tar regionen ytterligare ett steg på vägen mot att uppfylla målen i den regionala utvecklingsplanen för psykiatrin. Efter invigningen försvann min rodnad på kinderna och ersattes med stolthet i bröstet för att vi har startat en viktig verksamhet för en mycket utsatt och ensam patientgrupp.
Good Enough
Jag åkte i morse ut till Säve flygplats för att göra ett besök vid regionens ambulanshelikopter med bland annat regionstyrelsens ordförande Roland Andersson. Helikopterverksamheten har dragits med mycket dåliga lokaler under flera år sedan starten 2002 och under dagen skulle den nybyggda helikopterhangaren invigas.
Tyvärr kunde jag inte vara med på själva invigningen då jag skulle i väg på nästa aktivitet, men det var både roligt att se de nya lokalerna, träffa verksamhetschefen Sven Martinell och andra de medicinska teamen och pilotteamen. Det är en omvittnat högklassig verksamhet, som dock inte alltid kan lyckas med allt. Under vårt besök fick helikoptern rycka ut till en olycka på E20 med en mycket tråkig utgång. Helikoptern gör dock ofta mycket stor nytta när den bidrar till att rädda liv såväl som att snabbt få ut sjukvårdskunnig personal och även få in patienter i tid till sjukhus för att minska effekterna av skador och trauman.
Under lunchen besökte jag SU/Östra, d v s Östra sjukhuset på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Det var i dag andra dagen av tre med mängder av aktiviteter i samband med SU:s kvalitetsvecka. Jag deltog i ett lunchsamtal med bland andra Bo Lindblom, Socialstyrelsen, Marie Wedin, ordf. i sjukhusläkarföreningen, Ingemar Wickström, chefsläkare på SU och Daniel Brattgård, präst och sjukvårdsetiker.
Teamat för vårt samtal var "Good Enough - vem bestämmer när vi gjort tillräckligt?" Det är onekligen en fråga med många bottnar och jag ställde den retoriska frågan i mitt inledningsanförande om det är "Good Enough" att ha medicinska kvalitetsresultat som ligger på riskgenomsnittet, eller är det en för låg nivå när vi faktiskt vet att vi kan nå betydligt bättre resultat än så i sjukvården.
Samtalet kom att kretsa mycket kring kvalitet i vården som jag ofta har återkommit till i denna blogg. Kvalitet är vår nya religion i sjukvården och Socialstyrelsens föreskrift om God Vård är vår nya bibel. Jag menar att vi inte kan vara nöjda med kvaliteten på vården så länge som vi vet att vi kan göra bättre genom att organisera annorlunda, uppgiftsfördela annorlunda, genom att göra rätt från början och genom att ge förutsättningar för en mer processorienterad hälso- och sjukvård.
Det blev i stora stycken ett trevligt samtal som jag tror att åhörarna hade ett visst utbyte av. En av de frågor som jag bär med mig för fortsättningen är de professionellas åsikt om att vi kanske bör lära mer av andra länder hur de arbetsfördelar på sjukhusen för att utnyttja läkarkompetensen än mer till det som bara läkarna kan göra på arbetsplatsen. Jag tror att vi behöver en fortsatt dialog kring detta. Har vi politiskt och sjukvårdsadministrativt bidraget till en utveckling som gör att vi i Sverige jobbar på ett helt annat sätt än i omvärlden? och är det i så fall verkligen fel sätt att arbeta när vi faktiskt redan uppnår de bästa medicinska resultaten i omvärlden?
Diskussionen går vidare.
Tyvärr kunde jag inte vara med på själva invigningen då jag skulle i väg på nästa aktivitet, men det var både roligt att se de nya lokalerna, träffa verksamhetschefen Sven Martinell och andra de medicinska teamen och pilotteamen. Det är en omvittnat högklassig verksamhet, som dock inte alltid kan lyckas med allt. Under vårt besök fick helikoptern rycka ut till en olycka på E20 med en mycket tråkig utgång. Helikoptern gör dock ofta mycket stor nytta när den bidrar till att rädda liv såväl som att snabbt få ut sjukvårdskunnig personal och även få in patienter i tid till sjukhus för att minska effekterna av skador och trauman.
Under lunchen besökte jag SU/Östra, d v s Östra sjukhuset på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Det var i dag andra dagen av tre med mängder av aktiviteter i samband med SU:s kvalitetsvecka. Jag deltog i ett lunchsamtal med bland andra Bo Lindblom, Socialstyrelsen, Marie Wedin, ordf. i sjukhusläkarföreningen, Ingemar Wickström, chefsläkare på SU och Daniel Brattgård, präst och sjukvårdsetiker.
Teamat för vårt samtal var "Good Enough - vem bestämmer när vi gjort tillräckligt?" Det är onekligen en fråga med många bottnar och jag ställde den retoriska frågan i mitt inledningsanförande om det är "Good Enough" att ha medicinska kvalitetsresultat som ligger på riskgenomsnittet, eller är det en för låg nivå när vi faktiskt vet att vi kan nå betydligt bättre resultat än så i sjukvården.
Samtalet kom att kretsa mycket kring kvalitet i vården som jag ofta har återkommit till i denna blogg. Kvalitet är vår nya religion i sjukvården och Socialstyrelsens föreskrift om God Vård är vår nya bibel. Jag menar att vi inte kan vara nöjda med kvaliteten på vården så länge som vi vet att vi kan göra bättre genom att organisera annorlunda, uppgiftsfördela annorlunda, genom att göra rätt från början och genom att ge förutsättningar för en mer processorienterad hälso- och sjukvård.
Det blev i stora stycken ett trevligt samtal som jag tror att åhörarna hade ett visst utbyte av. En av de frågor som jag bär med mig för fortsättningen är de professionellas åsikt om att vi kanske bör lära mer av andra länder hur de arbetsfördelar på sjukhusen för att utnyttja läkarkompetensen än mer till det som bara läkarna kan göra på arbetsplatsen. Jag tror att vi behöver en fortsatt dialog kring detta. Har vi politiskt och sjukvårdsadministrativt bidraget till en utveckling som gör att vi i Sverige jobbar på ett helt annat sätt än i omvärlden? och är det i så fall verkligen fel sätt att arbeta när vi faktiskt redan uppnår de bästa medicinska resultaten i omvärlden?
Diskussionen går vidare.
Miljö och läkemedel
Jag hörde på radion i morse om effekterna av vissa bottenfärger på båtar som innehållit tenn och hur det har påverkat livet i havet. Det är väl inte på något sätt en nyhet att ekosystemet rubbas av miljöpåverkan i form av gifter, kemikalier och andra främmande preparat.
Som sjukvårdshuvudmän är vi storkonsumenter när det gäller hantering av miljöpåverkande material av olika slag. Vi är också stora energianvändare där inte minst våra högteknologiska sjukhus med allt mer av sofistikerad energislukande apparatur kompletterar det tidigare utbudet.
Vi är inte minst förskrivare av läkemedel vars restprodukter i stor omfattning hamnar i våra vattendrag. Det har funnits enstaka rapporter tidigare kring miljö och läkemedelshantering som visat på betydande risker och effekter.
I Västra Götalandsregionen pågår just nu en större studie och kartläggning av spridningen av läkemedelsrester i miljön. Utifrån en förstudie så mäts förekomsten av ett antal utvalda preparat vid tre av regionens reningsverk. Dess förekomst före och efter reningsprocessen.
Resultatet av kartläggningen kommer att presenteras till hälso- och sjukvårdsutskottet senare i höst tillsammans med en handlingsplan för implementering och uppföljning för hur vi kan agera för att minska miljöpåverkan från läkemedel.
Som sjukvårdshuvudmän är vi storkonsumenter när det gäller hantering av miljöpåverkande material av olika slag. Vi är också stora energianvändare där inte minst våra högteknologiska sjukhus med allt mer av sofistikerad energislukande apparatur kompletterar det tidigare utbudet.
Vi är inte minst förskrivare av läkemedel vars restprodukter i stor omfattning hamnar i våra vattendrag. Det har funnits enstaka rapporter tidigare kring miljö och läkemedelshantering som visat på betydande risker och effekter.
I Västra Götalandsregionen pågår just nu en större studie och kartläggning av spridningen av läkemedelsrester i miljön. Utifrån en förstudie så mäts förekomsten av ett antal utvalda preparat vid tre av regionens reningsverk. Dess förekomst före och efter reningsprocessen.
Resultatet av kartläggningen kommer att presenteras till hälso- och sjukvårdsutskottet senare i höst tillsammans med en handlingsplan för implementering och uppföljning för hur vi kan agera för att minska miljöpåverkan från läkemedel.
IT i vården
Fick i dag höra om ännu ett fiasko vad gäller utvecklingen av IT i vården. Det är just sajten "IT i vården" som skriver om att Stockholms läns landsting fått lägga ner ett projekt om gemensam vårddokumentation (GVD) efter att ha kostat 300 miljoner kronor.
Jag vet inget mer om det projektet än vad som står att läsa i artikeln men jag tror jag känner till allt om den frustration som såväl professionella som tjänstemän och politiker känner över att det är så förtvivlat svårt att göra ordentliga framsteg i denna fråga. Detta blir ett blogginlägg med betydligt fler frågetecken än utropstecken. Jag är villrådig!
Hur ska vi undvika behovet av dubbelregistreringar till journaler och kvalitetsregister? Hur ska vi kommunicera mellan sjukhus och primärvård, och mellan landsting och kommuner? Hur får vi ett IT-baserat beslutsstöd som ger tid till patientmötet istället för att ta tid från patientmötet? Hur skapar vi en öppenhet med bibehållen integritet för patienten? Hur svårt kan det egentligen vara?
Måste själv bekänna att jag när det kommer till dessa frågor plaerar mig lite på läktaren som okunnig betraktare då jag känner en osäkerhet när det börja talas om tekniklösningar av olika slag. Är det så de flesta politiska beslutsfattare känner sig? Är det därför vi inte kan verbalisera våra krav på fungerande system, eller är det tekniken själv som är hindret?
Det pågår mängder med aktiviteter i alla landsting och för alla landsting gemensamt inom ramen för SKL:s nationella arbete kring IT i vården. Är processerna synkroniserade? Ger nya lagar ett bättre stöd eller måste vi delvis göra upp redan gjort arbete?
Ryktet säger att Slovakien är bäst i Europa på IT i vården. De har kunnat börja sent och kunnat göra rätt från början. Vi kanske också borde börja om från början och sluta med att lappa och laga. Vi kanske borde låsa in våra bästa specialister på teknik och på användarbehov och inte släppa ut dem förrän de släpper ut vit rök och signalerar att de tagit fram ett enhetligt, enkelt system som är användarvänligt och som har kommunikationskompetens med bibehållen integritet.
Skulle det hända så är det med all sannolikhet värt varenda krona det skulle kosta i implementering nästan oavsett hur den prislappen ser ut.
Jag vet inget mer om det projektet än vad som står att läsa i artikeln men jag tror jag känner till allt om den frustration som såväl professionella som tjänstemän och politiker känner över att det är så förtvivlat svårt att göra ordentliga framsteg i denna fråga. Detta blir ett blogginlägg med betydligt fler frågetecken än utropstecken. Jag är villrådig!
Hur ska vi undvika behovet av dubbelregistreringar till journaler och kvalitetsregister? Hur ska vi kommunicera mellan sjukhus och primärvård, och mellan landsting och kommuner? Hur får vi ett IT-baserat beslutsstöd som ger tid till patientmötet istället för att ta tid från patientmötet? Hur skapar vi en öppenhet med bibehållen integritet för patienten? Hur svårt kan det egentligen vara?
Måste själv bekänna att jag när det kommer till dessa frågor plaerar mig lite på läktaren som okunnig betraktare då jag känner en osäkerhet när det börja talas om tekniklösningar av olika slag. Är det så de flesta politiska beslutsfattare känner sig? Är det därför vi inte kan verbalisera våra krav på fungerande system, eller är det tekniken själv som är hindret?
Det pågår mängder med aktiviteter i alla landsting och för alla landsting gemensamt inom ramen för SKL:s nationella arbete kring IT i vården. Är processerna synkroniserade? Ger nya lagar ett bättre stöd eller måste vi delvis göra upp redan gjort arbete?
Ryktet säger att Slovakien är bäst i Europa på IT i vården. De har kunnat börja sent och kunnat göra rätt från början. Vi kanske också borde börja om från början och sluta med att lappa och laga. Vi kanske borde låsa in våra bästa specialister på teknik och på användarbehov och inte släppa ut dem förrän de släpper ut vit rök och signalerar att de tagit fram ett enhetligt, enkelt system som är användarvänligt och som har kommunikationskompetens med bibehållen integritet.
Skulle det hända så är det med all sannolikhet värt varenda krona det skulle kosta i implementering nästan oavsett hur den prislappen ser ut.
Rikssjukvårdsansökan
Vid dagens sammanträde med hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) behandlade vi regionens första ansökan om att få bedriva rikssjukvård i enlighet med Socialstyrelsens nya riktlinjer med klassificering och tillståndsgivning för att få bedriva rikssjukvård. Först ut är barnhjärtkirurgi där Sahlgrenska Universitetssjukhuset tillsammans med Lunds universitetssjukhus är de två enheter i landet som redan idag samlar hela landets barnhjärtkirurgi.
För att Socialstyrelsens rikssjukvårdsnämnd (där jag också har fått förtroendet att ingå) skall kunna besluta om tilldelning av tillstånd att bedriva rikssjukvård så måste ansökande enheter ange en omfattande ansökan som beskriver hur man jobbar, vilka resultat man har, vilken forskning som är knuten till verksamheten med mera.
Jag har haft en viss oro för att det som lekman i rikssjukvårdsnämnden skall vara svårt att kunna ta del av allt medicinskt material för att fullt ut begripa det och kunna fatta rationella beslut, men den oron stillades till viss del när jag tog del av underlaget till den ansökan som HSU i dag gjorde om att få bedriva barnhjärtkirurgi som rikssjukvård vid SU:s barn- och ungdomssjukhus.
Vid föredragningen på dagens utskottsmöte var jag fräck nog att ställa frågan till verksamhetsledare och områdeschef om verksamheten verkligen är så bra som den beskrivs i ansökan. Mitt syfte med frågan var inte att ifrågasätta trovärdigheten i ansökan för jag vet sedan tidigare att man utför ett mycket högkvalitativt arbete vid enheten.
Däremot är ansökningsförfarandet intressant i sig. För att få statusen att bedriva rikssjukvård måste berörda verksamheter "bevisa" sin kompetens för att komma ifråga. Hur arbetar man i verksamheten för att uppfylla de parametrar som vi betecknar som "God Vård" - säker, effektiv, patientfokuserad, jämlik, kunskapsstyrd och tillgänglig vård.
Varför ställer vi inte samma krav på att all annan hälso- och sjukvårdsverksamhet i den övriga högspecialiserade sjukvården, i länssjukvården och i primärvården lika tydligt kan visa upp hur man jobbar i enlighet med "God Vård". Det är inte något litet material som har tagits fram inför ansökan om barnhjärtkirurgin som rikssjukvård och att kräva samma sak av all verksamhet i hälso- och sjukvård skulle kanske leda till en administrativ kolapps, men jag tror att vi måste närma oss det arbetssättet, om än i kanske bantad omfattning, för all hälso- och sjukvård om vi menar allvar med att verkligen sätta kvaliteten i fokus framöver.
Jag har i alla fall fått en tanketråd som kommer att följa mig den närmaste tiden, vad det resulterar i för vi väl se vad det lider.
Kvalitetsregisterdag
Jag borde kanske åter blogga om Socialstyrelsens remiss om att införa vaccin mot HPV (humant pappilomvirus) i det allmänna barnvaccinationsprogrammet, men hänvisar istället till min bloggtext från i torsdags då SVT:s Rapport "avslöjade" vad Socialstyrelsen skulle föreslå idag. Har också blivit intervjuad av Västnytt idag och du kan ta del av det inslaget via denna länk.
Jag är säker på att jag kommer att få återkomma till den frågan framöver ändå.
Jag vill istället förmedla några reflektioner från en mycket intressant och viktig utbildnings- och informationsdag som vi arrangerat i regionen idag. Rubriken på inbjudan var "Kvalitetsregisterdag" och det var fantastiskt roligt att ca 130 personer hade hörsammat inbjudan och slutit upp för en heldagskonferens på Hotell Riverton i Göteborg.
Jag hade förmånen att få inleda och avsluta denna dag och där emellan få lyssna till intressanta och kompetenta föreläsare i form av registerhållare, registerutvecklare, ledare och användare av kvalitetsregister i hälso- och sjukvården.
Vårdens kvalitetsregister växer i antal och intresset av att såväl skapa som utveckla register ökar, liksom intresset från beslutsfattare på politisk ledningsnivå att få ut data ur registren som går att följa för att se utvecklingen.
I någon mån är det en paradox att kvalitetsdebatten nu är så het i Sverige som anses vara det land i världen med högst kvalitet i sitt hälso- och sjukvårdssystem. Jag tycker att det är ett friskhetstecken att intresset bland professionella och politiker är så stort. Vi har mycket att vinna såväl vårdmässigt för enskilda individer som ekonomiskt på en ännu högre kvalitet i sjukvården.
Kvalitetsregister är främst ett verktyg för hur vi skall kunna registrera, mäta och dra slutsatser av vad vi gör i hälso- och sjukvården och hur det påverkar kvaliteten. Den kunskapen måste också kombineras med förändringskunskap så att våra organisationer förändrar och utvecklar sina arbetssätt så att det stödjer en utveckling mot en kvalitetsdriven hälso- och sjukvård.
I början av året så placerade jag kvalitetsfrågorna på första plats i min spaning kring 2008 års hetaste sjukvårdsfrågor. Dagens konferens blev ett bevis på att intresset är stort, kunskapen är stor och viljan är stor att stödja utvecklingen mot mer av kvalitetsutveckling. Den resan har bara börjat.
Jag är säker på att jag kommer att få återkomma till den frågan framöver ändå.
Jag vill istället förmedla några reflektioner från en mycket intressant och viktig utbildnings- och informationsdag som vi arrangerat i regionen idag. Rubriken på inbjudan var "Kvalitetsregisterdag" och det var fantastiskt roligt att ca 130 personer hade hörsammat inbjudan och slutit upp för en heldagskonferens på Hotell Riverton i Göteborg.
Jag hade förmånen att få inleda och avsluta denna dag och där emellan få lyssna till intressanta och kompetenta föreläsare i form av registerhållare, registerutvecklare, ledare och användare av kvalitetsregister i hälso- och sjukvården.
Vårdens kvalitetsregister växer i antal och intresset av att såväl skapa som utveckla register ökar, liksom intresset från beslutsfattare på politisk ledningsnivå att få ut data ur registren som går att följa för att se utvecklingen.
I någon mån är det en paradox att kvalitetsdebatten nu är så het i Sverige som anses vara det land i världen med högst kvalitet i sitt hälso- och sjukvårdssystem. Jag tycker att det är ett friskhetstecken att intresset bland professionella och politiker är så stort. Vi har mycket att vinna såväl vårdmässigt för enskilda individer som ekonomiskt på en ännu högre kvalitet i sjukvården.
Kvalitetsregister är främst ett verktyg för hur vi skall kunna registrera, mäta och dra slutsatser av vad vi gör i hälso- och sjukvården och hur det påverkar kvaliteten. Den kunskapen måste också kombineras med förändringskunskap så att våra organisationer förändrar och utvecklar sina arbetssätt så att det stödjer en utveckling mot en kvalitetsdriven hälso- och sjukvård.
I början av året så placerade jag kvalitetsfrågorna på första plats i min spaning kring 2008 års hetaste sjukvårdsfrågor. Dagens konferens blev ett bevis på att intresset är stort, kunskapen är stor och viljan är stor att stödja utvecklingen mot mer av kvalitetsutveckling. Den resan har bara börjat.
Äldres sjukvård
Ibland så får jag frågor om inte Västra Götalandsregionen borde inrätta Äldrevårdcentraler i regionen. Jag brukar svara att vi redan har ca 140 Äldrevårdcentraler - eller i alla fall 140 vårdcentraler vars främsta målgrupp är de äldre i vårt samhälle.
Sjukvårdskonsumtionen sett ur ett medborgarperspektiv innebär att vi konsumerar sjukvård de första levnadsåren, därefter är konsumtionen måttlig fram till 50-årsåldern för att sakta börja stiga och sedan anta en allt högre nivå i 65-70 års åldern.
De äldre är med andra ord sjukvårdens kärnkonsumenter. Emellanåt tycks vi dock glömma bort att det förhåller sig så. När jag läser handlingarna inför onsdagens sammanträde med hälso- och sjukvårdsutskottet har vi en rapport av vad vi gjort med de särskilda stimulansmedel som landsting och regioner erhållit för att förbättra vården för de äldre ser jag en uppsjö av intressanta projekt.
I förra veckan behandlade vi en viktig motion i regionfullmäktige från Monica Selin (kd) om att införa den s k mångbesökarmodellen i regionens hälso- och sjukvård. Mångbesökare är de som ett flertal gånger under året besöker våra sjukhusakuter. Landstinget i Kalmar var först ut i landet med mångbesökarmodellen och identifierade att ca 550 patienter stod för 21 000 besök vid sjukhusen. Det är nästan 40 besök per person och år i målgruppen.
Det finns mångbesökare som inte tillhör gruppen äldre, men de allra flesta är multisjuka äldre. Det är en målgrupp som inte ska sitta och vänta på sjukhusakuterna. Det är kända patienter som måste få ett bättre mottagande än att vänta på akuterna. Öppna returer till vårdavdelningarna och Närvårdsavdelningar dit även primärvården kan skriva in patienterna är några av lösningarna för att ordna vården bättre för denna grupp.
De äldre är sjukvårdens kärngrupp. Det borde vi tänka på lite oftare.
Sjukvårdskonsumtionen sett ur ett medborgarperspektiv innebär att vi konsumerar sjukvård de första levnadsåren, därefter är konsumtionen måttlig fram till 50-årsåldern för att sakta börja stiga och sedan anta en allt högre nivå i 65-70 års åldern.
De äldre är med andra ord sjukvårdens kärnkonsumenter. Emellanåt tycks vi dock glömma bort att det förhåller sig så. När jag läser handlingarna inför onsdagens sammanträde med hälso- och sjukvårdsutskottet har vi en rapport av vad vi gjort med de särskilda stimulansmedel som landsting och regioner erhållit för att förbättra vården för de äldre ser jag en uppsjö av intressanta projekt.
I förra veckan behandlade vi en viktig motion i regionfullmäktige från Monica Selin (kd) om att införa den s k mångbesökarmodellen i regionens hälso- och sjukvård. Mångbesökare är de som ett flertal gånger under året besöker våra sjukhusakuter. Landstinget i Kalmar var först ut i landet med mångbesökarmodellen och identifierade att ca 550 patienter stod för 21 000 besök vid sjukhusen. Det är nästan 40 besök per person och år i målgruppen.
Det finns mångbesökare som inte tillhör gruppen äldre, men de allra flesta är multisjuka äldre. Det är en målgrupp som inte ska sitta och vänta på sjukhusakuterna. Det är kända patienter som måste få ett bättre mottagande än att vänta på akuterna. Öppna returer till vårdavdelningarna och Närvårdsavdelningar dit även primärvården kan skriva in patienterna är några av lösningarna för att ordna vården bättre för denna grupp.
De äldre är sjukvårdens kärngrupp. Det borde vi tänka på lite oftare.
Diplom och tårta
Att vara sjukvårdspolitiker är inte alltid så tacksamt. Även om det är ett fantastiskt intressant och spännande uppdrag så är det vanligare med skäll än beröm. Det är mer vanligt att de som inte får den hjälp de anser sig behöva hör av sig än att man får uppskattande ord för de beslut man fattar för att försöka utveckla och förbättra sjukvården.
Jag gissar att min vardag i många stycken liknar många anställdas i hälso- och sjukvården även om jag tror att de, med rätta, oftare får uppskattning från patienter och anhöriga som de möter i vården. Många av de anställda möts dock ofta av samma frågor som jag själv om fel och brister i sjukvården från allmänheten.
Idag har jag fått chansen att få vara med om något riktigt roligt dock, och samtidigt fått chansen att berömma några av alla de duktiga medarbetare vi har i regionens hälso- och sjukvård.
Jag har till och med träffat all personal (ca 200) vid Frölunda Specialistsjukhus som samlats till en 2-dagarskonferens. Jag gjorde ett besök för att dela ut ett diplom till sjukhusets chef Thomas Wallén då Frölunda Specialistsjukhus för uppnådd vårdgaranti för både besök och behandling för sina patienter. Diplomet innehåll följande motivering:
Jag gissar att min vardag i många stycken liknar många anställdas i hälso- och sjukvården även om jag tror att de, med rätta, oftare får uppskattning från patienter och anhöriga som de möter i vården. Många av de anställda möts dock ofta av samma frågor som jag själv om fel och brister i sjukvården från allmänheten.
Idag har jag fått chansen att få vara med om något riktigt roligt dock, och samtidigt fått chansen att berömma några av alla de duktiga medarbetare vi har i regionens hälso- och sjukvård.
Jag har till och med träffat all personal (ca 200) vid Frölunda Specialistsjukhus som samlats till en 2-dagarskonferens. Jag gjorde ett besök för att dela ut ett diplom till sjukhusets chef Thomas Wallén då Frölunda Specialistsjukhus för uppnådd vårdgaranti för både besök och behandling för sina patienter. Diplomet innehåll följande motivering:
"Som första sjukhus i Västra Götalandsregionen har sjukhuset på ett aktivt och medvetet sätt ökat tillgängligheten till vården. Genom ett målmedvetet och fokuserat förhållningssätt säkerställs en god tillgänglighet."
Frölunda specialistsjukhus har kanske regionens "lättaste" uppgift med att uppfylla vårdgarantin med tanke på det uppdrag de har, men det låter sig inte göras utan ett målmedvetet arbete. Ledning och personal vid Frölunda har haft det fokus som krävs och lyckats. De har under resans väg också hjälpt andra vårdgivare med att beta av sina köer.
Diplomet och tårta som HSU bjöd på till eftermiddagskaffet är en viktig signal om att det skall löna sig att ha en god tillgänglighet och inte premieras att kunna vissa upp en lång och besvärande vårdkö.
Jag hoppas också snart kunna premiera personalen på Frölunda Specialistsjukhus, och andra enheter i regionen som uppnår fullständig följsamhet till vårdgarantin, med någon form av medel för personalbefrämjande åtgärder som en form av belöning. HSU gav i förra veckan hälso- och sjukvårdsdirektören ett uppdrag att ta fram riktlinjer för hur vi kan och ska belöna de sjukhus eller enheter inom de större sjukhusen som till 100% uppfyller vårdgarantin.
HPV-vaccin - igen!
I kväll blir det ännu en blogg om HPV-vaccin, vaccinet mot humant pappilomvirus som kan ge upphov till livmoderhalscancer. SVT:s Rapport rapporterar i kväll att det vid Socialstyrelsens annonserade presskonferens på tisdag i nästa vecka kommer att föreslås att vaccin mot HPV skall in i det allmänna barnvaccinationsprogrammet.
De som hört eller läst mig yttra något i denna fråga tidigare kan få intrycket att jag är motståndare till vaccinering mot HPV. Så är inte fallet. Det är naturligtvis alltid en stor framgång när läkekonsten gör framsteg i form av t ex nya läkemedel. Att finna ett vaccin mot cancer kittlar inte minst tankarna i vad som är möjligt att åstadkomma i den moderna hälso- och sjukvården. Nu ska vi inte hoppas på några stora landvinningar vad gäller vaccin mot andra cancerformer i det korta perspektivet då livmoderhalscancer till följd av HPV är en unik smittspridning av en cancerform.
Det jag delvis har vänt mig emot har varit en aggresiv, på gränsen till smaklös, kampanj från läkemedelsbolagen. Jag har vänt mig mot att vaccinet getts läkemedelsförmån utan att regionen kunnat få ta del av det underlag som Läkemedelsförmånsnämnden grundat sitt beslut på. Jag har vänt mig mot alla frågetecknen kring hur länge nuvarande vaccin verkar. Jag har vänt mig mot kostnaden och om den står i rimlig proportion till kostnaden.
Jag förutsätter att staten tar på sig finansieringsansvaret om HPV-vaccinering föreslås ingå i det allmänna barnvaccinationsprogrammet och då blir det kostnadsneutralt för sjukvårdshuvudmännen, regionerna och landstingen.
Men jag kan ändå inte låta bli att ställa mig frågan om de pengar som kommer att satsas på vaccinering av alla unga flickor mot HPV verkligen är bästa möjliga användning av de resurserna i hälso- och sjukvården?
Håller verkligen de hälsoekonomiska och samhällsekonomiska analyserna för att prioritera detta framför andra viktiga insatser inom hjärtsjukvården, inom psykiatrin eller inom cancersjukvården som också står inför att nya metoder och strategier skall genomföras i sjukvården?
Jag är tveksam, men det ska bli spännande att höra vad Socialstyrelsen kommer att säga på tisdag.
De som hört eller läst mig yttra något i denna fråga tidigare kan få intrycket att jag är motståndare till vaccinering mot HPV. Så är inte fallet. Det är naturligtvis alltid en stor framgång när läkekonsten gör framsteg i form av t ex nya läkemedel. Att finna ett vaccin mot cancer kittlar inte minst tankarna i vad som är möjligt att åstadkomma i den moderna hälso- och sjukvården. Nu ska vi inte hoppas på några stora landvinningar vad gäller vaccin mot andra cancerformer i det korta perspektivet då livmoderhalscancer till följd av HPV är en unik smittspridning av en cancerform.
Det jag delvis har vänt mig emot har varit en aggresiv, på gränsen till smaklös, kampanj från läkemedelsbolagen. Jag har vänt mig mot att vaccinet getts läkemedelsförmån utan att regionen kunnat få ta del av det underlag som Läkemedelsförmånsnämnden grundat sitt beslut på. Jag har vänt mig mot alla frågetecknen kring hur länge nuvarande vaccin verkar. Jag har vänt mig mot kostnaden och om den står i rimlig proportion till kostnaden.
Jag förutsätter att staten tar på sig finansieringsansvaret om HPV-vaccinering föreslås ingå i det allmänna barnvaccinationsprogrammet och då blir det kostnadsneutralt för sjukvårdshuvudmännen, regionerna och landstingen.
Men jag kan ändå inte låta bli att ställa mig frågan om de pengar som kommer att satsas på vaccinering av alla unga flickor mot HPV verkligen är bästa möjliga användning av de resurserna i hälso- och sjukvården?
Håller verkligen de hälsoekonomiska och samhällsekonomiska analyserna för att prioritera detta framför andra viktiga insatser inom hjärtsjukvården, inom psykiatrin eller inom cancersjukvården som också står inför att nya metoder och strategier skall genomföras i sjukvården?
Jag är tveksam, men det ska bli spännande att höra vad Socialstyrelsen kommer att säga på tisdag.
Sjukvård i Europa
Strax före jul skrev jag tillsammans med mina kollegor Birgitta Rydberg, landstingsråd i Stockholm, och Marita Sander-Schale, regionråd i Skåne samt Tobias Krantz en debattartikel i DN om att öppna för en möjlighet till ett friare vårdval i Europa.
För ett par veckor sedan kritiserades vår hållning av Eric Bertholds, överläkare vid Kärnsjukhuset i Skövde, i en debattartikel i Dagens Medicin där han menade att vår hållning leder till en efterfrågestyrd hälso- och sjukvård.
Vi har i dag fått in en replik i Dagens Medicin där vi försöker argumentera för varför en ökad reglering av sjukvården på Europeisk nivå behövs för att kunna säkerställa en behovsstyrd hälso- och sjukvård och inte skapa en efter efterfrågestyrd hälso- och sjukvård.
Man kan tycka vad man vill om en ökad rörlighet i Europa även för sjukvårdstjänster, men rörligheten ökar. I det läget är det min bestämda uppfattning att länderna i EU behöver mer av samverkan för att "skapa ökad tydlighet i frågor som patientsäkerhet, informationsöverföring och kvalitetsindikationer så att människor som söker vård i ett annat land kan känna trygghet i att kunna få en god, säker och behovsmotiverad sjukvård.", som vi skriver i vår replik.
Repliken var viktig för mig och, tycker jag, folkpartiet där det inte ska råda någon tvekan om att vi företräder en linje som innebär en behovsstyrd hälso- och sjukvård. Det tillsammans med vård på lika villkor är grundbultar i svensk hälso- och sjukvård som måste värnas.
Frågan om ett friare vårdval är dock inte helt okomplicerad och har många bottnar som jag tycker är viktigt att vi fördjupar oss i. För närvarande uppfattas en ökad rörlighet bara som ett hot, medan jag tror att det finns många möjligheter både för patienterna och för våra sjukvårdsorganisationer i de olika länderna. Kan Sverige och svensk sjukvård bidra med all den kunskap vi har för att skapa en högre kvalitet på hela den europeiska sjukvården så är det inte bara en möjlighet, utan också en skyldighet gentemot våra grannar och vänner i den Europeiska Unionen.
Jag hoppas kunna återkomma i detta ämne framöver för att ytterligare problematisera i hur vi kan utveckla sjukvården också i ett europeiskt perspektiv.
För ett par veckor sedan kritiserades vår hållning av Eric Bertholds, överläkare vid Kärnsjukhuset i Skövde, i en debattartikel i Dagens Medicin där han menade att vår hållning leder till en efterfrågestyrd hälso- och sjukvård.
Vi har i dag fått in en replik i Dagens Medicin där vi försöker argumentera för varför en ökad reglering av sjukvården på Europeisk nivå behövs för att kunna säkerställa en behovsstyrd hälso- och sjukvård och inte skapa en efter efterfrågestyrd hälso- och sjukvård.
Man kan tycka vad man vill om en ökad rörlighet i Europa även för sjukvårdstjänster, men rörligheten ökar. I det läget är det min bestämda uppfattning att länderna i EU behöver mer av samverkan för att "skapa ökad tydlighet i frågor som patientsäkerhet, informationsöverföring och kvalitetsindikationer så att människor som söker vård i ett annat land kan känna trygghet i att kunna få en god, säker och behovsmotiverad sjukvård.", som vi skriver i vår replik.
Repliken var viktig för mig och, tycker jag, folkpartiet där det inte ska råda någon tvekan om att vi företräder en linje som innebär en behovsstyrd hälso- och sjukvård. Det tillsammans med vård på lika villkor är grundbultar i svensk hälso- och sjukvård som måste värnas.
Frågan om ett friare vårdval är dock inte helt okomplicerad och har många bottnar som jag tycker är viktigt att vi fördjupar oss i. För närvarande uppfattas en ökad rörlighet bara som ett hot, medan jag tror att det finns många möjligheter både för patienterna och för våra sjukvårdsorganisationer i de olika länderna. Kan Sverige och svensk sjukvård bidra med all den kunskap vi har för att skapa en högre kvalitet på hela den europeiska sjukvården så är det inte bara en möjlighet, utan också en skyldighet gentemot våra grannar och vänner i den Europeiska Unionen.
Jag hoppas kunna återkomma i detta ämne framöver för att ytterligare problematisera i hur vi kan utveckla sjukvården också i ett europeiskt perspektiv.
Direkt från fullmäktige
Tisdagen den 19 februari är en av årets heldagar med regionfullmäktige i Vänersborg. 149 ledamöter är samlade för debatt och beslut i en mängd frågor. Dagens dagordning upptar 31 punkter, varav en innehåller 3 frågor och en annan 5 interpellationer. Det kommer att bli svårt att hinna ned till Göteborg och dagens träningsmatch mellan GAIS och Qviding klockan 18.30.
För min del är det ett ovanligt lugnt fullmäktigemöte. Eftersom hälso- och sjukvårdsfrågorna är en mycket stor del av regionens verksamhet handlar flera av ärendena om sjukvård och då blir min roll som ordförande i regionens häso- och sjukvårdsutskott ofta mycket aktiv. Ibland känner jag mig som någon "gubbe i lådan" som studsar upp i debatt efter debatt med andra motdebattörer. Det som allra oftast en schysst ton i debatten även om det sker ett eller annat övertramp ibland. Jag är nog inte oskyldig själv alla gånger.
Dagens huvudpunkter handlar främst om andra frågor som bolagspolicy, resepolicy, tillväxtprogram, maritim strategi, plan för funktionshinderfrågor och besvarande av 10 motioner varav flera handlar om annat än sjukvård.
Jag fick en fråga om HPV-vaccin från vänsterpartiets Anette Ternstedt. Jag har tidigare skrivit om den frågan i min blogg och kan väl notera att det är lite förvånande att det just är vänsterpartiet som är regionens främsta megafon för att förstärka buskapet från läkemedelsindustrin.
Jag har före lunchen också hunnit med att besvara en interpellation om införande av pnemokockvaccin för barn i Västra Götalandsregionen. Jag har tidigare skrivit om detta också i bloggen och kan meddela att regionen avser att införa generell penumokockvaccination av barn i linje med Socialstyrelsens kommande föreskrifter.
Försökte hålla mig borta från en diskussion om väntetiderna till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i NU-sjukvården då många andra deltog i debatten, men kunde till slut - när debatten kom att handla om hela BUP-verksamheten, såväl slutenvården som öppenvården och lite till - inte längre tiga. Debatten utvecklades till en klagan om att resurserna för BUP i NU-sjukvården är särskilt dåliga i regionen. Jag var tvungen att påminna församlingen om att det faktiskt finns ett väldigt bra underlag om basala fakta om den psykiatriska vården i regionen 2006 som hälso- och sjukvårdsavdelningens analysenhet har tagit fram.
I dessa fakta framgår med stor tydlighet att insatserna inom BUP i NU-sjukvårdsområdet är betydligt större än i någon annan regiondel av Västra Götaland. Det är lite förvånande att inte ledande politiker som håller hög profil i debatten om psykiatrins utveckling inte har bättre basala faktakunskaper om läget i barn- och ungdomspsykiatrin.
För min del är det ett ovanligt lugnt fullmäktigemöte. Eftersom hälso- och sjukvårdsfrågorna är en mycket stor del av regionens verksamhet handlar flera av ärendena om sjukvård och då blir min roll som ordförande i regionens häso- och sjukvårdsutskott ofta mycket aktiv. Ibland känner jag mig som någon "gubbe i lådan" som studsar upp i debatt efter debatt med andra motdebattörer. Det som allra oftast en schysst ton i debatten även om det sker ett eller annat övertramp ibland. Jag är nog inte oskyldig själv alla gånger.
Dagens huvudpunkter handlar främst om andra frågor som bolagspolicy, resepolicy, tillväxtprogram, maritim strategi, plan för funktionshinderfrågor och besvarande av 10 motioner varav flera handlar om annat än sjukvård.
Jag fick en fråga om HPV-vaccin från vänsterpartiets Anette Ternstedt. Jag har tidigare skrivit om den frågan i min blogg och kan väl notera att det är lite förvånande att det just är vänsterpartiet som är regionens främsta megafon för att förstärka buskapet från läkemedelsindustrin.
Jag har före lunchen också hunnit med att besvara en interpellation om införande av pnemokockvaccin för barn i Västra Götalandsregionen. Jag har tidigare skrivit om detta också i bloggen och kan meddela att regionen avser att införa generell penumokockvaccination av barn i linje med Socialstyrelsens kommande föreskrifter.
Försökte hålla mig borta från en diskussion om väntetiderna till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i NU-sjukvården då många andra deltog i debatten, men kunde till slut - när debatten kom att handla om hela BUP-verksamheten, såväl slutenvården som öppenvården och lite till - inte längre tiga. Debatten utvecklades till en klagan om att resurserna för BUP i NU-sjukvården är särskilt dåliga i regionen. Jag var tvungen att påminna församlingen om att det faktiskt finns ett väldigt bra underlag om basala fakta om den psykiatriska vården i regionen 2006 som hälso- och sjukvårdsavdelningens analysenhet har tagit fram.
I dessa fakta framgår med stor tydlighet att insatserna inom BUP i NU-sjukvårdsområdet är betydligt större än i någon annan regiondel av Västra Götaland. Det är lite förvånande att inte ledande politiker som håller hög profil i debatten om psykiatrins utveckling inte har bättre basala faktakunskaper om läget i barn- och ungdomspsykiatrin.
Kvalitet i upphandling
I Dagens Medicin har Bo Nyström, tidigare klinikchef vid ryggkliniken i Strängnäs, skrivit om kvalitet i upphandlingar och givit Västra Götalandsregionen en skopa ovett över hur kvalitetskriterierna används i upphandlingar, med en värdering av anbuden till 98% av priset och till 2% av kvalitet i samband med en upphandling av just ryggkirurgi.
Bo Nyström ställer den retoriska frågan om invånarna i Västra Götalandsregionen vet hur vården upphandlas?
Den retoriska motfrågan borde vara om Bo Nyström har tagit del av förfrågningsunderlaget, och om han har det, har han inte förstått eller valt att inte förstå förfrågningsunderlaget?
Jag har själv inte varit delaktig i framtagandet av detta förfrågningsunderlag utan anser mig kunna diskutera frågan rent principiellt.
I alla förfrågningsunderlag finns skall-krav som ska uppfyllas för att anbudsgivaren ska kunna bli aktuell som leverantör av den efterfrågade tjänsten. I dessa skall-krav ingår ett stort antal kvalitetsaspekter som kan sägas vara grundläggande för att vi som finansiär ska kunna tänka oss att finansiera verksamheten.
Dessutom skall det i förfrågningsunderlaget klargöras hur de inkomna anbuden kommer att värderas. Att i det fallet ange att anbuden till 98% bedöms utifrån pris och till 2% bedöms utifrån kvalitet innebär att en anbudsgivare för det första måste uppfylla de grundläggande kvalitetskraven som ställs i skall-kraven, men att de om de lovar än högre kvalitet i sitt anbud kan tillgodoräkna sig det om deras anbud i ett prisperspektiv är något högre än en konkurrents. Förenklat skulle man kunna säga att vi accepterar 2% högre pris om vi ges en kvalitet som går utöver det som föreskrivs i skall-kraven.
Hälso- och sjukvårdens strävan efter högre kvalitet är oerhört viktig, inte bara i upphandlingslägen utan också vid drift av den egna offentliga verksamheten. I regionen har vi fastslagit att 3% av ersättningarna till utförarorganisationerna på några års sikt skall utgöras av målrelaterade kvalitetsindikatorer. 3% låter kanske inte så mycket, men det handlar i vårt fall om nästan 1 miljard kronor i ersättningar som är beroende av att verksamheterna når uppsatta kvalitetskrav. Det är ett viktigt steg för att ytterligare höja kvaliteten i vår hälso- och sjukvård.
Bo Nyström ställer den retoriska frågan om invånarna i Västra Götalandsregionen vet hur vården upphandlas?
Den retoriska motfrågan borde vara om Bo Nyström har tagit del av förfrågningsunderlaget, och om han har det, har han inte förstått eller valt att inte förstå förfrågningsunderlaget?
Jag har själv inte varit delaktig i framtagandet av detta förfrågningsunderlag utan anser mig kunna diskutera frågan rent principiellt.
I alla förfrågningsunderlag finns skall-krav som ska uppfyllas för att anbudsgivaren ska kunna bli aktuell som leverantör av den efterfrågade tjänsten. I dessa skall-krav ingår ett stort antal kvalitetsaspekter som kan sägas vara grundläggande för att vi som finansiär ska kunna tänka oss att finansiera verksamheten.
Dessutom skall det i förfrågningsunderlaget klargöras hur de inkomna anbuden kommer att värderas. Att i det fallet ange att anbuden till 98% bedöms utifrån pris och till 2% bedöms utifrån kvalitet innebär att en anbudsgivare för det första måste uppfylla de grundläggande kvalitetskraven som ställs i skall-kraven, men att de om de lovar än högre kvalitet i sitt anbud kan tillgodoräkna sig det om deras anbud i ett prisperspektiv är något högre än en konkurrents. Förenklat skulle man kunna säga att vi accepterar 2% högre pris om vi ges en kvalitet som går utöver det som föreskrivs i skall-kraven.
Hälso- och sjukvårdens strävan efter högre kvalitet är oerhört viktig, inte bara i upphandlingslägen utan också vid drift av den egna offentliga verksamheten. I regionen har vi fastslagit att 3% av ersättningarna till utförarorganisationerna på några års sikt skall utgöras av målrelaterade kvalitetsindikatorer. 3% låter kanske inte så mycket, men det handlar i vårt fall om nästan 1 miljard kronor i ersättningar som är beroende av att verksamheterna når uppsatta kvalitetskrav. Det är ett viktigt steg för att ytterligare höja kvaliteten i vår hälso- och sjukvård.
GP:s vilseledande information
Göteborgs-Posten har på söndagen återigen en ledare som kritiserar politiken i Västra Götalandsregionen. Inte så mycket att hetsa upp sig över egentligen då man börjat bli van av att få kritik från det hållet, men det är samtidigt lite märkligt att samma tidnings ledarsida i flera år tyckt att det görs för lite satsningar på vården samtidigt som skatteuttaget i regionen är för stort. Jag kan bara konstatera att det är lätt att bedriva politik på en ledarredaktion när man varken behöver ta något ekonomiskt ansvar eller helhetsansvar för sina åsikter.
I söndagens ledare refereras till onsdagens beslut i hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) om att erbjuda NUPP-undersökningar till vissa grupper av gravida kvinnor som ett "tvärstopp". Att utöka servicen och verksamheten med att erbjuda fosterdiagnostik med ett kombinerat test (eller KUB-test) när NUPP-testet är en del är för GP ett "tvärstopp".
När vi genomför denna reform önskade HSU att vi gör det på ett bra sätt. Det kräver utbildning av personal, viss investering i utrustning, utformande av bra informationsmaterial med mera. Vi konstaterade att vi inte kan gå från nuvarande läge till att erbjuda alla ca 20 000 gravida mödrar i regionen KUB-test på en gång, utan att vi skulle riskera allvarliga kvalitetsbrister.
I det läget beslutade vi oss för att börja med en målgrupp som rymmer kvinnor över 35 år, de som bär på anlag för svåra ärftliga sjukdomar och de som känner stark oro för att föda ett barn med t ex en kromosomavvikelse.
Det är detta som GP kallar ett "tvärstopp" till skillnad från, som GP skriver, "Det finns landsting som värnar om kvinnor och deras ofödda barn. Stockholm till exempel. Där skall alla gravida erbjudas KUB-test, fosterdiagnostik för att undersöka risken för att fostret har någon typ av allvarlig skada."
I söndagens ledare refereras till onsdagens beslut i hälso- och sjukvårdsutskottet (HSU) om att erbjuda NUPP-undersökningar till vissa grupper av gravida kvinnor som ett "tvärstopp". Att utöka servicen och verksamheten med att erbjuda fosterdiagnostik med ett kombinerat test (eller KUB-test) när NUPP-testet är en del är för GP ett "tvärstopp".
När vi genomför denna reform önskade HSU att vi gör det på ett bra sätt. Det kräver utbildning av personal, viss investering i utrustning, utformande av bra informationsmaterial med mera. Vi konstaterade att vi inte kan gå från nuvarande läge till att erbjuda alla ca 20 000 gravida mödrar i regionen KUB-test på en gång, utan att vi skulle riskera allvarliga kvalitetsbrister.
I det läget beslutade vi oss för att börja med en målgrupp som rymmer kvinnor över 35 år, de som bär på anlag för svåra ärftliga sjukdomar och de som känner stark oro för att föda ett barn med t ex en kromosomavvikelse.
Det är detta som GP kallar ett "tvärstopp" till skillnad från, som GP skriver, "Det finns landsting som värnar om kvinnor och deras ofödda barn. Stockholm till exempel. Där skall alla gravida erbjudas KUB-test, fosterdiagnostik för att undersöka risken för att fostret har någon typ av allvarlig skada."
Vilken information får då stockholmarna som går in på landstinget vårdguide? Jo, där framgår följande: "Nupp-undersökningen erbjuds till kvinnor över 35 år, om du själv, syskon eller nära släkting har kromosomavvikelse och känner osäkerhet inför fostervattenprov."
Det tycks som att besluten om målgruppen för NUPP-test i Stockholm och Västra Götaland är rätt så likalydande men det var väl för jobbigt att kolla upp för en ledarjournalist när man kan gå på hörsägen istället.
Vill bara tillägga att av HSU i samma ärende i onsdags också hanterade frågan om organscreening, som GP också kritiserar i sin ledare. Jag noterar att GP inte heller i den frågan har tagit del av HSU:s beslut utan fortsätter att slåss mot något de tror är regionens uppfattning.
Läkemedelsreklam
Dagens hetaste debattämne i sjukvården har handlat om EU-kommisionens förslag om att mjuka upp reglerna för information/reklam för receptbelagda läkemedel. Frågan handlar om läkemedelsbolagen ska få informera om receptbelagda läkemedel i radio, tv och tidningar. Summan av dagens debatt är att förespråkarna för en mer tillåtande hållning finns hos företrädare för patientföreningarna, medan de mer tveksamma rösterna finns i läkarprofessionen, men också hos Läkemedelsindustriföreningen, LIF.
Jag ställer mig på professionens och LIF:s sida i denna diskussion. I Sveriges Radios P1 fördes i morse en diskussion med Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm och Hjärt- och lungsjukas riksförbunds generalsekreterare Ronny Weylandt som jag tycker blev klargörande.
Är det farligt med mer välinformerade patienter? Självklart inte. Att patienter söker information för att bli kunnigare i en diskussion med sin läkare är mycket positivt, men vilka blir effekterna om patienterna utan att själva söka efter det matas med information/reklam för vad som kan lindra eller bota olika besvär?
Trycket från oinformerade patienter som tror sig vara informerade efter att ha tagit del av snabbinformation i radio, tv eller tidningsannonser kommer att öka på det som de kan uppfatta som lösningen på deras problem. Kraven från patienterna på att få det ena eller andra läkemedlet kommer att öka och det kommer inte att bli helt enkelt för läkarna att hålla emot.
En uppluckring av reglerna för information/reklam av receptbelagda läkemedel kommer med all sannolikhet att leda till en ökad marknadsaktivitet. Det har vi inte minst kunnat se det senaste året då reklamen för HPV-vaccinet Gardasil har varit massiv i media. Även Gardasil är receptbelagt, men då det är ett vaccin och inte ett läkemedel har det varit möjligt att göra reklam. Den kampanjen lockar inte till mer av läkemedelsreklam i Sverige.
Dessutom kan man ställa sig frågan vad som händer med priserna på de läkemedel som också måste bära en mer omfattande marknadsföringsbudget.
Säg NEJ till mer av läkemedelsreklam och produktplacerad läkemedelsinformation i svenska media.
Jag ställer mig på professionens och LIF:s sida i denna diskussion. I Sveriges Radios P1 fördes i morse en diskussion med Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm och Hjärt- och lungsjukas riksförbunds generalsekreterare Ronny Weylandt som jag tycker blev klargörande.
Är det farligt med mer välinformerade patienter? Självklart inte. Att patienter söker information för att bli kunnigare i en diskussion med sin läkare är mycket positivt, men vilka blir effekterna om patienterna utan att själva söka efter det matas med information/reklam för vad som kan lindra eller bota olika besvär?
Trycket från oinformerade patienter som tror sig vara informerade efter att ha tagit del av snabbinformation i radio, tv eller tidningsannonser kommer att öka på det som de kan uppfatta som lösningen på deras problem. Kraven från patienterna på att få det ena eller andra läkemedlet kommer att öka och det kommer inte att bli helt enkelt för läkarna att hålla emot.
En uppluckring av reglerna för information/reklam av receptbelagda läkemedel kommer med all sannolikhet att leda till en ökad marknadsaktivitet. Det har vi inte minst kunnat se det senaste året då reklamen för HPV-vaccinet Gardasil har varit massiv i media. Även Gardasil är receptbelagt, men då det är ett vaccin och inte ett läkemedel har det varit möjligt att göra reklam. Den kampanjen lockar inte till mer av läkemedelsreklam i Sverige.
Dessutom kan man ställa sig frågan vad som händer med priserna på de läkemedel som också måste bära en mer omfattande marknadsföringsbudget.
Säg NEJ till mer av läkemedelsreklam och produktplacerad läkemedelsinformation i svenska media.
53 527 patienter saknas
I veckans nummer av Dagens Medicin finns en mycket intressant artikel om de patienter som uteblir från planerade besök eller behandlingar. I artikeln framgår att det vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset registrerades 53 527 uteblivna besök eller behandlingar där patienten inte dök upp. FEMTIOTRE TUSEN FEMHUNDRATJUGOSJU patienter som inte dök upp till planerade besök och behandlingar.
Jag blev lindrigt sagt chockad när jag läste siffran. Det händer med andra ord i snitt 147 gånger per dag alla årets dagar att personal står redo att ta emot en patient som inte dyker upp som avtalat.
Vad innebär detta? Självklart kan patienter både glömma (inte minst äldre patienter) eller få andra former av legitima hinder för att komma som uppgjort, men 147 gånger per dag? 53 527 gånger per år?
Är SU:s siffror representativa för hela regionen innebär det ca 100 000 inställda besök vid regionens sjukhus. Hur många är det vid vårdcentralerna och i folktandvården? Det främsta problemet är ju att det inte går att ringa in en ny patient då det är först vid tidpunkten för besöket som man får veta att det inte kommer någon patient.
Det pratas ofta och mycket om sjukvårdens oförmåga att ge sjukvård i rimlig tid. Vid årsskiftet hade 11 000 personer väntat mer än vårdgarantins 3 månader på ett första besök till specialistläkare vid något av våra sjukhus.
Sjukvården har inte klarat av att leverera vård till 11 000 personer och det är klandervärt. Patienterna har inte klarat av att dyka upp vid kanske 100 000 tillfällen under året. Ett förenklat räkneexempel visar att om var tionde patient hade ställt in sitt besök i rimlig tid hade vi kunnat erbjuda alla vård inom vårdgarantins gränser.
Sjukvården har absolut ett ansvar, men vilket har patienterna?
Jag blev lindrigt sagt chockad när jag läste siffran. Det händer med andra ord i snitt 147 gånger per dag alla årets dagar att personal står redo att ta emot en patient som inte dyker upp som avtalat.
Vad innebär detta? Självklart kan patienter både glömma (inte minst äldre patienter) eller få andra former av legitima hinder för att komma som uppgjort, men 147 gånger per dag? 53 527 gånger per år?
Är SU:s siffror representativa för hela regionen innebär det ca 100 000 inställda besök vid regionens sjukhus. Hur många är det vid vårdcentralerna och i folktandvården? Det främsta problemet är ju att det inte går att ringa in en ny patient då det är först vid tidpunkten för besöket som man får veta att det inte kommer någon patient.
Det pratas ofta och mycket om sjukvårdens oförmåga att ge sjukvård i rimlig tid. Vid årsskiftet hade 11 000 personer väntat mer än vårdgarantins 3 månader på ett första besök till specialistläkare vid något av våra sjukhus.
Sjukvården har inte klarat av att leverera vård till 11 000 personer och det är klandervärt. Patienterna har inte klarat av att dyka upp vid kanske 100 000 tillfällen under året. Ett förenklat räkneexempel visar att om var tionde patient hade ställt in sitt besök i rimlig tid hade vi kunnat erbjuda alla vård inom vårdgarantins gränser.
Sjukvården har absolut ett ansvar, men vilket har patienterna?
